Kön: Kvinna
Ålder:
Ögonfärg: Mörkt bruna, nästan svarta
Hårfärg: Becksvart långt rakt hår
Födelseort: Masei
Lojalitet: Enbart lojal till sin dam, Okaji, den forna tronarvinge till Nirai.

Bakgrund

Föddes några månader innan Okaji i templet där hennes mor, Zeru, var kejsarinnans trogna tjänare. Hennes far, Tokai, var kejsarens trogna tjänare och Toku var vid Okajis sida ända sedan de första andetagen som hon drog. Hennes föräldrar och de forna härskarna i Nirai valde förstås att Toku skulle bli prinsessans trogna följetagare. Fast kanske det snarare var Toku som så envist höll sig fast vid hennes sida att de till slut gav upp och låtsades att det var deras idé?

Till Tokus förfäran, och tysta förtjusning, var Okaji mer vild och olydig än vad etikett sa att hon skulle vara. Vilket blev ett ständigt sjå för tjänarinnan, men hon tyckte om hennes fart och fläkt och klagade sällan på den. Förutom när hon retades förstås.

Året när Okajis bror föddes, flydde hon tillsammans med prinsessan för att rädda henne. Ett svårt, men trots det självklart, val för tjänarinnan som med vemod lämnade bekvämligheterna, det kända och familjen.

En självklar ledare som prinsessan var skapade hon ett legoknektskompani, vid namn Solfalkarna. Toku som inte är rädd för strid, har snarare tagit positionen som kock, sömmerska och allmän hjälp för kompaniet. Renlighet är viktigt för henne och kan vara en chock för de nya i Solfalkarna. Men det är något som Toku väldigt sällan tummar på.

Utseende

Långt rakt svart hår, som vanligtvis är välkammat och uppsatt i olika komplicerade frisyrer för att hålla borta håret. Mörkt bruna ögon, nästan svarta som mestadels av tiden har en glad om en något bekymrad glimt i sig. Lätt till att rodna om hon känner sig obekväm.

Lång, smal och nätt. Alltid med rena kläder och ett vackert snidat paraply, som också är ett vapen. Runt halsen har hon sin orm, Kuro, Som nu är rätt stor och sträcker sig två varv kring hennes hals. Det såg däremot snarare ut som ett vacker halsband, men om man sneglade noggrant skulle man se att de var svarta fjäll som då och då hade några få gröna fjäll som tindrar som juveler.

Ormen hade hon hittat när hon jagat efter Okaji i palatsets trädgårdar och istället för att döda den hade Toku stoppat den i fickan och tagit hand om den sen dess.

Personlighet

En person som skulle göra allt för de som hon verkligen bryr sig om. Lite blyg, men när man kommit henne nära nog så finns ett gott sinne av humor som lyser igenom. Väldigt rädd för bakterier och smuts. Avskyr strid och gör allt för att undvika den.

Turen är på hennes sida och hon verkar ha en tendens att undvika skador och olyckor på de mest konstigast sätt.

Biografi

1395 TT – Föddes i Gröndal

1417 TT – Blev vampyr

1418 TT – Befriade Ayperos och sedan dess varit hans trogna tjänare.

1422 TT – Deltog vid Loradons fall

Bakgrund

Nenya föddes år 1395 TT, när hennes föräldrar, Aetas och Aethriatan Saelorian, var på besök i Islias. Familjen Saelorian flydde till hus Derendes efter att deras borg stått i lågor. Hon hade en väldigt fri uppväxt där hon fick göra som hon ville för det mesta, och äventyrslusten som hon var utforskade hon området mycket. Redan som riktigt liten såg hon upp till sin moster, Aethriatans syster, Sarethna Saelorian – en självständig kvinna, som gjorde det som föll henne i smaken. Både Sarethna och Aethriatan lärde henne använda vapen och jaga då hon var barn.

Då hon kom in i puberteten utlöstes vampyrismsjukdomens virus som legat i hennes kropp sedan födseln och så småningom formades om hon helt till en vampyr.

År 1418 TT fann hon av en slump en staty djupt inne i skogen föreställande en både vacker och skrämmande figur. Statyn verkade levande, och dess dragningskraft fick henne att komma fram och göra ett sår i sin hand för att låta sitt blod rinna över figuren. Plötsligt vaknade statyn till liv och demonen Ayperos, vampyrernas skapare, visade sig efter att ha varit i sitt fängelse i årtusenden. Nenya fick svära sin trohet till honom och har sedan dess följt honom i hans mission att göra vampyrerna härskare över världen, istället för att vara nattens varelser som gömmer sig i skuggorna.

