Hus Tossel

(text av Vintersaga)

Tossel är ett gammalt familj från ett enkelt ursprung. Familjen grundade en liten fiskeby vid namn Österhamn i östra Karm för flera generationer sedan där Kungskogen, Karms fastland och Det Varma Havet möter varandra. Byn har genom åren vuxit till en imponerande handelsstad dit båtar från hela världen kommer för handel och utbyte av tjänster. 

Familjen Tossel började inte räknas in till Karms adel förrän senaste generation när de investerade stora delar av sina styrkor för att bekämpa familjen Valmont och frigöra Hannadon. Borgmästaren Eskel Tossel var ingen krigare, men en stark individ, duktig jägare och en intelligent man, och han bevisade sig osjälvisk under de strider han deltog i när man kämpade mot Valmont och även de odöda. Han och hans styrkor gick alltid dit de behövde vara även om de inte var lika erfarna av strid som de flesta andra inblandade. 

Efter slaget och så småningom Sandors kröning så adlades Eskel till en rikets riddare och hans familj introducerades till det politiska landskapet. Fastän de var en välutbildad familj med många styrkor, så har de spenderat de senaste tio åren att bli manipulerade till olika utsträckningar av de familjer mer erfarna av den hänsynslösa politiken som pågår i Karms hjärta. 

Tider ser däremot ut att förändras mot både det bättre och det sämre för familjen efter att äldsta sonen Torkel Tossel insjuknat i en mystisk sjukdom och orkar inte längre representera familjen i Hannadon. Med de flesta döttrar och söner förpliktade på olika håll har familjens äldsta dotter Avina Tossel vädjat till kansler Saeladan och rådet att på obestämd tid lämna sina plikter i Caras Idhrenins och undsätta familjen under den rådande situationen i Hannadon, både för att försöka hjälpa sin bror och för att försöka bidra med en stabiliserande röst i ett instabilt politiskt landskap. 

Familjen

Fader: 

Eskel Tossel – 59 år, borgmästare och riddare

Moder:

Isobel Tossel (Avliden, 1412 TT) – Dog 47 år gammal, avliden i barnafödsel

Barn till Eskel och Isobel:

• Torkel Tossel – 37 år, man, representant för Hus Tossel i Hannadon
  • Fru – Gunnhild, kvinna, 36 år
  • Barn: 
    • Hilde, 18 år, kvinna
    • Harald – 16 år, man, tvilling
    • Hesperia – 16 år, kvinna, tvilling
• Avina Tossel – 36 år, kvinna, studerande i Caras Idhrenins
• Berka Tossel – 30 år, kvinna, Kapten på det väldiga handelsskeppet Stormtämjaren
• Cilia Tossel – 29 år, kvinna, Aspector i Caras Idhrenins
• Robel Tossel – 27 år, man, oäkting, jaktmästare
  • Fru – Alina, 24 år, kvinna, jägare
  • Barn:
    • Castor, 6 år, man
• Julia Tossel (Avliden, 1421 TT) – 25 år, kvinna, var studerande i Caras Idhrenins
• Götel Tossel – 23 år, man, oäkting, lärjunge och vårdgivare till Eskel
• Hulta Tossel – 20 år, kvinna, studerande i Caras Idhrenins
• Hulrik Tossel – 20 år, man, oäkting, jägare
• Isobelle Tossel – 10 år, kvinna, studerande i Caras Idhrenins

Österhamn

Österhamn är en inflytelserik handelsstad i östra Karm som binder samman Karm med omvärlden genom sin handel, och som utgör en stor del av timmerhandel, läder och kött inom Karm. 

Primär funktion: Byteshandel

Exporter: Fisk och vilt, båtar, trä och örter

Militär styrka: Mestadels jägare och en milis. De flesta invånare i Österhamn besitter grundläggande militär utbildning, men skulle inte kunna mäta sig mot många andra av rikets soldater. Bestämmer man sig för att ta strid mot Österhamn däremot vill man nog undvika att utmana deras jägare, vilka är talangfulla skyttar och livsfarliga med spjut. 

