Athanishka föddes som alv. Hon var känd för sin skönhet och oskyldighet trots sina magiska krafter. Hon sades kunna tränga sig in i folks sinnen, manipulera dem och se ens tankar. Enligt den nästan helt bortglömda myten ska hon också vara kunnig inom blodmagi.

Naiv som den unga alvkvinnan var lät hon sig falla för en demon som förförde henne – endast för att utnyttja hennes krafter och låsa in henne i en krypta djupt i Tharmads berg. Där har hon suttit i många sekel – inlåst, förrådd och ensam. Med tiden har hon förändrats markant, inte längre den sköna dam hon en gång var. I kryptan har hon hållits vid liv genom demoniska runor som dels agerat för att överföra hennes krafter till demonen, men också för att hon inte ska kunna dö varken av svält eller skada.

Utseende
Svart stripigt hår, klor till fingrar, likblek hy – närapå genomskinlig, svullna nästan helt vita ögon, spetsiga öron. Athanishka är oftast fuktig och luktar väldigt illa. Har i grunden vackra drag.
(Obs, karaktärsbilden ovan är endast inspiration)

Tidslinje
Första Tidsåldern – Athanishka föds
Athanishka blir kär i Ayperos och fängslas i kryptan
1423 TT – Almithara fritar Athanishka och sluter ett avtal

Athanishka innan hon blev inlåst:

Bastian II Brentons historia börjar med hans far, Lucien Brenton. Lucien var länge furste över sin region och styrde med järnhand. Han tog ut höga skatter, krävde stora mängder skörd av folket och satt otroligt gott i sitt hem omgiven av flärd. Trots sin växande impopularitet hos folket lyckades han med åren bygga upp sitt furstendöme till en militärmakt att mäta sig med. Han såg även till att satsningar i utbildning och jordbruksutveckling gjordes. Furstendömet som Lucien lämnade efter sig var förvisso rikt och starkt – men också oroligt på grund av missnöjet mot fursten.
En natt när Bastian precis fyllt 18 år dog Lucien av en hjärtattack. Nog för att han var ganska gammal men man misstänker att han blivit förgiftad. Bastian får kliva upp och ta sin fars plats, precis som han formats till hela sitt liv.

Åren går och Bastian kämpar hårt med att få folket på sin sida. Han sänker inte de höga skatterna, men ger mer av skörden till folket och använder istället överflödet av pengar för att skapa handelskontrakt och bygga relationer. Sakta men säkert börjar han bli mer populär, men många jämför honom fortfarande med hans far. Bastian har levt hela sitt liv med folks fördomar om att han är en vedervärdig människa, precis som Lucien var. Det har till och med gått så långt att alla de damer han friat till tackat nej – till hans mors förtret. Hon pratar inte om annat än att han behöver skaffa arvingar.

Ras: Hennes mor är människa, fadern är okänd
Ursprung: Info kommer
Yrke: Hövitsman (kapten) över ett kompani av hyrsvärd med olika härkomst
Lojalitet: Sin arbetsgivare

Verena började sin karriär som hyrsvärd i plutonen Gryningens Klinga för några år sedan. De blev rika på lösensummor för tillfångatagna frälsefolk samt höga löner i takt med att deras goda rykte spreds.
Hon blev snabbt en skicklig krigare och har fortfarande kvar sin stridshingst från den tiden – en gåva från hennes gamla kompanjon Errard.
Gryningens Klinga gick ett tragiskt öde tillmötes och upplöstes. Verena valde att fortsätta sin karriär som legoknekt och avancerade till den position hon har idag. I dagsläget är hon befälhavare (hövitsman) över ett kompani om strax över 120 man.

Verena är en bestämd kvinna med hög moral.

Ras: Människa
Yrke: Hyrsvärd
Härkomst: Mahadwen
Familj: Mor, far och en adoptivdotter som bor hos dem.
Färdigheter: Svärd, pålyxa, hästar

Errard växte upp på en relativt fin gård i Mahadwen. Hans far och mor driver där än idag ett stuteri där de föder upp destrierhästar men även arbetsponnys i liten utsträckning. Detta gjorde att hästarna alltid funnits i Errards liv. Tanken är att han ska ta över gården tillsammans med sin dotter när hans föräldrar inte längre orkar driva den, men de har lite svårt att släppa taget om sin verksamhet.
Som treåring tjuvred han ofta på ponnysarna i hagen. Hans mor skakade bara på huvudet och började istället ge honom ridlektioner, fastän hon tänkt vänta tills han blev större. I tonåren blev Errard ansvarig för att rida in stuteriets unghästar, men hade också fått upp intresset för fäktning. Snart drogs han ifrån sitt trygga hem och utförde militärutbildning samt tjänstgöring.
På grund av styresskifte i Errards hemsocken föll han mellan stolarna i sin tjänstgöring. Han kände sig inte klar med stridandet och började istället frilansa med Gryningens Klinga (en pluton med hyrsvärd). De blev som bröder och systrar. Tillsammans med dem blev han vuxen och det kändes som att ingen annan skulle förstå allt de gått igenom – inte helt ovanligt för någon som sett krig. En natt hamnade de dock i bakhåll när de skulle eskortera fångar för lösensumma. Errard såg flera av sina bröder och systrar dö i tumultet. Även hans älskade häst, Galant, dödades framför hans ögon.
På något underligt vis lyckades Errard och några av hans kompanjoner fly. Det hela satte djupa spår i Errard, som vände sig till alkoholen. Han började även ta arbeten på egen hand. Till en början respektfulla jobb som livvakt och liknande. Under denna period adopterade han även en ung flicka som han kom väldigt nära under ett uppdrag. Med henne var han alltid nykter och de få gånger hon sett honom rund om fötterna skämdes han något enormt.
Föräldrarnas uppfödning minskade och för att ha råd att försörja sin dotter började Errard ta på sig allt fler uppdrag. De blev sämre och sämre, hans rykte fallerade och i dagsläget är han iväg mycket.

