Det var farligt att falla så hårt mitt i en stor konflikt. Ute i fält av alla platser hade Bastian hittat sin själsfrände. Det var precis vad han kände i sitt hjärta – att han funnit den han var menad att vara med. Han visste att de skulle vara starkare tillsammans, kände det i varenda ben i kroppen. Med Izana fick han ett syfte och en kämpaglöd…[Read more]

Bastian såg på henne med förståelse i sina ögon. Han var varken chockad eller tillbakadragen av hennes ord. I stället fanns där bara ömhet för vad hon utsatts för – vad visroyen tagit ifrån henne. Inom honom glödde vreden, redo att ta livet av den man som skadat hans kärlek, men här och nu var han bara hennes stöttepelare. Försiktigt strök…[Read more]

Ja, tack och lov för all mat och deras två rådgivare som följde med. Hade de inte lyckats få med sig dessa hade hela expeditionen känts dödsdömd. Visst hade de andra fyra motivationen och Gerda var kanske livet överflödig ihop med de andra kvinnornas färdigheter – men det var en trygghet. Med tanke på vart de befann sig och vart de skulle behövd…[Read more]

Rhig var lite tveksam till Renn på grund av hennes skarpa blick. Det hade hon alltid varit men särskilt nu. Hon förstod inte riktigt varför hon fått detta stora ansvar av hövdingafrun. Det fanns mer lämpade personer i Barastar för positionen. Visst var Renn en vän till hennes föräldrar och Rhig var hård som sten men hon var ung. Dessutom ha…[Read more]

Abbe såg på när de andra började sätta upp lägret. Han hjälpte dem att packa av de två jakarna som var belamrade med så mycket packning att han undrade hur de lyckades röra sig så smidigt i bergen. Djuren knöts fast vid varsitt träd, fick en skopa säd att äta innan de började nibbla i sig av de knappt levande grästuvorna. Då och då lyfte han blic…[Read more]

Rhig vred på sig och ryckte till när hon hörde sitt namn. Hennes ansikte speglade hur tafatt hon kände sig, något utom sitt element här i det kontorsliknande rummet. En viss oro över att detta var hennes öde flimrade för hennes blick. Att sitta bakom ett skrivbord… Om så var fallet kunde hon lika gärna bege sig hem direkt. Givetvis var hon smar…[Read more]

Izanas ord fick en lättad med tung suck att lämna Bastian. Luften gick ur honom lite men på ett behagligt sätt. Han kunde redan föreställa sig hur deras liv skulle se ut när allt det här var över; hur de kunde ta det lugnt och spendera tid tillsammans utan att det kändes som att man behövde skynda sig. Varje minut där de försökte njuta eller v…[Read more]

Det var en viss lättnad i hjärtat att se hur blodet på hennes kropp sköljdes bort under hans löddriga trasa. Trots sina grova händer var han oerhört varsam och mjuk när han sakta gnuggade bort fläckarna från deras våldsamma strid och tortyren hon tvingats utstå. Dock smärtade synen av det hela tiden och man behövde inte direkt vara någon form av…[Read more]

Synen av Izanas nakna kropp hade kunnat ha en berusande effekt på Bastian om det inte vore för att hans blick drogs mot de skador hon blivit utsatt för. De långa märkena över hennes rygg, nätt och jämt stängda sår, efter den hemska piskans slag fick det att vridas i magen på honom. Att se dem påminde honom om det hemska hon behövt utstå och vi…[Read more]

Athanishka lyssnade tyst till svaret från alven. Hon strök hästen genom manen, virandes taglet mellan sina kloliknande fingrar och kände eftertänksamt på materialet i sina knotiga händer. Blicken vandrade över djuret under henne för att sedan se sig omkring på den ödsliga skogen omkring dem, bergssluttningen som tornade upp sig intill dem och de…[Read more]

Athanishka tycktes knappt medveten om de andras närvaro när de tillsammans tog sig ut. Hon kände sig fram, satte försiktigt ner sina bara fötter steg för steg. När en vindpust slutligen nådde dem hade hon kurat ihop en aning som om den rentav skrämde henne. Men hon såg inte skrämd ut. Inga känslor gick av avläsa i hennes karga ansikte. Fle…[Read more]

Känslor? Verena rynkade på ögonbrynen och gav Sloan en oförstående blick. Faktum var att hela tanken på att det var känslor inblandat – mer än de mellan gamla vänner – hade gått över huvudet på Verena. Det brukade vara så och hade alltid varit. Hon hade inget öga för när någon tyckte om henne och var själv inte allt för romantiskt lagd, för a…[Read more]

Bastian log större när han mötte hennes blick. Dock tycktes inte leendet nå hans ögon då de dunkla tankar som konsumerade honom gjorde sig starkt påminda när han såg henne – kvinnan som han ville göra till sin men som aldrig kunde bli den hon behövde vara för att stärka hans position. Han kände sig sliten itu, å ena sidan en man med tydliga mål…[Read more]

Athanishka tycktes växa något när hon kände Almitharas tanke. En gudinna. Hon mötte hennes blick och stod fast med sina barfota fötter mot den kalla stenen. När deras händer slutligen möttes grep Athanishka tag om hennes, höll handen i ett hårt grepp i sin. Något tycktes glimta till i hennes bleka ögon som smalnade av något. I deras sinnen plante…[Read more]

Du tänker höga tankar om dig själv. För höga.

Athanishka vred på sig i en långsam rörelse, följandes Almithara med blicken. Hon tycktes inte ens lägga märke till mannen som låg ner och hävde ur sig allt han ätit och druckit tidigare. Tårar rann nedför hans kinder av kväljningarna som bara fortsatte. Snart fick han nog och började kräla ut…[Read more]

Athanishka rörde inte en min när Almithara klev närmare. Hon höjde bara något på hakan vid orden som flödade ut kvinnans mun, mer prat än hon hört på en mindre evighet. Hennes bleka ögon var fästa på alven, inte ens en blinkning störde hennes genomträngande blick. Det fanns ingen indikation på vad hon tyckte om det som sades. Ingen rädsla, inget h…[Read more]

”Tack, Bern. Det betyder mycket ska du veta” svarade Bastian men förmådde sig inte riktigt att le. Gubben hade trots allt precis anklagat honom för att utnyttja Izana. Dessutom var han oerhört sliten, det gjorde kroppen honom påmind om för var sekund som gick. När Bern lade en hand på hans axel drog han tvingat på mungiporna men jämrade sig…[Read more]

“Skit på dig” flinade Bastian och tog emot vattnet. Han hävde i sig allt vatten i ett svep och ställde sedan bägaren bredvid sig i gräset. Åter med slutna ögon lutade han tillbaka huvudet mot kistan som han satt mot. Tyst lyssnade han till vad Bern hade att säga, men så fort han nämnde att han ville skicka hem Izana öppnade Bastian ena ögat och s…[Read more]