Namn: Baura Fauralindottir
Kallas: “Ula” av småsyskonen som inte kan uttala R.
Folkslag/ras: Människa
Kön: Kvinna
Ålder: ~ 20-25 år
Längd: 172 cm
Ögonfärg: Bruna, men med ett stänk av blått i det vänstra.
Hårfärg: Kastanjebrunt, bongstyrigt. Når henne ner till midjan.
Födelseort: Kaldrland, vid kusten söder om Tinderstad och Vargskogen.
Yrke: Fiskare, lädergarvare samt halvlärd sköldmö.

Klädsel: Föredrar linne/bomulls byxor och tunikor framför långa klänningar. Har ofta flera sjalar runt om axlarna eller midjan samt x antal läder pungväskor eller bältesväskor runt höften.

Utseende
Baura är en ung kvinna med bongstyrigt kastanjebrunt hår runt sitt fräknigt ansikte. Hon har håret ofta flätat och uppsatt för att få bort det ur ansiktet när hon arbetar. Hennes kvinnliga frisyrer är nog det enda kvinnliga med henne, annars bryr hon sig inte mycket om sitt utseende. Hon har haft funderingar på att raka av sig håret bara för att slippa det, men aldrig kommit längre än med kniven i hand, rädd över vad hennes mor skulle ha tänkt samt att hennes far nog skulle blivit väldigt missnöjd, kort sagt.

Hennes händer är starka, vana vid handarbeten, smått fläckade av färg och oljor då hon arbetar med läder. Små ärr här och där efter att ha slintigt med kniv eller andra små sår som uppkommit när hon arbetat, bergsklättrat, fiskat, jagat samt stridit.

Hennes kropp är spänstig och tålig efter år av praktiskt arbete samt brottande med sina yngre syskon.

Personlighet
Baura är född med en glad och sprudlande livsgnista. Hon har alltid älskat att arbeta med händerna och se efter sina syskon. Omsorgen om sina syskon har gjort henne till en väldigt öm och välvillig person, men med ett stenblocks orubblighet när hon väl beslutat sig för något. Hon har ett lugnt temperament, men knappast en ängels tålamod – kan bli lätt irriterad över småsaker men glömma dem i nästa stund – flera års träning med småsyskon.

Bakgrund

“Hvalvíksta kallar vi vår by, många valar simmar förbi vår vik”, berättade hon leende.  “Ibland en och en annan säl, men de har lärt sig att inte stanna för länge på bergen runt om vattnet i närheten av viken, för då hamnar de i våra magar.”

Baura är uppväxt i en stor familj, äldst i en syskonskara av sju, som alla är praktiskt lagda och utför någon form av yrke med händerna och inom hantverk. Hon följde sin farbror och blev lädergarvare/lädermästare och kan skapa det mesta, allt från läderskor och seldon till skyddande läderutrustning och väskor. Hennes far var en gång i tiden en stor vikingakrigare, men som i sina senare år slog sig ner vid kusten söder om Tinderstad och blev en hederlig fiskare och båtbyggare.

Hennes mor var en skicklig sköldmö samt sömmerska, men efter flera havandeskap, samt förlusten av tre barn, hade moderns en gång starka kropp slutligen börjat vittra och tyna bort. Modern hade lärt Baura som ung mycket inom stridskonst och hur man hanterar vapen så som svärdet och yxan, men allt eftersom fler syskon kom till familjen blev lektioner i stridskonst mer sällan och istället hantverk en större del av Bauras liv, samt att hjälpa till att sköta om sina yngre syskon.

Tillsammans med fadern och sin farbror har hon emellanåt rest till Tinderstad för att fördriva handel, emellanåt även Frostheim. Hon har tagit tillfälliga jobb som lädergarvare i städerna, men lever för det mesta i sin by och sköter hushållsysslorna i faderns stockhus, som är en av de största i fiskebyn då deras familj även är den största.

Då byn ligger så avlägset söder ut är det inte många som kommer på besök till byn och byborna lever ett lugnt fredligt liv själva, i stort sett oberörda av vad som händer i resten av Kaldrland.

