“Ensam av naturen var han kommen och där skall livet resa sig, ty ur blommans nektar lever dagen” 

Amara pergamenten 42:18

Gabriels fostermor, Ariel hade varje natt i tio år tänt en fackla i Athals namn bedjandes om att bli havande och efter tio år av försök var hon och sin man, Harald fortfarande barnlösa. Deras kärlek hade av frustrationen förvridits till förakt mellan varandra och när Ariel vaknade en het sommarnatt av ett starkt rödguldigt ljus tvivlade Harald på henne, han trodde att hon var på väg att tappa förståndet då han inte kunde se. Men Ariel visste att det var ett svar på många år av längtan och böner för både henne såväl som han.

Skenet ledsagade henne ut ur huset, igenom den sovande byn och därefter djupt in i Dödaskogens snår av täta taggbuskar. Ariel kämpade sig fram under månen utan oro tills hon befann sig i hjärtat av skogen, där frös hon till is för mitt i gläntan av den annars täta skogen låg ett spädbarn insvept i en tjock brun pälsmantel, gråtandes.

Åren flöt på och Gabriel växte upp som fattig livegen pojke. Redan som femårig blev han retad av dom andra barnen och när han började levitera föremål med tanken blev han utfryst av dom övriga byborna. Vid åtta års ålder upplevde han döden för första gången, hans mor Ariel sjuknade in i en märklig åkomma utan förklarning och dog sedan i sömnen. Hans far Harald kunde inte leva med synen av sin älskade och höll Gabriel ansvarig för det, något som drev mannen till vansinne och hösten därpå till självmord.

Personlighet: Gabriel är vanligtvis en mycket lugn och försiktig ung man som värderar godhet över själviskhet och visdom som den enda sanna styrkan. Han talar alltid sanning även om det leder honom till döden och har ett smittande leende vars simpla uttryck påverkar dom flesta till att antingen rodna eller att knuffa mer envisa personer ur balans. Gabriels barndom, i synnerlighet utanförskapet har präglat honom till att sällan ta för sig trots hans utstrålning. Han tror alltid det bästa om andra även om han vet att dom inte har goda avsikter, vilket är hans största svaghet.

Utseende: Gabriel är en mycket vacker ung man med kort ljust hår och iskalla blå ögon. I sina yngre unga år var han mycket smal och smidig men efter puberteten växte han på bredden och utvecklade snabbt manliga muskler.

Magiska egenskaper: Han är först och främst talmagiker, en egenskap som varierar kraftigt från persom till person. I Gabriels fall kan mindre motståndskraftiga personer inte ljuga för honom och säger sanningen om han ställer en talmagisk fråga, något han själv är omedveten om. Han besitter även telekinesiska krafter och upplever tid långsammare, dvs att han känner vad som är på väg att hända en bråkdel innan det händer. Vilket betyder att han hinner tänka längre än andra ickemagiska personer i vardagligt tal och självklart i väpnad konflikt.

år 1422 TT

Fysiska Egenskaper: Gabriel är egentligen ganska dålig med svärdet men eftersom han är överlägsen vanliga människor i reaktion, tänkande och tidssyn upplevs han av det otränade ögat som mycket skicklig. Han ser en aning sämre än andra människor på långa avstånd och har svårt för att skilja färger åt, han är med andra ord färgblind. Flera slitsamma år av arbete i månstensgruvornas komplex under Erahelas sädesmarker har skulpterat hans kropp till mycket god form.

år 1422 TT

Kön: Kvinna

Ålder: 22

Född: Erahelas, Karm

Utseende: ca 170cm lång med svart långt hår och bruna ögon. Hon är mycket smal med nätta fötter.

Magiska förmågor: /

Fysiska förmågor: Hennes smidighet gör upp för hennes svaga muskelmassa. Hon är ingen slagskämpe men har lätt för att styra andra till våld. Hon är en mycket trovärdig lögnare, på gränsen till talmagi.

Andra förmågor: skicklig kokerska av trollbrygder och liknande växmagiska elixirer

Personlighet: utåtriktad och trevlig mot alla som är trevlig i sin tur, hon är godhjärtad och ljuger sällan. Hennes nyfikna natur ställer oftast till det och när hon får för sig något slutar hon att lyssna.

Kort bakrund: hon föddes i sitt hem som ligger på takvåningen av en stor taverna “Den ekande skålen” en trappa ovanför sovsalen. Hennes äldre bror dog i en våldsam olycka på sågverket och därför bestämdes det att Eliana skulle axla rollen som alkemist trots att hon var kvinna. Något hon visade sig vara duktig på. Hon dagdrömmer ofta om äventyr som flykt ifrån sin vardag men har aldrig skitat ner kläderna en endaste gång i sitt liv, förutom när det kommer till att samla sotrötter i skogsbrynet av tavernan.