Gnollerna är ett vildsint folkslag närmast besläktade hyenan, lever i nordvästra Talanrien, där de tätaste grupperingarna av arten hittas i Bäckskogen i södra Mar Gharok. Gnollerna är en våldsam kultur som löser många av sina konflikter; politiska såväl som sociala med hjälp av våld, och har många gånger ett kort temprament. Deras sätt att leva på är primitivt, de saknar industri och använder naturen som sitt verktyg, bygger hem av bråte och naturens gåvor. Är gnollen beväpnad är det högst sannolikt stulet från något förbiresande offer och inte egentillverkat, och rustningen lär vara klumpigt anpassad för att passa gnollens annorlunda kropp. Stridslysten kommer gnollen ofta söka sig till ursäkter att slåss, och gnollen är väldigt prestigedriven. Fastän gnollerna lever ett minimalistiskt liv, nästan helt avlägsna från materialism, så samlar gnollen gärna på troféer från sina segrar och offer, och visar gärna upp dessa troféer. Gnollen är en flockvarelse, som lägger överväldigande värde i flock och familj. Fastän stridslysten kommer en gnoll nästan alltid välja att skydda sin familj och flock över att slåss, då gnollerna har starka instinkter och starkast av instinkterna är att skydda sin familj.

Bild: J R Scherer

Generatorn hittar ni på följande länk: https://talanrien.com/intriggenerator/

Ifall ni har förslag eller hittar fel, bara hör av er!

Den kan ni använda för att inspirera och generera en slumpmässig rollspelskaraktär.

Ifall ni märker något grammatikfel, eller vill komma med egna förslag, bara hojta till!

(Bild av Denise Roos – Drottning Isra som sitter på sin tron i Antrophelia)

Senaste händelser på gång i världen
I Me’erisia har drottning Isra och Ayperos inlett en allians genom förlovning. Bröllop planeras och hålls i snar framtid med gäster från hela världen (alla välkomna som vill vara med på intriger och troligen blodigt drama). Prinsessan Fëani, Me’erisias usurperade arvinge, ryktas vara någonstans i Kaldrland.

Inbjudningarna har skickats ut till ledare och adlingar världen över för att bevittna giftermålet mellan “H.M Isra Sarrancenia och hennes gemål”. . Me’erisias drottning ska gifta sig. Alla är välkomna att hoppa in i tråden som finnes här: https://www.talanrien.com/forums/topic/en-kunglig-vigsel/

Alltså: För den som vill vara med på ett kungligt bröllop så är det bara att hoppa in i den nya tråden! (Det utlovas fezt och blod.)

Själva vigseln och den efterföljande banketten skulle inte hållas i staden under vattnet. Istället var det på ön Nentia som tillställningen skulle hållas, delvis för att det var en av Me’erisiernas mest heliga platser, men också för att många av de inbjudna gästerna inte var vana vid ett liv under vattnet, den skyddande bubblan kring staden till trots.

I Karm ökar missnöjet med Kung Sandor. Flera av rikets Visroyer och annan adel funderar på vad som ska göras. Bland annat unge Leoric Valmont, arvinge till hus Valmont, reser omkring för att finna stöd inför att störta konungen. Just nu befinner han sig hos ställföredrädande Visroy Oksana i Agarand, mor till den unge arvingen av Agarand.

I Kaldrland blir konflikten mellan Svartfåglarna, ledda av Turin Hrafn, och rikets ledare (familjen Ulfhedna) allt blodigare. Medan kung Audgisil och sonen Asgeir samlas allierade jarlar och krigare, har Maeve gått på bärsärkgång mot byar och städer allierade med Hrafn för att få reda på hur de kan erövra Ranheim – Turin Hrafns säte. (Alla som vill vara med och kriga i Kaldralnd är välkomna!) Turins fånge, drottning Ranghildr, har precis lyckats fly med hjälp av en barndomsvän i Ranheim som förråder Turin för att hjälpa sin vän.

I Nela’thaënas har prinsessan Selyana fångat en av alvrebellerna som attackerade Iserions ledare, furstinnan Saskia Belsante och hennes följe. Rättegång väntar.

I Celeras fångades Wreax Siturios, känd som Bläckspindeln, av Moira på order av Tionde fingret som håller hårt i den svarta handeln i Celeras. Det framkom under tortyr att Lloth genom Wreax har planer för Celeras. Wreax fängslades, för att senare fritas av sina allierade, men hans missöde med Tionde fingret ledde till förluster av prestige och allierade. Nu söker han ny framgång på annat håll.

I Kaelred har prins Kael och hans förlovade, Nilla J’lothain, återvänt efter brudrovsdrama. Trots en kylig start verkar vinden vända, och bröllop blir troligen av snart.

I Nirai sker det en hel del spännande äventyr – Nirais kejserliga armé är angripen av ett av Talanriens främsta hyrsoldatskompanier Solfalkarna.

Det ryktas om att det finns en nyfödd drakunge i Celeras, något som de flesta avfärdar som skrönor och skrock.

I Iserion fortsätter folk från när och fjärran samlas för att försöka skapa sig en förmögenhet med den nyfunna mineralen Celaonit.

