Namn: Bodil Ek

Kön: Kvinna

Ålder: 31

Längd: 2 meter

Ögonfärg: Grön 

Hårfärg: Blond

Födelseort: Okänd, boende i Frejdal, Kaldrland

Yrke: Hövding/Jarl, efterträder Kåre Birgerson

Folkslag: Kaldrländsk

Lojalitet: Sin stam och Turin Hrafn

Civilstånd: Ogift

Biografi: 

Som väldigt ung vandrade Bodil in i en Kaldrländsk by, för ung för att kunna klara sig själv i den kalla vildmarken. Hon blev omgående omhändertagen och uppfostrades av byn gemensamt. Hon var ett märkvärdigt barn, hon föredrog att spendera sina dagar bland djuren hellre än människorna när hon växte upp, studerande dem, imiterande dem. När andra barn lekte krigare, lekte hon räv eller korp. Ibland fick hon de andra barnen med sig, men hon var oftast ensam och okej med det.

I hennes tonår växte hon så det knakade och tack vare hennes många otroligt fysiskt krävande lekar kunde hon jämföras i storlek med många av pojkarna och några av männen i byn. Det var under hennes tonår som hon började finna tycket för strider, brottning och den sortens lek och det var ofta som hon blev dragen i örat för att ha tagit leken för långt. För det mesta dock var skadorna tillfälliga och det värsta hon fick uthärda som straff brukade vara fältarbete, vilket ytterligare stärkte hennes kropp.

Det var också under hennes tonår som hon började få upp ögonen för romantiska partners och hon utforskade sina känslor ofta och noga, för att så småningom inse att ett liv som trolovad omöjligt skulle funka för henne. Det var märkligt nog detta som väckte ett engagemang i politik, när hon insåg att som skyddsling var hon bara en impuls bort från att bli bortlovad till någon annan stam för politisk vinning. Det var verkligen inte någonting hon såg var bortom sin hövdings personlighet att göra.

Med imponerande expertis lyckades hon skrämma bort varenda övervägd partner medan hon växte upp och snart placerade hon hennes ambitioner ändå högre än att inte bli bortgift. Hon började sikta på att bli hövding själv, men det innebar mångtaliga nya utmaningar, något hon började känna sig redo för.

Hon visade sig lika viljestark som vilken annan krigare som helst och trots att hon ofta åkte på stryk i strid mot byns andra krigare gick det snabbare och snabbare för henne att lära sig från sina misstag. Hon utvecklade väldigt säregna stridstekniker och rörde sig på ett sätt få kunde förutspå och snart fanns det ingen krigare i byn hon inte kunde slå åtminstone hälften av gångerna, både de större och starkare, men även de mest erfarna. Hon var helt enkelt för oförutsägbar.

Hon gjorde sig oersättlig som krigare med detta, och hövdingen på hennes begäran lovade att inte försöka gifta bort henne, förutsatt att hon svor sitt liv till honom och att beskydda hans familj. Detta var en ed hon gladeligen tog, då det inte stred mot hur hon hade betett sig om situationen hade uppstått i andra situationer hursomhelst. Hon hade riskerat sitt liv för att skydda vem som helst i byn som uppfostrat henne.

Några år senare efter att hövdingen blev sjuk efter en infektion från en skada i strid och gick bort, fanns det bara en självklar kandidat som hans ersättare, detta trots de barn som hövdingen fått. För allt hon var, för allt hon gjort, var det mest talande för hennes karaktär att hon önskades leda en stam hon inte var född till, upphöjd bland sanna arvingar och väletablerade traditioner. Hon var helt enkelt älskad.

Länge leve hövding Bodil Ek, en ovanlig hövding.

Utseende:

I ljust, oftast flätat hår, iklädd päls, gärna med målat ansikte inför strid och rustad i läder när hon beger sig ut i strid kan man ibland ha svårt att urskilja Bodil från vilken annan krigarkvinna som helst. Hennes gröna ögon är inget märkvärdigt och hon ägnar inte mycket tid alls till feminina utsmyckningar, samtidigt som hennes kropp oftast väldigt enkelt kan misstas för en mans. Hon är helt enkelt en Kaldrländsk kvinna så som de beskrivs i berättelser från resten av världen. Och hon omfamnar den bilden gladeligen. Hon trivs i den, och uppmuntrar andra att se henne genom den linsen.

Hur ser hon sig själv?

Annorlunda.

Personlighet:

Bodil kan verka lekfull och oseriös ibland, någonting man kan tro skulle skada hennes stams förtroende för deras hövding, men hon har vuxit upp med dessa märkligheter och det har blivit en av sakerna människorna omkring henne har börjat inte bara tolerera hos henne, utan uppskatta. Hennes unika perspektiv på livet och strid har uppmärksammats av hennes folk och hennes annorlunda strategier har vunnit dem många slag och tagit dem ut ur många svåra situationer.

Hon är en glad, uppfinningsrik och ivrig själ, hon älskar att hitta nya perspektiv och att utmana sig själv på alla sätt hon kan. Hon är otroligt snabbtänkt och intelligent och det visar sig i strider där hon eller hennes styrkor är underlägsna, hon anpassar sig snabbt till situationer och omger sig hellre med klyftiga människor än starka om hon tvingas välja.

Familj:

Egenskaper och förmågor:

Svagheter:

Namn: Agaroth

Kön: Skiftande, kvinna just nu

Ålder: 3000+

Längd: 1,90 m

Tyngd: 80 kg

Ögonfärg: Grön 

Hårfärg: Rubinröd

Födelseort: Nela’thaënas

Yrke: Rådgivare

Folkslag: Skogsalv

Lojalitet: Aenya, Skogsalverna, Rättvisa

Civilstånd: Ogift

Biografi: 

Agaroth har levt ett blandat liv, påbörjat i Nela’thaënas skogar där hon och hennes familj levde bland träden, borta från det samhället som ansåg Agaroth ett märkligt, opålitligt barn. När Aldiea grundades sökte de sig dit och Agaroth levde länge ett ganska händelselöst liv, där hon tränade på sin magi för sig själv, lekte med skogens alla väsen och ägnade ytterst lite tid åt politik och den bebyggda världen omkring dem och väldigt mycket tid åt att förstå magi och natur.

Under sin tid i Aldiea inte bara växte hon upp till en imponerande magiker, utan hon började få inflytande utan att avse det. Hennes starka intuition kring magi och natur gjorde att hon inte bara bekantades med Aldieas ledarskap och agerade sporadiskt som stöd och rådgivare i frågor kopplat till natur och magi, utan hon blev även vän med prinsessan Alienna och många andra. Hon tog sig även under perioden på sig lärjungar och mest minnesvärd av all var kanske Tath’nel som senare kom att bli en viktig och nära vän till Alienna.

