Tredje ögats emblem
Illustrerad av Johan Sundman

Det tredje ögat

Det Tredje Ögat är en löst bunden organisation som agerar autonomt under Caras Idhrenins auktoritet. De har gjort kunskap till sin valuta, och deras medlemmar består av allt från spioner och äventyrare, till forskare och magiker som alla har lagt sina resurser till att finna Talanriens djupaste hemligheter. Det sägs att de har information angående ritualer som även Caras Idhrenins råd har glömt, och kollektivt så har de mer information om världens olika adelsfamiljer än familjerna själva har. Tredje ögats medlemmar är dessutom specialtränade i att hantera magiska hot, och deras agenter finns i de flesta länder i Talanrien.

Organisations huvudfunktion är att finna barn och individer med magisk fallenhet bland människornas riken, och föra dem till Caras Idhrenin för skolning. Dessutom spårar organisationen illegala magiker och ställer dem inför rätta – döda eller levande. På samma vis är organisationen ansvarig för att neutralisera magiska hot bland människornas riken i Talanrien.

De som jobbar under Det Tredje Ögat vet sällan namnen på sina medarbetare, och håller endast kontakt genom kodade meddelanden som skickas genom komplexa nätverk till vem eller vilka det nu är som faktiskt leder organisationen.

Titlar och roller i Tredje Ögat

Kandidat – En magiker som önskar att gå med i Tredje Ögat, men som ännu inte blivit beviljad medlemskap. Som kandidat måste man oftast bevisa sin förmåga och lojalitet genom att utföra uppdrag. Vissa kan spendera flera år som kandidat. 

Akolyt – Junior medlem / nyupptagen till Tredje Ögat, de utför oftast simplare uppdrag eller assisterar högre uppsatta medlemmar.

Aspector – Medlemmar med denna titeln är spioner och infiltratörer. Dessa ägnar sig främst åt att samla information, finna illegala magiker eller magiskt begåvade barn. Men de undersöker dessutom inom de egna leden efter förrädare.

Inquisitio – Inkvisitörerna jobbar ofta i ett när samarbete en de som är av rang aspector. Kort och gott så följer dessa upp information som man fått och agerar. Medan aspectorerna är ögonen är inkvisitörerna händerna och vapnet. De är oftast råbarkade hantlangare med en förkärlek till att eliminera hot och våld. 

Famulus – magiker som har ansvaret för att planera orderns verksamheter, aktiviteter eller rörelser, samt att behandla informationen som anländer från alla aspectorer. De agerar som ett filter mellan aspectorerna och resten av Tredje Ögat, de avgör sanningshalten i informationen som inkommer. Denna enhet är en salig blandning av strateger och byråkrater. Om en aspector är ögon och inquisitio är händerna så är Famulus hjärnan. 

Censor – Konfiskerar reliker och andra magiska föremål. De skyddar föremålen från att missbrukas av oupplysta eller illegala magiker. De har kanske inte helt oförtjänt fått smeknamn som gravplundrare och relikjägare.

Tredje ögats historia

Caras Idhrenins råd av mästare

Senaste händelser

Caras Idhrenin har i stort sett hållit sig utanför världspolitiken och varit en neutral stad, som ofta fungerat som fristad för barn i olika kungafamiljer. Men nyligen inträffade ett mord i Caras Idhrenin på Kettil Ulfhedna, som var den yngsta sonen till högkonung Audgisil Ulfhedna i Kaldrland. Detta har lett till att säkerheten skärpts märkbart i staden.

Allianser

Caras Idhrenin har allianser och avtal med alla länders hov, som ger dem och tredje ögat rätt att samla in alla med magiska förmågor obehindrat.

Rollspelstips  

Rollspelare som befinner sig i Caras Idhrenin bör tänka efter sin relation till skolan och sin egen bakgrund. Har de blivit tvingade dit som barn, eller har de kommit dit i ett senare skede? Vissa upplever Caras Idhrenin som den bästa platsen i världen, medan andra kan se det som ett slags fängelse för unga magiker.