Nenya blev Ayperos följeslagare och älskare, och till en början tycktes han trots sin demoniska natur ha en väldigt mild och rättfärdig karaktär. Men Ayperos var en enkelt manipulerade de omkring sig, och hade snabbt Nenya i sitt grepp. Nenya fick dricka hans blod, vilket förändrade henne och skapade ett starkare band mellan henne och demonen. Detta ledde till att hon fick enorma röda fladdermusvingar som hon kunde frammana med vilja, och blev starkare överlag men också var under hans influens på ett starkare vis. Ett tag huserades han i familjen Saelorians borg och kallade alla vampyrer i trakten till borgen för att svära trohet. Familjen Saelorian, som alltid levt sida vid sida med människor, var även de tvungna att svära sin trohet och dricka människoblod inför andra.

En dag då Ayperos och Nenya var ute ensamma blev de anfallna av ängeln Uriel som kom ned i dödlig skepnad från Himmelriket då han känt av Ayperos närvaro. Striden mellan demonen och ängeln blev våldsam och ledde till att Nenya sårades med ärr över ansiktet som inte läker.

Utseende

Nenya är lång, slank men med framhävda eleganta kvinnliga former. Precis som hennes mor har hon korpsvart hår, som räcker nätt och jämt över hennes axlar. Den ljusbruna huden samt de smala, något asiatiska, ögonen har hon ärvt från sin mor. Till skillnad från sina föräldrar har hennes ögon sedan födelsen varit elektriskt blåa, något hon aldirg kunnat dölja. Nenyas ansikte pryds av ett ärr som löper från vänster öga ner över näsryggen till högra kinden, som hon fått av ängeln Uriel. Hon har röda lädervingar som hon kan låta växa fram med stor smärta.

Personlighet

Extremt envis med ett kraftigt temperament. Blir lätt avundsjuk. Lojal mot Ayperos.

Familj

Aethriatan Saelorian – Far

Aetas Saelorian – Mor

Aenos Saelorian – Bror

Sarethna Saelorian – Moster (förebild)

Namn:  Vésiva
Kön: Kvinna
Ålder: 26
Ögonfärg: Blå, skiftande i grått
Hårfärg: Solblont
Födelseort: Antrophelia
Lojalitet: Handelsgillet Bläck

Biografi

1395 TT – Föddes några dagar innan inbördeskriget slut

1417 TT – Tillsammans med Atlen tog över handelsgillet Bläck

1419 TT – Gifte sig med Neyir från Barastar

Bakgrund

Föddes några dagar innan inbördeskriget slut, hennes mor dör i striderna några dagar efter och hennes far, den forna general Arastopos, mördade Fëaonia som hämnd för att sin älskade dog i striderna. Arastopos blev benådad sitt dödsstraff av drottning Thalia – på grund av hans långa trogna tjänstgöring för landet. På drottningens begäran skapade han handelsgillet Bläck och deras exotiska varor från havsriket gjorde att de snart blev ett av de rikaste handelsgillen i Talanrien.

Arastopos lade märke till snart att det var svårt att balansera plikterna för Bläck och ny far. Han anställde en kvinna, som hjälpte honom med Vésiva, speciellt då han var ute med handelsgillet. Kvinnan, och hennes familj, tog in henne som en av sina egna barn.

Vid sexårs åldern, följde Vésiva med sin far ut på resor med skeppet till kringliggande länder.

År 1417 TT tog Vésiva med Atlen över det mesta av driften av handelsgillet Bläck.

Utseende

Vesiva har solblont hår som sin mor som är för det mesta hängandes men den långa luggen är två inbakade flätor på var sin sida av hjässan. Precis som hennes mor föredrog Vesiva att visa hennes Me’er utseende. De blågrå fjällen löper som en tatuering från pannan ner till hennes bröstkorg. Fjällen förtydligar hennes blåa ögon som för det mesta har en glimt av livlighet och äventyr bakom sig.

I sin vattenskepnad har hon en underkropp som en stingrocka.

Personlighet

Vesiva är en livad person med stor äventyrslust. Tänker sällan över de risker hon tar och hamnar inte allt för sällan i trubbel. Förutom det har hon en stor omtanke om både sina vänner och främlingar. Dock när väl det kommer till ett beslut är hon sin familj och handelsgillet Bläck trogen. Väldigt utåtgående person och talar gärna med främlingar, nyfiken på deras historia.