När Aldiea föll och Agaroth tvingades fly bestämde hon sig för att hennes tid med skoj och flams var förbi och hon började ägna sig åt politik, stridskonster och att på riktigt bemästra sina magiska förmågor. Självlärd och oortodox i sina magiska metoder orsakade en otroligt snabb klättring i inflytande bland de andra magikerna och i hennes nya hem i Nael’thaënas. Hon var ansedd en av stadens mäktigaste magiker, dock med en tydlig parantes: Hon grundade många av hennes beslut i instinkt hellre än logik. Om någonting kändes fel kunde hon vägra använda magi för att vinna slaget, även på bekostnad av andra inblandades liv.

Driven av ett eget etiskt kompass, många gånger oförutsägbart, har det aldrig gått att lita på att Agaroth skulle vinna alverna något slag alls. Hon blev uteslutande en magisk rådgivare, en helare och en lärare när man började inse detta.

Dessa förmågor var något hon många år senare började erbjuda rebellgruppen Akh’Nairfinde, vilka hon snart anslöt sig till och övergav den post hon tidigare hållit i Dal’elath. Däremot huruvida hon har anslutit sig till upproret för att hon tror på deras sak, eller utifrån lojalitet till Aenya, eller någon annan orsak, det är inte helt enkelt att avgöra.

Utseende: 

Agaroth har inte alltid sett ut på samma sätt. Hon har bytt skepnad och ibland till och med kön beroende på humör. För det mesta har hon ansett sig vara kvinna, men hon har under långa perioder utforskat sitt kön och utseende och många alver och andra i världen har bara minnen av Agaroth som man. Idag och under sin ungdom däremot har hon ansett sig kvinna, men har ingenting emot om hon tilltalas som man av de som känt henne som en.

Idag har hon vackert långt, rött hår och ett ljust, ungt ansikte som oftast är klätt med ett leende. Hennes skarpt gröna lysande ögon har oftast varit det, men kan förändras i färg beroende på humör, kroppsligt uttryck och magin hon använder.

Hennes hatt kan vara lika gammal som henne om inte äldre, men är ny till henne och något hon är stolt över och trivs väldigt mycket i. Om det är någonting speciellt med den annat än sin ålder har hon inte avslöjat, men även om hon så skulle gå naken ut ur sitt tält så skulle hon ha hatten med sig.

Oavsett klädsel är hon alltid klädd i skogens naturliga färger, och det går alltid att hitta djur, särskilt små djur, i hennes närhet. Kaniner, ekorrar, fåglar, maskar och annat, och hon värnar om dem alla och de väldigt tydligt lyssnar och litar på henne, men hon har även blivit påkommen i skogen bland björnar, rävar, renar och annat.

Hur Agaroth byter kroppar och utseende är okänt då hon aldrig gjort det inför folk, men hennes utseenden har varierat kraftigt, både i kroppsbyggnad och sådant som hårfärg, benstruktur och hållning, utöver de kroppsliga skillnaderna mellan de fysiska könen.

Personlighet:

Agaroth är en ganska förvirrad individ. Hon har inte alltid varit det, utan har länge varit klarsynt och fokuserad. Med tiden har hennes anknytningar till naturen och magin däremot börjat dominera hennes världsuppfattning och hon kan ibland förvirra även de enklaste sakerna, så som vilken tidsålder hon befinner sig i och vilka av hennes vänner är vid liv och inte.

Hon observerar ofta världen från märkliga perspektiv, både från delade syner från djur och natur, men även genom att besöka människors sinnen och minnen. Hennes förmåga att känna andras känslor och tankar och intryck från magi och natur har varit den största orsaken till att Agaroth blivit så förvirrad. Hon drömmer oftast inte sina egna drömmar och kan ibland till och med vakna med tron om att hon är någon annan än Agaroth.

Trots allt detta dock är hon en otroligt vänlig och tålmodig själ. Hon är extremt lojal och ovanligt fördomsfri. Det viktigaste att förstå med Agaroth är att även om hon ofta är förvirrad och kan verka vilsen, så är hon väldigt gammal med väldigt mycket erfarenhet, insikter och kunskaper. Hon var en magisk lärare och rådgivare till några av de bästa bland alverna med god anledning och trots hennes förvirringar är hon fortsatt en av de främsta man kan lära sig från.

Familj:

Ingen sedan Aldieas fall, endast vänner.

Egenskaper och förmågor:

Hon är självlärd och följer inga skrivna regler om magi. Eftersom hon inte har en akademisk bakgrund till magi finns det möjligheter att hon bortser från magiska principer som andra magiker kan vara bundna till, då de lärt sig om sin magis begränsningar. Hennes magiska förmågor kommer från en naturlig förståelse av världen omkring henne och hon anser att hennes begränsningar kommer från sin egna brist på fantasi och inte att hon inte är mäktig nog.

Agaroth är av tron att allas magiska förmågor är obegränsade och att begränsningarna sätts av våra egna sinnen och kroppars förmågor, även hennes egna. Hon har visat en förmåga att inte bara byta kroppsform, utan kan bända naturen till sin vilja, bota förbannelser, läka sår, stänga av magi och frigöra låst magi, besöka tankar och drömma om framtiden, så väl som mycket mycket annat.

Om hon kan prata med djur eller inte är osäkert, då det inte går att utesluta att hon lider av vanföreställningar, men djur tycker om henne och verkar åtminstone förstå henne.

Svagheter:

Hon har en stark ovilja att skada människor och hon har ett oförutsägbart etiskt kompass som kan variera från dag till dag. Hon bör aldrig anses vara en fara till de som står henne nära, men de kan inte heller lita på att hon kommer skydda dem i en strid, om det skulle innebära att skada motståndaren.

Agaroth är också ärrad av alla människor hon inte lyckats rädda. Hon har medgett det till bara ett fåtal personer genom åren, men hon anser Alideas fall att vara hennes egna misslyckande. Hon är av åsikten att hon kunde ha räddat riket från dess fall om hon bara ansträngt sig lite mer och har lagt varje förlorat liv på sitt samvete.