Egenskaper och förmågor
Bauras flinka händer kan skapa det mesta med nål och tråd, främst med läder då hon har stor kunnighet inom lädergarvning, men hon är inte så pjåkig när det kommer till tyg eller liknande material som ska sys ihop eller formas för att klä eller skydda kroppen. Samt skapa fiskelinor eller nät.

Hon må ha tränat svärdkonst med både sin mor och far, men blev aldrig så skicklig på det. Hon kan ändock försvara sig dugligt.

Hon kan en del om växter, vad som är ätbart och bra till matlagning men är inte läkekunnig eller utbildad inom örter.

Svagheter
Sin familj. Efter att ha förlorat sin mor samt tre syskon är rädslan stor att förlora någon mer.

Trots kunskap inom svärdskonst och halv upplärd till sköldmö är hon inte den skickligaste när det kommer till stora vapen och strider. Hon kan försvara sig med nävarna, små knivar eller brottning men skulle inte komma långt mot ett svärd eller en yxa, trots att båda hennes föräldrar var krigare.

Kan vara på extremt dåligt humör om hon inte fått mat i magen.

Familj

Fader: Garvald Medakinson, före detta stor vikingakrigare men sedan flera år tillbaka fiskare och båtbyggare.
Moder: Fauralin Naddurdottir, sköldmö och sömmerska.

Syskonskaran:
1) Baura, ~20-25 år.
2) † Thaurlin, 17 år, död under plundrings räd med fadern.
3) Faulon, efter deras mor. ~18-20 år
4) † Halldur, avledd en svår vinter, 3 år gammal.
5) Yrkill ~15-18 år
6) Erin 12 år.
7) Cirlo Tvilling 1, 10 år.
8) Caurlo Tvilling 2, 10 år.
9) Helgi, ~8 år
10) † Valdower, avledd pga sjukdom, 1½ år gammal.

Samt en farbror vid namn Anund Medakinson, lädergarvare och lädermästare.

Baura är äldst i hela skaran av sju barn. De hade varit fler, men hårda vintrar och sjukdom hade släckt deras liv och sett till att de förblivit sju istället för tio. Hon mindes dem väl ändå, de små liven som hon emellanåt sköt om. Två små systrar och den senaste en lillebror.

Rollspelstrådar:

Vargskogen – Bland brännässlor och harsyra

Spelas av: Shaperinn

Namn: Narnahri Shaper’inn.
(Uttalas: Shape (engelskt uttal) “ʃeɪp-erh-inn“).
Kön: Kvinna/Hona
Ålder: Okänt
Födelseort: Fae?
Hemort: Talanrien
Folkslag /Ras: Shapeshifter/skiftare/form-skepnadsskiftare
Civilstånd: Ensam

Bakgrund

Mitt ursprung? Hmm… Kanske från havet? Kanske kom jag med vinden? Kanske djupt inifrån jorden… eller i ljuset och värmen från solen. Kanske från nattens skuggor och mörker. Jag minns inte. Det är mycket jag inte minns, och samtidigt en hel del som jag minns. Jag minns ljuset och mörkret. Fallet. Vinden… mot min kind, i min päls, i mina fjädrar och i mitt hår. Jag minns godhet och jag minns ondska, glädje och tårar…

Shaper’inn har alltid varit en varelse som tytt sig till naturen och alla dess väsen. Från minsta lilla knytt i skogen till havets stormiga yta och djup med mysiska havsväsen, eller bergets vilda karga toppar och hårda varelser. Hon har ingen fast vistelseort utan vandrar genom Talanrien dit jorden viskar, vinden sjunger eller där havet ropar till henne. Hon tyr sig för det mesta till naturen och djuren, men är väldigt nyfiken på Talanriens andra invånare så som människorna, dvärgarna och alverna. Deras liv har dock aldrig lockat henne på grund av de sämre sidor så som girighet, våldsamhet och krig som emellanåt brusar upp. Hon finner djuren och Talanriens mer sagolika mystiska väsen mer enkla att kommunicera och leva med, men söker sig gärna ändå till olika tillhåll i världen där hon kan möta intelligenta varelser och utbyta tankar och idéer med.