Hus Von Breslau

Hus Von Breslaus vapen
Illustrerad av Johan Sundman

Ätten von Breslau nämns i skrifterna år 546 TT då boyaren Juraj borgherre av Breslau ärver grevskapet Märehns lås han äktar kort därefter Bela dotter till Märehns mäktigaste Vojvod. Deras son Tomas kom att bli den första officiella medlemmen i ätten von Breslau och även den som tillslut enade Märehn år 598 TT efter många seklen av inbördeskrig. Som erkännande för dessa framgångar och för att garantera den nordliga och avlägsna provinsen blev Tomas Märehn första markgreve och sen dess har ätten varit Märehns obestridliga vasall herrar.

Tomas von Breslau var även den som lade grunden till de som kom att bli Märehns guldålder. De första vägarna som ledde till Märehn byggdes, de första städerna byggdes och som led av de blomstrade handeln där ull blev en känd exportvara. Framförallt så blomstrade kulturen, vid städerna och Tomas hov kunde den Märehnska kulturen finna sig en ny identitet. Där de invandrade karmiska adeln smälte samman med den Märehnska kulturen. Von Breslau var under hela denna tid kända som de heroiska och ärorika hjältarna i norr som vaktade gränsen mot Barastar och håll utkik efter skepp från norr. Då många ädlingar från Märehn och övriga Karm sökte sig till markgrevarna för att vinna ära grundade Tomas sonson Milan legia morteus så de kunde rida tillsammans med von Breslaus fana.

Slutet på denna guldålder kom att bli markgreve Jaromir styre, enligt rykte hade han låtit mörda sin kusin markgreve Stanimir för att själv ta makten. Kort efter Jaromirs maktövertagande lät han avrätta Stanimirs familj vilket också markerade början på von Breslau konflikten. En blodig konflikt som kostade en tredjedel av Märehns adel livet och slutade med Stanimirs son Nicolaus maktövertagande. Nicolaus styre har varit hårt präglat av flera utrensningar av opposition inom adeln och flera blodiga fälttåg. De en gång ärorika legia morteus har förfallit till en legoknekts förband, adeln som en gång så ärorikt bar Märehns fanor har fått se sina rättigheter begränsade.

Skrivet av Morrikai

Hus Von Breslaus flagga
Illustrerad av Johan Sundman

Mahadwens hästfurstar

Mahadwens hästfurstars vapen
Illustrerad av Johan Sundman

De regerande hästfurstarna i Mahadwen

Staden Wendylm

Barahir Meoldar, född 1369 TT – Erin Eonala. född 1375 död 1417 TT

Deras barn:

Berach Meoldar, född 1396 TT
Belinda Meoldar, född 1399 TT
Bain Meoldar, född 1402 TT

Staden Meoras

Anaewer Medna, född 1399 TT

Staden Haedos

Caemir Stalr, född 1394 TT – Aeanwyn Eonoar, född 1397 TT

Efter att Mednas hallar förstördes och kungafamiljen dog har det inte funnits någon enhällig regent i Mahadwen. Istället är landet uppdelat i tre länder, alla under styret från regionernas största städer och deras regenter.

De nuvarande regenterna är Eneron Meoldar i staden Wendylm, Anaewer Medna i Meoras och Caemir Stalr i Haedos.

Mahadwen styrdes i århundraden i Mednas hallar under familjen Medna, men familjens styrka och rikedmonar försvann i och med att Mednas hallar förstördes. Den neda ordaken till varför Anaewer Medna är furste i Meoras är för att han är en direkt ättling till den avlidne konungen som dog flera hundra år sedan, ett namn som fortfarande bär tyngd i landet.

Trots det har Mahadwen länge varit utan enhällighet och de tre städerna har länge krigat sinsemellan om makten över landet. För tillfället råder en orolig vapenvila mellan de tre städerna, som lätt kan brytas vid vilket ögonblick som helst.

