Bodil hade trott hon visste vad magi var. Hon hade sett elden Arand tillkallat mot de odöda, känt värmen bränna kinderna. Men det här var något annat.
När muren vek sig och föll in i sig själv, som om världen ändrat mening om att den skulle stå där, stannade andan i henne. Ljudet var för djupt för öronen, ljuset för kallt för att vara jordiskt…[Read more]
“Ni är vacker, inte sant? Likt en rosknopp som är på väg att visa världen den skönhet den inte förtjänar.” Den tidigare svaga mimiken blommar ut till en ohämmad mani likt en skrattande hyena som äntligen fångat sitt byte. När deras fingrar sluts så breddas Indiras leende nästan omöjligt långt. Långt nog för att köttet vid läpparna slits isä…[Read more]
Zaahl drog hastigt efter andan och bet tillbaka ett smärtat stön när han drogs in i Nasrins famn. Ömt lade han sina armar kring hennes kropp och njöt av närheten som bjöds på. Han var så innerligt stolt över henne. Vad hon än frammanat i sitt sinne var det starkt nog att läka varje brutet ben och öppet sår. Förvisso var det ingen nyhet för hono…[Read more]
Kanske var det märkligt att Brenn inte verkade skrämd över faktumet att det var en mörkeralv som satt mittemot honom. Inte direkt den mest normala responsen. För att humma lite lätt.
“Så hela världen framför dig då?” föreslog han med ett svagt försiktigt leende för att låta blicken vandra mot Bizz igen. Lättare att fokusera på ett djur, än en som…[Read more]
“Var försiktig.” hummade draken i sin… vän kanske var svårt att riktigt placera som titel. Men närmare än vad hon kommit med flera andra. Draken såg vaksam på den nu människan och sedan mot Kvithera. Hummade lite lätt i deras huvuden båda två och höjde sig lite för att skaka på sig. En del aska, mossa och annat bös föll av Tirrin. Större ä…[Read more]
Så enkelt var det. Allt förberedande, all uppbyggnad, oro och huvudvärk. Nu var de här, och hur galet det än lät skulle de faktiskt konfrontera Turin. Utan Audgisil och Ranghildr. Utan Ulfhednas här, och utan Maeves bröder som lovat hämta hjälp från öst. Kunde det vara så att deras plan skulle lyckas, att de faktiskt kunde hugga huvudet av o…[Read more]
“Det kanske är dåraktig, vad kan jag ge er som har allt? Men jag tänkte om ni skulle få hemlängtan när ni rör er utanför Me’ersia nästa gång… Men ja, nu i efterhand inser jag nog att det var dumt…” började Vésiva att babbla på och det var inte svårt att se att kvinnan som vanligtvis inte var så nervös var det. Eller, nå åtminstone så ne…[Read more]
Det fanns inte allt för mycket att göra åt Ayperos befallande, även om hon trivdes rätt bra där på kanten lite ifrån dem båda. Men hon visade tänderna åt honom i ett fräsande när något knut gjorde ont som han försökte få upp. Inte för att det var en varaktig ilska förstås. Lite roat höjde hon ena ögonbrynet över Isras ord, trots allt hade hon fö…[Read more]
Rosenknopp? Kallenamnet fick henne att skratta lätt, nå kanske det med taggar var rätt i alla fall. Hon drack upp vinet för att sätta ner det på det lilla sidobordet. Lite kaxigt rätade hon på sig själv, rätt lång och kanske nästan lite längre än henne till och med.
“Nå väl, min nattviol, visa då detta mörker du talar om.” sa hon med ett roat…[Read more]
Tegwen höjer ögonbrynen, nyfikenheten var en som var tydlig då hon inte hunnit slappna av ännu men var på väg dit. För hon hade ju märkt att den som nu mer är en högalv och inte en mörkeralv är en som ville henne väl, gjorde hon inte? Eller så var hon bara rädd om sitt att om hon skrämde upp henne skulle hennes riktiga form ta plats här och r…[Read more]
En pojke. Hon var glad för Vésvias skull och hon kunde se på henne, hur hon talade om honom och om sin man att barnet varit efterlängtat. Men att han var i Barastar istället för i Me’erisia var sorgligt, åtminstone anledningen till det, men det gav henne också en bra öppning för det hon skulle begära.