Bakgrund

Hinadori drömde hela sin barndom om att växa upp och bli en av de främsta krigare världen har sett. När hon blev 14 år gammal presenterade hon sig som en man till den resande värvaren och blev kortvarigt placerad för träning i Tokanashis militär. Hon blev påkommen inom kort, men kunde på begäran av sin far till Laosinen bevisa sin stridsförmåga och välkomnades som kvinna in i regionens militära styrkor.

Hon hängav sitt liv till svärdet och bågen, erbjöd sig delta i varje konflikt, varje patrull, varje eskort som hennes tid tillät och spenderade i stor sett varje dag om året hemifrån, resande från en konflikt eller fara till nästa. Varje kväll tränade hon, oftast själv, men ibland bjöd andra in sig själva och oavsett grupp eller kompani hon placerades inom så påbörjade hon trender med kvällsträning och lämnade ett intryck hos de flesta omkring henne.

När Mahadwen och Nirai sammandrabbade över en gränskonflikt fick Hinadori sitt första befäl och tillsammans med en stark grupp soldater begav de sig iväg för att låna stöd till Telkar-regionen. Under konflikten miste Hinadoris tvilling Lao livet och ett mörker väcktes i Hinadori som sedan den dagen aldrig lämnat henne, utan har istället gradvis förbittrat hennes attityd mot det mesta som en gång gav henne glädje. Hellre än storhet som målsättning blev krig och strid ett utlopp för ilskan från att ha varit i befäl under striden där hennes bror avled och med vreden som guide klättrade hon snabbare än någonsin i rang, trots att detta inte var hennes avsikt något mer.

Vid trettiofem års ålder utnämndes hon till Sinlai.

Hon behöll sin disciplin, tränade varje kväll, sysselsatte sig på alla sätt hon kunde, tog alla uppdrag hon hann med, följd av en lojal skara soldater och lät sin klinga söka sig till alla mål den kunde nå. Snart nog stannade Hinadori upp däremot, när även hennes far avled i strid. Utmattad, som om hon stannat upp för första gången på tjugofyra år, gav hon upp. Hon ansökte om att lämna militären och ansökan godtogs på villkoret att hon tog sig an rollen som militär instruktör för Tokanashi. Regionen stod under nytt styre där en forna Sinlai tillträtt som ny Laosin efter att den föregående miste livet i samma slag som hennes far, och regionen var i behov av skickliga instruktörer som kunde lämpligt förbereda soldaterna inför framtida slag och hemskheterna i krig.

Utseende

Personlighet

Familj

Hinadori är dotter till Tomoe Gozen, barnmorska till regionens Laosin med familj, och Wada Gozen, före detta befälhavare över Tokanashi-regionens militär, avliden i ett slag 1423 i tredje tidsåldern mot ett hyrsvärdskompani. Hinadori är den äldsta av fyra syskon, två år äldre än brodern Yoshinaka Gozen som tjänar i Maseis kejserliga försvarsstyrka, fyra år äldre än Hamada Gozen som är en resande handelsman och femton år äldre än Ichika Gozen, sömmerska åt den regionala Laosinen. Ett femte syskon, Lao Gozen, tvilling till Hinadori, miste livet i en väpnad konflikt med Mahadwen 1414 i tredje tidsåldern.

Egenskaper och förmågor

Svagheter

Biografi

1390 – Till världen kom Okaji, vars penisfria skick möttes av hennes föräldrars besvikelse, och blir den kejserliga familjens mest välbevarade hemlighet.

1393 – Okaji får sitt första svärd och Sinlai Orochi tilldelad till sig som vapenmästare.

1396 – Okaji lyckas för första gången klättra upp till palatsets topp.

1398 – Okaji får en kram från sin far.

1400 – Okaji och tjänarinnan Toku smiter ut från palatset i en vecka för att utforska Masei samtidigt som de gömmer sig från kejsarens folk som diskret försökte hitta och få tillbaka dem.

1403 – Okajis och tjänarinnan Toku smiter ut från palatset för att undgå lönnmördare skickade av hennes egna familj och spenderar det kommande decenniet på flykt från kejsarens folk som diskret försökte mörda dem.

1412 – Okaji tillsammans med Toku ansluter sig till en grupp avhoppare från den kejserliga armén och inom årets slut kapitaliserar sina talanger som krigare och Okaji grundar Solfalkarna, Nirais blivande dyraste men mest farliga hyrsvärdskompani.

1422 – Okaji med kompani under ett uppdrag där de ska dräpa en basilisk, blir anfallna av Laosinen av Tokanashi på order av kejserliga familjen. Laosinens Sinlai Orochi upptäcker att det är Okaji de slåss mot och vänder lojalitet helt. Varje soldat och närvarande person lojal till Laosinen dör en blodig död från Orochis och andras klingor. Orochi återvänder till Masei, rapporterar förlust och Solfalkarna stämplas som fiender till den kejserliga tronen.

Utseende

Okaji har långt korpsvart hår och är allmänt välvårdad med vacker hy och välläkta sår över hela kroppen, knappt synliga om man inte kommer väldigt nära. Hon är dock inte att berömma för utstrålningen, vilket är en ära som faller på hennes pedantiska tjänarinna Toku. Lämnas Okaji själv med sitt utseende kan man förvänta sig oredligt hår, sällan undanföst med annat än den enklast möjliga knut, och de fräckaste ärren på Okajis kropp är från stunder där Toku inte varit närvarande för att långsiktigt behandla skador.

Lämnas Okaji själv är hon högst oberörd av skönhet, utstrålning eller offentlig bild. Hon behöver påminnas om att bada, hon bryr sig inte om det är matspill på kläderna hennes, och så länge håret inte är i vägen för henne, får det flyga runt som det vill, vilket oftast resulterar i lösa flätor eller klumpiga knutar bara för att hålla det bakom henne.

Kontrasten kommer när det är dags för strid. Okaji är noga med att håret är undansatt ordentligt, och hon respekterar de första intrycken man lämnar på en motståndare, så hon är noga med att hennes stridsutstyrsel är välvårdad och att den sitter bra på henne.

Okaji har aldrig utan tvång satt sig själv i klänning eller snarlikt, utan föredrar kläder som sitter fast om kroppen hennes och tillåter optimal rörelse. Helst skulle hon gå med härdat läder genom livet, för att skydda sig själv från den främlingen på gatan som en vacker dag visar sig vara en lönnmördare.

Personlighet

Det finns två Okaji man kan lära känna. Vi har före detta prinsessan av Nirai, en trotsig forna adelskvinna som inte känner mycket kärlek för den sociala dansen högadeln har för sig. Fastän hon lärde sig livet och förstod reglerna, följde hon dem sällan. Hon bröt ofta klädkoden som prinsessa, blev lika ofta straffad, och gjorde det gärna igen.

