Liv Hellvidottir
Hon följde med de andra och slog sig ned vid bordet med de andra männen. De skålade, sjöng och berättade historier men hon precis som Njeld förblev tyst. Hon åt, drack och iakttog och hon märkte nog hur Hallgrims humör vändes till det sämre ju längre in på kvällen de kom. Hon sa inget om saken och det gjorde ingen annan heller.…[Read more]
Hallgrim och de andra männen lämnade ifrån sig sina vapen och sköldar i kokhuset utan att göra något större väsen av sig, även om de utbytte menande blickar sinsemellan. Det fanns alltid en risk att våld kunde bryta ut, men de var inga främlingar för att lösa problem utan stål i händerna om det så behövdes.
Långhusets värme var välkommet och de s…[Read more]
Aeron höjde aningen på ögonbrynen då Elian presenterade sig. Rörelsen var nästan omärklig, en liten ryckning i huden, som snart följdes av ett svagt, flyktigt leende. Av någon anledning kändes det som ett ödets nyck att den han skulle arbeta med hade ett namn med sådan betydelse. Han nickade kort, som för att bekräfta att han registrerat d…[Read more]
Lara
Hon kunde se en blixt av irritation i systerns blick innan hon maskerade den. Hon stod lugnt intill henne med samma sneda, smått roade leende som hon haft när hon hälsat. Hon visste att bara hennes blotta närvaro kröp under skinnet på hennes syster i den här stunden men det kunde inte hjälpas. Det var ofta så..Lyreth fastnade i sitt eget huv…[Read more]
Liv Hellvidottir
Så kom de fram till gården. Hallgrim hade tagit täten och skidade på som för att ta igen förlorad tid. Han hade inte sagt något om hennes tempo men hon kunde riktigt känna alla deras irritation över den långsamma takten. Där en del kanske skulle finna detta obekvämt och stressande kände hon bara ett visst mått av tillfredställ…[Read more]
Ilskan fick det att bulta i tinningarna medan han stirrade ner på sina knutna händer. Orden från de professorn och de andra studenterna hängde kvar i luften som en obehaglig stank, och han kämpade för att ignorera deras hån. Han hade hört det förut, men det gjorde det inte lättare. “Slaktarpojken.” “Bondlort.” “Smuts.” Han vågade inte möta Aeron…[Read more]
Aeron hade först verkat helt ointresserad av vad som utspelade sig i salen, djupt försjunken i sina anteckningar. Men när professorns spydiga kommentar bröt tystnaden, sänkte han pennan och lyfte blicken. Hans ögon drogs till Elian, som till slut började tala. Han kunde se hur hans händer darrade och hur hans fräkniga kinder blivit röda. Aeron kun…[Read more]
Hallgrim skrattade rått åt hennes kommentar.
“Om det var så, hade du fått skida naken,” svarade han med ett brett flin i det väderbitna ansiktet. Sedan fortsatte de i maklig takt, en fart som var alldeles för långsam för hans smak. Inte ens om de tagit vägen över fjorden hade de hunnit fram till Haukvik innan nattens mörker. Men det kunde inte…[Read more]
Hela ansiktet började hetta till när professorns blick, och hela rummets uppmärksamhet, riktades mot honom. “Slaktarpojken” Orden var som en dolk. Det var inte svårt att höra de låga skratten från några av de mer högljudda studenterna längre bort, och hans händer började svettas mot skissblockets kanter. Han öppnade sin mun för att svara men inget…[Read more]
Hon såg hur han studerade smycket hon erbjudit honom. Han verkade tycka om den och sträckte sig efter en båge. Hon höll ut händerna och tog emot den med båda händerna nästan vördnadsfullt. Respektfullt som man alltid var med alla vapen. Hon lät fingrarna smeka lätt vid den släta ytan. Hon såg mot pilarna som stack upp ur deras koger och nickade.…[Read more]
Aeron hade blicken fäst vid den andra studenten då denne långsamt sköt pennan över bänken till honom. Han verkade nästan nervös. Men det var en reaktion Aeron var van vid.
“Tack,” sa han lågt, simpelt och tog upp pennan för att åter vända blicken ned till professorn och kroppen som nu var blottad. Professor Dunnarn hade börjat välja mellan sin…[Read more]
Liv Hellvidottir
Hon såg hur männen vände blickarna till henne. Några vänligare än andra men alla med en något förvånad uppsyn att hon ens tagit till orda. Men hon tänkte inte hålla tand för tunga när det kanske gällde livet. Och hon hade ändå en känsla av att Hallgrim inte heller var en komplett dåre och ändå överlevt så länge han gjort på an…[Read more]
Han tar emot gåvan sakta eller var det de hon ville spela om, han var inte säker emdan han låter hennes hand vidröra hans kind medan han studerade den ”den är mycket vacker” inget imprterat eller karmanskt hanverk utan äkta hantverk från Märehn, en vacker gåva… en typisk gåva från en släktig till någon som skulle gifta sig. Han vände sig om…[Read more]
Hon nickade bara då han talade…eller försökte lära henne om tro. Inget hon och hennes systrar inte hade hört förut men hon log bara och lyssnade ändå uppmärksamt. Han hade ju inte fel…inte helt. Men det fanns många sorters styrka och många sorters tro. Hon slickade sig lite om munnen och mötte hans blick en lång stund under tystnad.
Så…[Read more]
Männen samtalade lågmält, vägde för- och nackdelar med de olika alternativen. I ett sällskap som detta var man tvungen att höja sin röst om man ville bli hörd, och ingen av dem skulle någonsin bry sig om att höra vad en ung jänta hade att säga om saken. Att hon ens skulle yttra sig var otänkbart – hon stod där och andades tungt, som om hon bara…[Read more]
‘’ Nog har du rätt om de men få är förunade förmågan att höra världssången i vilken andarna förtäljer sin visshet eller de år av lyssnande för att kunna förstå helheten i i de som förtäljs’’ Han själv hysste stor respekt för andarna, han hade sett och hört vad de kunde åstakomma under sin tid på heden från små harmlösa knytt som irrade likt…[Read more]
Elian Tharvenrik drog fingrarna genom sitt rufsiga, askblonda hår medan han stirrade på skuggorna som spelade över de höga valven i Kordoros universitet. Den skarpa kontrasten mellan mörker och ljus påminde honom om hans egen situation. Smuts på den annars ljusa och rena ytorna som fanns där. En slaktares son i ett hav av adelsättlingar och akad…[Read more]
Hon la huvudet lite på sned och nickade. ” Här ute på heden i ensamheten känns andarna ibland närmare än helgonen”. Hon nickade lite med ett leende som att hon inte menade något annat med det än det hon sa. Hon hade väl alltid känt sig nära hedens urkraft, närmare den än några helgon. Hennes familj hade alltid haft en stor respekt för andarna,…[Read more]
‘’andarna?’’ Ja vad ville andrana med detta möte de kunde han inte säga, han visste att de de sjöng sin vilja i samton med världenssång men vad den förtäljer kunde endast de mest bevandrade i skapelsen förtälja ‘’ Jag hade nog vänt mig till helgonen och hjältarna för att finna svar på det ‘’ inte för att någon bön till en helgon ikon skulle ge d…[Read more]
Hon såg på honom då han eftertänksamt talade och verkade låta sina tankar vandra samma stig som hennes egna själv gjort för ett par sekunder sedan. ” Ja..det verkar inte bättre. Jag undrar vad andarna har i sina planer med det här mötet..” sa hon något eftertänksamt men med ett litet leende. Hon drog fram den enkla packningen hon haft med sig och…[Read more]