me’erisia ayperos nenya antrophelia – Talanrien https://talanrien.com Fri, 21 May 2021 11:09:45 +0000 en-US hourly 1 https://wordpress.org/?v=6.6.2 Mörkret samlas i Me’erisia https://talanrien.com/forums/topic/morkret-samlas-i-meerisia/ Fri, 21 May 2021 11:09:45 +0000 https://www.talanrien.com/forums/topic/morkret-samlas-i-meerisia/ Nattens mörker hade lagt sig över Antrophelia – det lilla solsken som nådde havets djup var borta och lyktorna som klädde staden hade sakta släckts eller minskat i styrka. Staden låg i ett behagligt slummer, och få rörde sig i palatsets korridorer. Men denna natt, som så många andra nätter, rörde sig en skugga på tysta steg över golven som var byggda av havets koraller och saltsten, polerade och behagliga men exotiska jämfört med vad man hittade ovan ytan. Ayperos mörka hår fladdrade bakom honom, liksom de mörka fladdriga kläder han bar som framhävde och samtidigt dolde hans kropp. Denna kväll var en speciell kväll, för Ayperos visste att Nenya hade anlänt. Han hade känt hennes närvaro när hon anlänt, men inte hunnit möta henne förrän nu. Oviss om att hon träffat Isra fann han kammaren hon blivit tilldelad, och öppnade dörren för att ljudlöst stiga in. Men hon skulle troligen känna av honom, genom bandet de delade. Ett litet snett leende dök upp på hans läppar då han fann henne där, klädd i sin mundering som hon haft som stod i så stark kontrast mot vad hon annars brukade ha på sig.

‘Välkommen tillbaka, Nenya…’ sa hans silkeslena och behagliga röst som alltid tycktes ha en lockande ton i sig man inte ville sluta lyssna på. Det var, trots allt, första gången de hade setts sedan han tagit honom blodig och skadad till Antrophelia, nu återställd till sitt forna jag. Utan att vänta var han vid hennes sida, henne i sina armar, ovetandes om vilka samtal hon och Isra haft innan.
‘Jag har saknat dig, min unga lärling…’ sa han, orden nästan lekfulla för deras relation var så klart mycket djupare än så.

]]>