Som vanligt är intrigerna och händelserna öppna för alla – hoppa in på vår Discord ifall ni vill diskutera hur era karaktärer kan vara med!

Låter detta som något som intresserar din karaktär finner man tråden här: https://www.talanrien.com/forums/topic/den-forlorade-staden/

Bild: https://www.artstation.com/artwork/GX36o4

(text av Skuggflamma)

Det var Sonia, en ung herde som fann fyndigheten. Enligt utsago skall några av hennes kritter betett sig märkligt, hon hade då följt efter dem och på så vis gjort upptäckten, nordöst om Järnporten. Under vårvinterns senaste lavin tog snömassorna med sig en del av bergssidan och blottade då en ådra av den eftertraktade purpurfärgade mineralen. För att Sonia snabbt och med stor pliktkänsla rapporterat in fyndet förlänades hon med adelskap i östra Iserion. Dessvärre blev hennes adelskap kort, då hon senare dog av sviterna efter att handskas med Celaonit. Stenprov skickades till Caras Idhernin, som snabbt identifierade fyndet. 

Iserion har inlett samarbete med Zirthimar för att kunna starta upp brytning av Celaonit. Under sommaren anlände de första Zirthimariska ingenjörerna till Iserion tillsammans med en delegation adliga dvärgar, som fått plats på hovet. Ceras Idhrenin har sänt ut paladiner till Iserion för att övervaka och säkerställa att brytningen av Celaonit sker tryggt. Även andra intressenter från Caras Idhrenins akademi befinner sig även på plats i Iserion, för att antingen studera mineralen närmare, raffinera mineralen eller hjälpa till att se över säkerheten i Iserion eller runt gruvan. 

Om Celaonit: 

Celaonit är ett värdefullt, men farligt mineralliknande ämne, som är förknippat med magisk energi. I sin naturliga form är det en purpurfärgad mineral som går att hitta i berggrunden på olika platser i Talanrien. 

Mineralen är extremt flyktig och kan explodera ibland utan anledning. Fysisk kontakt med rå Celaonit kan orsaka allvarliga skador både fysiskt och psykiskt på både människor och alver. Dvärgar är en av få i Talanrien som utvecklat en resistens mot Celaonit, vilket gjort att Zirthmar är ett av få länder som har kunskap och teknik att bryta och bearbeta Celaonit till mindre farlig och mer användbar. Dock är deras metoder en välbevarad hemlighet. 

Celaonit är starkt eftertraktad för att ha tillgång till dess magiska effekter och för att att regelbunden kontakt med eller intag av mineralen är väldigt beroendeframkallande. Celaonit fungerar bland annat som en extra kraftreserv för en magiker. Vilket gjort att man gärna använder mineralen för att tillverka artefakter och andra föremål som magiker gärna brukar för att kanalisera magi. Om man maler ner Celaonit till ett pulver och sedan blandar med en vätska, kan man förtära den. Med rätt dos kan även detta fungera som ett “energitillskott” för en magiker, men i allt för höga doser kan Celaonit göra de apatiska, skicka in de i ett komaliknande tillstånd eller rent av döda en magiker på fläcken. 

Men så länge har man inte upptäckt alla användningsområden och möjligheter som Celaonit har. Det är en flyktig mineral och dess effekter kan se olika ut beroende på vem, vad eller hur man använder den. Caras Idhrenins akademiker med inriktning på geomanti bedriver intensiv forskning på Celaonit. 

Spelöppningar

Här kommer några förslag och idéer till upplägg när du skapar din karaktär. Det finns betydligt fler sätt att närma sig “Celaonit-ruschen” i Iserion än de som nämns här nedanför! Är du osäker på om ditt tilltänkta koncept skulle passa in, tveka inte att fråga. 

Iserion, Zithrimar och Caras Idhrenin äger en trejdedel var av gruvan. Men såklart kan även andra länder vara intresserade av gruvan och försöka göra vad de kan för att få ta del av den värdefulla mineralen. Vissa länder kanske väljer ett mer politiskt metod – kanske genom att förhandla till sig handelsavtal med någon av gruvans huvudägare, medan andra väljer mer tvivelaktiga metoder, exempelvis kanske hyr in rövarband för att råna transporterna. 

Dvärgarna

Iserion har inlett ett samarbete med Zirthimar, de har skickat ingenjörer till Iserion för att bryta mineralen. De har även skickat en delegation adliga dvärgar, som har som mål att stärka dvärgarnas rättigheter i Iserion och stärka relationerna mellan de två länderna.

Alverna

Trots det alviska överfallet under sommaren 1422 har alvernas ställning i Iserion inte förändrats nämnvärt. Däremot har man skickat sympatisörer till de alviska upprorsmakarna till Celaonitgruvan så fort man anträffat dem. Det i sig är en dödsdom. På grund av de nu pyrande oroligheterna har de diplomatiska förhandlingarna mellan Iserion och Nela’thaënas tillfälligt gjort halt. 