Familj

Arastopos – Far

Azulia – Mor (Död)

Atlen – Som en bror

Egenskaper och förmågor

Kortspel

Ett av hennes störta intresse är kortspel. Hon föredrar speciellt kortspelet Dunk 23 som var det kortspelet som hon lärde sig först av sin far. Ett spel som härstammar från Me’ersia och är sällan känt i Talanrien i övrigt. Men Vesiva hade lärt sig de vanligaste kortspelen i Talanrien med, en skicklig kortspelare – kanske inte alltid helt ärlig med spelandet.

Svärdskonst

Hennes far var väldigt tydlig med att hon skulle kunna försvara sig själv om något skulle inträffa. Därför lärde han henne svärdkonst från när hon var liten. En gång var hon skicklig, men när åren har gått är hon lite ringrostig och väljer hellre ord framför svärd.

Språk

Språk är ett av Vesivas största intressen. Med inställningen att det är roligt att lära sig ett nytt språk har hon relativt lätt att lära sig nya språk. Även om grammatiken inte alltid är korrekt.

Kön: Kvinna
Ålder: 45 år (föddes 1373 TT)
Ögonfärg: Isblåa ögon
Hårfärg: Brons färgat, men mörknat lite med åren.
Födelseort: Frostheim
Lojalitet: Kaldrland, speciellt hennes familj Ulfhedna

Bakgrund

Föddes mitt i en av de värsta snöstormarna som Frostheim fått uppleva och sades ha fått sitt rebelliska humör därifrån. Modern dog vid hennes födsel och fadern dog på ett plundringståg när hon var kring sex år gammal. Precis innan en av de många vikingaskeppen gav sig ut till plundringståg, smög sig Ranghildr ombord och gömde sig under en potatissäck. Tids nog upptäckte besättningen henne och kaptenen Ejvald såg nytta med hennes småfingrar och lätthet att komma in i små skrymslen som inte resten av besättningen kunde. Ejvald, en gammal man från Tinderstad, fann ett tycke för Ranghildr och uppfostrade henne mestadels till sjöss och på plundringståg med visdomsord som “Heder är för idioter och dårar. Som Karmanerna”.

Under tiden som Ranghildr plundade med Ejvald följde hon med honom hem till Ranheim. Under tiden hon väntade på nästa äventyr med vikingaskeppet tillbringade hon mycket tid med smedens dotter som blev en av hennes närmsta vänner.

Vid fjorton års åldern tog hon över ett skepp och dess manskap i ett slagsmål med enbart nävarna till sin hjälp.  Efter att redan som barnsben blivit matad med att kung Iki inte var värt ett enda öre av det som man skramlat ihop betalade inte hon någon del av sin andel till honom. När väl det blev känt att Ranghildr var från Frostheim och var skyldig pengar sattes ett pris på hennes huvud. Det var först då hon mötte Audgisil.

Efter många äventyr tillsammans med Audgisil gifte sig paret till sist. Till en början hade deras ambitioner och äventyrslust avtagit något, speciellt efter att de fick sina första tvillingsöner. Medan familjen växte blev det dock allt tydligare att familjens lott inte var den bästa under kung Ikis styre – och kungen lät sällan Audgisil följa med på de uppdrag han behövde för att försörja familjen. En natt fick Audgisil en vision som han påstod komma från Oden som visade dem en ljus framtid ifall de reste till Karms huvudstad Hannadon med samlade krigare. Det var svårt för Ranghildr och Audgisil att lämna barnen i barnens farföräldrars förvar, men de gjorde det med hopp om en bättre framtid för deras barn och folk och med sin tillit till gudarnas vision.

De återvände med rikedomar efter att ha hjälpt Karms konung att ta sin tron och med den prestigen de fått fick de folkets stöd och besegrade slutligen kung Iki.

Utseende

Långt bronsfärgat hår som med året mörknat något i färgen. Isblåa ögon. Efter ett liv med mycket strider och plundringståg har hon många ärr, det mest synliga är ett är som löper från pannan över hennes högra ögonbryn och näsrygg.

Personlighet

Väldigt rak på sak och är vanligtvis väldigt skeptisk till ny bekantskaper. Lite misstänksam.

