I ögonen till drottningen kunde man se tårar. Något inte ens Audgisil nästan sätt om man inte räknade med få saker, och Kettils död var en av de saker som var just det. Hon darrade lite på sin läpp för att skaka på huvudet åt både konungens och Vilis ord. Som om hon inte riktigt ville höra det överhuvudtaget. Hon knöt sin näve och vände sig om.…[Read more]

Audgisi var tyst en stund, innan han frustade lite.
‘Den tokstollen? Är du säker?’ frågade Audgisil som om han var skeptisk över hennes försöag.
‘Och vad tror du Oden har med honom att göra? Är han den du tror, är han nog här på sina egna… bevåg. Knappsat vår sak att fundera över?’ undrade han, och kom lite huttrande upp på stranden. En g…[Read more]

Ett litet skrockande lämnade drottningen. Så klart han visste att hon ljög. En av de få som kunde säga direkt och hon rynkade lätt på ögonbrynen. Inte helt säker på om hon skulle yttra sina tankar högt. Hon visst trots allt att hennes make inte hade allt för mycket glädje av gudarna.

“Tänk om… Vili är Loke. Och jag förargat Oden? Tänk om d…[Read more]

Audgisil kände hur det var som om all alkohol försvann i ett sus då det kalla vattnet omfamnade honom och Ranghildr med sin kalla omfamning.
‘Se så, jag vet när du ljuger.’ sa han lite roat med ett leende på läpparna.
‘Men det är skönt att vara hemma igen.’ sa han och kysste henne på tinningen. Kom nu innan du fryser brösten av dig.’ sa han och vä…[Read more]

Vattnet var lugnande, även om det var iskallt. Hon skvätte upp lite vatten i sitt ansikte för att försöka väcka sig själv och suckade nöjt när Audgisils armar var om henne. Lite trött lutade hon sig emot honom och drog in hans doft.

“Ingenting…” ljög hon, medan tankarna rörde sig kring Lopt. En figur hon inte hade tänkt på länge… Men…[Read more]

Audgisil såg efter sin hustru då hon gick för att ta sig ett svalkande bad, kanske det var dags efter värmen Villi spridit där inne. Han reste sig lite slött, för att röra sig mot dörren.
‘Ett litet bad, och sedan bastu igen.’ hummade han med ett litet leende, innan han öppnade dörren och följde efter Ranghildr, med stadiga steg ned i det frysand…[Read more]

Det hela gav drottningen huvudvärk och hon tog sig för huvudet och höll sin hand länge där. Innan hon drog lätt efter andan. Lite ursäktande reste hon sig upp och tog sig ut i kylan. Audgisils ord var förstås verkliga. Det kunde inte vara. Men ändå… Hon skakade lätt på huvudet åt det hela för att dra ett djupt andetag i den kyliga luften ef…[Read more]

Kärleksfull som alltid. Något som hon alltid hade fått hennes kinder att rodna, även nu. När hon hade upplevt hans kyssar så många gånger. Lite blygare så besvarade Ranghildr hans kyss för att sedan nästan vakna till lite när han frågade om deras söner för att ta hans hand och dra honom till striden. Den förvånade henne något och ville hon något a…[Read more]

Audgisil hummade lite, kanske han hade ett svagt minne av denne Lopt, och gav Villi en fundersma blick där den gänglige mannen satt med en arm om hans axlar. Kanske det var något magiskt i görningen, men Audgisil var för trött för att göra ett större nummer av saken.
‘Visst, det låter väl bekant…’ hummade Audgisil och torkade sin svettiga p…[Read more]

Åt kommentaren och groteskheten och Ylvas tack skrockade drottningen bara. Kanske det var groteskt? Men hon hade gjort det så många gånger så att hon kunde säkert göra det med slutna händer. Till och med nu, när hennes huvud surrade lite var hennes sätt så stadigt och vant. Däremot var hon inte helt nöjd med att värmen steg så mycket och pus…[Read more]