Den Undre Världen

Eftersom Celaonit är en väldigt värdefull och eftertraktad mineral, lockas alla typer av lycksökare till Iserion. Alla vill ta en del av möjligheterna kring fyndet, så även de mindre laglydiga medborgarna. Tjuvgillen har startats upp i Iserion. Smugglare, förfalskare och andra tvivelaktiga personer med suspekta ärenden flockas i den fria staden nu. 

Trots att Sandors vasaller, och framför allt Märehn var motvilliga till denna attack hittade de till sist gemensam grund. Denna ovilja berodde framförallt på att kung Sandor allierat sig med hus Saelorian, en släkt bestående av vampyrer i Karm, som svurit sin trohet till Karm för att hjälpa dem besegra Ayperos. Efter en lång kampanj där konung Sandor och Nicolaus von Breslau kämpat för att förenade Karms och Märehns trupper mot denna fiende marscherade de med sina arméer till staden för att ta tillbaka den. Sandor lämnade Karms styre i drottning Selenes händer under kampanjens gång, och tog med sig sin son Prins Rheon för att han skulle få erfarenhet av krig.

Attacken inleddes med katapulter på stadens västra sida för att avleda fiendens uppmärksamhet från den östra sidan där utvalda Kaldrländska krigare ledda av prinsessan Maeve från Kaldrland hade i uppdrag att öppna portarna. Tillsammans med vampyren Aethriatan Saelorian som svurit sin trohet till konung Sandor för att hjälpa Karm besegra Ayperos med sin expertis om vampyrernas förmågor. Aethriatan och Aetas Saelorians dotter Nenya hade dessutom svurit sin trohet till Ayperos, och blivit hans högra hand, och deras mål med att bistå Karm var även att kunna rädda Nenya.

Till sist lyckades Maeve och hennes trupper öppna portarna, och Märehns kavalleri spelade en stor roll i att hjälpa dem inta staden, och inte långt senare kunde invasionen påbörjas i sin helhet då Karms trupper tillsammans med Kung Sandor intog staden. Då murarna på den västra sidan föll invaderas staden även av Märehns trupper ledda av Nicolaus von Breslau.

Mycket blod spilldes, och det dröjde inte länge innan de märkte att Ayperos omvänt hela stadens befolkning, även barnen, till monstruösa fiender som attackerade utan rädsla eller smärta. Under striden byggdes ett band av respekt mellan Märehns och Karms ledare som inte funnits där innan, och deras styrkor pressade effektivt in i staden.

Under ett kort ögonblick höll Karms konung på att bli förintad i stormen av fiender, men Nicolaus von Breslau offrade sitt liv för att rädda honom och förgöra en stor del av fienderna med Märehnsk magi med vilken de samlade själarnas energi från alla de han dräpt under sitt liv. Kostnaden var hans eget liv.

Medan Märehns och Karms trupper stred för att förgöra Ayperos armé hade Maeve tillsammans med monsterjägaren Arand tagit sig till stadens centrala utkiksplats där Ayperos hade full översikt över striden, i hopp om att kunna förgöra honom och avsluta slaget snabbt. De fick oförväntad hjälp av en mystisk varelse bestående av ljus, som sade sig vara Ayperos dotter, och tillsammans lyckades de såra och skada honom. Men innan de hann avsluta det skickade Ayperos sin högra hand Nenya för att slutföra deras plan.

I stadens katakomber hade Ayperos och Nenya placerat en otalig mängd explosivt krut som de antände, som fick hela staden att falla ihop och förintas i ett inferno av eld, aska och sten. Det hela hade varit en fälla för att lura in så stor del av Karms och Märehns trupper som möjligt, för att i ett drag kunna försvaga deras riken så mycket som möjligt. En stor majoritet av Karms armé förstördes, men med hjälp av Märehns präster lyckades kung Sandor och Märehns befälhavare Vasilij fly ut ur den brinnande staden tillsammans med en stor del av Märehns trupper.

Nenya och Ayperos lämnade staden innan den gick under, för att återhämta sig och planera nästa drag mot sina fiender.

Resultatet är ett väldigt försvagat Karm och en enorm prestigeförlust för kung Sandor, som nu har otaliga döda på sitt samvete och en betydligt mindre armé. De politiska konsekvenserna kommer att vara dyra, både för relationen mellan Karm och Märehn, men även i den interna politiken i landet, så väl som utrikespolitiska konsekvenser. Vem kommer att leda Märehn efter Nicolaus von Breslaus, och vad sker med Iserion som ligger under Märehns kontroll?

Prinsessan Maeve hade lovat att bistå Sandor i kriget med löftet om att Karm skulle förstärka Maeves fars krigare i inbördeskriget i Kaldrland. Med Karm så försvagat som det är kan det bli svårt för Sandor att fylla sitt löfte.

Idag har vi efter ett halvår av arbete omlanserat Talanrien med  denna nya hemsida, nya texter och berättelser om världen, nya fantastiska sköldar och flaggor illustrerade av Johan Sundman. Dessutom har många sidor fantastiska illustrationer gjorda av Denise Roos. Glöm inte att kolla in vår nya fantasitska karta på www.talanrien.com/karta gjord av Johan Sundman.

Vi ses på forumet!