Arand som stått spänd, redo att dra sina vapen, gav ifrån sig en nästan lättad utandning. Trots allt fanns det få väsen som var svårare att strida mot än andar. Långsamt rättade han till sig själv, slappnade av, och vände sig om för att möta Maeves blick. Han såg från henne till konungen och drottningen.
‘Jag beklagar sorgen…’ sa han, och börj…[Read more]

“Eller att du får för dig att dö innan vi ens satt foten utanför huset.” retades Ranghildr med honom och klappade honom lite på axeln – lite för hårt.Inte för att det var meningen, men hon tänkte sällan på vilken styrka hon hade.

En suck såg hon ut genom fönstret. Egentligen hade hon hoppats på att lämna det bättre med sina barn. Speciellt Maeve…[Read more]

“Eller att du får för dig att dö innan vi ens satt foten utanför huset.” retades Ranghildr med honom och klappade honom lite på axeln – lite för hårt.Inte för att det var meningen, men hon tänkte sällan på vilken styrka hon hade.

En suck såg hon ut genom fönstret. Egentligen hade hon hoppats på att lämna det bättre med sina barn. Speciellt Maeve…[Read more]

“Stanna? Och missa vad som nog blir det största äventyret någonsin för min del? Nej du dotter min. Mig blir du inte av med så lätt. Varken här eller när vi ses i Valhall.” Det finns en glimt i hans ögon som inte varit där på många år. Glimten han alltid hade när de seglade mot något okänt. Men sen rycker han på axlarna för att ta sin skål och äter…[Read more]

Leendet var fortfarande sorgset där hos henne och hon drog en hand genom sitt bronsröda hår för att möta hans blick.

“Vem vet, far? Förutom gudarna. Kanske jag inte kommer till Valhalla efter detta.” sa hon, lite trött på allt som hade skett. Men hon ryckte sedan på axlarna – som om det hela inte skulle betyda något. För att sedan nicka åt h…[Read more]

Ejvald hade varit vaken ett tag och gjorde som bäst iordning en lagom måltid att få i sig innan det var dags att ge sig  av. Vid Ragnhildrs ord så ler han mjukt och vänder sig mot henne. “Vem säger att jag kommer försvinna? Och vi kommer ju ses igen eller hur?”

Han öser upp gröt och lägger fram bröd så de inte ska färdas på tom mage. Sen suck…[Read more]

Egentligen hade hon tänkt säga något åt honom, skämta åt det som han sa och börja hjälpa till med att få fartygen bort ifrån stranden och ut på böljorna igen. Fast det som hon sa fick henne att tappa fattningen och orden. Ett litet skratt lämnade hennes läppar, han kunde väl inte vara… seriös? 

Nej. Det var säkert ett av hans många skämt och ho…[Read more]

Kramen, som hon inte ville annat än att besvara, var varm och det fick en klump i magen att bildas. Tänk om de skulle skada Freggi? Bara tanken gjorde henne illamående och som svar på kramen strök hon sin kind mot hennes huvud. Vad mer kunde hon göra, fastbunden som hon var?

“Freggi… Det är ingen fara” viskade hon, tyst. För vad spelade det för…[Read more]

“Du menar att jag växer, syster? Omöjligt!” sa han med samma skämtsamma och sarkastiska ton för att sedan dra in magen lite när hon drog i fållen till tunikan. Handen var farligt nära hans mage och det skulle inte förvåna honom om hon skulle kittla honom. Så varför inte göra det lite svårare åtminstone?

Han log milt mot henne och gjorde en ges…[Read more]

När väl Ejvald lade en arm omkring henne, vaknade hon först till men sedan kröp hon närmare honom för att lägga sitt huvud mot hans bröstkorg och somna mer lugnt. Hon sov längre än väntat men när hon väl vaknade sträckte hon på sig och satte sig upp. Slängde fötterna över sängkanten och såg på Ejvald med ett litet sorgset leende.