Hon tror att allt i världen har ett väsen eller en ande, från minsta sten eller växt, bäckar och sjöar till allt levande. Tillsammans bildas en gemensam kraft som ger världen dess liv. Kanske är denna kraft själva skaparen, eller en liten bit av skaparen i alla ting, levande som icke-levande.

Utseende

Som skiftare kan hon ta vilket utseende eller skepnad som hon vill, därav är det svårt att karaktärisera henne i någon bestämd omnämning, men däremot har hon flera kännetecken som brukar vara utmärkande för just henne. Hon tar sällan fullt ut en mänsklig gestalt (männsika/alv/dvärg m.m.) på grund av sin dragning till det naturliga och djuriska i världen. Hon föredrar därför att visa sig i olika djurskepnader med päls, horn eller fjädrar, så som en hjort, björn, fågel eller något kattliknande. Än mer gillar hon emellertid att kombinera flera olika varelser i en enda skepnad tack vare sin fantasi och olika berättelser hon hört ifrån mänskligheten. Därav är kentaur, faun, enhörning, kirin, sphinx och andra sagodjur inte ovanliga att hon tar skepnaden av och visar sig som.

Lite mer utstickande eller karaktäriserande kan färgteckningen på hy, päls eller fjäderdräkt vara. Vanligen visar hon sig i ljusa färger så som vit, grå näst intill silverskimrande eller i varma bruna gyllene färger. Emellanåt kan fjädrar gå i mer exotiska färgglada färger men sällan hennes hy eller päls. Hennes ögon brukar dock för det mesta te sig pärlemorskimrande och vara det mest iögonfallande.

“Ögon påminde om ett par pärlor från havet, glansiga med en antydan till regnbågsskiftningar. Det var svårt att avgöra om de fanns några pupiller i dem, men även om ögonen påminde om en blind individs, så såg ögonen stadigt på den andre. Långa vita ögonfransar kantade de ovanliga ögonen.”

Personlighet

Shaper’inn är en tämligen lugn och mild individ, med ett så att säga gott och artigt uppförande emot andra. Emellanåt kan en väldigt livlig och barnsligare sida av henne framträda, som gör henne lekfull och busig, likt djurungars plötsliga energi och sprallighet. Trots hennes till synes unga sinnelag och utseende för hon sig med en ödmjuk elegans och grace. Hon gillar inte våld och försöker undvika det om så är möjligt, men i hotande situationer kan hon bli en häftig kämpe och beskyddare.

Egenskaper och förmågor

Som skiftare har Shaper’inn förmågan att skifta och ändra bildandet av kroppens biologiska celler fullständigt efter egen vilja och förändra sitt utseende och därmed anta former av andra mänskliga eller djuriska varelser. Då hennes kroppsceller förändras och genereras ständigt kan hon enkelt föryngra cellerna och därmed behålla ett tidlöst eller ungdomligt utseende, trots att hon varit vid liv i flera år… hon kan även ökad sin smidighet och råstyrka genom att bilda fler muskler.

Vidare är hennes kropp inte begränsad till rent organiska framträdanden: hon har förmågan att ge sken av kläder och annat material tack vare förmågan, men detta betyder inte att hon kan göra sig kroppsligt till exempelvis material av metal, sten, jord med mera. Däremot kan hon bilda biologiskt hårda ämnen så som fjäll, horn, ben och liknande.

Skador på hennes biologiska vävnad läker i relativt snabb takt och hon har anlag för att bilda ett motstånd emot gifter i viss mån vid ådragande av dessa. Detta gör att på sätt och vis är hon immun mot de flesta sjukdomar även. Hennes förmåga gör det möjligt för henne att återskapa avhuggna lemmar samt återhämta sig från nära livshotande skador, dock till en viss gräns då hon också har en smärtgräns både psykiskt och fysiskt.