Grå gillets sigill, illustrerad av Johan Sundman

Monster är högst verkliga. De finns överallt och väntar bara på en chans att få förstöra för dig och döda allt du älskar. De smyger runt knuten och försöker locka ut dig i den mörka natten. Redo att göra hemska saker med dig. För länge sedan gick modiga människor ihop i försvar och tog det som sin uppgift att befria världen från monster.
Ingen vet riktigt hur länge som Grå Gillet har existerat, men kanske kan både din mormor och farsfarfar kan berätta om när De Grå besökte byn…

Om gillet

Som medlem i Gillet befinner man sig i en organisation med makt nog att förändra historien, där ens värde mäts efter prestationer och troféer. Gillet är monsterjägare som arbetar under olika kontrakt, i stora delar av världen. Men Gillets huvudsäte finns i Karm. Grå Gillet har ärvt riddarnas ideal av för frihet och fred.

Men organisationen drivs också utav en framåtsträvande upptäckarlust, fast större delen av Gillets medlemmar drivs av jakten på profit. Det är ett välkänt faktum att De Grå inte jobbar gratis.

I denna saliga blandning av folk finns såklart många motsättningar och inre konflikter, men en stark kraft binder dem samman: kontrakten. Kontraktet är deras bevis på status i världen – och kontraktet är något närmast heligt som man gör sitt bästa för att följa.

Monster?

Vad som är ett monster är väl inte klart definierat.Vissa baserar det på enbart varelsens natur, andra baserar det på varelsens avsikter. Vissa monster är mer välkomnade in i samhället på grund av sina fördelar, exempelvis troll som vars styrka och förmåga att bygga gör dem värdefulla kompanjoner för vem som helst.

Grå Gillet kategoriserar monster till varelser som anses vara ett hot mot samhället, men de skiljer mellan monster och bestar. Monster har någon form av medvetenhet som inte en best har.

De Grå kan försöka resonera med ett monster om det bär någon form av intelligens, innan de avlägsnar monstret. Men det är inte heller ovanligt att De Grå går in i dödlig strid med “monster” som uppvisat att de besitter avancerad intelligens bara för att “monstret” visat sig vara illasinnat.

Handelsgillet Bläck

Handelsgillet Bläck grundades efter inbördeskriget som placerade Thalia Sarrancenia på tronen. Drottningens önskan om att öka samarbete med Me’erisia och andra länder gjorde att hon investerade mycket i bolagets start, och därefter blev det ett av de mest förmögna handelsgillena i världen. Deras exotiska varor från havsriket tog hem stora inkomster, vilket var väldigt gynnsamt för Me’erisia. Det grundades i stort sätt som ett samarbete mellan Me’erisia och Barastar, men i dagsläget är medlemmarna från hela världen, med handel i alla stora städer i Talanrien. Handelsgillet leds av en me’erkvinna vid namn Vesíva, och hennes make från Barastar – Neyir.

År 1417 TT tog Vésiva med Atlen över det mesta av driften av handelsgillet Bläck.

Handelsgillet Bläcks sigill, skapad av Johan Sundman

I Talanrien finns en mängd organisationer och gillen.
Några av dem finns listade här!
Klicka på ikonerna för att läsa mer.

Har du förslag på bidrag, ta kontakt med administratörerna!

Athalismen i östra Talanrien

I Karm Iserion och Märehn dyrkas Skaparen eller Athal, vilket är Skaparens namn på tarnaiska – språket som användes i Tarnaq varifrån tron ursprungligen kom.

Athalismens symbol

Där Athalismen är etablerad kan man alltid finna Athals sol på flaggor, dörrar, smycken, gravstenar och på paladinernas rustning.

Trons symbol är en gyllene sol mot en vit bakgrund som representerar Athals ljus. I mitten är en vit cirkel, som representerar Athals evighet och skaparens skydd mot demoner och mörker. Cirkeln är omgiven av åtta strålar, som representerar de åtta ärkeänglarna som är Athals närmaste tjänare och yttersta försvar. De åtta yttre strålarna är trons åtta dygder, som leder de trogna till evigt liv i Himmelriket efter döden. Den vita bakgrunden symboliserar renheten hos de med sann tro.

Medan den i sin officiella form är en vacker symbol, kan den speciellt på landsbygden representeras i en mer enkel form, med en cirkel varifrån åtta längre och åtta kortare linjer växer utåt.