De tre hästfurstarnas flaggor
Illustrerad av Johan Sundman

Hus Eledur
Älvskogen och Aldieas härskare

Älvskogens och regentens vapen
Illustrerad av Johan Sundman

Hus Eledurs familjeträd

Älvskogen grundades några år efter Nela’thaënas och styrdes av en familj högalver som var exceptionella på att utöva magi. Många alver som delade deras förmågor kom till Älvskogen där de fick utöva sina kunskaper ifred. Efter en hel del oroligheter mellan skogsalver och högalver i Nela’thaënas som ledde till beväpnade konflikter blev Älvskogen en fristad för de som ville bort från kriget.

Prinsessan Alienna visade sig vara ännu kraftigare och skickligare än sina föräldrar, och hade en nära relation till rikets befolkning, men försvann plötsligt år 961 AT under en expedition. Hennes mål var att lösa mysteriet med världspelarna och lära sig mer om deras syfte. Två år efter hennes försvinnande mördades hennes föräldrar som ett resultat av den pågående konflikten mellan högalver och skogsalver.

Hon återvände aldrig och alvernas samhälle i Älvskogen blev så småningom obebott efter att konflikten mellan alverna tog slut.

Alienna hittas nedfrusen med magi tvåtusen år senare år 1411 TT i Kaldrland av en forskningsexpedition, inte långt ifrån världspelaren där. Hennes återuppdykande sparkade igång en stor konflikt bland alverna eftersom många av alverna hellre önskade ha henne på tronen än drottning Nearena. Alienna valde att istället flytta till Älvskogen intill Kaelred och en stor del av Nela’thaënas befolkning som stöder henne snarare än Nearena följde med henne.

Samma år, då Iserion anföll Nela’thaënas, skapade Alienna en magisk portal mellan Älvskogen och Nela’thaënas, och hjälpte tillsammans med förstärkning från Kaelred att besegra Iserions armé.

Förhållandet mellan Älvskogen och Nela’thaåenas är inte det bästa, men alverna försöker stöda varandra. Däremot är relationen mellan Kaelred och Älvskogen väldigt god.

Hus Eledurs och Älvskogens flagga
Illustrerad av Johan Sundman

Nela’thaënas regent

Nela’thaënas och regentens vapen
Illustrerad av Johan Sundman

Drottningfamiljens familjeträd

Konung Thaldenir som styrde fram tills början av tredje tidsåldern var en av de första alverna som föddes. Enligt legenderna var han den alv som övertygade majoriteten att följa honom och lämna människornas rike bakom sig för att hitta ett nytt hem.

Då de några århundraden senare grundat riket i Nela’thaënas blev han den naturliga ledaren, tillsammans med rådet bestående av fjorton alver.

Tragiskt nog dog konungen i ett krig mot Karm och då tog hans maka Nearena över alvernas tron. Även om hon är en god regent har konungens död tagit hårt på henne och gjort henne, framförallt, misstänksam mot människor. Detta har lett till att alvernas gränser är stängda och väktare vakar ständigt alla naturliga vägar in i skogen.

Trots att hennes styre varit stabilt har det inte varit utan sina problem. Efter att konungen dog blossade en raskonflikt fram mellan högalver och s.k. skogsalver fram, som ledde till att många alver dödade varandra. I denna konflikt krossade Nearena, själv en högalv, upproret med järnhandskar. Detta är ett bistert minne i alvernas historia och konflikten pyr ständigt under ytan.

Efter att Alienna, en alvprinsessa som regerade i Älvskogen, dök upp igen efter att varit försvunnen i tvåtusen år blev läget väldigt spänt då vissa ansåg att hon var en mer lämpad ledare, delvis för att hon varit en prinsessa och delvis för att hon ansågs ha större rätt till tronen på grund av sin släkt. Istället för att skapa djupare klyftor bland alverna valde Alienna att återuppbygga sitt övergivna rike i Älvskogen.