Humorn hennes grundar sig i att försätta andra i utmanande situationer, om hon befinner sig i en social situation. Hon älskar att röra om i grytan, gärna genom att dela olämpliga skämt som säkerligen går emot strömmen i samtalet eller miljön. Hon är sällan ute efter att få andra att skratta, men kan ofta skratta själv när någonting inte följer den väldigt noggrant utsatta planen. Kan hon göra andra obekväma, lever hon gott.

Känner man Okaji är det sällan humorn som man associerar henne med. Oftare handlar det om en understimulerad, högt intelligent kvinna som söker sig till större och större utmaningar. Hon har en enorm viljestyrka, en enorm envishet och en enorm hunger att göra världen lite bättre. Här är vägskälet där vi möter den andra sidan av Okaji.

Som krigare är Okaji en naturkraft, hon bär en väldig teoretisk kunskap om strid och vapen, samtidigt som hon besitter en stor världsvana av alla sorters strid, ända från enkla gatuslagsmål till belägringar, slag på öppna fält och även strider mot övernaturliga monster.

Men det som utmärker den här sidan av Okaji mest, är nog hennes disciplin. Hon är vältränad och förväntar sig detsamma från sitt kompani. Hon kan verka vårdslös utanför strid, när man spenderar tid med henne i ett värdshus, tält eller i lägret, men ögonblicket det handlar om strid, överlevnad, kompaniets framgång och livet som säljsvärd så har man istället att göra med en talangfull strateg och taktiker med en förmåga att formulera en plan på bara ett ögonblick.

Familj

Toku, den viktigaste personen i Okajis liv.

Hennes kompani, vars mående och liv hon värderar över sin biologiska familj.

Orochi, vapenmästaren som var mer av en far till henne än hennes blodsfar.

Far: Zaekan Deithal – död

Mor: Lioma Deithal

Broder: Haitao Hideaki Deithal

Farbror: Doruku Deithal

Styrkor och förmågor

Välutbildad inom strid och krig, ekonomi, etikett och politik.

Erfaren inom monsterjakt, social manipulation och krigsföring.

Sannolikt en av Nirais främsta krigare.

Bra kontroll över sina egna känslor.

Talangfull konstnär.

Vill inte regera över Nirai.

Svagheter

Värderar inte sitt liv över någon i hennes kompani.

Kan bli irrationell när Toku befinner sig i fara eller tar risker.

Kan utsätta sig för onödiga risker på grund av högt självförtroende.

Har egentligen ganska usel humor.

Ser ner på sitt eget värde och förändringarna hon faktiskt är förmögen att göra.

Vill inte regera över Nirai.

Biografi:

Bakgrund:

Utseende: Magda klär sig oftast i vitt, annars i ljus klädsel i ett försök att utstråla transparens, där den ljusa klädseln ska visa att hon inte döljer sitt smuts. Hon föredrar byxdräkt över traditionella klänningar och adelsklädsel, inspirerad av Celeras modevärld, en stad hon tar så mycket inspiration från i sitt utseende att hon kan enkelt misstas att komma därifrån.

Personlighet: Karismatisk, ambitiös och viljestark. Magda kliver över de hon måste för att uppnå sina satta mål, men är samtidigt flexibel i vilka de målen i stort är. Hon är svårplacerad politiskt, då hon verkar agera inom politikens alla spektrum.

Socialt är hon munter och artig, och kan prata i dagar om politiska ideologier och världsomfattande filosofier, men har även ett intresse för ridning och det mesta inom ämnet sport och tävlingar, då hon älskar idén att världen främjar vinnaren och hårt arbete och talang förtjänar belöning. Fastän hon själv inte är så tävlingsinriktad i sammanhang utanför politiken så älskar hon att sitta på sidan om och betrakta tävlingar.

Familj: Högadelsfamilj i Kaelred, en av sju syskon och märkbart mer känd än någon annan i hennes familj, särskilt inom den politiska världen.

Egenskaper och förmågor: Magda är född till att vara talare, hon kan i vilken given stund som helst slänga ihop ett tal eller en monolog om vilket ämne som helst och få det att verka sammanhängande och vettigt, även om hon knappt vet någonting om ämnet.

Hennes karisma, snabbtänkande och vassa tunga gör henne till ett politiskt kraftpaket som aldrig bör underskattas, även om hon verkar vara i tydligt underläge.

Svagheter: Magda anser sig inte som en krigare och saknar bortom nödvändig självförsvarsträning stridsförmåga. Hon är väl bekant med stridskonst, men skulle knappt kunna försvara sig själv mot ett tränat barn med vapen.

Namn: Tiberia “Tibbe” Brillenzal i Halgakrin
Kön: Kvinna
Ålder: 153
Längd: 135 cm
Tyngd: 60 kg
Ögonfärg: Blåa
Hårfärg: Svart
Födelseort: Zirthimar
Folkslag: Dvärg
Yrke: Arkeolog, antropolog, historiker
Lojalitet: Framtiden och det förflutna
Civilstånd: Ogift

Biografi:

Tiberia började sitt liv som del av stadsvakten, då hon ville bryta loss från den tusentals år långa familjetraditionen av arkitektur och konstruktion. Hon var duktig på att slåss, men inte på grund av någon fallenhet för strid eller att hon var naturligt stark, utan för att hon alltid tänker kreativt och utmanar förväntningar, både hos sig själv och sin motståndares.

Det tog inte länge innan Tiberia började uppleva Zirthimar som för trångt, trots dess stora hallar och väldiga grottor. Hon sökte sig oftare och oftare till ytan, men fann inga jämlikar bland de andra raserna, ingen som fullständigt utmanade hennes nyfikenhet, vandringslust eller tävlingssinne. Efter några år på ytan så märkte hon däremot hur hon saknade mörkret, de trånga gångarna och klättrandet som hon spenderade så mycket av sin ungdom med, så hon anslöt sig till en expedition in i några gamla ruiner för att hitta svar på en gammal gåta. Bland ruinerna upptäckte hon sin kärlek till det okända och har inte slutat utforska sedan dess.

Nu bygger hon ett rykte kring sig som en av Talanriens mest äventyrliga utforskare, redo att ta på sig vilket äventyr som helst, så länge belöningen innefattar att hon får skriva om sina upptäckter och ta vara på allting som inte innefattas av uppdraget.

