Yazfein står bakom Maeve och ser ner mot mannen framför henne, han säger ingenting utan bara står där och betraktar dem, ger henne utrymme för detta samtal som mycket väl kan bli deras sista. Ejvald kramar hennes hand hårt med sin och ler ett blodigt leende, blod rann långsamt från ett sår i pannan och från andra sår på hans kropp. Det fanns kra…[Read more]

Ejvald lyckas än svinga svärdet lite runt sig  för att hålla männen på avstånd men när han ser Ragnhildr falla till marken tar han två kliv framåt var vid en yxa gräver sig in i hans rygg. Kraften från slaget skickar honom ner på knä och han blir sittandes, kramar hårt om svärdet i sin hand men benen lyder inte längre. Han vet att det är väldig…[Read more]

Han flinar ändå och nickar kort mot henne innan han skrattar högt och ljudligt igen. Med långa kliv går han bort mot båten som var hans, för att där slunga upp packningen där. Sen gick han bort till Ragnhildr igen och lade båda händerna på hennes axlar, såg henne rakt i ögonen med en glöd som sällan fanns där men när han kände livet värt att lev…[Read more]

Det är med lugna steg Yazfein kliver upp bredvid Maeve och mannen, efter att ha slängt en blick på mannens arm så skakar han leendes på huvudet innan hans sparkar vapnet utom räckhåll för honom. Där efter klev han där ifrån och studerade omgivningen en ganska lång stund. Hade två personer verkligen gjort detta? Männen de mött måste ha blivit överr…[Read more]

Yazfein hade inte suttit av från hästen snabbt nog när han ser hur männen försvinner i väg in i skogen med Ragnhildr.   Han hade tänkt för hästen i den riktningen när en rörelse i ögonvrån får honom att vända huvudet ditåt just i tid för att hinna kasta sig ur sadeln för att undvika ett svepande hugg från mannen med danyxan. Smidigt kom han på f…[Read more]

Tanken på att fly fanns fortfarande där hos honom. Även om han nickade. Det var nästan äckligt hur tanken på att fly hade växt inom honom. Så pass mycket att han nästan bara väntade på rätt tillfälle. Fast förstås – utan sin syster. Hur skulle  han då klara sig? Han skickade henne ett varmt leende som nådde till ögonen för att sedan erbjuda sin a…[Read more]

Hon lyssnade på hans ord och fann sig stolt över dem och nickade lite bestämt över det för att stryka en hand genom sitt hår medan hon i sitt huvud gick igenom vad som skulle behöva göras och vad som borde göras först. Åt hans knuff – som hon inte var beredd på att känna – föll hon framåt och började hosta.

“Oförskämd? Jag?” frågade hon med e…[Read more]

Det var inte många män kvar där. Flera av de flydde tillsammans med de männen som hade fört bort Ranghildr. Ett litet skratt, hest och andfått kom ifrån mannen som precis fått in en träff på Maeve. Säker på att se Valhalla, eller vinst, höll han sitt spjutskaft hårt och bestämt för att rikta det mot Maeve. Ett mörkt skrik kom ifrån hans läppa…[Read more]

Vid Ejvalds ord hade hon vänt sig om, det högg till i hennes bröstkorg för hon visste att någonting hade hänt honom. All ånger for igenom hennes huvud och hon hade tårar som blänkte på hennes kinder. Hon hade tänkt skrika hans namn – men det blev inte mer än ett skrik när en av männen hade kastat en yxa som satte sig djupt in i hennes axel.…[Read more]

“Dunk! 23” utbrast några av männen kring bordet och ett flertals hurrarop instämde i spelet som föreslogs. Trots allt var det ett av de mer spelade spelen kring pirater, handelsmän eller annat pack. Ett enkelt sätt att förlora pengar och inte allt för svårt spel att fuska i. Förstås var inte ritkigt det i Toss smak. För att vara ärlig – var väl ha…[Read more]

Det var förstås ovanligt att ha det så tyst och Vésiva hade lite svårt med det. Det var nästan som om hon kände sig obekväm med det och hon skiftade sig lite grann där hon satt och kunde inte riktigt rå för att le lite.

