Saskia Belsante
Hon lutade sig framåt när han tog glasburken. “Avalan..” hovets alkemist. “..berättade att den endast växer i Nela’thaënas..” Med det sagt, det kunde inte vara någon annan än en alv som fått tag i örten. Saskia får något sammanbitet över sig när han berättar hur lite som behövdes för att döda någon som Jarek, en frisk stark man i…[Read more]

Medan han lyssnar till hennes låga röst studerar han den lilla burken hon haft med sig med vad han anar är liknande örter som förgiftade hennes make. Hon hade behövt någon nu för det syntes att hon var ensam. Rädd.. om det syntes skulle andra omkring slå ner på henne likt hökar med sylvassa klor och slita henne i stycken. Efter hennes långa utläg…[Read more]

Saskia Belsante
“Du har inte fel. Jag fick inte några val, det går inte att tvinga fram … några ömma känslor. Men jag sörjer att en bra man har dött.” Hon kunde erkänna att han varit en bra man och om de mötts under andra omständigheter kanske hon skulle älskat honom till slut, såsom han velat att hon skulle älskat honom. “Män av hans sort är…[Read more]

Den bleka handen hindrar henne från att ta annat än möjligen ett halvt steg ifrån honom. Även om han respekterade henne, var henne lojal så var han knappast hennes knähund och deras märkliga relation hade alltid varit spänd. Han balanserade alltid på en tunn lina när det gällde att uppföra sig och inte. Han var en skadad själ, en själ som nog…[Read more]

Saskia Belsante
Det var den flygeln som fortfarande bar spår efter det blodbad som tagit hennes familj ifrån henne. Svärtan från vissa av bränderna hade de inte lyckats få bort från vissa av väggarna, trots att man reparerat, renoverat länge… och eftersom de flesta var vidskepliga höll de sig borta från den här mörka flygeln. I princip hade…[Read more]

Förstås gjorde det ont med hans små fingrar i hennes ögon. Tack och lov var det inte för långa naglar, eller något som skadade hennes syn allt för mycket. Hon svor lite för sig själv, förstås inte så att Wreax hörde. Inte för att hon var orolig för svordomen i sig utan det var snarare för att inte visa sin svaghet åt någon. Inte ens för ett litet…[Read more]

Kanske det var en dåres hopp att hennes son inte skulle infinna sig vid deras bröllop. För det om något skulle vara hans död. Lite omedvetet strök hon sin tunga över det blod som fanns kvar på hennes läppar och ögonen fick ett litet glansigare utseende. Nästan som om det var ett rus efter många glas vin. Något hon nästan aldrig känt innan. Ett tag…[Read more]

Ett tag var mannen tyst, förförd i sin egen tankegångar. En kvinnas famn, så mjuk. Doften av parfym och mat. Allt som saknades här. Kärlek och omsorg. Hopp och liv. Han vaknade ur sina drömmar när främlingen hyschade honom och han ryckte till något. Nästan som om han hade varit en ung pojke som hade gjort något olydigt och förväntade sig en utskäl…[Read more]

Hurrandet från det skeppet som hon vanligtvis var ombord på fyllde henne med energi. Även om hon nog visste att Ejvald låg bakom något fuffens. Hon gjorde sitt bästa att inte rodna över all uppmärksamhet – trots allt var hon van att enbart vara i bakgrunden. En skeppsråtta, mest till besvär om inte annat. Den klarblåa blicken vändes mot de yngr…[Read more]

Utan väskan skulle hon gjort hela sitt släkte besviket – och vem visste vad bergatrollen skulle göra åt skogstrollen om de inte fick något skimrande att spegla sig i? Fast egentligen hade hon alltid undrat varför de skulle behöva något att spegla sig i. Trots allt var de inte direkt vackra, sköna eller på något sätt… Nå skönheten kom innefrån…[Read more]

En värme spred sig på Seras mörka kinder, precis som en rosenröd färg och hon såg för en kort sekund ner på sitt vinglas och sina händer. Faktum var att hon sällan, om inte aldrig hade uppträtt och bara tanken fick hennes hjärta att slå nervöst. Hon bet sig något i sin underläpp och för en kort sekund hade hon glömt av det när hon lyssnade på Hu…[Read more]

Lite förvånad över hans ord var hon. Var hade den här personen levt hela sitt liv? Under en sten? Alla hade väl på något sätt mött något slags motsåtnd i sitt liv? Hon skakade på huvudet åt hans ord för att skratta lite för. Hon kunde inte rå för det. Det kändes bara så bissart. Vad skulle hon ens säga?

“Låt ingen utnyttja dig bara, okej grabb…[Read more]

“Fast en blåtira kanske hade matchat dina ögon och kläder?” föreslog hon lite retsamt vidare för att hålla humöret uppe för att ordna sitt hår lite grann när de blivit lite mer rörigt under hennes sömn. Planen var samma som innan och det fanns både en lättnad och en viss… rädsla där hos Vésiva. Trots allt var det en äcklig upplevelse igår o…[Read more]

Det var inte svårt att se att det fanns något ointresse åt hennes förslag och kanske någon slags irritation… Fast det kunde vara något i Vingas fantasi förstås. Lite nervöst och obekvämt kliade hon sig i nacken och såg ner på matskålen för en kort stund. Lite för att hämta andan och fundera på vad hon skulle dra samtalet. Tack och lov hann hon…[Read more]

Innan hon ens hinner knacka så hörs tysta steg på insidan av den bastanta trädörren och bara någon sekund senare glider den upp på tysta gångjärn. Rummet innanför ligger i dunkel och det kala, sparsamt möblerade rummet är endast upplyst av ett enkelt ljus som står på ett bord i dess mitt. Rummet han fått tilldelat av Saskia, palatsets härs…[Read more]

Magin i rummet fick håret i hennes nacke att ställa sig upp och huden på hennes armar brast ut i gåshud. Hon hade inte förväntat sig den typen av styrka hos den lilla kvinnan, även om hon varit fullt medveten om att hon var en magiker. Nu satte hon nästan sitt te i halsen och något ofrivilligt drogs hon tillbaka till en tid som hon helst av allt…[Read more]

Saskia Belsante
Hon var en känslig varelse, i alla fall socialt. Sånt som andra inte skulle märka, det uppfattade hon. Saskia märkte den korta förändringen i hans sinne. Saskia trodde inget annat än att han inte önskade något krig med alverna. Därför reste hon sig upp och med lätt haltande steg trippade hon till dörren och knuffade igen den, ko…[Read more]

Tura såg sig om när alla snart lämnade de två ensamma. Hon varken kunde eller försökte dölja sin förvåning när det slutligen bara var de två kvar. Visst att han var en gång en krigare, men hur länge sedan var det inte han befann sig i strid? Hon var obeväpnad, men inte osannolikt förmögen att ta hans liv nu, innan krigarna kunde ta sig tillbaka ti…[Read more]

Diedrich Korp ”Korpen”

Nej, baler och maskerade var inget för honom och egentligen hade han nog kanske känt sig mer tillfreds nere i staden där vinterfestivalen för de icke adliga höll till. Men han var, sedan länge en evig skugga till slottets och landets härskarinna och även om han inte alltid märktes så hade han henne under ständig uppsi…[Read more]