Namn: Bain
Kön: Man
Hårfärg: Röd
Ögonfärg: Grön
Folkslag: Skogsalv
Lojalitet: Aenya (Akh’Nairfinde)

Redan när Bain bara var ett litet rött yrväder till pojk visade han magiska kunskaper. När han själv förstått att han besatt förmågan slutade han aldrig att tjata om utbildning förrän han skickades iväg till Caras Aelir. En förälders sorg men ett barns lycka.

Tiden i Caras Aelir blev inte riktigt som han hade tänkt sig. Trots det växte han upp där och var en relativt duktig elev. Skolgången var vänlig mot honom i det anseendet att han blev vän med eleverna som var populära på skolan. De hade för vana att mobba andra elever för att höja sin status ännu mer.

Strax innan examen började Bain dra sig undan. Han sågs träffa mystiska personer och missade lektioner. Det var med nöd och näppe han tog examen, fastän han varit närapå exemplarisk förut. När han till slut lämnade skolan var det inte många som skulle kalla honom vän längre.

Efter en snabb visit hemma, uppenbart full av hemligheter, begav han sig på en pilgrimsresa. Han spenderade sin tid med att lära sig magi och utöva denna ihop med djup meditation uppe bland mörka berg. Bain var borta i många långa år och troddes nästan vara död när ryktet kom att han tagit anställning i Iserion. Han kom nära familjen som han arbetade hos. Till en början skulle han underhålla gäster med eldkonster och tända brasor men kom sedan att få en överenskommelse med herren i huset om att göra uppdrag i utbyte mot en tjänst.

Bain har genom åren inriktad sig på mörk magi, utöver sina eldkunskaper.

Nytt sedan rollspelsstart:

– Bain har återvänt hem, träffat sin syster Aenya och gått med i hennes rebellstyrka Akh’Nairfinde.

Bildinspiration:

Namn: Edda Brelazal i Drekifir
Kön: Kvinna
Ålder: 90+
Längd: 149 cm
Ögonfärg: Grön
Hårfärg: Röd
Födelseort: Zirthimar
Folkslag: Dvärg
Klan: Drekifir (drakeld)
Civilstånd: Ogift
Rolig egenskap: Usel på ordspråk, men drar dem ofta och gärna

Far: Bardyl (smed)
Mor: Brela (krigare)

Kanske borde man redan vara gift när man snart ska ha sin stora hundraårsfest, men Edda har bättre saker för sig än att slösa bort sina bästa år på sådant tjafs. Som dotter till en väl omtalad krigare har hon mycket att leva upp till. Ledet med friare har blivit allt kortare och hennes föräldrar börjar bli oroliga. De har dock inget bra sätt att närma sig Edda angående problemet, då hon ärvt sin mors barska humör.

Edda lärdes tidigt upp som smed av sin far och farfar. Tillsammans spenderade de många långa dagar framför lågorna i ässjan. När Edda närmade sig trettio valde hon att gå sin egen väg och följa sin mors fotspår.

“Du är ju lite ung” hade de klagat när hon prompt skulle börja träna med de andra krigarna, men de fick snart ångra att de motsagt sig den eldiga unga dvärgkvinnan. Det talas fortfarande om hur hela berget gungade av hennes utbrott. Därmed började hon sin resa mot att bli den bäste krigaren Zirthimar skådat. Nu börjar hon bli redo för en stor prövning och suktar efter att få bevisa sig själv, något som kanske hade behövts för att göra henne mer ödmjuk.

Edda är den typiska dvärgen. Stolt som få, enträgen och blir ofta kränkt. Hon tror också stenhårt på alla sägner om sin släkt. Givetvis har hennes farfar smitt alla kungavapen – i äkta drakeld. Att hennes mormors mor räddade kungen en gång råder det absolut ingen tvekan om. Det sägs även att hennes förfäder var hela två alnar och tre kvartar långa!

Bild hämtad från: https://www.artstation.com/mad1984