Familj 

Audgisil Ulfhedna – Make och vän sedan barndomsåren

Asgeir – Son

Kettil – Son (Död 1422 TT)

Eirik – Son

Maeve – Dotter

Ejvald – Farsfigur

Biografi

1396 TT – Föddes som andra barnet i hus Gérin.

1412 TT – Deltog i striderna vid Nela’thaënas på alvernas sida som en av drakarna.

1413 TT – I missnöje av att inte få titeln “Drakriddare” efter en vinst i ett tornespel, valde hon att lämna Kaelred och hennes familj för att resa i Talanrien som legoknekt.

1422 – Ingick ett kontrakt med

Bakgrund

Efter en barndom med många goda som dålig minnen, uppmanas Vinga att lyssna och bilda en uppfattning om rösterna från arbetarna i Kaelred som ropar efter en förändring. Tillsammans med sin vapentränare Sloan, väljer hon att inkognito delta i det största tornerspelet i Kaelred där den nya “Drakriddaren” skulle väljas. Detta trots att kvinnor inte fick, efter att ha vunnit efter sin yngre bror Kael, var hon tvungen att ge upp titeln till sin bror på faderns order. Trots hyllningarna från folket.

I ilskan över att som kvinna inte kunna få titeln lämnade hon Kaelred kort där efter.

Utseende

Det bruna håret med bronsröda inslag är vanligtvis avskuret slarvigt med en slö kniv och räcker lite längre ner än hakan som i protest till den unga adelsflicka hon en gång var. Sedan barnsben har hon alltid varit lite mer robust och arbetet som legoknekt har inte gjort henne mindre muskulös.

Personlighet

En gång var hon en äventyrlig, glad och nyfiken person men har under senare tid haft en tendens att vara bitter och kritisk. Har alltid haft svårt med auktoriteter och har en väldigt “rak på sak” attityd.

Familj

Dreaegon I – Far

Riell – Mor

Tristian III – Äldsta bror, styr som över Kaelred och landområdet som gränsar till Älvskogen.

Kael – Yngsta bror, drakryttare och styr över Kaelreds militär.

Sloan – Vapentränare och närmare än vad hon är till någon annan i sin familj.

Egenskaper och förmågor

Stridskonst – Föredrar en stor stridsyxa eller knivar.

Skepnadsskiftare – Kan ändra skepnad till en drake

Namn: Sera Saga Tenír
Kön: Kvinna
Ålder: 22
Längd: 175
Ögonfärg: Havs blå
Hårfärg: Korpsvart
Födelseort: Tinderstad
Folkslag: Människa
Lojalitet: Iselem
Civilstånd: Singel

Biografi

1400 – Sera föddes i Tinderstad, efter att drottning Akila och hennes make Tarald blev kvar i Kaldrland av en snöstorm.

1406 – Seras far Tarald mördades och hennes magiska förmåga blev känt för omvärlden. Blir tvingad till Caras Idhrenin.

1420 – Möter kronprins Rheon av Karm i skogarna i Karm och finner honom lika irriterande som förut, men lite mer charmig  än vad hon mindes innan… och nästan söt?

1420 – Vid en festlighet, råkar Sera få reda på att det fanns en mörkeralv i Karms hov dold och har varit utsatt för ännu mer risk innan dess.

1421 (Slutet av året) – På ett äventyr möter hon sin forna vän Djan, efter en misslyckad stöld får de husarrest i Iselems palats.

1422 – Lämnar palatset efter att Djan blivit lika galen som sin mor och lever på flykt.

Sera Saga Tenir, dotter till drottning Akila. Hennes unga år markerades av en orolig tid i Iselem då mörk magi frammanad av en kult som ville lägga landet i kaos för att ta tronen. Deras magi resulterade i att människor blev besatta av demoner, inkluderande Seras barndomsvän Shali. Demonen som tog kontroll över Shali försökte lönnmörda drottningen, men mördade istället hennes make Tarald. De lyckades låsa in henne och tog kontakt med hexergillet som skickade häxkarlen Arand av Elfdell för att lösa situationen.

Arand anlände till Thel Shaens palats en kort tid därefter. Det visade sig vara en stor utmaning, och ett försök till exorcism resulterade i att demonen som kontrollerade Shali höll på att förgöra palatset och alla där i. Det enda Arand kunde göra var att dräpa flickan.

