Hon stod med ryggen mot legosoldaten en liten stund och begrundade det hon sett under uppvisningen. Om det inte hade varit för att hon själv fått en grundläggande skolning i stridens konster, och det faktum att hon var bekant med mer än en demon, så hade hon antagligen inte noterat det hon noterat där inne i tronsalen. Nu snurrade hon sitt vingla…[Read more]

Neeana spände sig… anfallna… helt blodig… Kunde de prata om far!? Vågade hon hoppas?

Men tänk om hon hade fel… Att få upp hoppet för att få det krossat igen skulle vara alldeles för smärtsamt. Så arga de var på drottningen tydde ju på att hon höll på såhär ofta. Hur skulle far kunnat komma till rebellerna, han kan ju inte haft en aning…[Read more]

Neeana spände sig och stirrade på rebellerna. Hon visste inte vad hon skulle känna… Drottningen hade dödat mor för att hon trodde hon tillhörde dem.. falskt naturligtvis! Och nu också far! En viss del av henne såg dem som ansvariga för allt det här!

Men.. en annan del av henne såg upp till dem.. De bekämpar den drottning som faktiskt ga…[Read more]

Neeana följde efter Ati.. hon var ju trots allt experten… Hon sträckte ner handen i säcken och tog lite bröd som hon började tugga på.

Efter att hon svalt brödet frågade hon. “Måste vi… ofta gömma oss?” med tonen som -är det här mitt liv nu?

Så som mörkret skingras på dagen återvänder det också om natten, och skuggorna tog stilla tag i Djans hjärta. Han var inte längre ensam, och hålet hans mor lämnat i honom då hon övergett honom i döden var plötsligt fyllt av en kärlek. Som den kärlek bara en mor har till sina barn. Men det var en sträng kärlek, en kärlek som inte gav utrymme för mi…[Read more]

Ett ekande djupt skratt som både lät hatiskt, mörkt och kärleksfullt lockande på samma gång fyllde det ekande utrymmet där han stod.
‘Vill du verkligen veta vem jag är?’ frågade hon, rösten verkade komma från flera håll.
‘Nå väl, vänd dig om…’ sa rösten stilla, och bakom honom kunde han höra de skrapande rytmiska stegen som så många hade djup a…[Read more]

Då Djan rotade omkring i Seras huvud och i hennes sinnen fanns det först bara en känsla av något som var annorlunda. Det kunde så klart bara vara faktumet att alla sinnen fungerade olika, och hade olika melodier – så att säga – på samma vis som alla platser var olika. Men det var något som alltid fanns där, något som bevakade honom. Och det var in…[Read more]

Corrin stirrade storögt tillbaka, fortfarande med våta ögon. “Vart då? I rucklet kommer jag bara in om jag ska sova i Hudds säng!” Hon rös till.

“Och jag kan knappast resa långt barfota!”

Hon lyfte koltyget och höll upp ett ben för att visa en mycket mindre fot än hon haft förr.  Skorna hade hon sprungit ur när Finn dragit med henne. De va…[Read more]

Corrin började slappna av i omfamningen tills hon blev anklagad för att bete sig som en kvinna! Hon var ganska säker på att Finn också skulle bli upprörd om alla hans framtidsutsikter skulle krossas och han fick bära skammen att bara en liten ynklig.. “flicksnärta”.

“Hördu, jag tr…”

Så avbröts hon av Finn… han pratade som om han inte ens m…[Read more]

Kvithera fann hela ordväxlingen tämligen underhållande, och gissade ändå att Saga sa vad hon sa för att få behålla sin heder. Men hon gjorde inget problem av det, trots allt skulle hon inte heller vilja försöka häva öl med det sällskapet som fanns här. Då Jasper började tala igen vände hon sin uppmärksamhet till honom, och hummade lite över…[Read more]

Ilskan brusade upp snabbt! “Jag är ingen flicksnärta!!”

Hon stönade i frustration när hon hörde sin egen… flicksnärtiga röst uttala det mest motsägelsefulla hon någonsin hört. Uttrycket gick från ilska, till frustration till rädsla. Finn hade ju rätt. Det enda värdet för Hudd hon hade nu var i sänghalmen.. men.. de kanske kunde övertala gubben…[Read more]

“F.. fly? Men -AHH!” och skrek till när Finn började dra med henne. Finn hade väl aldrig varit starkare än Corrin? Det var helt vansinnigt hur lätt hon var att släpa med i språng.

När de stannat i den andra gränden stirrade hon argt på Finn. Fly? Som om att fly var det viktigaste just nu, det viktigaste var ju såklart att återställa Corrin!!

Ho…[Read more]

Neeana slog armarna omkring sig själv.. så det var en del att vara en av de utfysta.. att ständigt vara jagade?

Hon kröp in bland bråten och satte sig så bekvämt hon kunde.. “Hur länge måste vi gömma oss?” viskade hon.. hon började fingra på såännet som höll ihop den stora revan i klänningen.

Corrins ansikte förvreds i ren terror när Finn uttalade att hon var en flicka, som om det blev verkligt först när någon uttalade det! Och i det ansiktsuttrycket omformades även ansiktet, inte helt bortom igenkänning men det såg inte ut som ett manligt ansikte längre… det fanns fortfarande Corrin-drag kvar och hans ärr på vänstra delen av kä…[Read more]

Corrin strrar förargat på den tafsande Finn och är beredd på att säga ifrån innan han inser.. vad som faktiskt tafsas på. Han stirrar ner på brösten som.. inte kunde misstagas för tyg eftersom han faktiskt kände en hand på ett av dem. En av hans egna händer lyfts upp på det andra, för att vara säker på att det är verklighet.. “Vad i helv….”…[Read more]

Kvithera betraktade Saga lite roat, och samtidigt med ett höjt ögonbryn. Samma min som man hade då man såg någon som gjorde något lätt groteskt, och lätt imponerande på samma gång.
‘Kvithera… Trevligt att träffa dig Saga.’ sa hon lite släpande, lite vaksamt, lite osäker över vad hon skulle tycka om hela denna situation. Plötsligt satt de där al…[Read more]

Corrin svär för sig själv, tar Finns arm och springer! Hela vägen till gränden de brukar gömma sig i. “Helvete, Finn, har du redan glömt hur man smyger! Vi tränade förra veckan!” han såg över sig själv och suckade lättat. Fortfarande grymt irriterad, men det var skönt att gubbens magi verkade vara skitsnack. De kom undan men han hade varit mycket…[Read more]

För allt hans smygande så spelade det inte så stor roll, trots att Encaz var gammal var han inte döv. Och heller var han inte blind. Dörrens knarrande kunde lika väl varit ett stort skrik i den spända tystnaden som låg mellan Encaz och flickans pladdrande. Gubbens uppmärksamhet vände från den så kallade flickan till den andra bakom honom och h…[Read more]

Corrin tog ett steg bakåt och lyfte händerna till munnen. “Åh, förlåt herrn, jag ber allra ödmjukast om ursäkt, jag ska inte bara lämna dig ifred, jag ska se till att alla andra flickor är tystare än vanligt, vill du att jag ordnar att din mat ställs utanför dörren så vi inte ens behöver knacka när det är dags? Och i så fall, vad önskar herrn äta?…[Read more]

Encaz hummade något för sig själv, han hade precis tänkt återvända till sitt arbete då flickan började pladdra igen. Och inte ens han i hans fokus kunde missa hennes patetiska försök till att förföra honom. Eller att försöka få bort honom från hans arbetsrum. Det hela gjorde honom misstänksam, för att inte säga det minsta. Bäst att ta reda på vad…[Read more]