”Ah, jag mår bra. Jag antar att jag varit b…[Read more]
En god make… Tanken fick henne nästan att skratta, men hon nöjde sig med ett litet flin, för situationen till trots så hade stämningen lättat en aning. Att smida planer hade alltid fallit henne i smaken och det var en välkommen distraktion för allt det andra som pågick.
”Tack, kära make”, svarade hon lite roat när han släppte taget om hennes s…[Read more]
“Mörkeralv?” Hon skakar på huvudet ett par gånger när hon rör sig tillbaka till det lilla ostadiga bordet där Tegwen sitter. “Jag är en högalv och kommer förbli så om inte något radikalt skulle förändras. Jag trivs väl i min form, även om den knakar och blir långsammare med tiden.” Sylmir verkar inte uppfatta frågorna som oartiga, snarare verkar h…[Read more]
Två vilda lågor, båda för envisa för att slockna vandrar genom lägret. I ett annat liv skulle de kunnat vara tvillingsjälar istället för fiender. Hon håller huvudet högt, hennes blick på Aenyas bakhuvud. Hon förmår sig inte att möta de andras ögon… Hon vet vad vilket hat som hon väntas möta. De skulle inte förstå varför, inte än i alla fall.…[Read more]
“Om det är något ni önskar i min tjänst till Ayperos… men var vaksom, du sköra rosenknopp. Vad du kan möta är bortom allt mörker du tror dig veta om.” Hon rätar sig ännu en gång till sin fulla längd och håller ut sin hand mot Nenya.
“Vad sägs om att ni möts innan du gör ett förhastat val, hmm?” Handen viftar lätt till mörkeralven att k…[Read more]
Helga kände hur en kväljning kom över henne vid nämnandet av flamberad råtta och tryckte undan ett obehagligt minne, men reste sig sedan hastigt efter Alva och gav henne en tacksam blick, även om den var riktad mot kvinnans rygg. Hon kunde inte bre på med för mycket artighet på en gång, det hade varit omänskligt, och det var kontra-int…[Read more]
Hon sträckte lite på sig, det var mycket bekvämare så här och det var så nära hennes original form som någon skulle få se henne. Det är nog enbart Fier som visste hur hon såg ut exakt, men det här var nära nog. Fier hennes beskyddare var en som visste allt om henne.
Att det plötsligt är någon som klev in i närheten får henne att vrida blicken enb…[Read more]
Kathryn såg Finn sova i fåtöljen. Lite av ruset sjönk. Inte ens sängen. Hon kunde inte låta den här självuppoffringen fortgå.
Hon gick fram och tog hans handled. “Finn…” började hon ömt, sedan fnissade hon till. Hon förstod inte varför, men pulvret hade givit henne någon form av självdistans. “Finn kom igen. Ska du sova så ska du sova i sängen.”…[Read more]
Ayperos hade något finurligt i sina mörka ögon, som om han smidde planer för varje ord som sades. Som om världen inte var något annat än ett stort schackbräde.
“Bra, med handelsgillet spelandes i vår fördel kommer vi snart ha kontroll över denna lilla hörna av världen.” sa han, något nöjd med deras diskussion.
“Vi har ju många månader till ba…[Read more]
Faegrim skrattade ännu åt Kathryns vingliga steg då hon försvann, och när dörren slog igen efter henne satt han kvar och skakade på huvudet, nästan som en farbror som ojade sig över ungdomars dumheter. Fast han nu inte direkt såg ut som en gammal farbror, även om han på något märkligt vis fått axlat en vuxen roll med dessa ungdomar. Då de varensam…[Read more]