Det var förstås inte svårt att se att Maeve var både orolig och frustrerad över att inte få svar. Men då var de två, trots allt. Hon flinade bara lite lätt åt hennes fråga för att sätta sig bakom henne med korsade ben. På vägen dit hade hon fått tag i en kam gjord av ben.

Försiktigt, kanske oväntat försiktigt för hennes lite kraftigare fingrar,…[Read more]

Yazfein gör inte något motstånd alls utan låter henne kontrollera hans rörelser mot väggen och håller sig där. Men när hon nämner löften så mörknar hans blick igen men samtidigt finns det något sorgset i blicken blandat med ilskan. Han tar ett djupt andetag men nickar sedan kort för att låta ilskan försvinna helt från ögonen. “Löften är inget j…[Read more]

Ett litet, frustrerat läte lämnade hennes läppar när hennes mor vägrade berätta vad det var hon tänkt säga, men… Hon hade inte berättat något för sin mor om allt hon frågat om, så hon skulle inte kräva något annat av sin mor heller, även om det nu såtts ett litet frö av oro i hennes mage. Hon hade ju sett blicken, och kände ilskan inom sin mor,…[Read more]

Hatet i hans ögon fick honom att le lite grann, lite mer nöjd över  att det fanns något annat sliskiga rövslickande sida som han visade innan. Lite mer stake än vad han visat innan. Hon tryckte in hans kropp igen med sin för att sätta sitt knä mellan hans ben för att ha honom ännu mer i kontroll.

“Ett löfte ja, men de är lika flyktiga som…[Read more]

I tystnaden som följde efter Maeves ord, hördes enbart Ranghildrs tunga andetag som tydde på att hon inte riktigt var lugn. Utan det fanns en ilska som bubblande där inom henne. En kort stund mötte hon sin dotters blick utan att tveka för att sedan skaka på huvudet.

“Precis som dina hemligheter, har jag mina.” sa hon simpelt och snörade på sina…[Read more]

I protest skakade hon på huvudet medan hon krängde på sig sina stövlar.

”Det är inte rättvist. Om jag lovar, berättar du för mig då?” Frågade hon med ett höjt ögonbryn innan hon sträckte på sig igen och mötte sin moders blick, lika blå som hennes egen. Hon skulle ändå inte kunna njuta av någon fest, så mycket visste hon redan nu, och allvaret…[Read more]

Milt lade hon en hand på sin dotters hand, men det fanns något distanserat och fundersam blick där. Precis som Maeve fanns en bekymrad rynka emellan sina isblåa ögon. Hon suckade tyst och klappade hennes hand sedan.

“Glöm vad jag sa, Maeve. Det är inte din börda att bära.” sa hon sedan med ett svagt leende och tog hennes och Maeves smutsiga…[Read more]

Hon hade förstås inte menat att uppröra sin mor, men det var sanningen, och hon tänkte ofta på det. Så som hon hade funnit Kettil… Hon var glad att hennes mor inte hade behövt se det, men det var en tung sak att bära på helt själv.

”Mor…” Hon lade en tröstande hand på Ragnhildrs ena axel, men hon hade likväl en bekymrad rynka mellan ögonbrynen. ”…[Read more]

När Maeve nämnde Kettil vände sig Ranghildr om, hon hade spänt sina nävar ilsket som för att hindra tårarna att växa när hon tänkte på den döda sonen. Hon drog ett par djupa andetag innan hon svalde och såg mot Maeve igen.

“Ger du mig ditt löfte, att inte säga åt din far?” frågade hon, med en allvarlig blick i sina ögon. Som visade att det va…[Read more]

Också hon höjde på ett ögonbryn, en vana hon troligen lärt sig från sin mor och nu speglade på ett vis som gjorde det uppenbart att de trots allt var mor och dotter.

”Givetvis inte, men jag hoppas att vi inte ska behöva göra det valet”, sade hon lite fundersamt medan hon torkade av sig och började klä på sig.