Athalismens spridning

Athaliter

Kollektivt kallas alla som dyrkar Athal för Athaliter – trots att det finns väldigt många variationer av den Athalska tron runt om i östra Talanrien. Flera Athalska tempel och kyrkor står att finnas i så gott som varje by runt om i Karm och Iserion. Norr om Karm i Märehn har man en variation av Athalismen där helgon spelar en viktig roll vid sidan om Athal, där man lägger starkare fokus på att tillbe helgonet Izeleth än Athal själv.

Athals tempel i Hannadon

Den Athalska trons centrum kallas helt enkelt för Templet och ligger i Karms huvudstad Hannadon. Den heliga platsen är föremål för vallfärd från hela den athalska världen under religiösa högtider.

I Templet styr alltid en överstepräst eller översteprästinna som Athals ställföreträdare i Talanrien. För tillfället sitter översteprästinnan Araniél på Templets tron.

Präster och prästinnor

Varje stad och by har åtminstone en egen präst eller prästinna. De sköter ofta lokal rekrytering, där potentiella blivande präster och prästinnor skickas till Templet i Hannadon för skolning. Efter skolning tjänar  de ofta i de olika kyrkorna, templen eller klostren runt om i Karm och Iserion – för att sprida tron, och för att bland annat hjälpa vanligt folk genom kunskaper i läkekonst. Vissa i prästerskapet har en bakgrund som paladinrekryter som inte klarat av de fysiska testen som krävs av krigarna, och har istället skolats i helande magi.

Översteprästen

Templets översteprästinna eller överstepräst är Athals röst i den dödliga världen, och är en helighet som respekteras i hela den athalska världsdelen. Ledare såsom kungligheter och adel söker alltid efter översteprästerskapets välsignelse vid begynnelsen av deras styre, för att få folkets och Athals stöd.

Översteprästen har alltså förutom sitt religiösa status också en rätt stark politisk roll i samhället. Beroende på vem som sitter på tronen har den mer eller mindre samspel med de athalska ländernas styren.

Athal är världens skapare

Athal är världens skapare, och hans tjänare är änglarna som förhindrar demoner att komma in i världen. Athal och hans tjänare är närvarande i världen i ljuset, varav man ofta utför böner i morgonljus. Varje tempel och kyrka som tillhör Athal har många stora fönster för att få in så mycket ljus som möjligt, för att ha Athal så närvarande som möjligt.

Livet efter döden

Efter döden lärs det ut att de trogna till Athal, och de som levt ett gott liv, omfamnas av Athals ljus och kommer till paradiset i himmelriket där Athal och änglarna finns. De som varit otrogna och inte levt enligt trons läror är för evigt dömda till att existera i mörkret, och straffas i helvetet av Celdunos och hans demoner.

De åtta dygderna

Trons grundpelare består av åtta dygder, alla representerade av en ärkeängel.
Dessa är medmänsklighet, tålamod, uthållighet, givmildhet, måttfullhet, lojalitet, ödmjukhet och respekt. Man talar också om den nionde dygden, som är tron på Athal.

De åtta ärkeänglarna

De åtta ärkeänglarna är Uriel (uthållighet), Auriel (givmildhet), Elieth (måttfullhet), Xandus (tålamod), Iarlim (respekt), Canus (medmänsklighet), Asuun (ödmjukhet) och Cadriel (lojalitet).

Okänt för många fanns det en gång en nionde ärkeängel vid namn Zerachiel, som under kriget mellan änglar och demoner valde demonernas sida.

Athalismens plats i samhället

Befolkningens hängivelse till Athal och tron varierar en del beroende på var i trosområdet man befinner sig. Trons maktcentrum ligget i Karms huvudstad Hannadon, och där är paladinorderns närvaro alltid synlig. Folk besöker ofta templet för att be om lycka eller framgång, men för Hannadons lokala är tron i många fall mer en form av tradition än verklig hängivelse i den stora staden. Speciellt då Caras Idhrenin med sin akademiska influens och skepticism är så nära.

Tron bland allmänt folk

Utanför storstäderna blir tron mer en del av vardagen. De mindre städerna och byarna har ofta en kyrka eller ett tempel i mitten av staden som fungerar som en samlingsplats och knytpunkt. Prästerskapets roll som ledare i de små samhällena är viktig och de har stor makt över sin församling.

