Liv
Hon väntade på Eira. På att hon skulle simma ikapp, på att hon skulle komma upp på land på att hon skulle se på henne. Hon hade aldrig känt sig så öppen, så rå och oskyddad. Så…allvarlig. Hon förvånade sig själv att hon kunnat hålla sig så allvarlig så länge och så ärlig. Men inget svar kom, inte på en lång stund. Och den tystnaden som a…[Read more]
Nasrin hade förberett sig på det värsta – men inte ens hennes värsta föreställning kunde mäta sig med verkligheten som nu släpades in i rummet. Hon drog häftigt efter andan och benen vek sig under henne, trots att hon stod stilla. Kahel, återigen med ansiktet dolt bakom tyg, hann fånga hennes arm och höll henne upprätt.
“Rör mig inte,” fräste…[Read more]
Zaahl ville protestera när han drogs upp på fötter, men visste att det var klokast att hålla munnen stängd just nu. Allt han gjorde var att se mot Nasrin. Den iskalla i hans annars varma blick smälte när han såg på henne. Det fanns ingen tvekan om vad som väntade honom, och ändå var det inte sitt eget öde han fruktade. Nej, det var hennes. Zaah…[Read more]
Nasrin kände hur illamåendet vällde upp. Hjärtat slog så hårt att det kändes som om det skulle hamra sig ur bröstkorgen, och andningen blev ytlig. Förgäves försökte hon svälja, men halsen var för torr. Kahels ord fick henne dock att slita blicken från Zaahl, och ögonen smalnade. En plötslig ilska bröt igenom den kvävande snaran av rädsla o…[Read more]
Elian stirrade upp i Aerons ögon som om han plötsligt glömt hur man andades. Frågan kom så nära, så snabbt, att det kändes som att hela hans bröstkorg vek sig inåt. Han tvingades ta ett steg bakåt när bordskanten tog emot honom. Inget fanns att gömma sig bakom längre. Inte skämt, inte böcker. Inte ens tafatta ord. Elian stod helt stilla, som fas…[Read more]
Tath’nel stod stilla, och Aliennas ord låg kvar i honom som gift som inte dödade – bara brände långsamt. “Det är kanske dags att fundera på om det är klokt för dig att stanna här.” Det var en sanning som gick djupare än hon nog menat. Hon sa det med sin sedvanliga mildhet, med omtanke, men i honom skar det. Inte för att han inte förstått det…[Read more]
Zaahl höll blicken stadigt framåt när männen ledde dem genom staden. Då och då kunde han se en skymt av Nasrin, men de höll dem isär med god marginal. Med vältränat öga lade han märke till vägen de tog. Varje sväng, varje gata, varje minnesvärd detalj längs med vägen. Allt för att veta vart de tog vägen någonstans, ifall han nu lyckades komma leva…[Read more]
Aeron kände hur rynkan mellan ögonbrynen djupnade för varje ord—varje ursäkt—som kom över Elians läppar. ‘Det var inte meningen’, ‘tänkte att du sov’, ‘förväntade mig något’, ‘bäst att gå innan det blev konstigt’, ‘förstöra det vi har’.
När Elian till sist viskade sitt förlåt kunde Aeron inte göra annat än att stirra på honom, ögonbrynen nu tät…[Read more]
Nelia
De sprang, stapplade och snubblade sig framm. Överallt omkring dem var det kaos och staden själv höll på att utplåna sig självt. Det var så det kändes där de drog fram.
Hon försökte tränga ute det som hände, det hemska och fruktansvärda hon såg. Hon hade sett mycket elände i sitt liv men hon hade ännu inte upplevt sådant brutalt kaos och…[Read more]
Nasrin skulle precis till att protestera mot villkoren mannen ställde upp, men bara åsynen av att männen backade undan från Zaahl hejdade henne. Om han inte fördes till Jahzir hade han en chans. Hon hade sett hans många försök att ta sig loss tidigare, och han skulle säkert kunna lyckas med det. Tankarna fick henne att sänka dolken en aning.