Många skulle troligen vid första anblicken kunna tro eller tolka att hennes förmåga har något med magi att göra, men det ligger helt i hennes anlag samt är mentalt baserad. Hon har inte anlag för magi på något sätt och kan därmed inte bruka det.

Svagheter 

Shaper’inn har inget skydd mot förtrollningar, besvärjelser eller magi över huvudtaget.

El/elektricitet, kan lätt paralysera och förstöra hennes cellers förmåga att skifta. Därav ogillar hon åska/blixtar, men är inte rädd för det. Eld är ett annat element som kan skada henne. Hon kan brännas eller fatta eld lika lätt som vilken annan levande varelse, liksom bli fysisk skadad.

Hon är därmed inte omöjlig att skada och vidare kräver hennes kropp energi i form av föda och sömn. Hennes skiftnings förmåga må göra henne stark och ge henne flera möjliga olika övertag men förmågan kräver också en mental styrka hos henne. Den är inte helt passiv utan kräver att hon medvetet styr den. Trots att hon är en mild och lugn individ kan man fråga sig vad som händer när hon blir känslomässigt upprörd eller utmattad…

Som nämnts innan har hon en livlig fantasi när det kommer till vilket utseende hon vill gestalta, men detta betyder inte att hon rakt ut ur luften kan anta vilken skepnad som helst. Alla skepnader hon antar kommer ursprungligen från en varelse eller objekt som hon sett eller känner till och därmed härmar. För att kunna ta skepnaden av något måste hon därför veta hur detta något verkligen ser ut och känns.

Rollspelstrådar:

Blod och smärta bland granar och ris

Spelas av: Shaperinn

Namn: Dha’hun Ghnothach Beadarach
Kallas: Dhrach – ger sällan ut sitt fullständiga namn utan det räcker kort och gott med Dhrach.
Folkslag: Kentaur
Kön: Man
Ålder: ~ runt 40 år (medelålder).
Längd: 273 cm (193 cm i mankhöjd).
Tyngd: ~ 910 kg
Ögonfärg: Grön-blå
Hårfärg: Mörk/träkolsvart
Hudfärg: Ljusbrun/sandfärgad
Födelseort: Ard, Kaldrland
Lojalitet: Ingen, högst betalande.
Civilstånd: Singel/ogift

Bakgrund

Söder om Den bortglömda Skogen i Ard, nedanför dryadernas stad Berelon lever en flock kentaurer som kallar sig Ékthesi (grekiska för lojal). Kentaurerna hade i flera år levt i samklang med de fria dryaderna i Berelon som länge kämpat mot magikern Anduin. Ékthesi klanen och dryaderna hjälpte varandra både med föda, krigsmakt och handel. Dryaderna lärde kentaurerna mycket om naturen, odling och läkekonst, medan kentaurerna hjälpte till att skydda och kämpa för båda folkslagens överlevnad i området.

Så kom det sig mitt under solnedgången en höstkväll att en bjässe till kentaurföl föddes. En pojke vars ovanliga storlek hade gjort det svårt för hans moder under hennes havandeskap samt under födseln, som  båda överlevde tack och lov. Fölet var rätt klumpig i början innan han kom underfund med hur han skulle hantera sina stora hovar, och redan under sina första levnadsår följde han i sin fars hovspår och ville bli en stark krigare som familjen och klanen kunde se upp till. Han övade svärdskonst dagligen med fadern och andra jämnåriga pojkar – en hel del brottningsmatcher blev också av på både gott och ont men med sin växande robusta kropp förlorade han sällan. Han blev lite av en ledare bland sina vänner, trots sin fåordhet men mest troligen pga sin omtänksamma sinnelag och att han aldrig skröt eller gjorde sig till. Liksom sin far såg han till att saker blev gjort och gick rätt till och han ställde sig alltid skyddande framför sin klan och de mer utsatta – där av fick han namnet Dha’hun Ghnothach (hängiven).

