Alven fick ett litet roat leende på läpparna, kanske var det sättet hon uttalade hans namn. Kanske var det hur hon strök handen genom sitt hår, och listade upp orsakerna till varför hon behövde dölja det. Eller kanske var det bara situationen över att samtala med en person som inte så länge sedan varit en namnlös fiende, men nu en känslosam p…[Read more]

Flickans blick betraktade Wreax och de ord han yttrade, men hon verkade inte påverkad av hans sätt att tala – eller hans hot. Som ett av Celeras många gatubarn hade sådana ord från män blivit så vanliga att de var tomma ord i vinden. Trots allt var staden inte tom på märkligt folk och deras speciella behag som sådana som hon själv alltid på…[Read more]

Det hela var väldigt plötsligt, väldigt spontant, men ändå hade Arlin känt att det var rätt. Pirrig hade han varit då han tog fram ringen, men då hon tackade ja och gav honom den djupa kyssen som följde kände han sin nervositet smälta. Ringen gled smidigt på hennes nätta finger, och han gav henne ett varmt leende som fick honom att se betydligt…[Read more]

Hillevi och hennes följe sitter kvar när de flesta har rest sig, och förblir sittande en kort stund när Brand och Leida närmade sig. Hon lyssnade på honom när han talade och när han var klar så log hon smått och reste sig upp, hennes två bredvid henne direkt efter likaså. “Tack Brand,” Hon såg mot Leida. “Trevligt att träffas. Systern Leida…[Read more]

Saskia Belsante
År 1422, November
3 dagar senare …. 

De hade fraktat hit hans kropp i ilfart, inte för att man oroade sig för tjälen, utan för att alkemisten behövde snabbt undersöka kroppen för att ens ha en chans att kunna avläsa vilket gift det var. Hon hörde alkemistens mjuka, hummande röst bakom hennes skuldra. Saskia suckade lite och vr…[Read more]

Hulta tyckte synd om blomman som fick smaka på drycken. Det som var hemskt för dem var värre för de flesta andra. Hon log smått åt Sera, och nickade tacksamt när hon fick sin dryck påfylld med dricka av bättre kvalitet. Hon sniffade på den, smakade lite och sedan log innan hon satte ifrån sig sitt glas och såg mot Sera igen.

“Kun…[Read more]

“Kommer döden är vi inte värdiga livet, kan vi inte hitta överlevnad i motgång bör vi inte söka oss till Lloth.” Hon log åt Ziyaté och såg sig omkring. “Nu får vi se vad människan döljer ute i det öppna, borta från vandrande händer men inte vandrare.” Hon tog några kliv bort från hästen in mot skogen.

“Vad tror du? Det var inte mycket som utmärkt…[Read more]

Att resan varit dryg var en underdrift, så när de slutligen steg in på innergården som avtalat så var det med en känsla av lättnad som hon riktade blicken mot flickan som satt på en av stenbänkarna där. Hon kände igen henne som samma barn som hämtat henne på värdshuset här i Celeras för så många veckor sedan.

”Tvivlade ni någonsin på mig?” F…[Read more]

“Ni är båda vänliga som erbjuder er hjälpa, men mitt blod brukar sluta rinna efter några timmar. Och det finns ändå inte tid för att varken sitta eller läka. Världen blöder värre än mig, så min resa behöver fortsätta.” Hon klev över till Jezeral och placerade en tung hand försiktigt på hans axel i vad som kunde tolkas som tacksamhet. “Du be…[Read more]

Spänningen i rummet var som knivar och hon kunde inte rå för att känna att egget var riktat mot henne själv. Inte för att det gjorde henne illa till mods. Tvärtom, hon tyckte om det. Känslor som hat, frodade något istället för likgiltighet. Ett litet skratt, som nästan lät lite för glatt i sällskapet som om hon fann situationen road eller som om d…[Read more]

Den unge magikern betraktade både Corrin och Finn över deras frågor och tveksamhet.
‘Vem kan säga med säkerhet?’ frågade den unge magikern, men även om situationen var vedervärdig kunde han inte dölja en fascination och en iver över ämnet.

‘Så många dog i Loradon, på en gång. Sådant sätter spår i markerna omkring sig. Kanske är det en förbannelse…[Read more]

Kiora mötte inte Nenyas blick, utan hennes ögon var istället fästa på Davant. Hennes blivande make. Inte en man hon hade valt, utan snarare en make som hade blivit vald åt henne. Så klart hon alltid vetat att hon en gång skulle hamna i ett arrangerat äktenskap, precis som hennes syster. Men hon hade ändå på någotvis hoppats att det hade varit h…[Read more]

“Imorgon redan, efter lite vila. Min tjänare kommer visa dig till en varm säng och mat att fylla din mage med innan du beger dig av. Mitt garde kommer att hämta dig på morgonen för att eskortera dig vidare.” sa Akila simpelt med ett litet leende för att höra hans nyfikenhet och iver i rösten. Blevpåmind om sin egna ungdom och glädje. Även om d…[Read more]

De äldre verkade lite tillbakatagna över främlingen som frågade om råd för sevärdheter. Trots allt var detta ingen resebyrå utan Berelons ledare. De muttrade något missnöjt sinsemellan, och otåligt gjorde en av de äldre dryaderna en handgest till Ithilwyn.
‘Han är på ditt ansvar, Ithilwyn.’ sa hon simpelt.
‘Lämna oss nu.’ trots allt, hade de…[Read more]

Míndras fördes snart till Aenya, och den rödhårige alven som satt på en av de väldiga rötterna hade en ilsken glöd i ögonen. Inte en brinnande vrede, utan snarare som glöd som hade en fruktansvärd värme i sin kärna men var relativt svala på ytan. Den rödhåriga alven betraktade skogsalven som närmade sig med en av krigarna, och gestikulerade åt…[Read more]

Hamnen som Dexter tagit sig till var uppslukad av fullständig kaos, där två skepp, ett mindre kantrat skepp och ett väldigt skepp av dubbla storleken hade båda kraschat in på land, och på marken utanför murarna föll stadens försvarare en efter den andra till vildsinta pirater, vissa människor medan andra verkade nästan som välgjorda karikatyrer…[Read more]

Alven verkade lite förvånad över talesättet. Det var inte ett talspråk han hade hört förr, och utan sammanhang och modersmål var det kanske lite svårare att förstå. Men han nickade, och trodde sig förstå vad hon sade, och försökte sig på ett litet leende som hittills inte varit något han visat henne. De gröna ögonen betraktade henne  nyfiket, so…[Read more]

De kom till sist till en väl undangömd innergård, som låg i mitten av flera gamla hus i varierande skick och storlek och inte verkade dra till sig någon speciell uppmärksamhet över huvud taget. I mitten på innergården stod en staty av en kvinnlig alv som höll en kanna, en del av en fontän som inte längre hade rinnande vatten utan snarare var…[Read more]

Jezeral var inte intresserad av varken Kamillas eller Athels försök till att lägga ord på situationen. Han fnös bara frustrerat, för vad kunde ord föra längre i denna situation?
‘Gjort är gjort. Var glad över att inkvisitionen inte omhändertar dig.’ sa han bistert, med blicken fäst på Athel, och hans blick for över de döda kropparna.
‘Me…[Read more]