Villi som hade varit i full fart att röra sig mot muren tillsammans med Ylva och drottningen, och totalt tänkte strunta i alla strider och den prinsliga brottningsmatchen gav ifrån sig ett förvånat hojtande. Uppenbarligen hade Odenstjärna blivit så provocerad av den rödhåriga virrpannan att han bestämt sig för att ge honom ett rejält kok stryk.…[Read more]

Villi betraktade de två kvinnorna lite avslappnat där han satt, och drack lite mjöd som han delade med kungen. Han gjorde en liten äcklad min över Ranghildrs nål och tråd som gick genom Ylvas hud, och gjorde en lite tankspridd rörelse över sina läppar.
‘Ni Kaldrländare är allt groteska.’ fnös han, men lutade sig tillbaka. Inte så dumt att sitt…[Read more]

Precis när Ranghildr hade tänkt resa sig upp kom Villi in och hon kunde inte rå för att ge ifrån sig ett litet skratt som avslutades med lite hicka. Hon nickade lätt, lite som en hälsning och om man kikade noga kunde man nästan se en liten röd färg dyka upp på drottningens kinder över hans oblyga sätt. Förstås kunde det lika gärna varit värmen……[Read more]

Audgisil skrockade lite åt Ranghildrs sätt, men hjälpte henne genom att hälla mer vatten och tvätta av henne med lugna rörelser trots sina händer som på senare tid varit vana att se slagsmål och krig. Då hon var ren skrockade han lätt.
‘Se, det fanns till och med en kvinna under allt blod!’ utbrast han, nästan överraskad.
‘Men jag antar du har…[Read more]

Leoric såg nog genom Noahs lilla plan där och hans lilla show, men icke skulle han få guldpoäng här inte. Där satt han och försökte gulla med Sera och visa hur omtänksam han var. En bluff, helt klart. Mannen var bara intresserad av Seras pengar, det var han övertygad om. Han svalde några väl utvalda bitska ord, drog ett djupt andetag och satte s…[Read more]

Aeldir drog djupt efter andan då han samlat sig något, med Nenya på sin sida. Då hon började gissa namnen rynkade han på ögonbrynen – ett namn han inte direkt förväntat sig höra. En stund stirrade han på henne bara.
‘Det är inte möjligt.’ fick han ur sig bara spontant, sannolikheten var för låg. Samtidigt kunde inte många bära det namnet heller. E…[Read more]

Vad som sades mellan de andra männen, eller kanske snarare vad som inte sades. Det var snarare Noahs hand på hennes axel som fick henne att vakna ur tankarna för att le svagt mot Noah. För att visa att hon behövde honom där, hans stöd och drog lätt efter andan. Försökte att samla de många spretiga tankarna.

“Du vet vad… som hänt med min mor, Le…[Read more]

Så han hade verkligen älskat Ziyaté. Det förvånade drottningen en aning, och kanske borde det ha fått henne att känna sig lite sorgsen för hans skull, men hon fann att inga sådana känslor infann sig. Istället fylldes hon bara av en oförklarlig ilska och avsky som hon tvingade sig själv att trycka undan för att fortsatt kunna hålla masken.

Ayper…[Read more]

Någonting inom Nenya tyckte nästan synd om mannen. Speciellt med tanke på att hans kärlek aldrig skulle komma tillbaka till honom mer. Tänk vad mer de kunde åstadkommit med mörkeralven levande. Ödet hade sitt egna lilla sätt att förvärra situationen för dem. För att samla lite mod drog hon lätt efter andan, för att resa sig upp och ta några ste…[Read more]

Aeldir fnös lite roat åt Nenyas naiva kommentar, det var ju lite sött. Sådant som folk, speciellt män, och speciellt i Karm, inte talade om högt. Han var ju en tudelad figur han, en alv, uppvuxen med alviska föräldrar – men i Karm. Delvis var han en Karman, så långt det gick, men ändå gick det inte att frångå hans arv. Hans alviska arv som gjord…[Read more]