Utseende:

Tiberia har skulderlångt svart hår som hon gärna knyter upp så att det inte flänger i vind eller faller framför hennes ögon när hon jobbar. Hennes ögon är ljusblåa, en tydlig kontrast till hennes mörka hår och vanligtvis väldigt mörka om inte svarta sminkning. Inte nog med att Tiberia också klär sig mörkt, gärna mörkblått eller svart, utan hon har även gråa och svarta tatueringar som dekorerar hennes ansikte och mycket av hennes kropp. Vissa är ren konst och saknar betydelse, medan andra är runor i hyllning till familj och folk, eller forna skrifter och annat.

Utöver den valda konsten på hennes kropp, är den också full av ärr. Tiberia har ovanan att i brist av skrivmaterial, om hon varit i en grotta eller ruiner väldigt länge, att hon skriver anteckningar på sin kropp för att inte glömma dem, mest anmärkningsvärt när hon en gång ristade en hel väggskrift på sin arm och nästan förblödde innan hon tog sig ut. Istället för tacksamhet visade hon ilska till helaren som hittade henne och läkte armen, vilket suddade bort inristningarna.

Personlighet:

Tiberia är vanligtvis en väldigt vänlig kvinna, äventyrlig och munter, med en osläckbar törst för äventyr. Hon är redo att bege sig ner i de farligaste områdena världen har skådat, helt själv, om det innebär att lära sig någonting nytt eller upptäcka någonting tidigare okänt.

Vart man behöver passa sig för Tiberia, är när man kommer i vägen för hennes uppdrag. Hon försöker så långt det går att vara förstående och vänlig, men hon har låg tolerans för inkompetens och det finns stunder när hon till och med övervägt att lämna medresande till sin död om det stod mellan dem och uppdraget. Lyckligtvis har hon än så länge aldrig behövt at det beslutet, utan har genom kreativitet, djupt sittande kunskap om utforskande och hög intelligens löst alla problem de stött på.

Egenskaper och förmågor:

Tiberia är en mycket erfaren utforskare som är van att hantera allt från fällor till ömtåliga broar och andra ytor.  Hon framhäver sig själv i en grupp med sitt kreativa tänkande, uppfinningsrikedom och en stor respekt för det okända, hennes sinne mycket mer benäget att acceptera det omöjliga än många av hennes medresenärer. Detta har hjälpt henne lösa svåra pussel och se märkliga mönster, och vid ett skede vunnit en utmaning mot en demon som krävde hennes kropp.

Det övernaturliga fascinerar Tiberia, som ofta försöker samla på sig kunskaper om det förbjudna förflutna, men söker sig också gärna till kunskaper om andra världar och försvunna raser, såväl som magiska artefakt, undangömda ritualer och mörka texter.

Tiberia har inte några övernaturliga förmågor själv, men samlar på artefakter som hjälper henne i sina äventyr. Hon har exempelvis en axelväska som rymmer onaturligt mycket, en amulett som magiskt anpassar hennes syn till olika situationer och ett kompass som alltid pekar i riktningen där det finns mest blod inom en mil uteslutande sin bärare och de hon tar i.

Svagheter:

Tiberia är väldigt måldriven och detta kan komma på bekostnad av andras trivsel i hennes sällskap. Så länge allt går enligt planen är hon en väldigt vänlig själ, munter, skrattar, skojar, men när saker går fel och hon löper risk att förlora någon kunskap hon närmar sig så kan hon bli väldigt hård. De flesta som reser med henne oftare än en gång däremot har lärt sig detta och förstår att hon inte menar någonting ont, utan humöret drivs av en ovilja att misslyckas. Det finns däremot en underliggande känsla att hon en vacker dag kommer offra sina medresenärer för att nå sitt mål, även om detta inte ännu har hänt.

Namn: Alethir

Kön: Man

Ålder: ~2500

Längd: 1,95

Tyngd: 80

Ögonfärg: Guld/Grönblandade 

Hårfärg: Blond, guldfärgat

Födelseort: Nela’thaënas

Yrke: Rådsman, Militär, Vapenmästare, Befälhavare

Folkslag: Högalv

Lojalitet: Nela’thaënas och det kungliga släktet

Civilstånd: Ogift

Biografi: 

Utseende:

Personlighet:

Alethir är en många gånger frustrerande lugn person, formad av en årtusende i krig. Efter att ha stirrat döden i ögat otaliga gånger gånger har han funnit ett lugn som håller i de flesta situationer. Det innebär inte att han inte kan tappa temperamentet, men han är duktig på att inte visa det.

Vänlig, artig och informell är ytterligare detaljer till hans karaktär som utgör hans personlighet. Han är sällan otrevlig, hur mycket han än ogillar personen han umgås med, anstränger sig alltid för att ha god ton. Om han agerar otrevligt så är det för att han vill att personen han umgås med ska veta att han inte gillar dem. Jämfört med andra rådsmedlemmar i Nela’thaënas är Alethir väldigt informell och avslappnad, både under rådsmöten och under politiska uppdrag.

Han är naturligt vacker, men är samtidigt väldigt mån om sitt utseende och skönhet överlag bortanför det naturliga och kan oftast engagera sig i skönhetsfrågor berörande de omkring honom. Han är inte rädd för att bli smutsig, men undviker det om han kan och känner detsamma om de i hans närhet. Det är ofta som han kan erbjuda sig att ta hand om någon, bada dem, frisera, klä dem och ge dem styling, och även engagera sig i deras image.

Skönhetsfixerad är helt klart ett ord som kan beskriva honom, samtidigt som det är viktigt att lite låta sig tro att det definierar honom, för han kommer aldrig tvivla att kräla genom gyttja om det är vad som behövs för att skydda sitt folk.

Alethir kan vara väldigt kärleksfull också, väldigt intim i mycket som han gör, väldigt sensuell när han har chansen att vara det och många gånger kan hans beteende misstas med flörtande, eller är flörtande men oavsiktligt från hans sida. Han värdesätter kärlek högt och anser att det är en av de främsta anledningarna att slåss för.

Agera varsamt däremot om du placerar ett vapen i handen på honom, för Alethir bär på många trauman från sin tid i strid och kan bli helt förbytt om han hamnar i en situation där han tvingas strida. I strid och krig kan Alethir klassificeras som ett monster, skoningslös och vildsint, och man kan räkna med att han kommer slåss tills sitt sista andetag om det är för en viktig orsak, även om det är mot omöjliga odds.