Tron bland adel

Bland adeln varierar tron väldigt mycket på individuell nivå, beroende på om individen är en stark trosutövare eller ej. Ingen kan undkomma faktumet att man måste visa respekt för Templet och översteprästerskapet – om inte för sin själs frälsning för att finna stöd hos sina undersåtar.

Tron i Märehn

I Märehn är tron av ytterst stor vikt, och går inte att separera från samhället. De som inte är hängivna är i praktiken inte människor av rent blod, och har varken heder eller framtid.

Tron i Karm och Iserion

Trots att Karm och Iserion är separata och har kylig relation förenar tron dem. Mellan länderna varierar tron väldigt lite, med små kulturella skillnader. Eftersom trons maktcentrum ligger i Hannadon har den inte lika mycket makt över politiken och adeln i Iserion, även om översteprästerskapet så klart har en stark position där också.

Böner

Athaliterna ber oftast direkt till Athal, förutom i Märehn där man istället ber till helgon och offrar till Izeleth. Man ber oftast om skydd och välsignelse av ljuset, och om att ens själ ska skyddas från mörkret och Celdunos ondska, bedrägeri och lockelser.

Traditioner och viktiga dagar

Athals dag – firas den ljusaste dagen på året under sommarsolståndet (midsommar).
Det är dagen då Athals och änglarnas ljus anses vara närmast de dödliga. Det är en glad och hoppfull tillställning som firas ute i ljuset med dans och fest. Alla klär sig i vitt och gult som Athals symbol. Det är också kärlekens dag, där det är tänkt att de unga bland allmän befolkning ska kunna hitta sin kärlek under danserna och festligheterna.

Eldarnas dag – firas den mörkaste dagen på året (vintersolståndet).
Detta är dagen då Celdunos makt och närvaro anses vara störst i världen – dagen då mörkret strider mot ljuset i ett försök att övervinna. Alla tänder lyktor, ljus och eldar för att bistå Athal och Änglarna i kampen mot Celdunos. Dagen börjar med bön och ljuständning, och man håller sig ofta inomhus eller i templen för att tillsammans förena sig mot mörkret – oftast en fastedag.

Den vilda jakten – firas dagen efter vintersolståndet.
För att fira Athals seger över Celdunos, och demonernas förvisning till Helvetet, har man en tradition som kallas den vilda jakten som är en blandning av lek och skådespel. En utvald i varje by och stad blir vald att spela Celdunos som och bär hans mask och det är de övrigas arbete att finna Celdunos och ta denne till torget där masken bränns. Det är en glad fest där man firar med mat, dryck och fest.

I större städer är det mindre praktiskt med bara en Celdunos, och då brukar man se flera med demonmasken springa omkring undan flykt.

Uriels dag – hålls vid höstdagjämningen.
Höstdagjämningen är dedikerad till den främsta ärkeängeln Uriel, som står för uthållighet. Man ber om styrka av Athal och av Uriel för att hjälpa de trogna stå emot Celdunos makt som blir starkare för varje dag då nätterna blir längre och dagarna kortare.

Auriels dag – givmildhetens och välgörenhetens dag.
Givmildhetens dag är dedikerad till ärkeängeln Auriel, det är en dag då man ger små symboliska gåvor till sina nära och kära, och framförallt hjälper de som har det sämre ställt i samhället. Man påminner om vikten att ta hand om och inkludera alla i samhället, även de som har det svårt.

Begravningsritualer

Det hör även till seden att de döda bränns för att bli ett med ljuset och Athal och att man sedan ristar deras namn i en minnessten.

Bröllop

De som gifter sig behöver Athals välsignelse, och vigslar utförs alltid av en präst eller prästinna – helst i något av templen eller kyrkorna.

Vid kungliga bröllop ska översteprästen vara närvarande, vilket gör det av stor vikt att vara på Templets goda sida inför äktenskapsmatchningar.

Namngivningsceremoni

Nyfödda barn får sitt namn i gryningsljuset under namngivningsceremonin. Det viktiga är att ceremonin hålls en dag då solen skiner, och att barnet under ceremonin badar i ljus för att värja undan Celdunos mörker då barnet får sitt namn.

