“Giftas? Gift är onödigt. Åtminstone om det är för dig själv.” sa Rushla, lite oförstående över det hela. Varför skulle man ens vilja skada sig själv med vilje? Förstås hade hon gjort det, men inte för att någon annan vill det. Ett simpelt misstag. När musklerna agerade snabbare än pannbenet.

Hon ruskade på huvudet – och nästan sin hela kropp när…[Read more]

Att vara svag var någonting som mörkeralven alltid sett ner på. Det som fått henne att grimasera med avsmak på de varelser ovan jord. Fast det verkade inte finnas något annat sätt att… En suck lämnade mörkeralvens läppar. Hon var tvungen att agera snabbt om hon inte skulle tappa allt de hon kämpat för.

“För all smärta och död. Speciellt mitt…[Read more]

Salim såg förvirrat på skådespelet framför dem, och blickade mot halvlingen som för att få en förklaring. Faegrim ryckte bara hjälplöst på axlarna, han förstod inte så mycket av vad som precis hade hänt heller. Den unge magikern såg på vad som verkade som ett par igen. Men vid förslaget att hjälpa magikern sken Faegrim upp.
‘Ja, låt oss hjälpa di…[Read more]

Ayperos mötte hennes blick, studerade henne lite analytiskt då han stegvis verkade komma tillbaka till ljuset och platsen där de satt. Han nickade, och log ett nöjt leende. Trots allt var det inte många som ens skulle kunna möta tanken på att försöka stå emot Lloth utan att vilja fly. Åtminstone här såg han beslutsamhet, en vilja att stå upp för…[Read more]

“Om detta inte har tyngd är jag nästan lite orolig över hur Frostheims bästa är. Men jag kommer gladeligen prova det om ni rekommenderar det.” Han tar ett par klunkar till av mjödet medan Ragnhildr reser sig och börjar tvätta bort blodet, han lyfter ordentligt på armen bara det med en liten grimas. Sen lyssnar han på hur Audgisil beskriver…[Read more]

Trots att hon står en bit bort kan hon urskilja orden som sägs. Det gör henne knappast mer avslappnad. Ännu ett bakhåll, en lothtrogen förklädd mörkeralv i Frostheim. Nej… det kändes inte bra. Arand hukar framför henne vilket får henne att slita blicken från mörkeralvinnan mot honom. Hon var knappast så kort och nu när han stod på knä kom han l…[Read more]

Asgeir kände sig något spänd över frågan som Maeve ställde, som han uppenbart borde ha behövt ställa. Han vände blicken till Maeve då hon talade, och tillbaka till mörkeralven. Hur hade allt blivit så fruktansvärt komplicerat på en gång? Allt han ville var att de skulle ta sig hem till Frostheim så snabbt och säkert som möjligt, och de hade redan…[Read more]

Ett snett leende dök upp i mörkeralvens ansikte över den ena kvinnans kommentar. Fel fråga. På ett sätt hade hon rätt, men å andra sidan var namn mäktiga om någon var dum nog att avslöja dem. Kvinnans fråga var mer specifik och hatet i hennes ögon var självklart. Hon kunde inte rå för att skrocka, ett mörkt skratt som snarare lät som ett kraxan…[Read more]

Ayperos såg lite tankfull ut, och ett ögonblick verkade gamla minnen spela sig framför hans ögon då han blickade ut mot ingenting. Han verkade befinna sig långt borta, omedveten om vad som fanns omkring honom just då – kanske ett vittne om hur gammal han var. Att han kunde förlora sig i den väldiga mängd information och minnen som fanns där i han…[Read more]

Att vilja var väl en överdrift. Fast å andra sidan hade hon väl redan gett honom hans löfte. Audgisils avbrott var inte hans fel. Även om det var ett skönt avbrott. Hon suckade lite, som om det var en uppoffring för att ställa sig upp och röra sig mot mannen igen.

Hon hade fortfarande mjödet i ena handen och det smakade gott – det kunde hon…[Read more]

Håll dig nära Arand. Jo hon hade inte några planer på att gå bort från det som var beskydd. Inte just nu.. Blicken fixerad vid mörkeralvinnan. Maeves fråga välgrundad och det var samma fråga hon själv önskade svar på så hon hade inte några problem med att hålla sig i bakgrunden, låta Asgeir och Maeve sköta frågorna. Handen vilar kvar på Arands arm…[Read more]

Ayperos verkade avväga hennes påstående, innan han ryckte på axlarna och skrattade lätt.
‘Jag antar du har rätt där. Och varför vara konventionell, då man kan ordna en fest alla kommer att komma ihåg?’ undrade han lite slugt, medan hans mörka ögon mötte hennes.
‘Men oroa dig inte, jag är säker på att vi kan övertyga åtminstone en del av dina beryk…[Read more]

Audgisil nickade bara lätt över konversationen som de hade. Sedan blev det dags att skåla och han höjde sitt glas för att skåla i Odens namn innan han tog drycken till sina läppar och suckade lätt.
‘Det var gott!’ förkunnade han.
‘Men vänta tills du får smaka på Frostheims bästa!’ sa han med ett skratt.
‘Det har en verklig tyngd i sig, ska du…[Read more]

Aenya kunde se tumultet framför henne, och på lätta och snabba steg var hon snart där med sitt svärd i hand, men gestikulerade åt de alver som följt henne att hålla avstånd. Detta var inte hur denna situation skulle gå, varför hade Mahadwens krigare behövt blanda sig? Tanken var frustrerande, vid Erethil! De hade varit så nära att fånga Saskia,…[Read more]

På Asgeirs läppar var inte direkt Ziy lätt att uttala heller, och han undrade lite stillsamt hur komplicerat och svårt hennes riktiga namn var om detta var vad hon gav honom. Men med tanke på att hon dök upp ur intet och var lika vag som en skugga kände han inget behov av att gå in i detalj heller. Asgeir gav Eirik en blick, lite frågand…[Read more]

Han lyssnade intressant på det hon berättade om Halsters och Baros, de var intressanta familjer på mer än ett sätt för honom det måste han medge. Sen om det var så att de flesta här hade bra kapital så var det ju väldigt bra för honom också. Så länge ingen hade magiker i sin vaktstyrka skulle de utgöra lite hot om han behövde ta för sig av deras…[Read more]

Kinderna blev röda på Finn när han kände Cathyrns läppar som hastigast trycka sig emot ena kinden. Han lade lite förvirrat handen på kinden och vände blicken mot sin vän.

“Va… vad var det!?” utbrast han, pafft. Som om han inte riktigt tyckte om känslan. Den där varma känslan som spred sig inuti honom och hur det nästan pirrade till i hela hans…[Read more]

Att Hulta skulle ha vuxit upp bland galenskap hade Sera svårt att förstå, men samtidigt fann hon det inte alls förvånade. Trots allt hade hon stått ut med hennes galenskaper – och det var väl många? Åtminstone det som mästarna sa.

Hennes löfte fick Sera att le. Det kändes genuint och hon klämde hennes händer lite uppskattande för att skratta si…[Read more]

“Det var det bästa jag fann för att hinna ikapp er…” erkände hon och kunde inte rå för att ge ifrån sig ett bubblande skratt för hans kommentar om hennes bror. Nej. Krig och död var inget för honom.

“Han svimmar vid åsynen av blod. Bara tanken på det gör honom vinglig.” påpekade hon och rynkade lite på ögonbrynen åt det andra som han sa. Det…[Read more]