Han mötte hennes blick och höll lätt i hennes hand tills de fått drycken samt maten. Efter hennes sista mjuka kramande drog han handen till sig och såg på maten. Hans kropp gjorde honom plötsligt medveten om hur hungrig och törstig han faktiskt var. De senate dagarnas färd hade varit på magra ransoner. “Att en dag få gifta sig och ta vid på gård…[Read more]

Försiktigt, lite som ett skyggt djur, satte hon sig en bit ifrån mannen och den lilla flickan. Hon lutade sitt huvud mot höger axel så att flätan sjönk mot andra sidan och kittlade hennes nacke. Stilla för sig själv undrade hon vad hade mannen blivit utsatt för. De flesta som vandrade i öknen hade blivit lämnade av någon eller något. Kärlek, hopp…[Read more]

Brand kan inte annat än le och samtidigt njuta av känslan av att nästan vara där han hör hemma. För även om hon var hans familj så var det just känslan av att vara hemma som inte ville infinna sig. Men det kändes rätt att åter vara bredvid hans syster och hennes ord lättade på de mesta av tyngden han haft på axlarna. Han flinar lite medan han klär…[Read more]

Hennes hand där den låg i hans kändes plötsligt väldigt liten och ömtålig. De flesta skulle troligen ha lagt benen på ryggen och sprungit långt därifrån, men hon var inte vem som helst. Hon var Me’erisias härskarinna och drottning. En liten rysning löpte dock längs hennes ryggrad, fastän inte av obehag, och hon log. Hon kunde försvinna i hans…[Read more]

Åter hade hon fått bud om att Vesvía kommit till hennes palats, redan nästa dag. Hennes första tanke var att saker gått snett, och blotta tanken fick hennes mage att knyta sig lite. Inte för att Vesvías make betydde något för henne, men om han skulle förolyckas så skulle det onekligen gå ut över Vesvías välmående och i förlängningen oc…[Read more]

“Lögner alltihop förstås – Lloth rörde aldrig Antrophelia när Izotar var närvarande. Inte förrän Zator och Isra fann henne och hon gav dem kärlek, visdom… Allt lögner som var som en vacker melodi för de blinda.” sa hon tyst och sedan knäppte hon fast sin bok vid ett bälte.

Orden som den unga kvinnan sa, förvirrade mörkeralvinnan och hon rynkad…[Read more]

Brand ser för en sekund lite förbryllad ut och lägger huvudet på sne medan han betraktar Leida när hon ställer sig upp för att börja torka av sig. Kanske var det den tidiga morgonen, kanske var det spänningen och pressen som Erngissle satt på henne med erbjudandet om att gå med i hirden, vad det än var så var det inte reaktionen han hade väntat…[Read more]

När de båda ber till gudarna att se efter Maeve på hennes färd till Frostheim så knyter det sig i Yazfeins mage, en tung obehaglig känsla infinner sig som han inte kan förklara vad den innebär. Han hade ingen han kunde be vaka över Maeve, Lloth skulle hellre se till Maeves död om han försökte be henne om hjälp. Så det var helt uteslutet att…[Read more]

Ett litet snett leende dök upp i hennes ansikte, det såg nästan sorgset ut när hon vände sina röda ögon mot henne. Hon strök undan ett par  av de vita hårstrånen och såg på den unga flickan. Hade nog sett någon bild på henne i palatset, väl undangömd i en bok. Men att hon var lik drottning Thalia var inte svårt att se.

“Jag kände den forna d…[Read more]

Ranghildr skickade sin make en mindre nöjd blick när han talade om deras dotter. Tänk om mannen inte visste om det – och nu visste mer än han kan ha gjort innan. Däremot kunde hon inte annat än att nickade åt sin makes ord.

“Vid alla gudar hoppas jag det med.” instämde hon och drack en klunk av mjödet för att hålla det mot Audgisil för att få…[Read more]

Dåraktigt. Inget annat ord skulle beskriva hennes tillfångatagande. Ranghildr var en god krigare, men hon kunde inte låta Turins män tortera den lilla pojken. Inte en droppe blod till. De stora ögonen på pojken som ropade efter henne hemsökte henne ännu. Tänk om hon kunde ha räddat hennes egna pojke på det sättet. 

Kettil hennes yngsta son so…[Read more]

Lite roat höjde hon på sitt mörka ögonbryn. En sådan ung pojke, utan att veta sin härkomst och det fanns inte riktigt någon respekt för henne. Sharahs utvalde och hans drottning. Utan att ge honom några ord, eller välkomnande tog hon de tio steg som skillde dem emellan.

Försiktigt, nästan moderligt lade hon en hand på hans haka och vände hans a…[Read more]

Genom alla år och stunder med eller utan henne hade han alltid varit stolt över sin syster, alltid vetat att han kan lita på henne och att hon kunde klara sig själv. Han lyssnar helt klart på henne med ett varmt leende och när hon talat klart samt sitter i badet så nickar han kort.  “Låt dem retas då, hur jag talar eller vad jag har på mig till s…[Read more]

“Ditt skall var alltid lika vasst som ditt bett…” Hans röst var lugn men det fanns en allvarlig underton i det hela då han visste väldigt väl hur farlig hon kunde vara med den där yxan och svärdet. Och han visste ändå att hon alltid skulle ha hans rygg när helst det krävdes. Han blundar till och skrattar medan han nickar åt hennes kommentar…[Read more]

Yazfein hade inte ryckt till alls när hon tagit i för att tvätta rent hans sår, men nog hade det känts djupt i kroppen och ibland hade det nästan dansat ljusa prickar i hans syn. Men nu verkade det vara färdigsytt och klart vilket han innerligt tackade för även om han sneglade lite mot Ragnhildr när hon nämnde de skulle bränna trasorna. D…[Read more]

En gång i tiden hade hon kanske brytt sig om det dystra i Nenyes röst och försökt trösta henne, men som det var nu så ryckte hon bara lite på axlarna åt det hela.

“Om jag känner min far rätt så kommer han inte skicka iväg dig. Vi hedrar allianser, men det kan ta längre tid än du kanske skulle önska, och dessutom placerar det dig mitt i hjärtat…[Read more]

Brand’s leende hade bara blivit bredare och varmare när han hörde sitt namn ropas. Nog hade han känt igen stegen som närmat sig, det hade alltid funnits en målmedveten tyngd i hans systers steg. Men helt säker hade han inte varit förrän den välbekanta stämman ekade bland husen. Han stod still och blundade medan han väntade och hörde stegen närm…[Read more]

Ett litet leende fanns på Ziyatés läppar, som om hon fann deras svar roande. Det var förstås sött, den vanliga mänskliga dumheten. Att lita på dem som skulle stå dem närmast. Skulle hon beröva dem deras oskyldiga små sinnen?

I slutändan kändes det inte värt det. Det skulle ge henne mer misstankar, om någon av dem skulle förråda dem… Eller snar…[Read more]

Orden som Nashwar sa var lite som vatten som rann av henne utan någon större påverkan. Hennes ögon smalnade lite. Bara tanken på hennes dotter fick henne att bubbla av ilska. För en kort sekund hade hon fortfarande kvar sitt hårda grepp om Nashwars klädnad för att sedan släppa henne.

“Åh… Echer är inte svåra att hitta. Vi ska finna dem. Det fin…[Read more]