Så öppnades dörren helt, och de stod öga mot öga med bytet som bliv…[Read more]
]]>Nu är du min.
Dunsen från taket var fö…[Read more]
]]>Men hon uppfattade skiftningarna i Ulfruks tonfall, hans stirrande blick och hans försiktiga rörelse.
“Är ni rädd?” frågade hon häpet, och kund…[Read more]
]]>Hon samlade sig något och lade till, fortfarande brett leende: “Ursäkta mig, jag lägger undan formaliteterna en stund. Men aldrig någonsin har någon varit så hänsynsfull mot mig som du! Det är… uppfriskande, i ärlighetens namn. Jag luktar, det…[Read more]
]]>Kanske var det en dum instinkt, men Nelerýa påmindes om det sociala spelet mellan hennes jämbördiga väninnor och de adliga kvinnorna i Antrophelia. Vänskaper uppstod och gemensam grund anlades inte bara hur som helst, utan genom särskild…[Read more]
]]>Det var inte normalt.
Självfallet var det inget normalt med vandrande lik, såväl bloddrickande som icke, men det var något fruktansvärt fel med den här var…[Read more]
]]>“Jo vars, nog menade jag det ordagrant när jag sade att jag har personlig erfarenhet av de döda. Ungdomligt oförstånd kan slå en in på de nesligaste av vägnar ibland, och jag betalar det priset än.”
“Jag…[Read more]
]]>“Utmärkt, min bäste herre! Ni förstår mig helt korrekt.”
Hon släppte hans händer och började reflexmässigt leta i klädnaden efter något, men avbröt sig.
“Ursäkt…[Read more]
]]>