Nearenas och Nela’thaënas flagga
Illustrerad av Johan Sundman

Kejsarfamiljen Deithal
Nirais härskare

De senaste generationerna i Deithal dynastin

Kejsarfamiljen Deithal har styrt i Nirai som gudar sedan rikets grundande. Det är en gammal släkt som har fått genomgå mycket inbördeskrig och intriger för att stärka och hålla sin situation. Medan vissa ledare varit goda har andra varit sämre, och många uppror har under århundradens gång vuxit fram men har alla gånger blivit besegrade av Deithaldynastin.

I dagsläget styr den unge Zaekan Deithal, en ung kejsare med häftigt temperament men som samtidigt håller fast vid traditionerna. Han har inte riktigt tålamod för att sitta och lyssna dagarna i ända på rådgivare och lösa dispyter, då han själv hellre skulle gå ut i fältet och leda en här.

Han har styrt riket sedan han var fem år gammal då hans far dog, vilket i praktiken betydde att hans rådgivare, Zaekans farbror Doroku, styrde ett långt tag innan han var gammal nog att göra beslut, vare sig det var goda eller bra beslut. I dagsläget är stämningen i Nirai rätt hård då prinsen inte alla gånger lyssnat på sina rådgivare, vilket lett till att vissa områden beskattats för hårt och nu riskerar att få genomgå hårda år. Läget i Nirai är rätt spänt, då många av rikets Laosiner har börjat konspirera för att avsätta den unga och impulsiva kejsaren.

Kejsarfamiljen Deithals flagga
Illustrerad av Johan Sundman

Deithals vapen
Illustrerad av Johan Sundman

Klan Runskiig
Zirthimars härskare

Klan Runskiigs familjeträd

Klan Runskiigs vapen
Illustrerad av Johan Sundman

Klanen Runskiigs symbol är ett svart skägg på ett lila fält. Längst skäggets kant är blåa runor ingraverade, som stavar ut klanens ordspråk: “I skuggor finner man alla tings namn.”

Runskiig klanen har i århundraden varit en klan som spelat det politiska spelet bakom kulliserna, och har därför aldrig riktigt setts som ett stort hot mot de andra klanerna. Något som de dock är kända för är att de alltid kan hitta rätt man eller kvinna för nästan vilket jobb som helst, från något så enkelt som gruvarbetare och legoknektar till runmagiker och ambassadörer, samt även arbetare på den mörkare sidan av lagen. Detta har gjort att Runskiig klanen har arbetat nära med de flesta andra familjer, något de har utnyttjat tyst under åren för att samla på sig information och tjänster från de andra klanerna.
Det var inte förrän Elkrizks mor, Angrevein Ydrazal i Runskiig, blev klanens överhuvud som Runskiig började stiga i rankerna snabbare än någon annan klan någonsin gjort. Genom utpressning och inkrävda tjänster så gick Runskiig ut från skuggorna och in i rampljuset. Den slutgiltliga stöten var då Angrevein gifte sig med Kung Aldred Gervinzuk i Vedermers bror, Vermyr Gervinzuk i Vadermer. Det tog inte länge för paret att avla fram en son, Elkrizk, och egentligen så blev få förvånade då Angrevein och Vermyr annonserade att han skulle bära Runskiig namnet, inte Vadermer. Under sin uppväxt så uppvisade Elkrizk samma hänsynslöshet som sin mor, vilket i kombination med hans även för dvärgars korta växt gav honom smeknamnet “Lille Angrzuk”.