Athalismens antagonist Celdunos

Athals mörka motståndare och motsats är enligt den athalska tron mörkrets personifiering, som bär namnet Celdunos. Namnet bär ett stigma då allt ont och mörkt kan kopplas till demonen Celdunos närvaro i världen. Celdunos är enligt tron demonernas fader och Athals motsats.

Athalismens försvarare – Paladinkrigarna

Templet har även en autonom organisation och armé som beskyddar tron och trons intressen – Paladinorden. Deras krigare kallas paladiner, och är utan undantag magikunniga.

Deras träning och förmågor fokuserar på att läka sår, eller skydda sig själv och andra kring sig från skada. De är heliga krigare, högt värderade – både fruktade och beundrade.

Till deras uppgifter hör att skydda de svaga som hör till den Athalska tron. De reser runt i alla områden som ligger under Athals beskydd, och hjälper dem med problem såsom banditer eller andra konflikter.

I inrikespolitiska konflikter bibehåller paladinordern och dess grupperingar officiellt en neutral position, men skrider ofta till handling för att skydda civilbefolkningen. De agerar enligt vad de anser bäst för befolkningen och för tron. Som resultat av detta hyser man stor respekt för paladinerna, och de inbjuds således ofta med på militära kampanjer där de intar ledande positioner vid sidan om andra ledare och riddare.

Paladinorderns rekrytering

Vid magikerskolan Caras Idhrenin finns en organisation vid namnet “Tredje ögat” vars uppgift är att finna barn som är magikunniga.

De magikunniga tas från sina familjer, och förs till Caras Idhrenin, magikernas akademi som ligger på en ö i sjön Nír utanför Hannadon. Där tränas de, och deras förmågor testas.

De som inte har förmågor starka nog att bli avancerade inom magi skickas till templet för att utbildas till paladiner. De andra stannar kvar i Caras Idhrenin för att bli magiker.

De barn som klarar av de fysiska test som krävs av en paladin fortsätter skolningen, andra kan istället bli skolade till präster eller prästinnor.

De barn som blir magiker eller paladiner frånsägs helt från sin familj och förlorar i lag sitt arv. Exempelvis om en adelsmans son blir en magiker eller paladin, kan denna inte längre dra nytta av familjens status eller föra vidare familjens namn.

De som blir paladiner är bunden till Templet och tron hela sitt liv, och i väldigt få fall har de kunnat frigöra sig från sin tjänst och återgå till ett vanligt liv.

Kraftord

Kraftord som är relaterade till religion brukar ofta vara “vid Athal!”, eller “vid Ljuset!”. Samtidigt är oftast olyckor och sorg en bestraffning där man anser att Athal övergivit en för ens synder. De som svär använder ofta demonen Celdunos namn som en svordom.

Traditioner och högtider

Organisationer

Talanrien är en värld fylld med många olika religioner, kulter och andra former av dyrkan. Klicka på ikonerna nedan för att lära dig mer!

Vad är Fae?

Fae är en paralellvärld till Talanrien, som på utsidan kan verka idyllisk, fantastisk och magisk – men som i själva verket är en plats väldigt farlig för de dödliga.

Som en konsekvens av ett uråldrigt krig mellan änglar och demoner splittrades världen i fyra delar. Änglarna och demonerna förvisades till sina egna världar – Himmelriket och Helvetet, medan Talanrien blev de dödliga folkslagens hem, en plats frikopplad från de kaotiska energier som en gång fyllt alla hörn av världen och nästan förtärt den – energier som kallas magi av de dödliga folken.

Här bor uråldriga och farliga väsen som på ytan kan verka lik de dödliga folken i Talanrien, men som är farliga och svåra att förstå.

Magi

En följd av splittringen av världen blev att paralellvärlden Fae skapades, där magin finns kvar i sin rena och okontrollerade form. De energier som formar allting som lever och existerar i Fae är så starka att de läcker in i Talanrien på vissa platser som lärda kallat för kraftcentrum. Vissa individer i Talanrien har förmågan att känna av dessa energiströmmar, kontrollera dem och manipulera dem – de som kollektivt kallas för magiker.