”Kettil var ensam i Caras Idhrenin…[Read more]

“Och hennes liv är värt mer än våra fränders liv?” frågade hon med ett höjt ögonbryn. Förstås ansåg inte hon det, men det var en delikat situation det var hon tvungen att medge. Samt tanken på att skicka en liten tös som henne till sin död… Det påminde henne allt för mycket om Kettil.

Hon suckade och drog av sig sina egna kläder för att…[Read more]

Hennes mor hade förstås rätt, men hur skulle de kunna jaga iväg henne? Det var en komplicerad position de befann sig i, särskilt som Korallrevet och Kaldrland länge varit allierade, men nu inte längre var det.

”Jag vet… Men hon är bara ett barn. Hon kan inte i närheten av tillräckligt mycket om strid och överlevnad för att faktiskt kunna…[Read more]

Under tiden som hon funderade över hennes ord betraktade hon Maeve och tog lite vatten i sin kupade hand för att sedan hälla den över hennes huvud och gnugga bort lite tvål som hon hade missat att få bort. Hon suckade lite beklämt och hennes min visade att hon inte var allt för nöjd över tanken.

“Hon kommer dra hit mer fiender” sa hon tyst och…[Read more]

Hon såg i sin moders ögon att hon inte riktigt hade släppt tanken på halsbandet, och i en omedveten gest dolde hon det genom att sluta handen kring det för ett kort ögonblick. Sen kom hon på sig själv och släppte det, för att sjunka ned lite mer under vattenytan.

Som svar på sin mors ord så nickade hon, och ett litet leende spelade i hennes mu…[Read more]

Förstås var det svårt att släppa lite tanken på smycket, inte kunde väl..? Hon släppte tanken, för vad annat än skada skulle den ge både hennes dotter och henne själv? Fast när hon hörde Maeves hesa viskning rynkade hon ännu mer ögonbrynen och såg lite förvånad ut.

“Dottern till den forna drottningen i undervattens riket?” frågade hon lite fö…[Read more]

”De passar dig bättre än mig”, hann hon säga till Fëani innan deras nya bordskamrat slog sig ned framför dem och hon märkbart stelnade till. Hon hade inte hört utbytet mellan sin bror och Yazfein, och lika bra var väl det.

Då hennes far utropade en skål så höjde hon sitt glas och svepte innehållet utan att ta blicken från Yazfein där han s…[Read more]

Han stannade till tvärt han plötsligt hade Eirik framför sig, hans blick gick från att ha varit nervös och osäker till kall och hård på ett ögonblick när han mötte de gula ögonen. De var fortfarande några meter ifrån bänken mitt emot Maeve och Yazfein mötte Eiriks blick utan att vika undan. “Eirik, falken eller hur? Jag är Yazfein, rådgiva…[Read more]

Klumpen i hennes mage löstes upp en aning och hon skakade lite på huvudet, som om för att säga att hennes mors misstänksamhet var ogrundad. Vad skulle hon säga? Att mannen där ute i salen, som såg ut att vara några år äldre än hennes egen far, hade givit det till henne? Hur skulle inte det låta? Och inte kunde hon berätta sanningen om hans verkl…[Read more]

Hans kommentar om hur hon talade likt en politiker fick också henne att skratta, för det hade inte varit tänkt på det viset, även om hon förstod att det osökt hade blivit en del av resultatet. Kanske hade hon lärt sig mer av sin mor än hon först trott.

”Karm må vara försvagat, men jag tror inte att vi skulle kunna ta huvudstaden med det vi har i…[Read more]

Inte ett ögonblick trodde hon på det som hennes dotter sa. Det var något på sättet som hon sa det och Ranghildr torkade bort de vattendropparna som fanns på hennes kind för att sedan le svagt mot henne. Ett leende som visade att hon inte var helt övertygad.

“Det låter märkligt, men om du inte vill säga, så låter vi det gå för nu.” sa Ranghildr,…[Read more]