Mor och son var näst intil omöjliga att separera. Elkrizk blev tränad i politik, och enligt vissa även lönnmord och spioneri, från nästan samma ögonblick som han kunde tala och gå. Nära inpå åttio år efter hans födsel så dog Kung Aldreds två barn, Vina Finazal i Vadermer och Gervin Aldredzuk i Vadermer, och blott ett år senare så dog även Kung Aldred, vissa säger av sorg, medans andra hävdar i viskande toner att hans bror Vermyr mördade honom. Kungatinget som följde var snabbt över, med Angrvein i tydlig kontrol över de starkaste klanerna. Blott en vecka efter Kund Aldreds begravning så tillträdde Kung Elkrizk Vermyrzuk i Runskiig tronen.

Klan Runskiigs flagga
Illustrerad av Johan Sundman

Hus Sarrancenia
Me’erisias regenter

Hus Sarrancenias vapen
Illustrerad av Johan Sundman

De senaste generationerna i Hus Sarranccenias familjeträd

Första noteringen av hus Sarrancenia gjordes år 577 FT, när drottning Ferenna kröntes. En ung och bestämd kvinna som ville ena byarna i Korallrevet. Vid enandet skapades staden Antrophelia, som fortfarande är huvudstaden. Sedan dess har släkten Sarrancenia styrt landet.

Redan under drottning Ferennas tid har regenterna haft ett starkt samarbete med sina fränder på Neuron, Nennas och Vanras öar. Kungen Dacorus Sarrancenia, en av de mer liberala regenterna i Korallrevet inledde handel med Nela’thaënas, Kaldrland och Karm år 1360 TT, även om detta ifrågasattes kraftigt av folket och kungen rådgivare. Handeln och den fortsättande och utökande handeln ifrågasätts fortfarande mycket av folket – främst i de mindre städerna.

Året 1392 TT dog konungen Dacorus dör och lämnar kronan till Thalia, som har samma liberala ställning som sin far. Vid kröningsdagen gör tvillingsystern Fëaonia en militär kupp där hon tar över tronen och inleder ett inbördeskrig. Med stöd av Nennas kompanjoner och en allians med nordkonungen Audgisil och Barastars ledare Gharf tar Thalia tillbaka kronan år 1394 TT. Samma år mördas Fëaonia av general Arastopos vars älskade dog i striderna.

Thalia regerar med Neurons övermagiker Onastia, Nennas kompanjoners general Erestofos och Nennas överprästinna Ystana. Efter inbördeskriget var Izotar Thalias närmsta rådgivare samtidigt som det ryktades att de var älskare. Efter många rykten att Izotar var en spion från Lloth var mörkeralven tvungen att lämna sin post som rådgivare och försvann från Antrophelia. Bara någon månad efter att Izotar lämnade posten som rådgivare gifte hon sig för att stärka bandet med en av de starkare adelsfamiljerna i Korallrevet.

Året efter, år 1403, besannades ryktena om Thalia och Izotar då hon födde ett tvillingpar som tydligt inte var hennes makes söner. Året 1407 fick hon ännu en dotter, med sin make. Det är en spänd stämning inom landet, fortfarande präglat av inbördeskriget. Men drottning Thalia försökte styra landet som en liberal och rättvis drottning. Familjen råkade ut för stor tragedi då den yngsta systern Fëani rymde från Antrophelia. Tvillingsyskonen Isra och Zator begav sig på jakt efter sin halvsyster,  ovetandes av omvärldens att de var under demonen Lloths influens. Efter att ha tagit sin halvsyster tillbaka ställdes tvillingparet i rättegång för att ha mördat sin halvsysters kaldrländska älskare. Det saknades konkret bevis och till slut var det ord mot ord. Kaldrländaren var trots allt en Marke’et (en som inte är av Me’er) och straffet blev inte mer än husarrest. Dock lyckades Zator på order av Lloth förgifta Thalia så att hon till slut dog i Isras armar. I sin ilska mördade Isra sin tvillingbror och tog över tronen för att ny styra Me’erisia. Halvsystern Fëani har flytt landet.

