Utdrag ur “Antropomorfiska Arter”, kap. 17 “Gnollerna” av Zestari – Historiker vid Caras Idhrenin.

“Gnollernas sanna ursprung är okänt, men är omnämnda i texter så långt bak som första tidsåldern. Dessa vilda, humanoida, hyenaliknande varelser saknar ett sinne för civilisation och har förblivit primitiva, instinktsdrivna varelser då det enkla livet är dem till belåtelse, med en förskräcklig förkärlek till våld. Man brukar säga att försök till samtal med gnoller är snabbaste vägen till deras mage.”

Gnollerna är ett spelarbidrag av Vintersaga som skrivit texten!

Sammanfattning

Gnollerna är ett vildsint folkslag närmast besläktade hyenan, lever i nordvästra Talanrien, där de tätaste grupperingarna av arten hittas i Bäckskogen i södra Mar Gharok. Gnollerna är en våldsam kultur som löser många av sina konflikter; politiska såväl som sociala med hjälp av våld, och har många gånger ett kort temprament. Deras sätt att leva på är primitivt, de saknar industri och använder naturen som sitt verktyg, bygger hem av bråte och naturens gåvor. Är gnollen beväpnad är det högst sannolikt stulet från något förbiresande offer och inte egentillverkat, och rustningen lär vara klumpigt anpassad för att passa gnollens annorlunda kropp. Stridslysten kommer gnollen ofta söka sig till ursäkter att slåss, och gnollen är väldigt prestigedriven. Fastän gnollerna lever ett minimalistiskt liv, nästan helt avlägsna från materialism, så samlar gnollen gärna på troféer från sina segrar och offer, och visar gärna upp dessa troféer. Gnollen är en flockvarelse, som lägger överväldigande värde i flock och familj. Fastän stridslysten kommer en gnoll nästan alltid välja att skydda sin familj och flock över att slåss, då gnollerna har starka instinkter och starkast av instinkterna är att skydda sin familj.

Biologi

Humanoida vildar besläktade med hyenorna är det enklast sättet att förklara dessa skrämmande varelser som vanlingen har gått att finna i gruppering av flockar på varma slätter. De öppna ytorna är att föredra av gnollerna, men de har gått att hitta i alla världens miljöer, även om det är sällsynt att de söker sig långt bortom Mar Gharok.

De är vanligen stora även i sina typiskt hukade hållning och den vanliga gnollen kan bli runt två meter lång, ända upp till två och en halv utsträckt, med en vikt runt 130 kilo. Skillnaden på män och kvinnor är marginell, och på håll finns det inget sätt att avgöra vilket kön du betraktar baserat på storlek, färg eller annat. För att se skillnad kräver det en närmare inspektion, alternativt att man observerar diande eller graviditet hos kvinnan.

Färger kan variera, men oftast har en gnoll någon variant av brun eller gyllene päls, ibland fläckig samma som den tydligt besläktade hyenan. Ögonfärgen är oftast mörk, men det finns undantag även där, dock mycket mer sällsynt än avvikande pälsfärg.

Gnollerna är köttätande främst, och asätande om färskt kött inte finns tillgängligt. På grund av deras isolering är deras jaktmarker nästan helt tömda och i de värsta fallen har gnollflockar sökt sig till andra samhällen drivna av hunger. Om en gnollflock utför en räd är det inte sällsynt att de äter sina offer, och kan till och med bosätta sig i området tills dess att allt lättillgängligt kött är uppäten. Gnoller skulle däremot aldrig äta någon från sin egna flock, och undviker till största möjliga grad att äta andra gnoller.

Historia

Deras härkomst är okänd, men många historiker tror att arten har demonisk ursprung, även om andra historiker vill avfärda den teorin som en på tok för bekväm förklaring av deras våldsamma beteende, som kan vara helt naturligt. Oavsett ursprung så är arten gammal, men liten till antalet på grund av deras saknad av försiktighet och saknat intresse att utvecklas som samhälle.

