Ise sa förvisso att hon var okej men Abbe såg tvivlande på henne. Det var en rejäl smäll hon råkat ut för. Förhoppningsvis var hon inte lika envist stolt som hans egen lillasyster som över sin döda kropp skulle belasta andra med bekymmer, allra minst om hur hon själv mådde. Han sneglade på Vidar som för att dubbelkolla om han trodde fullt ut på s…[Read more]
Ise fortsatte hugga mot bestens i raseri efter att bakbenet var helt avkapat och märkte knappt att Abbe lyckades kapa huvudet. När han högt undrade vad de ens hade slagits emot sansade hon sig nog att sluta hugga med svärdet och när han vände sig till henne och undrade hur det var skakade hon lätt på huvudet som för att skingra det sista av dimma…[Read more]
Även om det kändes konstigt att lämna så mycket bakom sig så ångrade hon verkligen inte sitt val. Att ta på sig rustningen framöver verkligen symboliserade att hon hittat rätt och det bästa var att hon inte behövde längre välja mellan sin familj och Bastian. Trots sina brister hade han gjort det tydligt att inget förändrats medan Bern verkade h…[Read more]
Om drottningen blev förvånad över Ayperos förslag så visade hon det inte utåt, trots allt så vore det klokt att placera någon som var trogen både henne och Ayperos som regent för en ny provins… Och vem var mer trogen än Nenya? Det skulle dock ta henne ifrån demonens sida, från hennes sida, men vad för spel spelade de som inte krävde uppoffri…[Read more]
Tack och lov för de andra! När besten började slänga sig och försöka finta huggen – som borde tagit ner den för länge sedan – såg Abbe sin chans. Han kravlade snabbt bakåt där han låg under björnen och snart hade han tagit sig långt nog för att inte längre vara inom räckhåll. Först då började han kravla sig upp från marken. Hans andetag var…[Read more]
Ise hörde mer än såg när Abbe lyckades välta omkull monstret, hennes huvud snurrade av smällen från trädet. Hon tog sig stapplande upp på benen just som två pilar från tvillingarna begravdes i skallen på besten. Vidar kom springades och fortsatte förbi henne medan hon gjorde en snabb gest för att visa att hon var okej och att han kunde fokuser…[Read more]
Bastian höll om henne hårdare när hon gosade in sig i hans famn. Det kändes som att han skulle smälta när hon gjorde så. I ett djupt andetag kysste han hennes hår och slöt ögonen, njöt av stunden så mycket han bara kunde. Han önskade att de kunde stanna i sängen längre och bara njuta. Bastian öppnade munnen för att svara henne men stegen utanför p…[Read more]
En lång suck lämnade Athanishka när hennes räddare nappade på idén om att stanna. Hon tittade en stund på det lilla huset innan hon manade på hästen och följde efter. Hovarna sökte sig vant fram mellan stenarna och klappret från dem tycktes ätas upp av den tunna luften och dimman som var på väg in upp för berget. Vid förfrågan om hon kunde låta bl…[Read more]
Man kunde tro att Almithara älskade att prata men tystnaden var mer välkommet än kallprat. Att resa själv, att sitta på ett tak i flera dygn utan att ens yttra ett ord, ja det tillhörde hennes vardag och de egna tankarna var mer välkomna än andras ord. Det var inte konstigt att Ash blivit obekväm av frågan men den gav en indikation på vad som eg…[Read more]
Det var det fulaste, vidrigaste och mest rysliga han någonsin sett. Abbe svalde hårt för att inte tappa fattningen och istället fortsatta stjäla bestens uppmärksamhet. Det ryckte nöjt i ena mungipan när hans dumma manöver tycktes fungera och varelsen kom emot honom. Abbe snurrade svärdet i handen – en grov svängd klinga med slarvigt läderinklätt…[Read more]
Athanishkas ögon smalnade av vid frågan. Hon snörpte på överläppen och hennes kloliknande fingrar klickade irriterat mot varandra. Demonen. Anledningen till hennes långa plåga. Hon tog ett djupt andetag men slet inte blicken från landskapet framför sig.
”Demoniska runor. Invävda i förbannelsen som gjort att han tagit del av min kraft genom a…[Read more]
Hans medicin var något hon gärna kunde ta åt sig dagligen men tyvärr fick kroppen värka lite till innan det skulle kunna ske framöver. Som han nämnde skulle saker snart hända, tid till detta var inget de hade lyxen till, om de ens hann träffas överhuvudtaget. En belägring innebar många saker och hon visste inte exakt vad Bastians planer var…[Read more]
Abbe kom upp och ställde sig bredvid henne när björnen började röra sig mot dom. Ise drog sitt svärd nästan samtidigt som Abbe och rörde åt motsatt håll än honom vid hans förslag om att dela på sig. När Abbe började hojta för att dra till sig dess uppmärksamhet kände Ise oro men också adrenalinet stiga i kroppen. De skulle klara detta, det var två…[Read more]
Lia log tacksamt mot Rushla när hon sa att nyfikenhet var en vacker egenskap. Det var inte det hon hade lärt sig av att växa upp i Barastar men det kändes fint att det fanns folk som uppskattade det. “Otroligt att vara en av grundarna till ett så fint värdshus som Smarriga Smulan.”
När sedan Faegrim berättade hur han hade tappat bort en hel kvä…[Read more]
”Ise, nej!” Den panikartade viskningen blev snarare ett snäsande efter henne när hon gav sig i väg. Abbe svor tyst för sig själv innan han gick över till de sovande kamraterna och sparkade på deras fötter för att de skulle vakna upp. När han började se livstecken och kunde möta deras blickar höll han ett hyschande finger mot läpparna innan h…[Read more]
Villi var kanske inte helt nöjd över sin lott i ledet, en man som han gillade inte regler och hierarki, men han fann sig i prinsarnas utspel och var tyst för stunden. De gånger Ylva blickade bakåt mot honom gav han henne ett leende och en blinkning med ena ögat tillbaka, som om de kanske delade hemligheter de andra inte visste om. Han fick hitta…[Read more]
‘Åh rädsla och rädsla…’ sa Faegrim lite lurigt nästan över hennes ord.
‘Det har ju hänt sig att man kommit ut härifrån utan att tid passerat i omvärlden… En gång så kom jag in på kvällen, och jag kan svära att då jag kom ut var det den föregående morgonen jag mötte! Har du varit med om det någon gång, Rushla?’ undrade han, lite nyfiket och st…[Read more]
Rhig gick efter hack i häl, mån om att inte hamna efter. Inte för att det var svårt men hon ville visa framfötterna och att hon var redo att börja jobba. Hennes mun blev först till ett tunt streck vid frågan. Vad visste hon? Rhig grävde så mycket hon kunde i hjärnan. Det gick sådär.
”Eh… Jo men att ni… vi… dem? Att försvaret försvarar staden.”
Ja, det var sannerligen en fin målbild. De två, en lugn vardag samt tid och ro att ligga under täcket länge nog för att bli uttråkade – något han visste skulle hända dem båda. De hade ingen ro att såsa. Men Bastian skulle utan problem spendera flera timmar med att gosa i sängen… fast gärna inomhus och inte i Berns säng. Gubben skulle ha ihjäl…[Read more]
Denna alv var klipsk, kalkylerande och rapp men det gick inte ens att ta in det Ash behövt utstå, behövt överleva och skulle fortsätta behöva överleva. Även om sympati eller empati för länge sedan tryckts undan slog det ändå till i magen vid orden från Ash. Det som skulle ske var en småsak i jämförelse över vad Ash fått utstå och troligen skull…[Read more]