Hus Sarrancenias flagga
Illustrerad av Johan Sundman

Hus Gérin
Kaelreds regenter

Hus Gérins vapen
Illustrerad av Johan Sundman

De senaste generationerna i Hus Gérin

Draksläkterna Gérin och Dion härstammar från adelssläkter i Kaelred, Iserion samt Karm som hade en fascination och strävan efter drakarnas makt och skräckinjagande respekt. Under flera år experimenterade de med kraftfull magi i hemlighet. Experimentet ledde till att ett nytt släkte skapades; ett draksläkte där människan hade förmågan att byta skepnad till en drake.

När väl ryktet spreds kallades adelssläkterna till ett stormöte med världens ledare. De beslöt att draksläkterna skulle vara fredsbevarare och länken mellan de magiska varelserna och människorna i världen. Men allt efter att krig rasade i världen och den ursprungliga överenskommelsen glömdes bort med tidens gång blev drakar – inklusive draksläkterna – ett nöje att jaga och flera draksläkten dog ut. De två sista draksläkterna bytte namn till Gérin och Dion och höll sin sanna natur hemlig.

År 1385 TT förenades de två sista draksläktena Dion och Gérin genom att Draegon I och Riell Dion gifte sig. Fram till år 1412 TT trodde världen att alla draksläkten var utdöda. Men under Iserions attack mot Nela’thaënas alver kom Älvskogen med hjälp av Gérins tre barn Tristian III, Vinga och Kael, till hjälp för att fördriva Iserions soldater bort från skogen. Vilka drakarna var är enbart alverna medvetna om, men ryktet och informationen kan ha nått andra öron…

Själva namnet Gérin härstammar från ett gammalt ord, Geir, som betyder eld. Passande nog är deras vapensköld en svart drake. Deras devis är: Lågan Kan Aldrig Släckas.

Hus Gérin styr över Kaelred och landområdet som gränsar till Älvskogen. År 1414 TT lämnade Draegon I över tronen till sin son äldsta son Tristian III. Den yngsta sonen, Kael, har titeln ”Drakriddare” och är ansvarig för Kaelreds militär. Deras allians med Älvskogen samt Nela’thaënas är stark.

Hus Gérins flagga
Illustrerad av Johan Sundman

Hus Gustenburg

Hus Gustenburgs vapen
Illusterad av Johan Sundman

Den nuvarande generationen i Hus Gustenburg

De är en av de äldre ätterna i Karm, som gjort sin förmögenhet på handel och sina saltgruvor. Ätten har mer eller mindre monopol på salthandeln i Karm.

Ättens namn anspelar på deras geologiska härkomst; det vindpinade berget Gusten. Det var för ungefär 1500 år sedan som ättens förfader, Edgar av Lifland lade grunden för vad som senare skulle bli känt som staden Gustenburg. Till ättens förläning räknas staden med omnejd, det tar ungefär 2 dagar att rida genom länet. Vid Snöfloden ligger Salthamn, därifrån fraktar man saltet till huvudstaden och där landar straffångar som ska till någon av saltgruvorna.

Ätten har få ovänner i Karm, men försöker aktivt att inte dras in i några större konflikter. Eftersom man har fullt upp med att skydda sina värdefulla handelstransporter ifrån rövare och sin stad ifrån det barbariska bergsfolkets plundringståg. Vissa kallar Hus Gustenburg för konflikträdda, kalla och snåla. Att de undviker att ta ställning kan reta många. Men det är en envis och stolt ätt, som helst inte villa slösa sina krigare i onödan.

Rykten (både sanna & falska): 

• Det sägs att de inte kan äta sin mat utan att salta den väl. Därför bär alla i ätten en liten påse med salt med sig, vart än de går. Om man vill tro vissa rykten, så saltar de till och med sin dryck!
• Det går rykten om att Arius är vad man kallar en svärdslukare. Hans far, Valde ska aldrig riktigt accepterat det och därför gjort allt i sin makt för att hålla sin sons “avvikande” passioner hemliga.

Hus Gustenburgs flagga
Illustrerad av Johan Sundman