Gnoller beskrivs vanligen som onda varelser, vilket härstammar från deras fallenhet att ta till våld för att lösa konflikter och vid konfrontation med främlingar. Deras primitiva kultur styrs av styrka, och flockens ledare är nästan uteslutande den starkaste krigaren eller bästa jägaren, beroende på om flockens huvudsakliga aktivitet är jakt eller strid.

Genom historiens gång har man sällan kunnat beskriva gnollerna som någonting annat än en plåga, då de inte haft ambition att delta i allianser med andra raser, och heller inte visat hänsyn till politik. De har utfört räder på byar och förbipasserande karavaner och vandrare utan hänsyn till konsekvenser, och har motiverat blodiga proaktiva angrepp av angränsande mer civiliserade raser. Då gnoller varit fysiskt överlägsna många raser men teknologiskt underlägsna så har det sällan slutat lyckligt för gnollerna som mer och mer drivits bort från sina naturliga jaktmarker.

I dagsläget lever gnoller nästan helt isolerade i Bäckskogen och sydligaste delen av Järnbergen, men det finns flockar som sökt sig till främmande jaktmarker och det har därför gått att hitta gnoller lite varstans i världen, även om deras låga antal gjort att många kunnat leva långa liv utan att någonsin ha ha träffat på en gnoll. På grund av deras aggressiva natur har de flesta länder som hört talas om gnollflockers närvaro inom deras gränser jagat ihjäl dessa, vilket har tvingat dem till ett mer passivt liv än de skulle önska.

Historiker har observerat en hög sannolikhet att gnollerna för länge sedan befolkade Iselems savanner, men att de jagades bort därifrån runt tiden när människorna började bosätta sig i regionen.

Kultur

Gnollerna misstas ofta för tanklösa monster på grund av deras väldigt enkla sätt att lösa konflikter och deras väldigt simplistiska samhälle, men det är att inte göra dem rättvisa. Fastän de är enkla i sitt sätt att leva, är de ett medvetet folk som inte bara har en social struktur och en tydligt etablerad familjekultur, utan även har visat förmågan till religiös dyrkan av övernaturliga väsen. De kommunicerar med ord, använder verktyg och konstruerar bostad, dock oftast med träd och kvistar, vilket de delar med sina närmsta familjemedlemmar inom flocken.

Deras samhälle och kultur är driven av styrka, där den främsta krigaren leder flocken, och där konflikter av alla slag löses genom att etablera sin dominans över den andra. Dessa konflikter kan variera från val av byte, till stöld eller kränkning av karaktär. Väldigt få gnollflockar styrs annorlunda, men det finns som med alla folkslag undantag där flockar är mindre stridsdrivna, dock är det väldigt sällan som enbart ord löser en konflikt, utan bestraffningar eller kompensationer förväntas alltid.

Den absolut största straffet som kan hända en gnoll, är om denne blir förvisad från flocken, vilket är värre än självaste döden.

Rasen är våldsam som kärnegenskap, och det har blivit en stor del av deras kultur. De kan ha fysiska sammandrabbningar för nöje lika enkelt som från konflikt, och de är vanligen ivriga att sätta sig över främlingar och fiender. Skulle en flock anamma deras sanna natur och kultur så skulle flocken kunna anfalla byar för att visa sig starkare, och för att få utlopp för aggressionen som bubblar inom dem. De är så centrerade kring styrka och strid att de gärna tar troféer från sina offer för att utmärka sig inför omvärlden som ett relevant hot. Hur de framställs, hur världen ser på dem, hur flocken ser på dem är oftast väldigt viktigt för individen, som anser sitt värde mätt i sin styrka, vilket är bäst visat genom sina troféer.

En gnolls troféer tas utan hänsyn till vilket materialistiskt värde troféerna egentligen har, och kan skilja sig vilt. En trofé kan vara ett svärd från en mäktig krigare, en krona från en dräpt kung, eller en gaffel från en general. Det spelar ingen roll vad trofén är, utan det som spelar roll är vart den kommer ifrån. Gnoller är generellt ett ärligt folk, och ljuger sällan om sina troféers ursprung. Bland de mer socialt kunniga hör det inte till ovanligheten att man tar sitt offers huvud som trofé, och man bär gärna dessa in i strid för att visa för sina fiender hur farlig man är, men oftast går troféerna att hitta i gnollens egna bostad.

