Utseende

Hon är blek i färgerna, med långt vitt hår och skimrande vita vingar – två par, varför hennes längd förblir ringa. Huden blir aldrig brun av solen utan bränns av dess strålar; hon är vit som snö, som marmor eller månens silverljus. Hon är liten och nätt, mager till kroppsbyggnaden men med förvånansvärt mogna former – inget barn, även om hennes ringa storlek ibland kan lura sinnet.

Öronen är spetsiga och något längre än normalt, hörntänderna vassa och markerade liksom för alla andra av hennes folkslag. Ögonen har svart sclera och ljust grå iris, i en nyans som tycks skifta färg mellan blå, lavendel och vit beroende på dagern.

Kanske som kompensation för de dubbla vingparen har hon inga horn.

Personlighet

I grunden är hon vänlig, omtänksam, nyfiken och öppensinnad, och även envis, självständig och otålig. Många av dessa drag har av nöd tvingats dämpas, rentav döljas under en leende mask av orubbligt lugn.

Mei har ett flexibelt intellekt med väldigt gott minne och sinne för detaljer. Hon glömmer nästan aldrig något hon har sett eller läst, och kan återberätta konversationer ord för ord länge efter att det har glömts av andra.

Bakgrund

För tjugo år sedan svepte en våldsam storm in över Brishavet. En liten familjegrupp av Eshim splittrades under färden från sommarbostaden, och då vindarna lagt sig fattades ett barn, knappt ett år gammalt. Dött, trodde man, och sörjde bittert den svåra förlusten.

Men barnet överlevde. Upplockad ur havet av vänliga fiskare, stulen av pirater från Spillerhamn, för att sedan bli räddad av den Niraianska flottan då piraternas skepp blev bordat; hennes första år i livet kom med fler äventyr än de flesta ser under en livstid.

Men hennes historia börjar på riktigt då hon blir överlämnad som gåva till den unge kejsaren då han var knappt mer än ett barn. ‘Gäst’ kallades hon, och blev uppmuntrad att överlämna fjädrar från sina vita vingar i gåva; men gäster kan gå hem igen, och hon hade inte längre någonstans att återvända till, sade de henne.

Det var inget dåligt liv, egentligen. Undervisad av goda lärare, klädd i vackra, dyra kläder och behandlad som vore hon en familjemedlem – eller älskat husdjur – snarare än fånge fann hon sig snart till rätta med den nya tillvaron. Hon lärde sig att be till Skaparen med Solens ansikte, att vörda och älska den unge Kejsaren hon växte upp med, och att dölja sina sanna känslor och tankar bakom en mask av orubbligt lugn. En tid spenderad i ett tempel gav henne färdigheter i kampsport, modifierad för att bättre passa hennes bräckliga kropp och väldiga vingar; det var en god tid, och hon fann stort nöje i den frid och stillhet templet erbjöd.

Men lugnet kunde inte vara. Konflikten runt kejsaren stegrades sakta, och Mei fördes tillbaka till hovet, där hennes lojalitet konstant prövas allt eftersom intrigerna tätnar och insatserna blir allt högre.

Familj

Föräldrar – vid liv, men hon har blivit uppmuntrad att glömma dem och allt som har med hennes ursprung och hemland att göra.

Inhyst i Nirai’s kejserliga familj, inte riktigt adopterad men mer än en gäst; hon har växt upp tillsammans med kejsaren och ser honom som en bror.

Egenskaper och Förmågor

– Mindre talang för vind och vatten magi, på Eshimernas vis.
– Utbildad i världens och framför allt kejsardömets historia.
– Har tränats i kampsport under en tid i ett Sei-kloster.
– Utomordentligt minne och sinne för detaljer.

Svagheter

– Nyfiken; har lätt för att bli indragen i saker genom att ställa för många frågor.
– Godtrogen; tar gärna folk på orden och tvivlar inte på deras intentioner förrän i efterhand, då det ofta är för sent.
– Otålig; har svårt att långsiktigt och bryr sig mest om den omedelbara situationen, något som ofta drar ner oväntade konsekvenser över henne.