Hans ord fick hennes leende att bli lite bredare, men hon kittlade honom inte så som han fruktade, istället lät hon sig själv bli snurrad ett varv innan hon följde honom med blicken när han gick fram till fönstret.

Hon fiskade upp en sällan använd borste från en av hyllorna i garderoben och gick fram till Zator där han stod vid fönstret.…[Read more]

Hans svar fick henne att skratta, ett inte helt otrevligt ljud, trots att det var lite hest och inte ofta använt. Trodde han verkligen att det skulle ha gjort någon skillnad? Nog för att hon lagt en fälla att lura in honom i, men bara för att hon valt att göra det så lätt som möjligt för sin egen del så betydde det inte att hon var inkapabel…[Read more]

Trädmannen gav ifrån sig ett ljud som lät som ett uråldrigt träd som vred sig så barken knakade, de gula ögonen fästa på Axel.
‘Ingen kommer till våra skogar…’ sa han, hans röst långsam och djup, nästan svår att förstå.
‘Inte på hundratals år…’ fortsatte han, och de gula ögonen var fästa med en blandning av nyfikenhet och förvirring på Axel.…[Read more]

Nearenas ansikte förblev stillsamt, om än allvarligt, under tiden som både Selyana och Éardine berättade för henne om dessa nyheter. Kanske kunde man se en lätt rynkning av de perfekt formade och noggrant skötta ögonbrynen, som gav henne en något allvarligare uppsyn än hon annars hade. Det var inte bra nyheter. Att furstinnan Saskia Belsante b…[Read more]

Arlin skakade på huvudet, kanske var han lite bekymrad men han lät det inte visa sig. Inte för henne i alla fall.
‘Då vi väl är i Kaldrland kommer vi vara säkra.’ lovade han henne och kramade hennes händer med sina, försäkrande och stödande. Det var nästan lite nervöst att sitta där ensam med henne, trots allt hade de alltid varit i sällskap med…[Read more]

Samlingen av figurer såg med blandade reaktioner och känslor på Axel och hans hälsning, som verkade nästan för lättsam för sammanhanget. Ithilwyn steg lite åt sidan, för att låta kattmannen stiga fram då fokuset låg på honom. Rådet var tysta en stund, verkade fundera på hur de skulle hantera denna nya varelse som kommit in i kärnan av deras…[Read more]

Drottning Nearena var som vanligt belägen i det stora trädet Eldanan som låg i hjärtat av huvudstaden Dal’elath. Trädet som var det alviska folkets inspiration och hopp, som sträckte sig långt över havet av träd som gick i alla riktningar i deras skogsrike. Denna dag satt hon inte i hovet med sina rådgivare och representanter för olika hus…[Read more]

Arlin hade känt en spänd nervositet över hur hon skulle reagera. Trots allt kände han inte henne väl nog för att veta hur hon skulle ta all omställning. Och Kaldrland var inte direkt känd för sin bekvämlighet. Men hon verkade ta det med ro, vilket fick honom att slappna av något – trots allt hade han sett adelsdamer i Kaelred reagera väldigt ne…[Read more]

Kvällen blev en samling för Ulfhednafamiljen med blandad stämning. Melankoli för förlusten av Kettil, men kanske även acceptans över att han nu faktiskt var borta. Men vad som hade tagit honom dit förblev oklart, ett mysterium som lutade mot Runes agerande, och mörkeralven som anlänt. Men kvällen hade blivit lång, och det fanns inte riktigt någ…[Read more]

Ett litet skrik kom ifrån Ranghildrs läppar när hon såg hur Ejvald träffades av spjutet. Hon ville släppa uppgiften att lossa familjens rep. Fast samtidigt visste hon att hans uppoffring skulle vara förjävels i sådana fall. Blicken som hon hade var mörk och beodrande när hon pekade på mannens händer och sedan till kvinnans. En uppmaning at…[Read more]

Kamilla stod tyst och stilla, rörde sig inte alls medan riddaren först talade, och vred sin blick mot Jezeral först när han var färdig med sin kommentar. Hon såg sedan mot riddaren och klev fram och gick fram för att ta honom i armen och lyfte honom med enkelhet till sina fötter. Hon räckte honom ett svärd för att använda som stöd genom att pl…[Read more]

Hillevi satt neutralt för det mesta genom ceremonin, hennes tankar verkade nästan vara någon annanstan, hon log lite smått när den var färdig och nickade bekräftande åt paret när deras blickar råkade landa på henne. Därnäst talade Brand, och detta orsakade knappt en förändring i Hillevi, annat än att hon hade slutat le när de nyvigda inte län…[Read more]

Det var lika illa som myror som bara blev fler ju mer de lyckades ha ihjäl en, kom två till. Ett ilsket skrik kom ifrån henne och hon lyckades få ner två stycken med sitt spjut. Roat kom ett skratt ifrån henne åt Ejvalds kommentar och hon flinade nästan lite galet.

“Vilken tur att du hade mer hyfs! Kanske Sif lyckades banka in något i dig!” ut…[Read more]

Röstena fick Ranghildr att vaksamt låta blicken vandra mellan grenarna och ta tag i en yxa för varje hand. Trots att det var tungt att styra hästen så – kändes det nästan bättre. Ett djupt andetag drog hon. Lite för att samla mod. En eld tycktes skimra till mellan träden och Ranghildr pressade sina hälar mot hästen för att få fram en sista spurt f…[Read more]

Hastigt blickade hon bakåt mot honom. Leendet på hans läppar som nästan var lite drömmande var inte svårt att förstå. Tanken att Sif var nära kändes trygg och lite roande. Om hon hade önskat skulle hon gjort samma sak när de varit ute på räder eller de slagsmål hon ställt till med på hemmaplan.

Ändå kunde hon känna igen saknaden i hennes b…[Read more]

“Vid kanten… och sedan längre in. Så det inte verkar allt för uppenbart” sa hon med ett svagt leende för sig själv och kände hur en gren snärtade till henne på kinden hårt. En liten grimars syntes i hennes ansikte och hon kunde inte rå för att skrocka lite för sig själv.

“Jag sätter mitt liv på, att din maka är här och snärtar grenar i vårt ans…[Read more]

Åt hans ord skakade bara Ranghildr på huvudet för att justera skölden och spjutet som hon hade fäst på sin rygg. En sista glans mot Frostheim och familjen som fanns där. Innan hon snärtade till tyglarna och satte iväg. Rätt snart hade hon tagit ledningen och de var på väg in i skogen.

Förstås gjorde mörkret det lite… mer besvärligt att…[Read more]

En kort nick mot hans fråga och hon kunde inte rå för att le lite åt det hela för att sedan minnas när han accepterade henne in i sin hird. Tanken gjorde henne nästan lite sentimental och hon såg bort mot något annat medan de vandrade mot hästarna för att inte låta honom se det.

Kläderna hon bar, var gjorda för strid och inte de klänningarna…[Read more]

Arand som stått spänd, redo att dra sina vapen, gav ifrån sig en nästan lättad utandning. Trots allt fanns det få väsen som var svårare att strida mot än andar. Långsamt rättade han till sig själv, slappnade av, och vände sig om för att möta Maeves blick. Han såg från henne till konungen och drottningen.
‘Jag beklagar sorgen…’ sa han, och börj…[Read more]