Under perioder har Alethir varit vapenmästare och tränat alver i krig och strid, och i dessa sammanhang kan Alethir också vara en helt annan person, hänsynslös och väldigt hård mot de han tränar. Detta för att Alethir har ett starkt minne, och kan nästan utan undantag komma ihåg varje alv han har tränat och bär med sig deras namn när de går bort i strid. Alethir klandrar ofta sig själv för soldaters misslyckanden i krig, då han anser att det inte är osannolikt att han inte tränat dem väl nog för situationen de hamnade i och detta är anledningen till att de dog.

Ovan kopplas samman med att Alethir absolut tror att alver är överlägsna andra raser och borde klara av mycket mer än vad som kan förväntas av en människa, ork, dvärg eller annan.

Familj:

Alethir har varit en älskare till många, men aldrig gift och sedan länge utan föräldrar eller syskon. Trots allt sitt flörtande är han aldrig någons partner, oftast eget beslut, då alla han kan påstå sig ha älskat har dött.

Egenskaper och förmågor:

Alethir under de första tusen åren av sitt liv var en stor krigare, en av de främsta i riket, med en stridsteknik och ett strategiskt sinne som oftast saknade jämlike. Utöver sina fysiska förmågor besitter han även magi och har specialiserat sig i stridsinriktad magi, förmögen att manipulera hela slagfält med väderomslag och annat, utöver att förbättra sina fysiska förmågor och förändra sin fysiska form.

Svagheter:

Det var länge sedan han befann sig på slagfältet och den han än gång var är nog borta sedan länge. Han hemsöks dessutom av trauman, särskilt det sista kriget han deltog i, där hans kung dödades av fienden. Trots alla kroppar han lämnade bakom sig, var det inte tillräckligt för att rädda sin konung, vilket var hans huvudsakliga uppdrag.

Specifikt det traumat plågar Alethir mest, och han låter det gå ut över eleverna han tränat sedan dess. Idag finns det nog väldigt få alver tusen år eller yngre som inte vid ett eller annat skede tränats av honom, och väldigt få om någon alls har någonting positivt att säga om hur han behandlar sina elever, känslokallt och våldsamt. Ingen kan förneka att han fortfarande är en av Nela’thaënas främsta krigare, både som strateg och i stridsförmåga, vilket syns i hans träning, men alla ser att han inte är den han en gång var.

Utanför strid och krig är hans främsta svaghet att han väldigt lätt övertygar sig själv om att han vet bäst. Han är också ganska klumpig i diplomatiska uppdrag som inte berör alver, då han inte håller det hemligt att han anser alver överlägsna de flesta andra raserna. Han har också väldigt svårt att hejda sig från att flörta om han finner någon förtjusande, oavsett om han någonsin skulle ta flörten vidare eller inte.

Vissa kan anse att hans skönhetsfixering är en nackdel, men han bär den egenskapen med stolthet.

Namn: Anahita Veit

Kön: Kvinna

Ålder: 25, född 1398 i tredje tidsåldern

Längd: 190 cm

Tyngd: 80 kg

Ögonfärg: Gråa

Hårfärg: Svart

Födelseort: Iserion

Yrke: Högadel,

Folkslag: Människa

Lojalitet: Iserion

Civilstånd: Ogift

Biografi: 

Anahita föddes in i en av Iserions främsta högadliga familjer, en släkt med adlig börd nästan lika gammal som tredje tidsåldern. Redan som barn utmärkte sig Anahita bland sina jämlikar, med en motorik som tillät henne att påbörja vapenträning redan vid fyra års ålder. Strid och krig blev till lek och tvärt om, med privata lärare och vapenmästare, och hon började formas för ledarskap innan hon ens var gammal nog att förstå vad det innebar.

Vid åtta års ålder upptäcktes hennes magiska förmågor, och hon installerades på Caras Idhrenin för att lära känna sin magiska sida. Även där började hon briljera, till stor del på grund av förmånerna hennes familj kunde säkra för henne. Utöver sina lektioner enligt läroplan, så kunde många framstående namn inom magi hyras för privata lektioner, och Anahita lärde sig magiska tekniker med en väldig iver, törstande att göra sin familj och sitt rike stolt.

Tack vare ytterst generösa bidrag till Caras Idhrenin tilläts Anahita hem under vissa säsonger på året där hon kunde delta på olika ceremonier i Iserion, och bidra till familjen vid behov, så som att närvara på möten, ge rådgivning och helt enkelt skugga sina äldre för att ta till sig så mycket av deras liv som möjligt.

Fjorton år gammal sattes hennes förmågor på prov för första gången, då hon registrerar sig i Iserions armé för att delta i kriget mot Nela’thaënas, ivrig att visa Iserion sitt värde. Bidraget liksom kriget blev kort däremot, och hon ärrades psykiskt av händelsen, då hon bevittnade den förödande massakern som följd av drakarnas närvaro. En ny bild av alverna skapas hos henne, och tar rot djupt i hennes identitet, skakad från det hon bevittnade i Nela’thaënas. Hon återvänder dock hem, och hyllas som överlevare av sin familj då hon som fjorton år begett sig ut i strid och trots drakar kommit hem utan mer än lite ytliga sår, men blodigt svärd.

Under åren som följde nederlaget i Nela’thaënas ökade hennes familjs inflytande, då hennes far var bland de ansvariga över säkerheten inom Iserions gränser, och var bland de styrande krafterna att ta kontroll över alvdistrikten med en järnhand. Den militära närvaron i Iserion ökade, och med den ökade hennes familjs befogenheter. Som följd av det aggressiva tyglandet av Iserions stadsalver förlorade hon sin bror Willem, nyligt utnämnd officer inom Iserions militär, och snart många andra namn bekanta till henne.

Trots detta och åter till studier i Caras Idhrenin börjar hon vänja sig med tanken att Iserion behöver henne, och hennes inlärning tar fart, med inriktning inom statsvetenskap, krigsföring och stridsmagi. Hon lejer privatlärare med mindre efterhållsamhet till våld och manipulativ magi, och börjar forma relationer som hon hoppas kommer till nytta någon gång i framtiden. Under perioderna hemma spenderar hon nästan all vaken tid vid sin fars sida och tar till sig av all hans kunskap inom politik och krig. Mer och mer av hennes tid spenderas hemma, gästad av privatlärare inom magi, och nära nutid spenderar hon mer tid hemma än i Caras Idhrenin.

I oktober 1420 marscherar Märehn in i Iserion, och 22 år gammal återvänder Anahita hem återigen för att ta upp svärd när hennes familj vägrar Märehn sin lojalitet. Väl befästade och med stöd från sitt följe från Caras Idhrenin håller Anahita med familj deras förläning mot alla försök att trakassera dem till underkastelse, på bekostnad av större delen av deras landsbygd, ödelagd av Märehns styrkor.