“Jag vill i…[Read more]

Eirik ägde ingen rustning, inte heller något svärd. En kniv var det enda han hade i vapenväg och det var oftast svårt att flyga med så han bar den sällan med sig. Han var ingen stridens man och i ett samhälle som det han fötts in i ansågs det nästan skamligt. Han var inte direkt påverkad, Ulvhedna som han var men nog fanns det dem som tittade…[Read more]

Han suckar lättat när Maeve håller in sin häst lite för att sakta ner med honom och han märker hur hon vaknar till ur den första paniken som gripit henne. Han andas ut och börjar se sig om då han inte riktigt kan placera var de är eller hur långt de faktiskt ridit i det halsbrytande tempo som hon satt först. Mjukt klappar han hästen över halsen…[Read more]

Ithilwyn tog honom in i hjärtat av Berelon bland ståtliga dryadmän, nätta dryadkvinnor, älvor och träfolk av alla dess slag som förvirrat, nyfiket och vissa till och med arga betraktade främlingen som hon tagit med sig till deras fristad.
‘Rådet är våra äldsta!’ förklarade hon, trots allt kunde hon inte ta med en främling in i deras hem utan att…[Read more]

Felaerns genomträngande gröna ögon betraktade henne då hennes tårar var på gränsen att börja rinna ned över hennes kinder. Han undrade för sig själv vad det var som rörde sig i hennes huvud. Men människorna var svåra att läsa, betydligt svårare än hans egna folk. Och så var det språkbarriären utöver den kulturella barriären.

Och där…[Read more]

Jezeral stod något matt och besegrad med en hand över sin blödande axel då Naera slank mellan hans fingrar. Igen.
‘Vid Lloth…!’ svor han ilsket med sammanbitna tänder, och vände sig om och vände blicken mot Kamilla och mannen som stod kvar. Med beslutsamma steg vände han sig tillbaka till de två krigarna, ilska i hans blick.
‘Har du någon an…[Read more]

Mannen som hette Ergott hade inte förväntat sig den blixt av smärta som plötsligt pulserade genom hela hans kropp. Som paralyserade honom till den grad att han föll ned i en boll på marken med ett flickaktigt tjut av smärta. Han tappade svärdet som föll på Marulds fot, och den tredje vände sig chockerat om med ett dumt “vad fan…?”. Faegrim, t…[Read more]

Arlin gav henne ett litet leende då hon försökte memorera det falska namnet, och han lärde henne uttala det korrekt. En liten rättelse, men det skulle låta märkligt annars, om hon inte sade det med en kaldrländares hårda artikulation. Det var spännande, romantiskt till och med, att låtsas att de var gifta även om de inte var det. Hennes lill…[Read more]

Yazfein visste inte hur långt försprång Ragnhildr hade och valde att inte nämna det eller att det kunde vara försent redan. Det var tankar han fick behålla för sig själv nu och istället fokuserade han på Maeve. Satt upp och följde hennes ritt ut ur staden för att sedan slå henne följe i den halsbrytande galoppen. Han håller blicken på Maeve så go…[Read more]

Brand mötte Leidas blick lite lätt och ler nästan lite nervöst när hon lägger sin hand på hans arm. Han studerar Torfi, Hillevi och sen tillbaka till Leida medan tystnaden har lagt sig över ringen. Att ingen, inte ens sett bud från Ulfhedna hade anlänt var underligt, inte förolämpande men underligt. Hillevi’s förklaring till varför de var rustad…[Read more]

Han lyssnar noga medan hans händer vant och snabbt sadlar hästen, ser till att spänna åt alla remmar ordentligt innan han håller i tyglarna, redo att ge sig av när helst Maeve skulle välja att lämna stallet. De skulle vara tvungna att leda hästarna ut ur stallet innan de kunde sitta upp och då öka tempot i deras färd. Han var inte alls lika skickl…[Read more]