Troféer är oftast materialistiska, men inte alla gånger. Förslavande är en verklighet inom deras kultur, och det absolut främsta sättet att visa din dominans över en annan varelse. Genom att ta in din fiende som husdjur visar du inför alla att du är starkare än din motståndare. Slavar behandlas oftast som husdjur eller troféer, men kan även sättas till arbete eller till och med förväntas strida åt gnollen som förslavat den.

Teknologi och Arkitektur

Gnollerna trots att de är en intelligent ras har ytterst primitiv teknologi. De använder naturen som verktyg, exempelvis stenar som hammare eller vassare stenar som kniv i deras dagliga liv, och deras levnadssätt begränsas oftast till det som görs tillgängligt för dem från naturen. De flesta gnoller saknar intresset att uppfinna, även om det finns undantag, och finner sig i sina begräsningar trots deras medvetenhet om omvärldens mer avancerade teknologi.

Det hör däremot till vanligheten om man någonsin har olyckan att möta en gnollflock att de använder sig av troféer och redskap från deras räder till sina vardagsliv. De skapar inga verktyg eller vapen själva, men har ingenting emot att omfamna sådant de tagit från sina offer eller hittat liggandes, så som svärd, rustningar, hammare, grytor eller annat.

Om gnollerna inte intagit och bosatt sig i en by konstruerad av någon annan ras kan man inte förvänta sig mycket från miljön de bor i. De bygger bostäder av grenar, stenar och träd, och förbipasserande i skogar kan enkelt missa att de passerat en gnollby då det många gånger är svårt att urskilja den från omgivande miljö.

Deras hem består oftast av klumpigt staplade träd och grenar, ovanpå eller runtom stenar, men kan också bestå av gropar och grottor i sandmarker och berg. Det hör inte heller till ovanligheten att gnoller omvandlar besegrade karavanvagnar och benen från hästar och sina offer till byggkomponenter eller till och med flyttar in i den besegrade karavanen.

Familj

Det viktigaste för gnollen, trots deras våldsamma natur, är familjen. Flocken i förlängning. Ingenting bär större vikt i gnollens liv än blodsbandet den delar med en annan. Om en gnoll skulle tvingas välja mellan ära och strid, och att skydda sin familj, så kommer gnollen nästan uteslutande välja sin familj.

Gnollerna är flockdjur, och mår dåligt i ensamhet. Inget band är starkare för en gnoll än ett blodsband till en annan varelse, och om det finns någonting som kan få en gnoll att överge sin självbevarelsedrift, så är det när en familjemedlem eller om flocken är i fara. Skulle en gnoll förlora sin familj och flock, faller den oftast in i en depression.

De särskilt viljestarka, och gnoller som blivit utvisade av sin flock, söker sig otröttligt till en annan flock, i förstahand gnoller, men skulle den känna sig oönskad även av sin egen ras så kommer den söka sig till närmsta tillgängliga annan grupp. Detta gör att ensamma gnoller ibland vandrar in i angränsande riken eller byar även tillhörande andra raser, sökande efter tillhörighet hellre än strid och våld.

En gnoll är försiktig med vem den väljer som partner, då utökningar av flocken och familjen görs med ytterst försiktighet. Avkomma ska bidra till flockens styrka, men oavsett hur avkomman blir så förväntas gnollen och dess flock ta hand om denna då den då har blivit en del av flocken.

På grund av ovan är det ytterst sällsynt att man stöter på halvgnoller, då det skulle innebära beblandning med en lägre stående ras än de själva, det vill säga alla andra raser. De är biologiskt kompatibla med de flesta andra humanoida raser, men för att motivera förökning kräver det att gnollen väljer att det är det bästa för flocken, och att partnern är en värdig sådan. På grund av hur selektiva och försiktiga gnollerna är med detta så är det sällsynt att en gnollflock är stor, och det är också orsaken att de inte är en större närvaro och plåga i Talanrien än vad de är.