Demonen lämnade Shalis kropp och försökte ta kontroll över den kraftigaste magiska personen i närheten; Sera. Som en reflex hade Sera använt magi för att skydda sig själv – men när hon inte visste vad hon gjorde tog magin överhanden och hon förblev i en trans. Men magin hade hållit demonen borta tillräckligt länge så att Arand tillsammans med Akila förgörde de demonen. Sera förblev i en djup trans, och de kallade på en av Caras Idhrenins främsta magiker, Celírion, som med sina fördjupade kunskaper i ämnet kunde lösa situationen. För att rädda hennes liv tvingades Akila att sända iväg dottern till Caras Idhrenin för att lära sig bemästra sin kraft – för sin egen säkerhets skull. Vid sexårs ålder satte hon sin första fot i akademin och mötte sin väninna och rumskamrat Sigrún. Hennes första instinkt var att försöka fly, men när väl alla försök stoppades bestämde hon sig att avklara de magiska rangordningarna fortast möjligt. Det var en hektisk barndom med mycket magi, historia, språk samtidigt som hon tvingades lära sig det ämnena som en stark monark skulle kunna. Redan vid en ålder av elva hade hon avklarat rangen Queta, men mästarna tycktes aldrig låta henne få rangen Ingolemo, för det fanns alltid någon mer potential för henne. Förutom Sigrún fanns alltid Djan, som hon ser på som en bror, där för att lätta upp den stela stämningen.

Efter ett ständigt sökande av att fly från sina plikter, samt påverkad av en slags identitetskris mellan sitt iselemska och kaldrländska arv lyckades Sera skapa en annan personlighet vid namn Saga. Saga medveten om Sera, men Sera inte medveten om Saga och hennes äventyr bland Caras Idhrenins tjuvar och pack.

Utseende

(Sera & hennes kusin Salim, bild av underbara Denise Roos)

Sera är lång och slank i kroppen. Hennes hår är vågigt korpsvart och når ner till skuldrorna. Till kontrast med de mörka håret och hyn har hon klarblåa och genomträngande ögon.

Personlighet

Sera är en positiv person, med mycket äventyrslust och nyfikenhet. Hennes år av magistudier har gjort att hon ser världen från ett annat perspektiv än hennes mor.

Väldigt rastlös och kan uppfattas lite nonchalant.

Familj

Akila Tenir – Mor. Stark förebild

Tarald Angirsson – Far. Dog vid tidig ålder och prinsessan har ett lite för gott minne om honom

Celírion – Mästare. Fadersroll för Sera, när han har tagit hand om henne sedan barnsben.

Djan – Som en bror

Egenskaper och förmågor

Precis som hennes roll prinsessa kräver har hon utbildat sig i historia, språk, vett och etikett (Ja allt vad man kan tänka sig :)). Men hennes mor har alltid lagt mycket vikt på att hon ska lära sig strida och olika krigstekniker för att kunna styra Iselems stora armé.

Den magi som hon har störst intresse av är elementär magi och magi som på något sätt kan vara en fördel i strid.

Läs mer om kungahuset Tenír här: https://www.talanrien.com/hus-tenir/

Utseende
I sin människoskepnad har han mörkbruna lockar som sträcker sig precis till skuldrorna. Välvårdat skägg. Honungsfärgade ögon med ett inslag av gräsgrönt. De flesta skulle säga att han hade ett oskyldigt och nästan pojkaktigt utseende. Smal, tanig och ganska lång.

Bakgrund

Som nyfödd lämnades han i vinterskogen för att dö. Torbjörn, en björn, räddade honom och han uppfostrade honom som sitt egna barn. Ensam i skogen, långt borta ifrån människor. Mestadelen av sitt tidiga liv tillbringade han i skepnaden som en björnunge. Det var egentligen inte förrän han blev tretton år som han träffade andra människor.

Först människorna som bodde i utkanten av skogen. De började lära honom, tillsammans med Torbjörn, hur man arbetade som en kolmilare och Trond skulle äntligen få följa med sin far in till den stora staden. De hann inte vara i Tinderstad allt för länge innan några handelsmän kidnappade Trond. Han såldes till en av de högre uppsatte i det tionde fingret. Sedan dess fick han lära sig hur man smugglade, tjuveri och allmänt ljög.

Allt sedan han blev kidnappad har han haft ett mål att ta sig tillbaka till Kaldrland och sin far. Däremot hade det blivit svårare än vad han trodde. Allt för ofta blev han lurad och det tog många år innan han hade möjlighet att ta sig tillbaka.

Personlighet

Charmig. De flesta faller för Tronds leende och hans brummande skratt. Han är snabbtänkt i svåra situationer men inte allt för smart och väldigt lätt lurad.

Vanligtvis bitter på människor och gör gärna lite mer för att kunna förpina en människas liv.

Familj
Har alltid trott att Torbjörn är hans mamma. Fram till hans liv i Celeras fick honom att inse att han var hans far.

