Hillevi satte ned sin mat på tallriken och tog några djupa andetag, ögon slutna. “Jag tyckte mer om dig när du var förvirrad.” Suckade hon och petade lite på sin mat innan hon riktade blicken mot honom och nätet han jobbade med. Det var uppfriskande att se honom så aktiv med sina händer och att han faktiskt gjorde något produktivt, men hon hade…[Read more]

Inget av det han sa lät som att det bådade särskilt väl för henne. När han svor ryckte hon till, redan illa till mods, och hennes blick studsade mellan honom och träden runt dem. Månljuset, främmande för en vars första upplevelse av skyn var bara några dagar gammal, fick henne att känna sig utsatt. Skogen rörde sig på ett sätt som ingenting i mör…[Read more]

Wreax tog in den eleganta omgivningen med ett ögonkast som var både snabbt och analysartat. Han hade kanske varit något rakt på sak vid sin ankomst, men detta var ett medvetet val. I hans värld var varje ord och handling noggrant vägda, särskilt när det gällde att navigera i de komplexa nätverken av makt och inflytande. Han visste att det inte…[Read more]

Bain blev alldeles paff av drottningens skiftande humör. Det var inte utan att han kände sig stött när hon snäste även mot honom. Nog för att han var lite svajig när det kom till sociala interaktioner—den senaste veckan var trots allt mer än han upplevt på många år—men hade ändå trott att han lyckats bete sig någorlunda vettigt kring Alienna. Giv…[Read more]

“Dåså,” var allt Nuwa sa när hon hivade bärsäcken över axeln och började gå, intill Yian. Faktum var att hon såg till att hålla jämna steg med henne hela tiden, och då och då sneglade hon tyst på henne.

Dagens etapp började genom den täta skogen, så lummig att man emellanåt fick pressa sig fram genom växtligheten. Hade de tur kunde de hitta en…[Read more]

Ithia verkade förvånansvärt lugn trots allvaret och stressen i Anahitas röst.
‘Självklart.’ svarade hon med irriterande lugn. ‘Men du behöver ta ett djupt andetag och tänka klart just nu. Hur tror du alverna kommer reagera ifall du marscherar in så här?’ undrade hon och nickade över axeln mot alla de beväpnade i följet bakom henne.
‘Du kommer kast…[Read more]

Förvånad – som om hon tyckte att inte någon lång tid alls hade gått – såg Ninurith upp ifrån sin bok. För att sedan slå igen den med en smäll och lägga undan den i sin axelväska som hon tycktes bära på jämt. Hon lade läderremmen på sin axel och kramade milt hennes händer sedan.

“Har jag inte alltid varit din riddare i skinande rustning?” frågad…[Read more]

Komplimangen fick henne att rodna lätt. Det värmde sådär skönt på både kinderna och magen. Vilket fick henne att slå ner blicken.  Lite skamset strök hon undan några av de mörka slingorna bakom örat för att se försiktigt upp mellan sina långa ögonfransar.

“Förlåt, det är bara det att era händer är smutsiga och… tanken på smuts stressar mig.” e…[Read more]

Ilsket blängde Trond efter riddaren – inte direkt hans riddare i skinande rustning. Även om han nu hade försökt göra ett gott intryck. Räddare i nöden. En liten fnysning lämnade hans läppar och han vände sig om. Varför skulle han ens bry sig om människorna? Visste han inte vad de gjorde för att förpina de som var annorlunda.

“Inte i mer problem.…[Read more]

Turin satt vid ett grovt trähugg, med ett halvfärdigt fisknät i händerna.  Hans uttryck var koncentrerat, men under ytan kunde en nyvunnet lugn anas, som om hans tidigare rastlösa själ hade funnit någon form av harmoni.

Turins händer rörde sig försiktigt när han knöt fisknätet, en uppgift som för inte så länge sedan skulle ha varit honom främ…[Read more]

Keziah rusade till där Merel var och ställde sig på knä framför inristningarna. Hon förde handen över dem för att memorera känslan och kunna återskapa dem och gick på knän längs klippväggen för att följa dem. “Jag vet inte. Det ser nästan ut som instruktioner till en dans, eller ritual. Hade det varit ett enkelt konstverk hade de säkerligen inte…[Read more]

Hon såg förvånat på Fim först, innan hon förstod vad kvinnan menade. “Jahaa! Ode-… Den vi inte nämner … Det är han du menade!” Det kändes som om en pusselbit föll på plats och många spridda tankar och kunskaper om deras mytologi knöts samman och passade ihop. Hon lyssnade intresserat på resten som Fim hade att berätta och nickade ivrigt…[Read more]

Ni-hin skrattade. “Vi är inte alla skulpterade lika sköna.” Flinade hon och rodnade lite när hon insåg hur ivrigt hon hade sträckt sig mot klänningen utan att ens få lov att närma sig den. Hon skämdes sällan, men här lyckades Toku orsaka det och Ni-hin klev bakåt och böjde sig djupt i en bugning.

“Förlåt mig, det var inte meningen att tränga mig…[Read more]

Elbereth log förstående mot sin vän och valde att inte stanna längre på ämnet. “Det låter bra, låt mig bara …” Började hon, men så fort hon reste sig upp så blev hon ryckt i av en av de många alver som hade samlats och lyssnat på hennes tal. Kvinnan började prata om hur mycket hon uppskattade det Elbereth hade sagt och innan hon visste ordet…[Read more]

Ambrosina suckade som bara ett barn kunde göra mot sin förälder, en besegrad, beklagande suck. “Okej, vi tar väl en alv då.” Hon var trött på dem och nu när hon visste om stenarna var det allt hon kunde tänka på att äta. Det här handlade dock inte om henne och hon var tvungen att tygla sina begär för att hjälpa Nenya, som hon var övertygad om a…[Read more]

Då Odens namn nämndes så vred Fim på huvudet och lät som att hon spottade över axeln, tvi-tvi-tvi.
“Jag har sagt åt dig att inte nämna honom vid namn. Valfader, dödsgud… Vi ska inte åkalla honom,” väste hon lågt och kurade ihop sig där hon satt. Hade hon haft päls hade hon haft raggen rest och hennes blick sökte bland de gulnande barren här…[Read more]

Samira höjde blicken hastigt när hon hörde att Fim kände till om en brunn som kanske var den Samira syftade på. Då hon däremot förklarade att det var något en vän till henne visste om och inte hon själv vacklade Samiras engagemang lite och hon lugnade sig, log åt kvinnan och återvände med sin fokus till sina fötter för att värma dem.

“Ymer ……[Read more]

Den beslöjade kvinna som välkomnade Wreax var till det yttre oberörd av hans begäran som annars sågs som väldigt rättfram i den alltid så återhållsamma och artiga kulturen i Iselem. Hon log endast och gjorde en gest åt honom att följa med henne, som om hans begäran varit efter en kopp te. Hon ledde honom genom valvgången och ut i det stora atr…[Read more]

Lia försökte memorera allt de två nyfunna vännerna berättade om Iselem.

Det var torrt, varmt och lät som raka motsatsen till hennes Barastar. Hon hjälpte till där hon kunde, med det hon kunde, vilket inte var mycket när det kom till att förbereda för äventyr. Hon var dock van vid att spendera mycket tid i berg och skog, så hon flikade förs…[Read more]