Neena skruvade lite på sig. Det här lät inte passande… att dela kroppsvärme var ju inte helt ovanligt men något gnagde i bakhuvudet. Hon insåg att detta kan ha varit förolämpande, som om hon inte ville vidröra Ati av någon elitisk anledning. “Umm.. förlåt.. jag.. det är inte..” Hon suckade. “Förlåt. När du först dök upp.. dina.. umm.. kläd…[Read more]

Neena såg oförstående på Ati. hur skulle hon kunna hjälpa om hon inte ens har en filt till sig själv?

“F…f. fryser inte d.. d… du?” får hon fram mellan klackande tänder.

Solen hade varit uppe när Neeana somnat. När hon slog upp ögonen var det kolsvart och iskallt. Hon huttrade och satte sig upp. Revan i klänningen hjälpte ju inte heller. Hon kramade om sina ben och gungade fram och tillbaka för att försöka generera värme.

Hon såg på Ati som låg ihopkurad och verkade sova gott… stackars flicka som blivit van…[Read more]

Ailis spände sig, skulle hon rida själv!?

Hon viftade försiktigt med tyglarna, men som tur var satt hon på en van och klok häst som förstod vad hon ville och travade in i den dolda grottöppningen. Ailis såg sig över axeln… vart tog kvinnan vägen? Vad skulle hon göra här alldeles själv?

“…hallå?” viskade hon försiktigt.. som om hon fortfarand…[Read more]

Barastars ledare Gharf var en man som började närma sig sextio år. I sin ungdom hade han varit deras främsta kämpe, och det hade gett honom positionen han hade idag. Under årtionden han suttit på Styrkans säte hade ingen lyckats besegra honom i tvekamp, och senast hade varit bara några veckor sedan. Han skulle inte erkänna det eller visa det offen…[Read more]

Utanför höll resterna av Karms armé på att samla sig, hjälpa och rädda de de kunde, samla ihop kropparna på de som var kvar. Så snart de kunde skulle de mobilisera sig och återvända till Hannadon, men Sandor hade en del diplomatiska ärenden att avsluta först.  Det enda som höll igång honom just nu var ren beslutsamhet och viljestyrka. S…[Read more]

Hon såg på marken… Hon trodde hennes tunna halmmadrass hade varit obekväm. Marken. Utomhus. Detta var hennes liv nu.

Tårarna började rinna igen. Hon var trött… Det var ännu tidigt på dagen men så mycket hade hänt, så mycket hade förlorats, så många tårar gråtits…Det var väl bara att vänja sig. Marken i en gränd var hennes säng nu. Det var n…[Read more]

Neeana bara stirrar. Ati hade alltså varit utstött så länge hon kunde minnas.

Men det är såklart.. vilka chanser fanns det att klättra när det inte fanns något att börja med.

Hon sjönk ihop. När du väl når botten är du tydligen där för att stanna.

“Så… här är vi… alla våra sommrar.” sa hon med en besegrad suck.

“Hur.. sover d.. vi?”

Den rödhåriga flickan höjde ett ögonbryn åt hans ordlek, och skrattade lite åt det hela med en skakning på huvudet som fick hennes hår att yra omkring lite, nästan som eld i det behagliga skenet inne i värdshuset. I hans ord kände hon igen sig allt för väl, och var nästan förvånad. Trots allt var den överväldigande majoriteten av de som studerade…[Read more]

Neeana nickade.. tyg.. det kunde hon jobba med… om det gick att ordna. Hon såg på maten… hon var hungrig, nästan yr av hunger. Hon tog upp en bit bröd och tog ett försiktigt bett. Det började försiktigt men det tog inte lång tid innan hon började äta nästan glupskt, magen ville ha näring nu nu nu!

Efter ett par tuggor svalde hon och kände d…[Read more]

Neeana tog spännet och såg på det. Hon snörvlade och vred på sig för att försöka fästa det över revan. Det hjälpte inte särskilt mycket, eftersom klänningen var för liten krävdes lite kraft för att dra ihop den, vilket resulterade i en åtta-formad öppning istället för den avlånga revan. Lite bättre kanske men. Hon suckade och lade armen längst sin…[Read more]

Neeana hoppade skrämt till när Ati plötsligt dök upp. Hon såg säcken och insåg att hon kanske hade lyckats i alla fall, Ati hade funnit henne värd att komma tillbaka trots allt. Hon skakade på huvudet och torkade näsan. Hon vred på sig och visade upp revan som blottade alldeles för mycket hud för att vara acceptabelt bland.. ja varsomhelst…[Read more]

Förändringen i mönstret var uppenbarligen helt oväntat, för när Aife tog ett steg bakåt och soldaten såg ett tillfälle att resa sig upp så tog han det. Han hade knappt kommit halvvägs upp på fötter igen innan kvinnas svärd svepte över hans oskyddade nacke och separerade hans huvud från resten av hans kropp. Man kunde skymta ett ögonblicks förv…[Read more]

Ett handtag sa mycket om en person, och hans stadiga och snälla – nästan för försiktiga – grepp sa att han var en person som sällan tog för sig eller stod i rampljuset. Det sa också att han inte var en person som ofta kom fram och talade med främlingar på detta vis, och det gjorde henne något nyfiken över hur det kommit sig. Likaså berättade h…[Read more]

Hon väcktes ur sina tankar av den andra kvinnans röst. Hon hade inte hört det första hon sade, eller så hade hon helt enkelt inte lagt särskilt mycket vikt vid komplimangen, men de sista orden hörde hon.

”Ja tack”, svarade hon med ett leende, kanske lite konstlat men ändå uppriktigt. Hon hade inte för avsikt att vara otrevlig mot de som tjänade h…[Read more]

Soldaten vacklade och föll, men inte helt. Han tog emot sig på ett knä och höjde instinktivt sitt vapen för att parera hugger som han förväntade sig skulle komma direkt efteråt. Han kanske inte såg mycket ut för världen, men han hade en gång varit Me’er och han hade inte förlorat all förmåga för logik och konsekvenstänk bara för att han blivit…[Read more]

Neeana drev snyftande tillbaka för att sitta under det där bordet, övertygad av att hon saboterat hela åtagandet med inkompetens. Hon vred på sig och pep till ännu mer bedrövad. En reva från armhålan ända ner till höften hade rivits upp när hon fallit på ändan.

Gubben hade haft rätt, så kunde hon inte låta någon se henne.

Då Jasper dök upp vid Kvithera gav hon honom en lite vaksam blick. Hon kunde inte minnas när någon varit trevlig mot henne för trevlighetens skull, och sedan hon kom hit hade hon hållit sig mest för sig själv förutom då hon skapat oreda omkring sig. I vanliga fall skulle hennes uppmärksamma blick ha märkt honom långt innan han dök upp vid henne…[Read more]

Neena såg förstenad ut en stund. Hon hade aldrig varit den som skällde ut eller ställde till med väsen, det var svårt att se hur hon skulle kunna förmå sig att göra det även de bästa av dagar och det här var absolut inte en av dem. hon började vandra ut mot en köpman, som om hon gick i sömnen. Hon stod still där felra sekunder innan hon försi…[Read more]