Trots att det låg lite rimfrost här och där då nätterna sakta blivit kyligare var det inte brist på elever ute som talade om proven, utbytte råd och diskuterade det ena eller det andra. Trots allt var det nu som folk verkligen hade tid att umgås, då alla inte behövde skynda sig till olika lektioner i olika delar av staden.

Det hela placerade Kvithera i en intressant situation, om man kunde kalla den sådan. Hon var skolans yngsta elev av de som inte var där på det obligatoriska programmet för alla magiker, och hade skapat något av ett rykte omkring sig med sin antagning. Trots allt var hon bara femton år gammal, och ingen hade tagit sig genom antagningsproven till fördjupade studier på årtionden som var under sjutton. Men trots vad alla antog var knivskarp intelligens, vilket det nog fanns någon merit i, var hon nästan pank.

Förutom att vara bland de yngsta i Caras Idhrenin stack hon ut med flammande rött hår och slående gröna ögon som stod i stark kontrast till hennes ljusa hy. Hade hon varit född några århundraden innan hade det funnits en god risk att hon blivit anklagad för att vara en demon, med tanke på hennes hår. Förutom det var hon väldigt mager, vilket i sig kanske inte var så konstigt för unga kvinnor, men i hennes fall berodde det på att hon inte allt för länge sedan innan hon lyckats ta sig hit bott på gatan i Celeras. Till skillnad från de flesta andra kvinnor som studerade på Universitetet bar hon inte någon klänning, utan en enkel vit linneskjorta, stadiga grå byxor med hängslen, begagnade läderskor och en mörkgrön och rätt sliten mantel. Till hennes genans var det bara en av två kläduppsättningar hon för tillfället hade råd att ha, och de hade börjat bli lite slitna i kanterna.

Trots att hon klarade sig bra i provet hade hennes terminsavgift gått upp till femton silvermynt. Ett och ett halvt guldmynt. Bara för att hon råkat i bråk med en annan studerande, vilket hade fångat mästarnas uppmärksamhet, hade hennes terminsavgift höjt. Sanningen var att hon i sin rätt magra börs bara hade sexton silvermynt. Visst, hon kunde betala sin avgift, men vad sedan? Det innebar att hon inte skulle ha råd med sitt rum längre utan skulle behöva bo på gatorna på något vis, och samla in överbliven mat. Inte något hon inte hade gjort förr, men då hon kommit så långt tog det på hedern att sjunka tillbaka till gatulivet. Speciellt här.

Nej, hon var tvungen att finna en annan lösning. Så klart kunde hon jobba för mäster Olnir i verkstäderna och tjäna lite pengar, men de pengarna skulle inte komma förrän mot terminens slut då de delade ut vinsterna på försäljningen till de som arbetade i verkstäderna. Dessutom skulle det ta för mycket tid, trots allt behövde hon fokusera på sina studier. Och de pengar hon tjänade in skulle inte räcka till för nästa terminsavgift, och hade hon inte tid att studera skulle troligen avgiften höjas ännu mer. Trots allt hade det varit hela hennes livsmål de senaste fyra åren, och nu då hon var här skulle hon snart inte ha pengar nog för att få stanna kvar.

Länge hade hon velat fram och tillbaka, men i slutändan hade hon inte riktigt kommit på något annat alternativ. Efter att varsamt fråga omkring hade hon fått höra att det fanns en man vid namn Edwin som lånade ut pengar. Hon var inte helt säker på vad villkoren för ett lån var, men med tanke på att det fanns en person som drev en sådan verksamhet som utnyttjade studerandens desperata situationer kunde hon gissa att det inte var allt för traditionellt. Detta var trots allt inte en gränd i Celeras, kanske skulle utlåning vara någorlunda civiliserat här?

Det var med  tunga steg som hon till sist fann platsen, och hennes gröna ögon såg något modfällt upp på skylten där det stod “Lipdreigs Brygder och Botemedel”. Hon hade varit i Caras Idhrenin några terminer redan, men hade aldrig stött på denna lokal tidigare. Till sist var det väl bara att hålla andan och hoppa i det kalla vattnet, så hon steg upp till dörren och knackade på.