Januari 1422 när Märehns styrkor drar sig ur Iserion och Saskia tar tronen så återvänder Anahita till Caras Idhrenin för att officiellt avsluta sina studier, då det gjorts tydligt att hennes familj behöver henne hemma mer än hon behöver sina lektioner. Hon blir däremot kvar i Caras Idhrenin ett ytterligare år för att kunna klassificeras som fulländad, och för att stå till svars tillsammans med sitt följe för att ha brukat magi mot Märehns styrkor, en formalitet där hon och hennes följe slutligen beslutas att ha använt nödvändig kraft i självförsvar och till försvar av oskyldiga.

1423: Anahita avslutar sina studier officiellt och återvänder hem efter nyheten om hennes fars bortgång. Anahita svärs in som matriark över sin familj, och ärver huset i sin helhet. Hon bjuds in till ceremoni där hon ska överlåtas sin fars ämbete och ta över arbetet att tygla alvupproren inom Iserion.

Utseende:

Korpsvart hår, gråa ögon och en lång, muskulär kropp gör Anahita iögonfallande, nästan lika utmärkande som hennes kostsamt formanpassade svarta rustning med guldstiliserade detaljer.

Personlighet:

Uppfostrad som adelskvinna är hon oftast artig och tålmodig.

Kunskapsgirig, noggrann och viljestark är annars tre kärnegenskaper hos Anahita som styr hela hennes karaktär. Hon vet att det alltid finns en lärdom att ta från varje situation, även om lärdomen ibland inte är den bästa, och hon har som livsfilosofi att man aldrig får göra samma misstag två gånger, någonting som skulle tyda på svag karaktär och skulle kräva granskning för att kunna förlåtas.

Slarv och stress förklarar men ursäktar aldrig ett misslyckande, och Anahitas noggrannhet har tjänat henne väl inom problemlösning, inlärning och bemästrande av tekniker inom strid, politik eller socialt. Hon har ett nästan tvångsbesatt behov att alltid göra rätt när hon har förutsättningarna för det, och är inte nära förlåtelse om hon själv eller någon i hennes omgivning slarvar eller underpresterar som resultat av något annat än okunskap.

Viljestyrkan hos Anahita är enorm, och hon har beskrivits av familj och vänner som en naturkraft, då hon sällan till aldrig ger vika om hon anser att hon har rätt, eller där hennes vilja utmanas av någon annan. Detta har resulterat i att hon otaliga gånger fått stå till svars för utövat våld mot de som vågat ställa sig emot henne och hennes värderingar. Under slaget om deras hem under Märehns invasion var det i slutändan hennes viljestyrka som höll dem på bukt i två år, och för all sveda som hennes envishet orsakat de omkring henne så kan de inte annat än beundra hur ihärdig hon är när hon väl beslutar sig om någonting, och hur hårt hon slåss om hennes stolthet utmanas.

Familj:

Högadelsfamiljen Veit:

Fader: Helmer Veit (Född 1377, Avliden 1423)
Moder: Hana Veit (Född 1376, Avliden 1420)
Broder: Willem Veit (Född 1394, Avliden 1413)
Syster: Mira Veit (Född 1407)
Broder: Rolle Veit (Född 1410)

Övrig familj: Ospecificerad.

Egenskaper och förmågor:

Anahita är en viljestark och kompetent krigare, tränad sedan barnsben först med vapen och sedan även magi. Hon är högt kompetent inom krigsföring, då hon är förbered för en roll inom det militära efter att hennes studier avklarats, men även inom det politiska då hon är familjens äldste.

Bland hennes jämlikar beskrivs hennes viljestyrka bland hennes farligaste egenskaper, då hon inte låter sorg, smärta eller motstånd sakta ner henne. Hon är brett utbildad inom magi med kompetens inom många områden, men specialiserade sig under sina studier inom avsvärjelser och teleportering.

Svagheter:

Väldigt stolt och lite för medveten om just hur kompetent hon är, vilket gör att hon oftast blir sin egna värsta fiende. Hon underskattar lätt sin motståndare, men sällan mer än en gång.

Hon har väldigt starka åsikter om alver från Nela’thaënas, och ännu mer stadsalverna inom Iserion, och har svårt att hindra sig själv från att uttrycka dessa känslor öppet, enbart stoppad av hennes träning om hur en adelskvinna förväntas bete sig.

Namn: Cassiopeia
Kön: Kvinna
Ålder: 37
Längd: 2 meter
Tyngd: 90 kilo
Ögonfärg: Bruna
Hårfärg: Svart
Födelseort: Hannadon
Folkslag: Karm
Lojalitet: Athal och Överprästinnan Araniél
Civilstånd: Okänt

Biografi

Cassiopeia är född till en adelsfamilj i Hannadon, och hennes liv har varierat mellan deras släktes gård på landsbygden och det lyxiga livet Hannadons adel kunnat erbjuda, vilket har gjort att Cassiopeia är bekant både med arbetarklassen och adeln.

Cassiopeia tränades till strid av sina bröder sedan hon var liten, och har alltid känt sig mer hemma med ett svärd än en bok, innan hon upptäckte Athals texter.

År 1409 förändrade Cassiopeia till grunden. De odöda som svepte över Hannadon hade ihjäl hela hennes närmsta familj, båda bröderna, hennes yngre syster både mor och far. Hon vände sig till Athal för stöd, men medan hon bad om ett slut på sina smärtor och de odöda regerade över Hannadon, så bråkade de levande om vem som skulle sitta på en tron de inte ens kontrollerade i den stunden.

1410 tar Cassiopeia till svärdet, inte utav lojalitet till Thaldwin, hon kände ingen politiskt tillhörighet, utan hon trädde in i staden med hämnd som avsikt, och i sina otaliga strider mot de odöda fann hon Athal på riktigt. Hon hörde hans röst, och den ledde henne oskadd genom den odöda hären, utmattad och renad när slaget om staden väl var över.

Efter Hannadons återintagning, utan att stanna på Thaldwins kröning, så ger sig Cassiopeia ut i världen. Hennes plats var under Gud och inte bredvid politiker, så hon vandrade världen sökande efter konflikter att avsluta, och ett syfte.