Tid

Natt och dag i Fae

Till skillnad från Talanrien som har en natt och dagcykel står ljuset statiskt i himmelen i Fae. Ju längre söderut man reser, ju mörkare blir det och tvärtom, ju längre norrut man reser, ju ljusare. I de ljusare delarna av Fae lever ljusare varelser, så som ljusalver, asar, vaner medan mer varelser som föredrar mörker och skyr från ljus kan finnas i Faes mörkare delar i syd.

Öppningar mellan världarna

Det finns fler platser i världarna där gränserna mellan dem är väldigt tunna. Dessa platser är oftast mest öppna de mörka nätter då månen inte skiner i Talanrien och är helt försvunnen innan nymånen visar sig. Sådana nätter kan den ovetande eller sökande vandra på världens isolerade och magiska platser och plötsligt finna sig i en väldigt märklig och främmande värld – oförmögen att hitta tillbaka hem.

Skuggvärlden

Förutom att Fae och Talanrien är frånskilda finns det även utrymmet mellan världarna som kallas för skuggvärlden. Lite vet man om den världen förutom att det är en farlig plats att fastna i. Här bor förvrängda varelser av mörk materia som korrumperar och förvrider allt de rör vid. Vissa magiker i Talanrien spelar ett farligt spel och drar sin styrka från de varelser som befinner sig i denna förvridna mellanvärld.

Ett exempel som skuggvärlden används av magiker i Talanrien är som ett medel att ta sig från en plats i Talanrien till en annan utan att behöva ödsla restid. Till skillnad från en portal som drar på magikerns energi kräver färden genom skuggvärlden ett offer till de varelser som regerar i skuggvärlden, och klassas som mörk magi.

Asagudar i Fae

Bland de många mystiska och mytomspunna väsen som bor i Fae finns de väsen som Kaldrländarna i norr dyrkar som gudar – asarna och vanerna. De var en gång besläktade till änglar och demoner men förvisades till Fae och besitter krafter dödliga bara kan drömma om. Deras hem i de ljusare delarna av Fae befinner sig på en plats där gränserna är tunna till Kaldrland, vilket är orsaken till varför de dödliga i Kaldrland haft kontakt med asarna tidvis under årtusendena – och grunden till gudasagorna som Kaldrländarna berättar och för vidare. Bland de kändaste nämnda är Oden, Tor, Freja, Frej, Loke, Frigg, Balder, Heimdall, Tyr, Idun och deras hem Valhall.

Faes varelser och invånare

Dimensionen Fae är fylld med märkliga varelser och folk som väsen är fylld av de magiska energier som fyller deras värld. Exemplen är otaliga, allt från skepnadsskiftare, älvor, frostjättar, varelser som dyrkas som gudar av människor, till varelser som för dödliga inte kan beskrivas som annat än fasansfulla monster i olika skepnader och former.

Det gemensamma för Faelingar är att magi för dem är lika naturligt som att andas, till skillnad från de dödliga som spenderar energi och kraft för att utöva magi på ett vis som i grund och botten är självdestruktivt.

En svaghet som många varelser i Fae har är deras svaghet mot föremål gjorda av järn.

Månens resa mellan världarna

Något som få känner till i Talanrien är månens koppling mellan Fae och Talanrien. Månen är en av de få saker som kopplar ihop de två världarna. Då det är fullmåne i den ena dimensionen, är natten mörk i den andra, och under månens faser kan månen ses med ena halvan i Talanrien och den andra i Fae.

Fae i rollspelen

Det finns många öppningar i rollspelen för Fae. Exempelvis kommer många magiska monster som rör sig i Talanrien från Fae. Berättelser och myter om folk som försvinner och aldrig kommer tillbaka är kopplade till Fae. Eller exempel på berättelser om folk som gett sig av som unga, och kommit tillbaka som gamla plötsligt. Likväl kan man snubbla in i Fae av misstag, eller som magiker aktivt söka efter en öppning mellan dimensionerna för att hitta kraft eller svar på mystiska frågor. Möjligheterna är oändliga.

Bra att hålla i åtanke är att det finns väldigt få individer som faktiskt känner till Fae – bland magiska kretsar är Fae mer av en teori och ett debattområde. Öppningarna är svåra att finna, och finns sällan på samma ställe och är inte alltid öppna. De som tar sig dit kan ha svårt att hitta hem igen.