“Åtminstone gav jag dig inte någon blåtira!” sa hon med ett litet skratt och reste sig upp för att borsta av sig allt damm som…[Read more]

Lite obekväm med att få uppmärksamheten att klara av både spöken, vålnader och annat pack såg Finn sig omkring. Det fanns inte riktigt något runt omkring honom som skulle kunna hjälpa honom. Fast han hittade en lite större pinne en bit ifrån sig som han tog tag i och greppade krampaktigt åt.

En rysning gick igenom hans ryggrad när han hörde Co…[Read more]

Förstås var det ett stort steg att ta sig till ytan – om man inte riktigt visste hur man skulle gå till väga. Eller för den delen hamnade med fel sorters folk. Kunde det vara svårt att överleva.

“Åh… Jag har varit uppe här… sedan barnsben. Jag följde med min far tidigt i hans resor till världen ovanför.” sa hon med ett litet drömmande l…[Read more]

Som vanligt betraktade Mareld sin kapten med tystnad när hon talade om vad som önskades. Blodlusten, ilskan och rent utsagt ondskan hade varit en av de många saker som gjorde att han hade mer accepterat att vara under hennes kontroll. Åtminstone hade hon haft vett nog att göra honom till första styrman. Ett litet skrockande kom ifrån honom och ha…[Read more]

Förstås fanns det sanning i vad Istilwys sa, det fanns inte mycket att finna hos Lloth om döden var ens rädsla eller för den delen om man var svg. Bara tnaken på svaghet fick Ziyaté att rynka på näsan och hon följde sin kompanjon med blicken innan hon själv svingade av sig hästen.

Att bli kallad äventyrare var hon inte allt för beredd på och…[Read more]

Ett bubblande skratt lämnade Seras läppar när hennes vän målade upp allt som de skulle komma till att möta. Om inte mer. Det var allt för många gånger som hon sett på sin framtid med dysterhet och mörker. Fast Hulta spred lite ljus över det och Sera verkade nästan bubbla själv med glädje.

“Åh ja…! Och vackra charmerande prinsar och dess magike…[Read more]

Arlin nickade förstående över Nillas ord. Inte för att han på något vis ansåg att hon var vek, men hon hade inte vuxit upp i Kaldrland och var inte van med detta som han. Inte för att han heller på något vis var van med livet som en kringresande krigare.
‘Nå, nu är vi under den öppna himmelen.’ sa han lite skämtsamt, där de satte sig ned i lång…[Read more]

Kioras blick såg efter Nenya med en föraktfull blick då hon lämnat dem ensamma. Att behöva vara där i en sådan varelses våld var en skymf, en vanära. Men vad andra alternativ hade hon? Och vad hade Davant för alternativ? Som förr funderade hon om han valt detta självmant, eller om han blivit indragen i detta precis som henne. Försökt göra det bäst…[Read more]

Nearena skakade bara stillsamt på huvudet åt sin dotters ord.
‘Varje generation, verkar det som, måste lära sig läxan på nytt.’ sa hon trött.
‘För oss alver är generationerna längre än hos människorna, men mycket mer dödliga för det.’ hennes ord följdes av att hon reste sig och gick till ett av fönstren som var en naturligt urvuxen grenholkning i…[Read more]

Aenyas öron snappade upp Arathiels steg, och för ett kort ögonblick vände hon blicken mot den unga alven som på många vis var orsaken till art kaos som skett på slätterna. På gott och ont, men kanske mer till ont. Det var än svårt att säga, men händelseförloppet hade inte gått så som Aenya hade önskat. En snabb gestikulering visade åt Arathi…[Read more]