Ranghildr höjde ögonbrynet åt hans historia. Förstås lät det inte allt för fel men hon skakade nätt på huvudet åt det hela.

“Och vad skulle konung Sandor med en sådan artefakt – eller är det någon annan du tjänar?” frågade hon enkelt och rak på sak som alltid för att skaka på huvudet åt det hela.

Sedan log hon snett och höjde ena ögonbrynet för…[Read more]

“Vin… har en väldigt speciell smak och skulle kanske kunna liknas med något av de väldigt bäriga mjöderna som görs ibland. Men ändå är de rätt olika tycker jag. ” Brand ser lite fundersam ut medan han ser på Leida och verkar försöka komma på hur han ska förklara skillnaden mellan vin och mjöd. Men sen skakar han på huvudet och ger upp det helt…[Read more]

Redo var förstås inte något som Finn var och han grimaserade för sig själv. Det här var inget som han skulle vilja vara med på – men åtminstone kunde han hjälpa någon. Han korsade sina armar och nickade lite åt Salims fråga.

“Låt oss få det här överstökat!”

Orden som kom ifrån den lilla draken var svår att helt förstå. Vad menade han egentligen? Det fanns många berg – och så vitt som hon visste var det många som hade is och snö. Fast sedan hade ju hon aldrig varit på ett berg innan.

“Det finns många sådana… Hur vet vi vilket berg som är det berget?” frågade hon, lite mer till sig själv och om…[Read more]

Det var väl just det, men Vésiva visste inte riktigt vad som skulle kunna skyla Lukas kropp. Till slut mindes hon att hon hade en större kjol i sin väska och hon öppnade sin säck för att slänga en blå kjol till honom med ett varmt leende.

“Här! Ta den här så länge” sa hon och nickade lite uppmuntrande lätt åt honom.

“Så får inte människorna röda kinder!”

Handelskvinna som hon var uppskattade hon förstås att han påpekade att han skulle betala efterfrågan för det som de var på jakt efter. Nog såg han inte ut att ha så mycket pengar, men skenet kunde förstås bedra. Och så länge det hela löste sig till slut – kunde inte Vésiva bry sig mindre. Hon ryckte lite lätt på sina axlar.

“Perfek…[Read more]

Blodet rusade i hennes öron och hon hade svårt att slita blicken från honom där han stod en liten bit från de andra. En mängd känslor rasade inom henne, liksom tankar. Han hade övergivit henne, lämnat henne ensam i Hannadon utan förklaring, ett svek utan dess like. Efter slaget i Loradon hade hon nästan lyckats övertala sig själv att han var död,…[Read more]

Yazfein höjer lite förvånat på ögonbrynen, var det för att han var förvånad över vad hon sa eller att hon kanske visste vad det hela handlade om? Sen nickar han kort och ser sig om som för att försäkra sig om att de är helt ensamma där. “Det har ni rätt i att det gör om jag tror mig förstå vad ni menar. Nej det var ingen riktig gren eller stock…[Read more]

Yazfein hade inte flyttat sig från platsen där han stått när fler och fler blickar riktats mot honom, inte ens när falken Eirik hade flugit rakt mot hans ansikte hade han flyttat på sig. Inte mer än en väldigt lätt skiftning i kroppen och en beräknande blick som följt falken från det att dess fjädrar rört vid hans hud. Han hade placerat hand…[Read more]

Att höra att Maeve mådde bra var en lättnad för Ranghildr, men hon kunde se att det var något som gnagde inom Maeve. Fast när väl Audgisil omfamnade deras dotter lät hon sig istället omfamna Asgeir lika varmt och noggrannt undersöka honom för att lite lätt och stolt klappa honom på axeln.

“Jag tvivlade aldrig, min son!” sa hon glatt och mött Eir…[Read more]

Hennes blick smalnades något över hans berättelse. För att ljuga om något sådant var inte något hon tog lätt. Om han så enkelt ljög om det – vad mer kunde han hållit hemligt eller modifierat sannigen? Hon fnös lätt och mötte hans blick utan att tveka.

“Sånt mörker hör hemma hos Hel, ingen annanstans.” svarade hon till slut, bestämt.

Hon hade knappt suttit av sin häst innan hennes mor var framme vid henne och svepte upp henne i en varm och stark kram. Det hade varit så länge sedan hon sett sina föräldrar och hon skulle inte skämmas över att erkänna att hennes ögon vattnades en aning när Ragnhildr omfamnade henne. Leendet falnade dock inte från hennes läppar, utan blev bredar…[Read more]

Utan att tveka slog sig Vésiva ner vid drottningens sida. Hennes ord värmde så klart – men hon var inte helt säker på om det var sanna. Fast hon visade förstås inte sin osäkerhet utan höll vinglaset lite ledigt i hennes högra hand.

“Tack, min drottning. Dina ord värmer förstås. Men jag ska hålla mig kort med mina nyheter.” svarade hon för att h…[Read more]

Yazfein lägger huvudet lite på sne och ser frågande på Ragnhildr medan hon svarade honom med en mot fråga. Han möter lugnt hennes blick och verkar lite road av det hela på något sätt. “Jag fick såret i ett bakhåll det är sanningen men vad får er säga att det inte var en gren som gjorde såret? För oavsett så tror jag att ni har räddat livet på…[Read more]

Frågan fick Ranghildr att fnysa, som om hon fann det löjligt att han frågade henne. Hon kunde inte rå för att ge ifrån sig ett litet skrockande som om hans ord var lite väl för självsäkra. Lite irriterat korsade hon sina armar.

“Istället kan väl du ta och berätta sanningen om ditt sår? För knappast var det en gren som gjorde det där.” påpekade…[Read more]

Eyaz. Namnet tycktes bekant, men det var som en pusselbit som inte riktigt passade hur hon än vred och vände på den. Blicken var på mannen och sedan kort på den svarta hårkalufsen som stack fram under filten. Det var något rogivande med ett barn som sov. Trots alla problem som fanns – tycktes det finnas ett naivt och barnsligt hopp kring dem. Ba…[Read more]

Dagarna skred fram och det hade förstås lärt känna varandra bättre på färden. Faktum var att Ziyaté var glad över att det var just Istilwys, deras kunskaper kompletterade varandras. Alltid något som var att föredra, speciellt om de skulle överleva det här uppdraget.

Hon kisade mot solen som stod högt på himmelen och gassade. Lite för varmt för…[Read more]

Det verkade som om denne lilla flicka hade börjat förlita sig på henne, det var nästan förvånande. Hon såg lite fundersam ut och strök sina fingrar lite eftertänksamt på hakan medan hon klurade på vad hon skulle fråga. För trots allt, även om förstås Fëani hade varit hennes mål hela tiden kunde hon inte få tro det.

“Och… om du skulle vara Fëa…[Read more]

Förstås hade Ranghildr och Audgisil fått höra från ett sändebud att deras barn var på väg in mot staden.  Hon andades ut lättat, för hon hade hört att de tre var vid liv och snart i hennes moderliga famn igen. Åtminstone var tre av hennes barn vid liv och god hälsa. Vad hon förstod det som, blicken vandrade som hastigast mot fågeln som seglade där…[Read more]

Yazfein hade varit i Frostheim ungefär en vecka nu efter att han anlänt till Kaldrland och blivit funnen av Ragnhildr. Trots att han blivit ordinerad vila hade det varit en dag han spenderat på rummet innan han gett sig ut i staden. Det hade sänts ett par meddelanden till de få agenter han hade i staden innan han besökt dem. Deras uppgifter hade…[Read more]