Neena såg förstenad ut en stund. Hon hade aldrig varit den som skällde ut eller ställde till med väsen, det var svårt att se hur hon skulle kunna förmå sig att göra det även de bästa av dagar och det här var absolut inte en av dem. hon började vandra ut mot en köpman, som om hon gick i sömnen. Hon stod still där felra sekunder innan hon försi…[Read more]

Neeana stannade till, lätt förfärad. “Distraherar? Hur?”

I hennes fantasi skulle vilken köpman som hälst i bästa fall spotta på henne för att ens våga vanära hans vardag med sin närvaro och i värsta fall tillkalla vakter så fort hon kom nära.

Hon suckade.. Något måste hon ju göra… Att låta Ati göra allt jobb själv skulle säkerligen få henne…[Read more]

Neeana lät sig själv bli ledd men såg lite orolig ut.. skulle de.. stjäla mat? Från torget? från någons hem? Hur fick de utstötta tag på mat.. måste hon skada någon?

Ja det var oro som kom över henne men å andra sidan var den något mindre förkrossande än den förtvivlan och sorg som visserligen fortfarande var där men hon nu kunde distraheras…[Read more]

Hon såg på handen på sin axel.. och tog den i sin hand, tacksam för omtanken. Hon skakade sedan sorgset på huvudet.

“Det var inte flykt han sökte.. det var tid åt mig att undkomma.”

Det var inte en bra idé att fortsätta prata om honom, för där brast dammarna igen och gråten kom tillbaka.

Neeana lät sig hjälpas upp, försiktigt och på vacklande ben. Hon såg över nya revor som dykt upp på klänningen efter att ha sprungit oförsiktigt i ett för litet plagg. Hon kastade ett öga på Atis kläder igen… snart skulle väl hon också behöva gå i karlakläder, men vad gjorde det? Det fanns ingen familj i världen som skulle låta sin son trolo…[Read more]

Neeana synade Ati, förvånad över namnet. “Åh.. förlåt, jag trodde..” hon avbröt sig själv. Ati behövde inte veta att hon misstagit henne för en pojke.

Hon snörvlade och torkade nsan med en ärm. Hon skulle.. visas repen… lära sig leva som den ohyra hon skulle behöva vänja sig vid att vara. Men ändå var det lite värmande att en total främling so…[Read more]

Ailis slutade inte skaka av gråt, Hon försökte men det var omöjligt. Det var som en mardröm, när som helst måste hon få vakna och lugna sig, hon skulle vakna av att Colvin hånade henne för att ha försovit sig, hon hade gott tagit emot bannor för att ha latat sig i sängen från både mor och far om det betydde att ingen av dem… blödit ut på g…[Read more]

Neena såg på sin klänning. För liten. Sliten. Trasig. Hår? Är det en sak.. som kan förloras?

Hon såg på Ati.. Tårarna har inte slutat rinna men gråten har i alla fall blivit mindre ljudlig.

Hur kunde hon tänka på mat när far förmodligen just dödats? Hennes mage kurrade och avslöjade henne.. de hade ju missat frukost och med de knappa ransoner…[Read more]

Det var en väldigt klen tröst.

Att inte längre vara jagad fick inte far tillbaka.

Att inte längre vara jagad ändrade inte det faktum att det lilla hopp om ett drägligt liv var krossat.

Mat? Nej.. hon hade ingen mat. Det var far som hade brödet. Det var kyrkan som stod för måltiderna. Kvar fanns ingenting.

Hon kröp besegrat in under bordet oc…[Read more]

Neeana flämtade till, föll bakåt och kröp baklänges sittandes ett par steg. Hon hade varit säker på att hon var ensam så den plötsliga rösten hade skrämt upp hennes panikslagna hjärta rejält. Hon kisade med blicken när hon såg det lilla ansiktet.. en ung.. pojke? Sannerligen ingen vakt i alla fall. “Han” såg ut att vara en av de utstötta… de…[Read more]

Neeana irrade sig fram över torget i ett försök att inte komma för nära folk med med.. de där blickarna. Blickarna med avsmak och avsky… Förtvivlad och skärrad och gråtande såg hon verkligen inte anständig ut, att hennes klänning både var för liten och trasig slog sönder alla tvivel att hon var en av de utstötta. Och de blickarna båda skrämde oc…[Read more]

Neeana sprang förvirrad på bakgator tills hon till slut kom ut på torget utan att ha ens planerat det. Hon stannade upp, skärrad och rädd. Det kändes som om folk stirrade på henne och hon försökte göra sig liten. Hon gick hastigt över torget för att kunna gömma sig på bakgator på andra sidan. Hon insåg att de så klart inte visste att hon var… e…[Read more]

Neeana slår händerna om munnen, hon kunde ju inte lämna sin far att fångas och avrättas… men å andra sidan fanns det ingenting hon kunde göra och han skulle ha större chans att klara sig om han inte behövde tänka på hennes säkerhet utöver sin egen.

Hon kved till och tog ett par steg bakåt innan hon vände och sprang gråtande därifrån.

Neeana följde med utan att tänka.. vad skulle hennes tankar i situationen ändå leda till, hon hade aldrig varit med om, eller ens drömt om att vara med om något liknande! Så mycket förstod hon att det skulle inte räcka att bara röra sig framåt, de måste lyckas svänga undan någonstans där deras förföljare skulle ha flera vägskäl utan att veta vilk…[Read more]

<p style=”text-align: left;”>Neeana skakde på huvudet. Hur skulle hon kunna veta hur en skakar av en vakt?? Hon började också bli andfådd men kände med oro sin far sakta ner innan henne.</p>
“Hur då??” De var snart förbi bakgatorna och skulle snart tvingas ut på mer allmänna ytor.. det kunde inte vara bra!

Ailis fortsatte stirra på Zyaté… hon kunde inte lämna mor men.. vad kunde hon göra??

Snyftande började hon försöka sig upp på stoet. Hon hade aldrig ridit förut, aldrig färdats längre än gångavstånd från hemmet. Det såg väldigt oerfaret och ineffektivt ut men upp kom hon till slut, hennes ansikte fullt av panik, chock och skam.

“De… de…[Read more]

Ailis stirrade i total terror, som om hon inte ens förstod var hon tittade på. “mm.. mm…” hon kunde inte få ut några ord.. men hon försökte nog nämna sin mamma… hon måste ju komma med dem! Hon kan inte fly utan mor!

Hon var spänd, skräckslagen och i total chock. Om Alvkvinnan drog med henne skulle hon inte ha sinnesnärvaron att hindra sig…[Read more]

Neeana var inte van vid någonting sånt här men det krävdes inget geni för att veta vad de måste göra.

Hon tog sin fars hand och sprang så fort hennes ben kunde bära! Hon visste inte vart eller hur de skulle skaka av vakterna men just nu fanns det bara en sak. Spring! Hon hoppades att något svar skulle uppenbara sig eller att far skulle komma på…[Read more]

Svärdet var imponerande och viset på vilket kvinnan höll i det var likaså. Något inom henne hade väl kanske redan från början förstått att denna kvinna var speciell, annars hade hon inte bjudit in henne till en audiens från första början, men det var ändå tillfredsställande när aningar och misstankar bekräftades.

Mannen framför Aife verk…[Read more]