Ett svagt leende skymtade på Athanishkas läppar när Nenya kom närmare. Hon såg på henne hela tiden, hur hon hade blicken fäst mot handleden likt besatt. Det spelade ingen roll om Athanishka litade på henne eller ej. Hon tycktes inte alls rädd, snarare tillfreds där hon satt lugnt och sansat på sängkanten och betraktade vampyren. Så simpla, dess…[Read more]

Athanishka låste upp dörren och klev in i sovrummet. Hon stängde dörren mjukt efter sig och höll hela tiden ögonen på Nenya. Märkena på väggen undgick henne dock inte, men så fanns det inte mycket till detaljer i rummet till att börja med vilket fick det mesta att stå ut. Den djuriska sidan som tycktes ha tagit över Nenya tycktes inte påverka…[Read more]

Sårad en gång var en underdrift utan dess like. Athanishka hade suttit instängd djupt inne i mörka, kalla berg i otaliga livstider. Vad Nenya såg som hela sitt liv var tidsmässigt bara en liten pust i en lång enslig tidslinje för Athanishka. Ensam hade hon suttit där, vant sig vid mörkret, blivit galen flera gånger om innan hon hittat sig själv.…[Read more]

Athanishka drog på ena mungipan då hon inte ens behövde leta sig in i Nenyas huvud för att se hennes tankar. Hon såg hungern i hennes ögon, hur som slickade över sina tänder och förmodligen drömde om att få sätta dem i huden på Athanishka. Blodtörsten var påtaglig i luften, blandad med den järnrika doften av blodet som sipprade ut från Athanishka…[Read more]

”Problem?!” Rhigs röst lät allt annat än glad. Ordet kom ut med en stor portion irritation, mest över att hon satt fast i den smala gången och inte ens nästan kunde åla sig ut till dit Renn var. Hon höjde blicken, blinkade bort damm från fransarna och tittade stint på henne. Kvinnan var blek som ett spöke. Rhig visste inte om det berodde på att…[Read more]

Athanishka tog ett djupt andetag och höjde oimponerat på ena ögonbrynet när den unga Nenya hade sönder glaset i tavlan. En suck slapp ut när en av skärvorna höjdes mot henne. Det bleka ansiktet var lugnt och tycktes inte reagera på Nenyas brusande humör. När skärvan kom flygandes duckade Ashera och lyckades precis undvika den, hörde hur den slog…[Read more]

Alla verkade vara med på Ise och Vidars plan. De var givetvis tvungna att handla kvickt för att försöka rädda Sigrid, men Abbe grimaserade ändå ogillande.

”Detta är galenskap” muttrade han för sig själv men tog ändå ett stadigt grepp om repet. Även Odd hjälpte till att hålla emot, även om hans veka armar knappt gjorde någon skillnad. Stenen som…[Read more]

Athanishka tittade misstyckande på tavlan som ramlade ner och vred sedan långsamt blicken mot Nenya igen. Det lilla man kunde se av hennes en gång vackra blå ögon, nu bleka likt hos en djuphavsfisk, var tillräckligt för att se vart hon tittade någonstans. Nenyas ilska tycktes dock inte bekomma den märkliga gamla häxan. Hon bara suckade och lutad…[Read more]

”Sjutton år” upprepade Rhig tyst för sig själv, knappt mer än en viskning. Hon kunde inte tro sina öron. Detta var ofattbart. Vad mer var Renn kapabel till om hon kunde hålla sin syster inlåst till att för evigt vara i mellantinget mellan livet och döden. Stackaren förtjänade ro i efterlivet liksom alla andra. Rhig var inte överdrivet rel…[Read more]

En lätt dimma hade börjat rulla in på markerna nedanför stupet. Det oroade Gerda lite men vinden låg på och skulle förhoppningsvis skicka vidare det förrädiska vädret relativt fort. Odd försäkrade dem att när de fortfarande var nära bergen kunde vädret skifta mycket fort. Ena timmen kunde de få regnoväder, kanske till och med snö, för att näs…[Read more]

All färg dränerades från Rhigs ansikte och hon bara stirrade på Renn. Hörde hon verkligen rätt? Läste hon in för mycket i hennes ord? Rhig kanske inte var vassaste kniven i lådan men nog kunde hon sätta ihop dessa pusselbitar. Hon såg sig omkring och kramade sin yxa hårt i handen, redo.

”Vänta lite här nu… Menar du alltså att din syster är kvar…[Read more]

Verena stirrade stumt på Sloan med en förvirrad uppsyn och hopdragna ögonbryn. Hon hade aldrig ens haft en tanke på att Vinga haft känslor för henne. Verena var generellt väldigt dålig på att uppfatta känslor av romantiskt slag, både mot sig själv och mellan andra. När romanser påpekades inom kompaniet – för det hände givetvis ibland – var hon…[Read more]

Gerda ryckte på axlarna, hade inte direkt en bättre idé att komma med utöver att lämna jakarna.

”Det är ju lugna djur så det kan gå!” sade Abbe optimistiskt och log snett. Han och Vidar kunde säkert med sin råstyrka få det att funka, bara de lyckades säkra upp de stackars djuren ordentligt så inget kunde hända dem om de blev rädda halvvägs ne…[Read more]

En djup bekymmersrynka bildades mellan Rhigs mörka ögonbryn. Hon förstod inte riktigt varför hon blev anförtrodd med en så pass välbevarad hemlighet, även om hon antog att det hade med hennes nya position att göra. Hade den förre i hennes tjänst fått samma kunskap? Rhig vred lite obekvämt på sig och följde efter Renn in i cellen, tittandes miss…[Read more]

<p style=”text-align: left;”>Bastian hade lyckats hålla minen fram till det att Leionsköld började häva ur sig vad han sagt till Izana. Hur vågade han? Äckliga kräk! Han förtjänade inte att andas samma luft som henne ens en gång. Och Izana hade hanterat allt själv, kanske tagit emot fler kommentarer som hon inte berättat om. Han hade ju själv hö…[Read more]

I ett nöjt flin skrattade Bastian tyst bakom stängda läppar. Givetvis hade ingen sagt något om en våldtäkt men han njöt lite av att se paniken i riddarens ögon. Framför allt fick de hans hela bekännelse i ett nafs eftersom det han gjort egentligen var mildare än anklagelsen. Var det milt nog för att slippa ett straff? Inte ens nästan. Bastian känd…[Read more]

Bastian tog ett kliv tillbaka och betraktade ointresserat de båda männen som nu stod uppbundna med munkavel. Kan kunde se rädslan i adelsmannens ögon medan den äldre soldaten bara stirrade stint på honom och Bern. Han visste att de två fått reda på vad han gjort och tycktes stålsätta sig mot vad som komma skulle. Frågan var om det skulle gå s…[Read more]

Nej, det var nog sant att Leionsköld kunde skatta sig lycklig att Izana inte sökte hämnd. Bastian kunde minnas striden i sin kusins borg då hon mer eller mindre slaktat de omkring sig. Han mindes att han tänkt att hon var spritt språngande galen. Det var något i hennes blick, utöver det att hon tycktes njuta av blodbadet. Bastian skulle inte di…[Read more]

Bastians väpnade, en 19-årig adelsgrabb vid namn Laurens, hade magiska sociala förmågor. Nåja, det var inte riktig magi men han visste precis vilka frågor han skulle ställa och till vem. Utöver att han utav tvekan passade upp på Bastian och deltog som stridande i kriget var hans sociala förmågor guld värda. Det gav fursten en insikt i vad hans ma…[Read more]