Han växte upp och blev skicklig på att ta sig an både skyddade och oskyddade rörliga eller fasta mål och kunde ta emot eller parera mycket skada under sin träning. Trots flera skador fortsatte han alltid och återhämtade sig snabbt. Klanen Ékthesi såg fördelen med att använda honom till att skydda andra i stammen samt en tillgång till deras allians med dryaderna, och deras gemensamma territorium. Namnet Beadarach  tilldelades honom.

Av den orsaken tjänstgjorde han i sin ungdom som krigaren, och steg snabbt i rang tack vare sin råa styrka och snabba beslut som både stärkte klanens auktoritet men också ökade deras territorium i området runt Den bortglömda skogen i söder. Han blev en fältherre av högre rang, men olyckligtvis varade inte äran länge. En ödestigen dag förvisades Dha’hun Ghnothach Beadarach från Ékthesi klanen och Ard…

Klanens territorium anfölls av ett stort anhang förbrytare, ovanligt fler än vad som någonsin inträffat i området tidigare hos klanen Ékthesi – troligen skickade av magikern Anduin. Dha’hun ledde omedelbart sina krigare i strid, jagade invaderarna ur klanen och dryadernas terretorium men av misstag undkom förbrytarna och tog sig in i en mer isolerad del av Den bortglömda skogen. Förbrytarna trodde att de inte skulle bli attackeras av kentaurkrigarna då de antog att skogen var helig för dem, men Dha’hun beordrade sina krigare att attackera ändock. Förbrytarna var ett hot mot både klanen Ékthesi och dryaderna. De lyckades fånga förbrytarna, men samtidigt förstördes skogen i slaget då någon tänt eld på naturen i en förhoppning om att gäckta och komma undan ketaurkrigarna. En eldsvåda uppstod och många dryader och kentaurer satte livet till för att släcka elden, och ett stort parti av skogen samt en helgad och andlig del av skogsområdet total förstördes under processen – något Dha’hun inte räknat med eller var stolt över.

Trots att förövarna var tillfångna tagna så ansågs inte längre Dha’hun lämpad som krigare och då han fört befäl när skogsområdet omintetgjordes samt orsakade flera dryader och deras hem skada. De äldsta i klanen i samvaro med dryaderna fann att kentauren Dha’hun Ghnothach Beadarach inte längre var förtjänt att leva bland dem.  Han ansågs bära skulden och vara orsaken till all förstörelse och sorg samt en ständig påminnelse och skulle för alltid föra olycka med sig om han stannade kvar bland dem. Därav blev krigaren Dha’hun bannlyst från Den bortglömda skogen samt hela Ard, aldrig att få återvända…

Vanärad, skamsen och nedbruten gav sig Dha’hun av, och valde att inte någonsin mer använda det namn som hans klan en gång gett honom. Istället valde han att kalla sig Dhrach (överflöd). Utan ett syfte eller mening med sin existens längre, vandrade den ärrade och knäckta kentauren ut i världen där han tog tillfälliga flyktiga jobb för att överleva dagen, allt från legosoldat, slagkämpe, våldsverkare, gladiator, brottare, livvakt till enklare mindre våldsamma saker som budbärare, snickare, träsnidare, vagnmakare m.m. Han hade förutom som krigare även en skicklighet för att skapa saker utav trä.

Varför han fortsatte sin existens var honom över huvudet, troligen likt många andra brutna eller långlivade krigare sökte han det andra soldater sökte: ett värdigt sätt att få dö.

Utseende

Drach mänskliga överkropp är en robust bredaxlad mans med muskulös bringa och armar samt bastanta stora nävar – muskelknutte kort sagt. Han har mörkt träkolsvart hår/man ner till skuldrorna och som sträcker sig neråt mot hans manke där hästkroppen tar över. Några ljusare gråvita hårstrån finns i manen samt runt hans tinningar. Hans öron är något hästliknande och längre än människors eller alvers. Man ser honom sällan slätrakad, utan alltid med ett mörkt grovt skägg som han brukar samla i en tofs under hakan.