Religion

De flesta gnollflockar lägger väldigt lite tanke på tro och religion, men de större flockarna och de med mest sinnesnärvaro bland dem är utövare av mörka religiösa ritualer i dyrkan av en fruktansvärd gnollgud. Dessa flockar har oftast faktiska präster som försöker kommunicera med deras gud, och tar många gånger fångar från räder för att offra till sin gud. Olika gnollflockar kan kalla guden för olika saker, men Förödelsens Herre är den främsta titeln och vanligast förekommande, och det finns historier som påvisar en verklighet till guden där präster och ledare välsignats med onaturliga förmågor som följd av deras dyrkan och ritualer.

De mer religiösa flockarna är de farligaste gnollflockarna man kan träffa på, då dessa dyrkar våld som inte bara en naturlig fallenhet, utan en religiös plikt. Från dessa kan man förvänta sig mycket blodigare räder, mer ambitiösa mål, och betydligt mer plågsamma öden för fångar. De mäter sin lojalitet till Förödelsens Herre genom mängden liv tagna, och förödelsen utövad på omvärlden. Även dessa flockar har däremot tvingats till mer passiva livsstilar, och använder sin religion för att motivera strid mot andra flockar när strid mot andra raser inte är tillgängliga dem.

Varianter/Rollspelstips

Gnoller kan framstå som en svårspelad ras på grund av deras tydligt frånvarande intresse för teknologi, deras aggressionsproblem, isolering från omvärlden och extremt starka flockkänsla. Här följer några tips på hur man kan spela en gnoll utanför mallen satt ovan:

– Gnoller sätter stor kärlek till flock, men vad som definierar en flock kan omdefinieras av gnollen själv. Har gnollen blivit bestraffad med förvisning, bortrövad eller blivit utstött från sin ursprungliga flock, eller förlorat/aldrig haft den av andra orsaker, kommer den försöka anpassa sig till sin nya miljö utav behov av tillhörighet. En flock kan i den nya världen bestå av en äventyrargrupp, ett gille, en familj, eller till och med en militär styrka. Vad som definierar en flock kan variera kraftigt.

– Aggression är ett stort problem för gnoller, men kan styras antingen av en stor viljestyrka hos individen eller av en gnolls begäran att känna tillhörighet till de närmast en. Detta innebär att gnollen kan tygla sin naturliga instinkt till våld till en väldigt stor utsträckning, om det är i dennes egna eller flockens intresse. Naturliga instinkter kommer alltid finnas där så som den gör för alla raser, men med tillräcklig motivering eller viljestyrka kan man begrava den djupt.

– Teknologin och den primitiva livsstilen kan upplevas dominerande i rasens beskrivning, men detta betyder inte att individer inte bryter sig ut med ambitioner eller en livsstil annorlunda från den generella gnollen. Gnoller har individuella intressen och hobbyer så som alla intelligenta varelser kan ha, och även om det skulle vara ytterst sällsynt så skulle det inte vara omöjligt att stöta på en gnoll som är en vandrande skräddare, en galen uppfinnare eller en magiker med sinnesro.

– Lojalitet. Som nämnt många gånger tidigare är familj väldigt viktigt för gnoller. Skulle en gnoll finna en ny flock hos en adelsfamilj eller egentligen vilken grupp eller familj som helst, så skulle gnollen vara en utmärkt väktare för den familjen, då få saker är viktigare än att skydda sin familj.

– Religion. Gnoller dyrkar generellt Förödelsens Herre, och det är absolut en religion man kan rollspela, även om den är extremt våldscentrerad. Däremot finns det ingenting som hindrar en gnoll från att finna andra religioner, antingen utav intresse från ett möte med en förbipasserande präst, eller genom att helt enkelt växa upp i en miljö borta från dyrkare av Förödelsens Herre. Det är inte heller omöjligt för en gnoll att börja föreställa sig sin tro och dess följare som sin flock.