Under hennes vandring belönades hennes hängivenhet till Athal, och hon träffar Araniél, som i den stunden inte ännu var överprästinna. Cassiopeia fann stor ro i att tjäna henne, och med svärdet i hand svär hon helig trohet till Araniél och visar sin trohet fullständig under sitt deltagande i prästerskapets rensning 1420, där hon var med och utförde Överprästinnans önskan utan tvivel eller ånger.

Utseende

Praktiskt, kort svart hår, mörka, bruna ögon och blek hud från att ofta bära full mundering och att hon ofta färdades på natten under sina resor. Hon är stor och lång samma som de flesta i hennes släkt, cirka två meter och muskulös, väl lämpad stora sköldar och tunga vapen, men föredrar ändå ett mindre svärd och sköld för högre rörlighet och personligare strid. Trots detta bär hon ändå på ett stort svärd på ryggen och en stridshammare vid sin sida.

Mest utmärkande med hennes utseende när hon är i tjänst är däremot den gyllene metallrustning hon bär, som gör att hon syns på långt håll när hon befinner sig under solen.

Personlighet

Cassiopeia tror sig riktas i sitt syfte av självaste Athal, och att det var Athal som förenade henne med överprästinnan Araniél. I sin hängivelse till Athal är hon redo att göra allting för att tjäna Araniél som hon anser vara Athals främsta utvalda. Över åren däremot har lojaliteten sträckt sig bortom tron och Cassiopeia har hos Araniél format den första äkta vänskapen sedan Hannadons fall 1409.

Hon är en försiktig själ socialt, gärna i bakgrunden så snart det kommer till det sociala, och har även blivit beskriven som blyg. Detta med undantag för diskussioner om tro, rättvisa och krig. I tjänst däremot och särskilt i strid så blir hon som förbytt, aggressiv, beslutsam och oförlåtande. Hon är starkt troende, och det enda som kan få henne att vika av från sin uppfattning om tron är ord som kommer från överprästinnan. Hon har inte bara fullständig tillit till henne, utan är redo att dö för henne.

Familj

När hennes familj dog lämnade hon familjenamnet bakom sig och tog namnet Cassiopeia.

Egenskaper och förmågor

Cassiopeia är tränad med alla en riddares vapen och för strid i och utan rustning. Med sin träning som riddare är hon även lärd i taktik och strategi, så väl som en bred akademisk grund.

Hon har inte visat kunskap inom arkana, men det finns inga tvivel om att någonting övernaturligt kommer till liv inom henne i strid och under stress. Hon anser sig riktad av Athal i strid, och förklarar övernaturliga uppvisningar av styrka, hastighet och annat som att Athal talar genom henne.

Utsträckningen av hennes magiska egenskaper är okänt, då hon inte har träning inom det, men hon har sällan visat en förmåga för annat än att förstärka sina egna redan befintliga förmågor, så som fysisk styrka, hastighet, syn och hörsel. Men hon har även förmågan att förstärka sina vapen och utrustning, beroende på situationen.

Biografi

Pyria har levt ett långt, långsamt liv, och för varje upplevelse bland världens folk har hon drivits längre och längre bort från dem. Hon har alltid tyckt om världens invånare, men aldrig vad de varit redo att göra mot varandra för egen vinning.

Hon fann frid i att vara sitt egna rike, och vandrade genom världen från konflikt till konflikt och erbjöd sina tjänster på de sätt som kunde hjälpa i stunden. Hon har över åren däremot hjälpt andra mindre och mindre och lagt större fokus på att utforska, upptäcka och uppleva den naturliga världen. Med hennes långa liv har hon sett det värsta världen har haft att erbjuda, och många gånger varit där för att försöka stoppa det.

Skulle man kategorisera henne skulle man använda ord som skattjägare, äventyrare, utforskare och utredare, men även monsterjägare stundvis. Hon går dit vinden bär henne och gräver djupt i det första som fångar hennes intresse.

Personlighet

Om man inte känner henne, så kan Pyria enkelt misstas för apatisk, obrydd om världens bekymmer, men sådant är inte fallet. Hon är trött, hennes långa liv och världens otacksamhet till hennes hårda arbete har fått henne att tjäna sig själv i första hand, men hon kommer aldrig att låta någon lida om hon har makten att göra skillnad, och är redo att försätta sig i stor fara för en främling.

Pyria älskar människan och deras värld, och hur mycket de lyckas åstadkomma på en så kort livstid, avundas till och med deras förmåga att effektivisera sina liv. Hon spenderar gärna tid med människor och lyssnar på deras historier och filosofier.

Med alla plågor Pyria har genomlevt däremot, i huvudsak de hemskheter hon sett andra utföra mot varandra, så har hon vänt sig till alkoholen för skydd, och dricker dagligen stora nog mängder för att hålla minnena borta. Detta har såklart en effekt på hennes mående och beteende.

Hennes kärlek för andra sträcker sig långt däremot, och hon har därför svårt att hindra sig själv från att flörta, dels för att det är ensamt att vara ensam och det enklaste nöjet är andras sällskap, men också för att hon hoppas en dag på stabilitet genom kärlek. Hon är i konstant konflikt med sig själv, sidan som har gett upp på världen, och sidan som älskar de som lever i den.

Tre saker kan man räkna med från Pyria:

– Hon vet hur man överlever

– Hon är aldrig nykter

– Hon avskyr ondska

Tre saker bör man passa sig med gällande Pyria:

– Hennes onykterhet påverkar hennes precision

– Hon visar ingen hänsyn till materiella ting, dina eller andras

– Helhetsbilden kommer oftast före enskilda liv

Egenskaper och förmågor

Som högalv växte hon upp bland fint folk, och lärde sig allt om världen och vad det innebar att ha magisk talang i en värld där så många var utan. Hon lärde sig överleva, hon lärde sig slåss, och hon lärde sig att bemästra sin magi.

Så snart hon insåg att hennes hem inte var bland alverna dock, så lärde hon sig också världens språk. Inte bara att tala med de andra raserna på ett lämpligt sätt, utan deras kulturer, historier och motivationer.

Världsvan och stridskompetent drev henne till områden med konflikter eller faror, och hon har inte bara deltagit i en mängd krig, utan även jagat monster, mänskliga och groteska, och har blivit en bra spårare och utredare.

Svagheter

Pyrias hjärta tillhör inte längre världen, hon är inte lika förtjust i strid som hon en gång var, inte lika engagerad i att skydda alla andra, och inte lika påverkad av andras död. Hennes kärlek till världen är utmattad, och har du inte vunnit hennes lojalitet kan du inte räkna med att hon inte kommer lämna dig till döden om det skyddar henne.