Han har ett stort ärr som sträcker sig från hans panna över höger ögat ner till vänstra kinden, samt ett mindre tvärs över vänstra ögonbrynet ner mot kindbenet. Ytterligare en tredje över underläppen. Hans bröstkorg, rygg och armar har sin beskärda del avv ärr också efter flera strider och slagsmål. Bättre är det med hans hästkropp men den har sina skråmor den med efter tidigare skador.

Hans hästunderdel/kropp är hög och extremt muskulösa byggd, kraftig benstomme och bred, kort rygg med kraftfull bakkropp, vilket ger honom väldig styrka i bakåt sparkar eller lämpad för att dra tunga lass (vilket han inte drar sig för om det ger honom mat för dagen). Hans päls är sandfärgad ner till benen där de går över till svarta markeringar innan pälsen blir vit ner till hovarna. Han har till skillnad mot andra kentaurer oftast en kort svans vars färg är samma träkolsvart som hans hår och man, med en det gråvita strån i sig.

Dhrach sträcker sig från cirka 193 cm från de stora hovarna till mankhöjd och väger närmare 910 kg. Hans mänskliga överdel är ca 80 cm från hjässa till midja/höft.

Endast människors kraftiga draghästar (shire) kan oftast mäta sig med hans längd eller kroppsbyggnad. Få eller knappt några människor eller alver har någonsin varit i ögonhöjd med honom och det gör att han ständigt får titta ner på folk, förutom individer från hans eget folkslag, men till och med då är det få som når upp i hans höjd. Endast troll eller jättar har kunnat se honom i ögonen utan att behöva se upp på honom.

Personlighet

Dhrach var en gång en omtänksam man samt god lyssnare som många i klanen kom för att tala med eller rådfråga, men efter flera strider och främst efter att han blev bannlyst har han blivit mer inåtvänd och bitter. Han var en fåordig och lojal man i sin ungdom, men är nu mera tyst som en sten och erbjuder sina tjänster till den som kan betala. Han lägger sig inte i andras problem men ser till att ett jobb blir gjort om det är avtalat. Oavsett om det är lantarbete eller i form av krigare. Han räds inte blod eller våld och kan ibland vara en gnutta för hårdhänt med sina nävar, men han har alltid ett kontrollerat temperament som tyvärr kan få honom att värka känslolös eller kylig.

Efter flera år som legosoldat (och packåsna) har Dhrach fått utstå flera nedlåtande blickar och kommentarer som kan tycktes rinna av honom oberört likt vatten, och hans väldiga ärrade gestalt kan tyckas skrämmande men innerst inne finns fortfarande den omtänksamme mannen som ibland i skymundan kan bistå en ovetande bonde med att laga dennes staket så att boskapen inte rymmer.

Förmågor och egenskaper

• Extremt fysiskt stark – har inga problem med att använda sina robusta nävar för att försvara sig om han mot förmodan skulle mista sitt vapen.
• Skicklig med vapen, särskilt svärd och yxa.
• Han har alltid ett kontrollerat humör och få saker kan reta honom eller distrahera honom från sitt mål.
• Förutom krigare har han en fallenhet för att skapa saker av trä, allt från vagnar, möbler till små leksaker.

Svagheter

• Hans kraftiga men tunga ben samt stora hovar är inte gjorda för att klara av att springa långa sträckor, utan är mer anlagd till att klara av att försvara sig.
• Hans enorma kropp är inte lämpad att röra sig på trånga ytor eller terränger utan kräver öppna stora platser. Han rör sig sällan inom städer då han ogillar trånga gator och stora folkmängder där han kan råka trampa ner någon.
• Att han blivit bannlyst från sin klan, flock och familj är något som gnager i honom.
• Trots att han tål att ta mycket skada skulle ett benbrott vara ett dråpslag för honom och hans kroppstyngd.

(Bild kommer förhoppningsvis, skissar ännu på honom).

