Bastian log varmt när Izana kysste hans knogar. Kanske var det just där och då han insåg precis hur starka hans känslor för henne var. Nog borde det varit uppenbart – och alla andra kunde säkerligen redan se det – eftersom de mer eller mindre offrat sina liv för varandra. Att utsätta sig för den typen av fara och ren dumhet var inget man gjorde fö…[Read more]

När en lätt vibration började kännas i porten under hennes fingrar drog Athanishka ett djupt andetag. Snart sprack porten och när första stenbiten föll blev hon nästan tvungen att kisa. Livstid efter livstid hade hon spenderat i totalt, evigt mörker. Trots att det inte fanns mycket till ljus att tala om utanför hennes grav var det tillräckl…[Read more]

Vid gruppens ankomst ner i den öppna grottsalen tycktes hela berget ta ett djupt andetag och hålla sig i spänning för vad som skulle ske. De viskningar som blandat sig med den vinande vinden som susande mot de yttre bergsväggarna tystnade, en vind som borde varit omöjlig att höra på detta djup. Om det ens varit en vind. Kanske var det inte ett nat…[Read more]

Bastian nickade stillsamt när Izana berättade om Damian. Han kunde inte förklara varför men till viss del var han svartsjuk på den nu förmodade döde mannen. Tänk att de vuxit upp tillsammans och trots att Bastian fram tills för några dagar sedan inte visste att Izana ens existerade fick han en stark känsla av att han hade velat vara den som funnit…[Read more]

Bastians ögon tårades av den hemska synen som mött honom. Det var omöjligt att inte känna skuld över allt Izana behövt utstå. Han borde aldrig ha godkänt idén. Borde aldrig släppt iväg henne på detta farliga uppdrag. Det var en klen tröst att ha mördat den man som tycktes ha varit ansvarig för hennes skador. Bastian kunde bara hoppas att han…[Read more]

Vingas vassa svar gjorde Verena en aning ställd. Hon hade inte riktigt förväntat sig mothugg på det sättet och skämdes något när hon insåg att hon själv stod och gnällde. Kanske helt i onödan dessutom. Hade förtroendet tagit en törn? Absolut. Inte bara på grund av Vingas bakgrund utan även faktumet att hon ruvade på formen av en stor jäkla drake…[Read more]

Ett litet retsamt leende skymtade över Bastians läppar vid Berns ord. Han fick sedan en kram och stönade högt av smärta när de blåa partierna på hans kropp trycktes mot den store mannen. Ändå lade han ena armen om honom och kände sig nästan som ett barn igen. Det var inte svårt att känna sig liten intill Bern, speciellt inte när han omfamnade en m…[Read more]

Timmarna gick. När solen gick upp över horisonten hade armén återvänt till lägret. De döda skulle få ett värdigt avslut och de skadade togs om hand av vårdpersonalen i sjuktältet. De hade mycket att göra men mindre än de befarat. Malia hade lappat ihop deras furste med full kraft – kämpat för att han inte skulle mista livet. Läkaren som bist…[Read more]

Varje sekund räknades. Varje man som Bastian kunde förgöra skonade potentiellt hans eget folk. Hans svärd svepte genom luften in i fiende efter fiende. Det såg ut som en dans där han for fram. Till en början gick det bra, trots att han var på fel sida om linjerna. Visroyens män tog en stund på sig att lägga märke till detta men när det uppmärks…[Read more]

Bastians huvud vek åt sidan vid smällen. Adrenalinet som pumpade genom ådrorna gjorde att han knappt känt av slaget, det gjorde honom snarare bara mer förbannad. Givetvis var Damians ord konfunderande. Vad menade han om hennes inre? Men Bastian hade inte sinnesnärvaro nog att fundera över det. Just då, i den stunden, såg han rött. Mannens o…[Read more]

Bastian tittade bort mot Izana, totalt ignorerande den mörkhårige mannen som hotade honom med vedervärdiga metoder. Han hörde honom knappt, såg bara henne – blöt och blodig, slagen och skadad. Synen fick hans vrede att blandas med smärtan av att behöva se henne i det skicket. Han ömmade för henne, kunde inte ens föreställa sig hur mycket hon le…[Read more]

Vid skriket från en välbekant röst flyttade Bastian sin vita hingst i sidled och då såg han henne. Det vita håret, speglandes månen och stjärnornas charm. Repen som höll henne uppe. Mannen som höll i piskan. Världen fallerade för Bastian. Hjärtat tycktes stanna liksom hans andetag när tiden stod still. Han borde kommit tidigare. Varför hade h…[Read more]

Bastian fick hålla hårt i Bern hela dagen. Han hade lovat Izana att ge henne till nästkommande midnatt. Till dess skulle de vänta på henne – hoppas att hon tog sig tillbaka till dem med värdefull information som skulle skona deras trupper i framfarten mot staden och visroyen. De tog beslutet att flytta lägret, för säkerhets skull, men utan a…[Read more]

Bastian kunde inte riktigt tro sina öron. Han bara stirrade på Bern. Hur kunde han ens överväga något sådant? Ta med barn i krig? Tvinga dem att vara delaktiga i att döda andra människor? De kunde inte vara mer än sju-åtta år gamla. Bern hade ju för bövelen barn själv – kunde inte hans faderliga instinkter se att detta var fel? Tvillingarnas l…[Read more]

Med en flygande start följde Errard efter ekipaget som försvann fortare än anat. Tack och lov för att hästarna var i gott skick och hade gott om krut i kroppen fortfarande. När han i hög fart red förbi männen försökte han att komma så nära som möjligt, höjde sin pålyxa och lyckades med nöd och näppe svinga hammarhuvudet i rätt riktning. Det såg…[Read more]

I mötestältet var flera personer samlade. I ena änden av den tvåmastade paviljongen stod tre sändebud medan fyra riddare satt längs med långsidorna vid ett bord där diverse ätbart och dryck fanns framdukat. De hade redan tagit för sig och kallpratat en lång stund i väntan på fursten och Bern. Bastian skakade av sig sitt dystra humör – tyngd av sk…[Read more]

Bastian såg nöjt på när Izana plockade på sig vapen efter vapen. Han bytte några tysta ord med smeden och såg oerhört stolt ut över hennes uppmärksamhet. Man kunde se stoltheten över hans verk lysa i de annars dunkla ögonen och han sträckte lite extra på sig när han sade “Några har jag bara slipat eller skaftat om, men de flesta är mitt hantver…[Read more]

Bastian såg mellan dem med en spänd blick. Han vågade inte flika in ett enda ord i den tryckta stämningen – rädd att Izanas eller Berns bägare skulle rinna över. Det kändes som att han satt på nålar i deras närhet. Helst hade han försvunnit och gått upp i rök men i värsta fall skulle de båda behöva en medlare mellan sig – den överbeskyddande…[Read more]

Verena försökte att inte titta allt för mycket på Vinga. Hon visste inte vad som var mest respektfullt; att titta bort tills hon var påklädd eller att möta hennes blick när de talade med varandra. Det resulterade i ett tafatt mellanting. Verenas ansikte avslöjade inga känslor utan hon stod som gjuten i marken med ett bestämt uttryck. Först såg…[Read more]