Bild: J R Scherer

Tredje ögats emblem
Illustrerad av Johan Sundman

Det tredje ögat

Det Tredje Ögat är en löst bunden organisation som agerar autonomt under Caras Idhrenins auktoritet. De har gjort kunskap till sin valuta, och deras medlemmar består av allt från spioner och äventyrare, till forskare och magiker som alla har lagt sina resurser till att finna Talanriens djupaste hemligheter. Det sägs att de har information angående ritualer som även Caras Idhrenins råd har glömt, och kollektivt så har de mer information om världens olika adelsfamiljer än familjerna själva har. Tredje ögats medlemmar är dessutom specialtränade i att hantera magiska hot, och deras agenter finns i de flesta länder i Talanrien.

Organisations huvudfunktion är att finna barn och individer med magisk fallenhet bland människornas riken, och föra dem till Caras Idhrenin för skolning. Dessutom spårar organisationen illegala magiker och ställer dem inför rätta – döda eller levande. På samma vis är organisationen ansvarig för att neutralisera magiska hot bland människornas riken i Talanrien.

De som jobbar under Det Tredje Ögat vet sällan namnen på sina medarbetare, och håller endast kontakt genom kodade meddelanden som skickas genom komplexa nätverk till vem eller vilka det nu är som faktiskt leder organisationen.

Titlar och roller i Tredje Ögat

Kandidat – En magiker som önskar att gå med i Tredje Ögat, men som ännu inte blivit beviljad medlemskap. Som kandidat måste man oftast bevisa sin förmåga och lojalitet genom att utföra uppdrag. Vissa kan spendera flera år som kandidat. 

Akolyt – Junior medlem / nyupptagen till Tredje Ögat, de utför oftast simplare uppdrag eller assisterar högre uppsatta medlemmar.

Aspector – Medlemmar med denna titeln är spioner och infiltratörer. Dessa ägnar sig främst åt att samla information, finna illegala magiker eller magiskt begåvade barn. Men de undersöker dessutom inom de egna leden efter förrädare.

Inquisitio – Inkvisitörerna jobbar ofta i ett när samarbete en de som är av rang aspector. Kort och gott så följer dessa upp information som man fått och agerar. Medan aspectorerna är ögonen är inkvisitörerna händerna och vapnet. De är oftast råbarkade hantlangare med en förkärlek till att eliminera hot och våld. 

Famulus – magiker som har ansvaret för att planera orderns verksamheter, aktiviteter eller rörelser, samt att behandla informationen som anländer från alla aspectorer. De agerar som ett filter mellan aspectorerna och resten av Tredje Ögat, de avgör sanningshalten i informationen som inkommer. Denna enhet är en salig blandning av strateger och byråkrater. Om en aspector är ögon och inquisitio är händerna så är Famulus hjärnan. 

Censor – Konfiskerar reliker och andra magiska föremål. De skyddar föremålen från att missbrukas av oupplysta eller illegala magiker. De har kanske inte helt oförtjänt fått smeknamn som gravplundrare och relikjägare.

Tredje ögats historia

Caras Idhrenins råd av mästare

Senaste händelser

Caras Idhrenin har i stort sett hållit sig utanför världspolitiken och varit en neutral stad, som ofta fungerat som fristad för barn i olika kungafamiljer. Men nyligen inträffade ett mord i Caras Idhrenin på Kettil Ulfhedna, som var den yngsta sonen till högkonung Audgisil Ulfhedna i Kaldrland. Detta har lett till att säkerheten skärpts märkbart i staden.

Allianser

Caras Idhrenin har allianser och avtal med alla länders hov, som ger dem och tredje ögat rätt att samla in alla med magiska förmågor obehindrat.

Rollspelstips  

Rollspelare som befinner sig i Caras Idhrenin bör tänka efter sin relation till skolan och sin egen bakgrund. Har de blivit tvingade dit som barn, eller har de kommit dit i ett senare skede? Vissa upplever Caras Idhrenin som den bästa platsen i världen, medan andra kan se det som ett slags fängelse för unga magiker.