Länkar till rollspelstrådar:
Ett möte vid havet

Utseende

Från hjässa till “tå” är Thurunn ca 170 cm lång. Med de krökta hornen som kröner hennes huvud och svansen blir hon dubbelt så lång. Ett litet mindre rakt horn växer ut ur hennes panna ovanför ögonbrynen. Hennes ben är något längre än överkroppen då de har samma anatomi som ett par bakben hos en drake. Mellanfotsbenen är betydligt längre som hos de flesta däggdjur då hon går mer på tå. Från kindben, nacke, axlar, armbågar och ner över ryggen och lår är hon täckt av gröna fjäll som blänker likt ädelstenar. Ansikte, hals, byst, armar samt mage och mellangärde är fri från fjäll, endast slät len hy.

Hon har rakt långt ljusbrunt hår som når henne ända ner till vaderna, och hon är mycket stolt över det. Hon brukar sällan ha det utsläppt, då det är besvärligt när hon rör på sig mycket eller arbetar. Utan brukar ha det i en fläta eller uppsatt i en knut.

Hennes ögon är mandel formade. Irisen är splitrad med en gyllene-bärnstens färgad ring runt pupillen som sedan går över i en varm brun färg. På långt håll ser ögonen bara ljus honungs bruna ut, i direkt solljus kan de te sig gyllene som smält guld.

Personlighet

Thurunn har alltid varit en livlig och sprallig figur sen barnsben. Hon hittade på många hyss som liten i sin dvärgfamilj, liksom en del busigheter i sin tonår. Dvärgarna har minst sagt haft fullt upp när hon varit närvarande.

Trots detta har hon alltid varit något godtrogen och ibland en hel del naiv. Hon är en positiv gestalt som gärna vill tro gott om alla, trots att hon växt upp med bryska få ordade dvärgar samt många som inte sett snällt på henne. Hon har ofta ett leende till över för alla, men har ännu inte upplevt den hårda råa världen ensam utanför dvärgarnas tillvaro.

 Familj

Vet inget om sitt ursprung, mer än att hennes dvärgfar fann henne inne bland de vindlande bergsgångarna när han sökte ädelstenar.

• Dvärg far: Dwarfur Hanarthdur (1353- 1418 † TT)
• Dvärg farbror: Brimfur Hanarthdur

Förmågor och egenskaper

• Hon är ännu helt omedveten om sin förmåga att kunna skiftar till en drake, men förmågan finns.
• Kan rör sig väldigt snabbt med sina långa drakben, bra balans tack vare svansen.
• Åren hos dvärgarna i bergen och gruvorna har gjort hennes kropp både stark och spänslig.
• Den del av kroppen som är täckt av fjäll skyddar mot alla form av vassa föremål.
• Hon är sällan kall då hon har en hög kroppstemperatur, någon form av “inre eld” som ständigt håller henne varm.
• Hon har både huggtänder och klor att skydda sig med.
• Ärlig och positiv

Svagheter

• Väldigt dålig på att slåss, hon kan armbrytas och brottas samt hantera en fickkniv men kan inget om vapen eller magi.
• Den del av kroppen som INTE är täckt av fjäll är lika sårbar som på vilken annan varelse som helst.
• Hennes kropp klarar av snö och vissa låga temperaturer, men inte under en längre tid utan skyddande kläder (svag mot frost och is).
• Röker gärna pipa liksom sin dvärgfar och farbror.

Biografi

• ~1300 TT –  Ett ägg försvinner spårlöst från sin mor.
• ~1380-90 TT – Födds hos en dvärgklan i bergskedjan sydöst om dvärgarnas huvudstad Zirthimar, nära Rövarskogen.
• 1418 TT – Hennes dvärg far avlider i en olycka inne bland bergens grottor.
• 1421 TT – Hör rykten om striderna vid Nela’thaënas om andra drakar, och lämnar bergen för att finna sitt ursprung.

(Mer kommer! Ännu “under uppbyggnad” ~)

Länkar till rollspelstrådar

Någonstans på slätterna mellan Rövarskogen och Aras Erethil

Någonstans i Bäckskogens mörker