Audgisil fick genast intrycket att Vasilij var en man som var mer på hans egen nivå, snarare än Karmaner och övriga som alltid såg ned på alla som var annorlunda eller av andra kulturer. Och åtminstone seden med att greppa tag i den andres underarm i hälsning delade Kaldrland med detta land så det var utan tvekan och på instinkt som han besvarade…[Read more]

Den unga gatuflickan stirrade storögt på den lilla krabaten som nu vinglade och yrade omkring bland hennes filtar. Instinktivt mer än något annat drog hon undan sin hand då den försökte nafsa efter henne. Kunde det vara… en drake? Hela sitt liv hade hon trott drakar bara var legender, sagor. Vem med sitt friska sinne i behåll skulle kunna t…[Read more]

Gatuflickan hade somnat i en lätt sömn under sin filt, trots allt lärde man sig som gatubarn i Celeras att aldrig sova allt för djupt ifall någon av de andra gatubarnen skulle hitta ens tillhåll. Då skulle man vara tvungen att vara kvick på fötterna och snabbt springa därifrån. Men denna gång vaknade hon inte av ljud utifrån, utan istället vak…[Read more]

Kiel nickade åt hennes ord. Vad han skulle göra med ett vapen visste han inte, trots allt var han ingen kämpe. Men han plockade upp det första långsvärd han fick syn på, mest för att det så imponerande ut, och fäste det i sitt bälte med fumliga händer.
‘Hur fan gör vi nu då?’ väste han, de hade nog inte många ögonblick på sig innan vakter skul…[Read more]

Arand ignorerade först Eyirins attityd och kommentarer. Trots allt hade man ett arbete som han där man dagligen mötte varelser från ens värsta mardrömmar fick det hennes baravado att missa sin effekt en del. Så han mötte henne bara med en blick och ett höjt ögonbryn.
‘Lämna dem, eftersom de kommer dra till sig alla odöda inom lukt och hörhåll. Oc…[Read more]

Ayperos gav en tacksam nickning åt Nenya och satte sig ned på en stol med en grimas.
‘Det kommer ta tid för mig att återställas helt, men blod  från en stark krigare blir en bra start. Jag kan behöva sända ut dig på lite andra ärenden som kan hjälpa oss båda att återfå vår styrka. Jag ska försöka lämna lite åt dig med.’ försäkrade han henn…[Read more]

Nere i snöfloden kunde man se det exotiska skeppet från Kaldrland dekorerat med krigarnas färgglada rundsköldar som påvisade vem de var och varifrån de kom. Drakhuvudet på skeppets front var både vackert och skräckinjagande. Ett tag innan hade skeppet kommit upp för snöfloden med hjälp av krigarnas åror och lagt sig i stadens hamn. Kaldrländarn…[Read more]

Trollkarlen duckade för en gren, detta började bli farligare, men han måste vänta på hennes svar ändå. Visst för att han förstod att hon kanske inte litade på honom eller magin, det kunde knappast hjälpas just nu. Men han var ändå glad att få en nick som svar. Det fick ta och duga för de måste ut innan skogen tog fast dem. Xharin drog henne närm…[Read more]

Catea verkade inte medveten om den blick Lucas gav henne från topp till tå, utan nickade bara på ett formellt vis då han presenterade den lilla krabaten. Hon verkade inte en person som skämtade så mycket, men hon unnade sig ett litet leende åt Gorkäfts sätt att tala.

‘Jag får ta ditt ord för det. Trots allt har jag aldrig träffat en riddare i r…[Read more]

En bit mellan några hus kunde de se en figur som var på väg mot dem med målmedvetna steg. Denna person stack ut ur mängden med hästlängder då det uppenbarligen inte var en mahadwan. Inte för att det direkt bara var kvinnans utseende som avslöjade det, men främst var det kläderna hon bar som stack ut från de vanliga gröna och bruna färgerna här…[Read more]

Sinya lyckades till och med hålla sig tyst, trots att druidens prat höll på att få henne att koka över. Medan de eskorterades genom portarna och staden som låg bakom den och ned längs med landsvägarna som skulle leda dem till staden Iserion. Men hon gav Tharalion en blick och ett litet leende åt hans kommentar, trots allt delade de samma syn på m…[Read more]

Vilken tid det tog, men de vart insläppta alltid något. Det kändes bra att veta att allt som stod i dokumenten var att han var livvakt åt diplomaten och hans namn. För det hade ju knappast gått annars gissade han. Alven log snabbt men det drog bort till en mer ogillande min. Människor var verkligen ett smutsigt folk, och ännu värre här i staden.
T…[Read more]

Xharin drog upp henne då hon verkade hoppa till tur att han var starkare än han såg ut och kunde dra dem upp och helt plötsligt stod de där i kaoset eld hade fungerat, men om skogen varit som galen innan så vart det värre nu, den verkade verkligen inte gilla eld. Tur den släkts samtidigt som hans hand lämnat roten. Han lyckades få upp sin stav…[Read more]

Ayperos hade inte så mycket som gett Aife en blick, han förlitade sig på att Nenya skulle hålla Isras garde och eventuella hotfulla personer på avstånd om det så skulle behövas. Än en gång gav han henne en nästan hungrig blick med de mörka ögonen och böjde huvudet närstan som i en dans för henne.
‘Tack så mycket, ers höghet.’ sa han med ett behag…[Read more]

“Jag har dig.” Eller han fick hoppas det var hon, men det kändes inte som en rot det kändes som en hand.
Han kände sig lättad då hon klamrade fast vid hans hand och han kramde den i sin och skulle just lyfta då hon meddelande att hon satt fast. Xharin svor tyst, hur?Magi troligen. Nej, han måste försöka lugna ner sig själv innan han ens försökte…[Read more]

Ayperos gav Isra sitt mest charmiga leende, och böjde huvudet artigt för hennes givmildhet.
‘Så klart, ers höghet. Jag skulle inte fråga om det var nödvändigt. Jag är rädd att Loradon huserade ovanligt besvärliga fiender.’ sa han och viftade bort det hela med en handgest. Det var inte ett intressant samtalsämne. De gick några steg till.
‘Så v…[Read more]

Ayperos gick mest i tystnad och betraktade allting omkring dem med en stilla nyfikenhet, men mest för att det krävdes det mesta han hade för att stå graciös just nu i sitt tillstånd. Vad han tyckte om Isra visade han inte, defakto sneglade han knappt på henne utan höll sin blick rakt framför dem. Däremot föll hans uppmärksamhet med intensitet…[Read more]

Ayperos gav en saklig bugning, sådan som den var i hans ansträngda tillstånd.
‘Tack för er givmildhet, ers höghet.’ sa hans silkeslena röst, som trots hans smärta inte visade något av den sorten utåt.

Så han följde henne, inte så raskt som han brukade men förvånansvärt raskt för någon som fått ett svärd genom kroppen och på mer än ett sätt bli…[Read more]