Chronis Situros är en lugn, tillförlitlig man, känd för sin givmildhet, och närmas ofta i sin vardag av både Antrophel’ier och då och då av enstaka Un’Antrophel’ier som råkade in i Antrophelia. Han är till sin ålder en av de äldsta handelsmannen i Handelsgillet Bläck, speciellt bland de som är me’erfolk eller av de icke-alviska raserna.

Dagen hade börjat som för en äldre änkling eller frånskild åldring kunde antas att de flesta andra dagar, med sina tråkiga rutiner. Men ett hårt bultande hördes på dörren. Chronis öppnar dörren och in trillar en äldre kvinna, dyblöt. Han var oroad direkt, och övertygad att detta överraskningsbesök var allvarligt.

“Men Calliopeia! Det måste vara trettio… förtio år sen du varit i Antrophelia senast. Vad i all världen?”

“Chronis… Jag visste inte vem annan att kontakta…”  Pustar  den gamla Un’Antrophel’ier-kvinnan medan Chronis lugnt hjälper henne upp och leder henne till en stol för att sätta sig. Hon var knappt ur sin fjälliga undervattensform, som hon säkert inte varit ute ur sen det senaste besöket.

“Chronis… Djupgraven… korallerna. Korallerna är sjuka! “

Djupgraven, ja. Chronis kommer ihåg vid det namnet att han som ung me’er sett staden öster om Vanratar. Han låter ut ett skratt. “Korallerna? Calliopeia, är det din trädgård du har kommit hit för? Det finns väl med experter för det i Djupgraven…”

“Nej du ditt gamla fån! Alla koraller! Men det är inte nog med det, Chronis! Sjukdomen sprider sig snabbt och de som dör faller ihop i våra händer!…”

Chronis börjar förstå vad problemet är, men blir mer och mer chockerad medan hans fantasi fyller luckorna, och blir snabbt väldigt allvarlig.

“Calliopeia, menar du att de koraller vi använt i åratal för att bygga hem med i Djupgraven har en sjukdom som får dem att vittra sönder?… Men det betyder ju…”

“Alla är i panik! Vi blir snart utan hem där ute!”

Calliopeia tar fram en bit av död, färglös korall och fäller den på golvet, där den spricker i flera bitar. Chronis som tidigare haft hållningen av en man som inte längre blir överraskad av händelser omkring blev minst 10 år yngre till sinnet då han förstod vilken nivå av katastrof väntar ute i Djupgraven.

Detta var dock en situation som bara en kunglig kunde ta ställning till. Han skulle ha personligen rest ut till Djupgraven ifall han kunnat. Det har också nu varit en evighet sen han känt sin undervattensform, och hade inte varit ute ur staden själv i flera årtionden på grund av sin ålder och sina svåra hälsoproblem. Men han var övertygad att något måste göras.

“Vi måste till Isra Sarrancenia med detta. Vi har inget val!”

Calliopeia nickar, huttrande och hyperventilerande, nästan gråtfärdig vid synen av den döda korallen, och uppenbart missnöjd över att måsta gå vidare till palatset med saken. Ensam Un’Antrophel’ier hade hon inte fått en audiens med drottningen. Hur skulle hon? Men Chronis hjälpte henne upp och tog med bitar av korallen som log kvar, för att uppvisas till drottningen.

Det äldre paret tar sig så fort de kan till det kungliga palatset. Chronis, som vanligtvis var lugn, pratade hetsat i hög röst till vakterna utanför. “Vi måste få tala med drottningen, detta är en krissituation!”