Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på Asgeir som plötsligt inte heller verkade veta riktigt vad han gjorde här ute med henne. Men det var han som ropat på henne och velat komma i kapp så hon väntade ut honom. Men hans ord kändes…prövande och något osäkra. Hon visste inte om det var så att han höll tillbaka en utskällning till henne eller om han faktis…[Read more]

Ylva

Hon hade bestämt sig för att stå kvar och betrakta prinsarnas kamp. Hon var Asgeirs hedersgäst och det var därför inte mer än rätt att hon gav deras sammandrabbning sin största uppmärksamhet. Hon följde kampen med nyfikenhet och iver precis som alla andra här. Men hon var inte den som skrek och hurrade mest. Hon visste inte vem hon skulle…[Read more]

Ylva

Hon såg på Villi som trött såg på henne och tog stopet. Hans sarkastiska skål gick henne inte förbi och hon tvekade om hon skulle säga något eller kanske stanna kvar. Hon hade ju en del frågor till honom också men samtidigt så kanske hon ändå borde ge honom och  kungaparet tid ensamma. Och just nu var hon ilsken, arg… nej. Egentligen had…[Read more]

Ylva

Hon ryckte bort ansiktet då han nöp henne i näsan. Hon kände att han tog i mer än bara lite retsamt nypande. Men hon antog att hon ändå klarade sig lindrigt undan. För hans spända käke sa henne att han fortfarande var ilsken.
Men hon lyckades ändå fånga hans uppmärksamhet med den mystiska kvinnan och måltiden var inte så spänd och otrev…[Read more]

Hon såg att han verkade mala över sitt svar. Hans käkar spändes något och där hon trodde att han skulle börja bråka om saken igen kom inget annat än en suck och sedan ett litet leende. Hon andades ut något, märkbart lättad över att inte behöva försvara sig igen. Inte idag, och hon log större då han sträckte sig fram för att röra hennes panna…[Read more]

Ylva

Hon flinade åt honom och tog emot den stora, varma brödbiten. Hon tog upp den till näsan och drog in ett djupt andetag innan hon tog en stor tugga. ” Så du jämför mig med Gudarna… ” hon flinade retsamt, så stort hon förmådde med kinderna fulla med bröd. Hon liknade en väldigt nöjd lämmel, helt klart mer än en Gud.
Hon tog sedan en klun…[Read more]

Ylva

Hon skrattade roat och fortsatte ” Det skulle vara en välkomnande lukt här, jag kan säga att varken Du, Esbjörn, Balder eller Einar luktar direkt rosenknopp heller” . Hon skrattade lite och skakade på huvudet. Så drog hon ett djupt andetag. Doften fick munnen att vattnas och magen att kurra trots att hon redan ätit som en hel karl. ” Mmmm b…[Read more]

Ylva

Hon såg på sin bror då han fortsatte att tjata på henne. Eller pika henne var kanske mer korrekt ord. Hon skrattade åt hans envishet.
” Varför hackar du bara på mig? Jag har väl inte gjort något som skulle ens komma i närheten av att missköta mig? Jag har inte förolämpat någon, inte hamnat i handgemäng eller hyss. Jag tycker du är hemskt o…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Då Asgeir lutade sig in för att udnersöka hennes ansikte bättre kände hon kinderna bli lite varmare. Han hade verkat chockad först, lite orolig kanske men sedan mer ..saklig. Hans mor hade klart läst in saker där som inte fanns och hon nickade lite och vände blicken till hans igen då han berättade om Ragnhild. ” Jag…jag…[Read more]

Ylva

Då han började torka smuts ur hennes ansikte skrattade hon och gjorde lite grisljud. Hon kunde se hur han ansträngde sig för att inte dra på munnen åt det hela. Hon var trots allt smed, att vara smutsig och sotig gick liksom inte att hjälpa. Han var inte direkt renare än hon själv. ” Jag lovar att ta mig ett bastu och ett bad innan vi beger…[Read more]

Ylva

Hon såg på sin bror där han stökade omkring och flyttade på henne då och då, då han tyckte att hon var i vägen. Hon skrattade lite och kunde självklart då inte låta bli att ställa sig lite i vägen med flit utan att det skulle bli allt för uppenbart.
Hon tog ett stop av det något ljumna morgonmjödet och en bit bröd och ost som stod framduka…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg mot hans föräldrar och Villi. Det var upprörda rösten som talade där uppe, det kunde hon läsa ut på Villis vilda gestikulerande och snart hade han dragit med kungaparet in i bastun igen. Hon rynkade lite på pannan och undrade vad det hela handlade om. Men släppte det sedan då hon insåg att det var Villi och det kunde l…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon log lite snett då han verkade komma på sig själv och vände sig sedan om för att ge henne utrymme att klä på sig ifred. Hon log åt det hela och tänkte på Villi i bastun. Han hade inte vänt sig om och hon skrockade till kort vid tanken.
Hon drog upp byxorna innan hon drog på sig den tjocka tunikan över det hela och sedan ma…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon huttrade lite då hon torkade av sig vid stranden. Kanske borde hon gått in och värma sig igen innan hon klädde på sig men hon hade knappt kommit ut därifrån så hon vågade inte ge sig in igen. Vem visste hur länge kungaparet orkade sitta i värmen och Villi… ja han var ju säkert född i den på något vis och skulle väl kun…[Read more]

Ylva Sigvaldaddottir

Då Villi ändå erkände att han uppskattade hennes vänskap så var det inte med lite motvilja han verkade göra det. Eller med ett ljud som för henne betydde att hennes fråga eller påstående inte uppskattades. Hon kunde inte låta bli att skratta lite åt honom för det innan han satte sig mer upp till rätta och verkade skärsk…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på Villi igen då han skrattade åt hennes påstående att han skulle vara en alv. Klart han inte var alv, det hade hon inte trott heller men han måste ju driva med henne. Han kunde inte vara så gammal ändå? Även om han inte såg gammal ut så verkade han inte heller gammal till sättet. Ingen gammal människa hon kände ändå…[Read more]

Ylva Sigvaldadottir

Hon såg på kungen då han reste sig upp. Hon försökte att inte stirra direkt på honom då han, precis som Villi satt naken i bastun. Han verkade också leta sig ut på något ostadiga ben och lämnade henne ensam med Villi i värmen.
Hon huttrade till lite då det drog in en iskall vind och såg sedan på Villi. ” Så…? Är du alv då? “…[Read more]