Egenskaper och förmågor

Skepnadsbytare – han kan utan några besvär byta skepnad från människa till olika djurskepnander samt utseende.

Mycket bra luktsinne – Denna förmåga är något dämpad som människa, men ändå bättre

Snabb

Svagheter

Lättlurad

Bitter

Föddes år 359 TT i Dar Zakhar.

Bakgrund

Föddes i Dar Zakhar och uppvuxen med sin moster, när modern dog i barnafödsel och fadern blev dödad när han motsatte sig Lloth och mörkeralvernas kultur. Vid tidig ålder valdes hon ut för att bli skuggdansare och med en inställning att bli bland de bästa när hon hade ständiga glåpord efter faderns agerande.

När hon var arton år skickades hon ut på sitt första ensamma uppdrag för att döda en av ledarna i den då mest eftertraktade prisjägargillet. För att komma närmare ledaren, lät hon sig tillfånga tas och mötte högalven Aeldir. Aeldir talade med henne. Henne! En som sällan blev tilltalad, eller frågad hur hon kände eller mådde. Hela barndomen hade hon hört att hon var en plåga av sin moster, eller ett måste. En skam. Skuggdansare som hon blev sällan tilltalad på grund av rädsla. En högalv, som lidit och plågats mer än henne själv tilltalade henne med en slags ömhet. Det var en förvirrande känsla för Ziyaté och när väl hon kom loss ur fångenskapen befriade hon även högalven av en impuls och för den ömhet han visat henne.

Det ledde till en kort romans, där Ziyaté för ett tag glömde sin plikt och härkomst. Kanske var hon till och med lycklig ett tag? Men verkligheten kom ikapp henne en dag när Aeldir bad om att få resa med henne, eller ta henne till alvernas rike. En mörkeralv passade inte i en högalvs sällskap – det sade ju sig självt. Tanken på att resa med Aeldir lockade henne och den ömhet hon kände för honom skrämde henne. Så hon flydde tillbaka till Dar Zakhar. När hon väl var tillbaka märkte hon att hon väntade barn.

År 378 TT föddes hennes son Izotar. Hon var mån med att hålla fadernsidentitet gömd för Izotar och för omvärlden, mest av rädsla för att någon skulle skada hennes son.  Till en början lekte hon och visade en ömhet för sin son, den sida som högalven hade fått fram ur henne. Men ju äldre Izotar blev, var det svårare att balansera plikterna som mor och skuggdansare. Två kontraster i sig, ljus och mörker. Att hon själv aldrig hade någon förälder som hade omtanke om henne gjorde även att hon skärmade av sin ömhet – för att passa in i skuggdansarnas hårda och respekterade karaktär. Vilket gjorde att de sällan talades vid och inte fick någon närmare kontakt.

Utseende

Det vågiga benvita håret sträcker sig precis över hennes bröstkorg. Håret är vanligtvis uppsatt i en knut där bak för att inte vara i vägen i strid. Huden är korpsvart och en behaglig kontrast till håret och de vinröda ögonen. Ziyaté bär vanligtvis svarta byxor, en svart tröja med en huva på. Kläder som är lätta att röra sig i, snarare än ge skydd. Har två korta svärd och kastknivar.

Personlighet

Ziyaté är en tankfull person med ett stort tålamod. Hennes uppväxt i Dar Zakhar har gjort att hon sällan visar någon ömhet, eller känslor överhuvudtaget. Känslor är en svaghet, är det som hon lärt sig. Tar gärna till humor i form av ironi. Är egentligen är väldigt risktagande och spontan person.

Familj

Izotar – Hennes son

Aeldir – Izotars far och högalv

Isra – barnbarn

Zator – barnbarn (död)

Egenskaper och förmågor

Ziyaté är en av de skickligaste skuggdansarna i Dar Zakhar.

Svaga sidor

Ziyaté har en rädsla för att visa en ömhet, eller att hon bryr sig om någon och avskärmar sig gärna från omvärlden.

Senaste händelser

Efter att ha misslyckats i uppdraget från Lloth,  att mörda sin egna son, var mörkeralven länge på flyende fot. Efter århundranden kom hon i kontakt med sitt barnbarn, drottning Isra av Me’ersia. Ett kort ögonblick i hennes liv, hade hon äntligen funnit lugn och kanske till och med lycka. Fast likt som förr, var det flyktigt. Efter en strid med Lloth i Isras salar hade Lloths mörker slukat henne igen och tvingade henne tillbaka till Dar Zakhar.