Bain stod en aning handfallen och överrumplad av allt som hände helt plötsligt. Blicken flackade mellan personerna som anlänt, Agaroth och Aenya. Något som förvånade honom var den starka känslan av tillhörighet när dessa främlingar trätt fram. Visst, han kände absolut ingen annan där och de skeptiska blickar han tidigare fått skulle väl knappast b…[Read more]

Verena suckade mot Vingas axel. Det kändes lugnande och tryggt i hennes famn, som att få en liten hemkänsla. Hon njöt tyst av beröringen men vad idel öra till vad som sades. Slutligen grymtade hon tyst med en klagande ton och drog sig undan. Hon stod fortfarande nära sin vän när hon vred på sig och gav Sloan en bitter blick trots att hennes ög…[Read more]

Abbe hade inga större planer på att oroa sig över Ises huvud. Det var Vidars jobb. Men han gjorde en notering av att ha lite koll på henne, speciellt om hon skulle börja må illa. Hon var en stark person dock och fullt kapabel att ta hand om sig själv. Ville hon inte bli daltad med skulle Abbe minsann inte bekymra sig med det. Han fiskade fram e…[Read more]

Lugn och fin nu, flicka lilla, ljöd en röst som trängde sig in i Nenyas tankar. Den kvinnliga rösten väste och lät allt annat än välmenande samtidigt som den var len och sjungande vacker. Fördärvad och ljuvlig, mörk och klingande – en motsägelse i allra högsta grad. I samma ögonblick som den upprörda kvinnan stormat ut genom ytterdörren grep…[Read more]

Bastian lyssnade på vad hon sade utan att yttra ett ord. Han kliade sig i skägget och satte sedan händerna platt mot bordet med blicken låst på kartan. Han tänkte och tänkte. Ingen vågade säga ett ord, även om de alla fick gott om saker att säga efter vad Izana berättat. De sneglade bara på sin numera frustrerade furste som fick en allt djupare…[Read more]

När Bastian klev in i tältet låg alla ögon på honom. Han kunde inte påstå att han ogillade känslan det gav honom. Hans mor hade sedan hans barnsben ingjutit i honom att han behövde fånga ett rum och att han förtjänade allas respekt. Som om han var född till det. Som om världen låg i hans händer trots att han bara var furste. Det var tack vare h…[Read more]

Abbe hade aldrig riktigt tänkt så mycket på Sigrids närmanden. Hon var väl närgången som person antog han. Ville man komma någon vart där fick man dessvärre vara mycket tydligare och inte bara vifta lite på ögonfransarna. Sådana små hintar förstod inte Abbe. Dock såg han Ises sneda blickar och funderade ett slag över vad de kunde betyda. Knappast…[Read more]

Renns nervösa svar fick henne att undra. Framför allt tänkte Rhig att hon gått över gränsen och förmodligen sagt något korkat. Men hövdingafrun verkade ändå inte helt emot hennes idé. Kanske tyckte hon också att det kändes fel att behandla folk på det sättet? Oavsett hakade hon på hack i häl.

”Asså jag inser ju att det är helt omoraliskt och a…[Read more]

När de andra två hintade om att Bastian inte längre fick dela säng med Izana slokade han något och ögnade dem med avsmalnade ögon. De tycktes glömma sin plats och att det var Bastian som var högsta hönset här. Fast helt ärligt uppskattade han att de kunde driva med honom. Det var nog därför han trivdes så bra i deras sällskap. Umgänget blev a…[Read more]

Ise sa förvisso att hon var okej men Abbe såg tvivlande på henne. Det var en rejäl smäll hon råkat ut för. Förhoppningsvis var hon inte lika envist stolt som hans egen lillasyster som över sin döda kropp skulle belasta andra med bekymmer, allra minst om hur hon själv mådde. Han sneglade på Vidar som för att dubbelkolla om han trodde fullt ut på s…[Read more]

Tack och lov för de andra! När besten började slänga sig och försöka finta huggen – som borde tagit ner den för länge sedan – såg Abbe sin chans. Han kravlade snabbt bakåt där han låg under björnen och snart hade han tagit sig långt nog för att inte längre vara inom räckhåll. Först då började han kravla sig upp från marken. Hans andetag var…[Read more]

Bastian höll om henne hårdare när hon gosade in sig i hans famn. Det kändes som att han skulle smälta när hon gjorde så. I ett djupt andetag kysste han hennes hår och slöt ögonen, njöt av stunden så mycket han bara kunde. Han önskade att de kunde stanna i sängen längre och bara njuta. Bastian öppnade munnen för att svara henne men stegen utanför p…[Read more]

En lång suck lämnade Athanishka när hennes räddare nappade på idén om att stanna. Hon tittade en stund på det lilla huset innan hon manade på hästen och följde efter. Hovarna sökte sig vant fram mellan stenarna och klappret från dem tycktes ätas upp av den tunna luften och dimman som var på väg in upp för berget. Vid förfrågan om hon kunde låta bl…[Read more]

Det var det fulaste, vidrigaste och mest rysliga han någonsin sett. Abbe svalde hårt för att inte tappa fattningen och istället fortsatta stjäla bestens uppmärksamhet. Det ryckte nöjt i ena mungipan när hans dumma manöver tycktes fungera och varelsen kom emot honom. Abbe snurrade svärdet i handen – en grov svängd klinga med slarvigt läderinklätt…[Read more]

Athanishkas ögon smalnade av vid frågan. Hon snörpte på överläppen och hennes kloliknande fingrar klickade irriterat mot varandra. Demonen. Anledningen till hennes långa plåga. Hon tog ett djupt andetag men slet inte blicken från landskapet framför sig.

”Demoniska runor. Invävda i förbannelsen som gjort att han tagit del av min kraft genom a…[Read more]

”Ise, nej!” Den panikartade viskningen blev snarare ett snäsande efter henne när hon gav sig i väg. Abbe svor tyst för sig själv innan han gick över till de sovande kamraterna och sparkade på deras fötter för att de skulle vakna upp. När han började se livstecken och kunde möta deras blickar höll han ett hyschande finger mot läpparna innan h…[Read more]

Rhig gick efter hack i häl, mån om att inte hamna efter. Inte för att det var svårt men hon ville visa framfötterna och att hon var redo att börja jobba. Hennes mun blev först till ett tunt streck vid frågan. Vad visste hon? Rhig grävde så mycket hon kunde i hjärnan. Det gick sådär.

”Eh… Jo men att ni… vi… dem? Att försvaret försvarar staden.” [Read more]

Ja, det var sannerligen en fin målbild. De två, en lugn vardag samt tid och ro att ligga under täcket länge nog för att bli uttråkade – något han visste skulle hända dem båda. De hade ingen ro att såsa. Men Bastian skulle utan problem spendera flera timmar med att gosa i sängen… fast gärna inomhus och inte i Berns säng. Gubben skulle ha ihjäl…[Read more]

“Hm” var det enda Athanishka svarade först, som om hon var besviken eller bitter över att inte introduceras till alvens älskade pigor. Hon satt rakt i sadeln, som om hon trots sin långa exil inte glömt hur man följde med i rörelserna eller styrde sin häst. Något vackert ekipage var de kanske inte, men ingen hade kunnat gissa att hon nyss kommit u…[Read more]

Abbes ögon betraktade eldens lågor hela tiden som Ise berättade sin historia. Hans ansikte var pinat vid minnet av sorgen de alla känt när de fått höra om Ise och Vidars mammas död. Hela kvarteret hade haft minnesstund och Abbes föräldrar hade ordnat en middag till hennes minne när staden slutligen var rensad på de som rest sig från döden. Han l…[Read more]