Det skar inom Zaahl att se Nasrin behandlas så grovt av männen. Han önskade ge dem alla vad de förtjänade, även om han var den siste i världen att ha en åsikt i frågan. För inte så länge sedan hade han stått som hennes fiende. Mycket hade ändrats sedan dess. Han lyfte desperat blicken för att se på henne, just som hon satte dolkens egg mot sin str…[Read more]
Nasrin hann knappt reagera i tumultet som uppstod när Zaahl drog sin klinga och kastade sig ned från hästryggen för att möta hennes farbrors män. Det högg till i bröstet, och hon ville ropa åt honom att akta sig när fler och fler män angrep honom. Men inget ljud kom över hennes läppar. Istället blev det bara till ett ilsket tjut när hon drog ur sa…[Read more]
”Det jag blev lovad i Frostheim.” Började hon åt Arand och vände sedan den hårda blicken mot Maeve. ”Mina ord var inte tomma när vi skiljdes åt, min prinsessa, jag krävde av gudarna deras dom inför drottning, prinsessa och völva och jag känner deras kraft nu inom mig, starkare än någonsin, som om gudarna hörde mig och har välsignat mitt upp…[Read more]
Skyddad från magi och omringande människor kanske, men elden som fick kyrkans fönster att explodera var en annan sak, liksom glassplittret från dessa. Drottningen hade en hand vilandes mot magen och den andra höjd mot Nenya, så när glaset kom flygandes mot henne så hann hon inte värja sig för dem helt och hållet. En skärva träffade henne över k…[Read more]
Alienna höll andan för ett ögonblick. De tre där som en tyst sammansvärjning mitt i det politiska spelet. Hon drog in ett djupt andetag, svalde svaret som först ville komma – det där konventionella, kungliga, det man säger när hovet lyssnar. Men ingen lyssnade nu. Bara de tre. Och det fanns inget hov längre, inte som förut.
“Mo…[Read more]
Ayperos skrattade över Athanishkas svar. Ett ljud som inte hörde hemma bland de dödliga. Det var ekot av en gammal värld där han en gång regerat. Hans röst var mjuk, nästan öm, men varje ord bar en egg vassare än stål.
Demonens mörka avgrundsögon som legat på Nenya och Athanishka drog sig undan för ett ögonblick mitt i kaoset omkring dem. I…[Read more]
Neilas röst och synen av henne var som en droppe vatten i öknen. Hennes ansikte var halvt dolt i skuggor, sot och panik, men det var fortfarande hon. Levande. Det var mer än han kunde säga om flera andra just nu som drabbats av hans kaos. Kaoset han inte riktigt hunnit reflektera kring ännu.
Han hann knappt få luft innan hon och alven drog upp h…[Read more]
Väl framme vid källan så såg hon till att ordna en plats där de kunde sitta och vila. De var delvis skyddade av en klippavsats ovanför och värmen som steg från källan hade lämnat barmark där de slog sig ned. Luften var lite fuktig, men den var varm och hon tog av sig den tjocka pälsen hon burit över axlarna. Bättre att spara den värmen till d…[Read more]
Det hade gått nästan en timme sedan de börjat, och pergamenten mellan dem var täckta av skisser, anteckningar och små korrigeringar. Det var en oväntad rytm som uppstått – Erynn ritade, förklarade medan Yfandes frågade, testade, gjorde fel och försökte igen. Det var inte så olikt hur Erynn själv brukade arbeta, bara lite rörigare. Lite varmare.…[Read more]
Det var som om luften sögs ur lungorna på Elian. Det var inte ilskan i Aerons röst, för det fanns ingen, men den där tonen, låg och sammanbiten, som skar igenom hans bröst som en kniv av skuld. Orden satt fast i halsen. Så han hade märkt det. Tanken fick det att slå lite i bröstkorgen och han kände hur kinderna hettade till, och han stirrade ne…[Read more]