Monsterjägaren studerade Fëani tankfullt, något fundersam över reaktionerna och känslorna som verkade storma där inom henne. De känslor som bekräftades i hennes ord som kom därefter. Den ungdomliga osäkerheten, som så tydligt var ett resultat av den överväldigande uppgift hon hade på sina axlar. Som hon kände att hon var tvungen att slutföra. Och…[Read more]

“Hon har redan gett sig av?” Han ser riktigt förvånad ut och nu kan han förstå varför hon verkar så stressad. Men sen nickar han kort och ser sig om i stallet innan han ser mot henne igen med ett ursäktande leende. ” Tror du att dem kommer misstycka om jag lånar en häst för vår färd?” Han inväntar inte hennes svar utan går iväg till en av de närma…[Read more]

Yazfein hade ganska snart fångat upp samtal från trälar om hur de två syskonen börjat plocka ihop saker för en färd. Så han hade inom kort styrt sina steg mot den plats där han med största chans skulle hinna få tag i henne. Det var då inte förvånande för honom att se Maeve kliva in i stallet medan han närmade sig stallet från ett annat håll. Han…[Read more]

Yazfein studerar Rune ett tag och ser sen mot Ziyate igen innan han lägger huvudet på sne, nonchalant innan han ser mot vakterna där. “Finns det möjligtvis ett rum vi kan gå till så vi slipper stå här i korridoren? Allt vore enklare om vi kunde få sitta ner.” Han studerar vakterna medan hans fingrar rör sig i ett långsamt och vad som kanske sku…[Read more]

Kyssen bränner på hennes hand. Som om Wreax läppar lämnat ett brännmärke där och för en stund sitter hon stilla var med handen på bordet där Wreax lämnat den. Följer honom inte med blicken när han går utan ser på glaset han druckit ur och som står kvar på bordet. Tankarna snurrar, får dem inte att stanna upp, sluta och det är slutligen Arand so…[Read more]

Några fler ord hade inte blivit sagda kvällen innan. Efter att anden av deras bror försvunnit hade han flytt hallen ut i natten. Flugit, jagat… men ilskan inom honom efter samtalet med modern hade hela tiden blossat upp i honom och gjort att han tappat koncentrationen gång på gång. Slutligen hade han valt ut en hög tall där han satt sig, spanat ut…[Read more]

Leida nickar stilla till sin brors ord. Vad han än tänkte säga på tinget så litade hon på honom. Litade på att han inte skulle säga något hon inte var med på. De hade talat länge tillsammans, vänt och vridit på allt men inte kommit fram till något egentligt beslut. Däremot hade de blivit lite klarare med vad de båda kände, tänkte och tyckte. När T…[Read more]

Ejvald lade sig inte ner på ett tag utan satt på kanten vid bädden, betraktade Ragnhildr med ett sorgset leende. Han var inte säker på att detta var det bästa att göra men nu hade hon bestämt sig. Han plockade iordning det sista av sina saker inför den färd de skulle göra. Han skrev ner några rader på ett pergament som han vek ihop och lämnade…[Read more]

Faegrim var inte helt för nöjd över att höra om gravgårdar och förbannelser. Det var spännande så klart, men kanske lite för spännande. Men kanske var det för Finns skull som Faegrim fyllde hjärtat med stål, och gav Finn en uppmuntrande klappning på korsryggen, han nådde trots allt inte så mycket högre än så.
‘Oroa dig inte, vi har en duktig magi…[Read more]

Arands blick följde Maeve då hon talade till sin spöklika bror, men det var Audgisil som la en stödande arm om sin dotter och klappade henne lätt på ryggen. Då hon talat och Ranghildr återvände mötte han henne för att stå vid hennes sida då hon talade till deras son i sitt sista farväl. Det var med enkla ord som Ranghildr tilltalade sin son, men…[Read more]

Ranghildr kunde känna hur kinderna hettade till och en rodnad dök upp på hennes kinder. Trots allt hade hon alltid haft svårt med att höra sådana mjuka ord. Det sa väl ofta sig själv? Hon harklade sig lite, nästan lite obekvämt för att sedan sluta ögonen. Det var inte svårt att somna, faktum var att det tog henne allt för kort tid. Så kort att h…[Read more]

“Det passar mina blåa ringar under ögonen” sa han, i en ton som lät som en flicka som kritiserade sin klädsel. Blicken var likaså kritisk och skakade på huvudet när han tog tag i tyget. Faktum var att han inte allt för sällan hade samma kläder på sig – till sin mors förfäran.

En liten beklagande suck kom ifrån hans läppar innan han drog av sig si…[Read more]

Skrattet från Akila fyllde salen. Det som en gång hade varit ett glatt skratt, som fått andra att le gav istället gåshud. Som om blodet hade frusit till is. Orden fick Yanara att spärra upp sina ögon förfärat. Så klart ville hon inte möta döden själv ännu, fast det var snarare Shaira hon var orolig för. Bedrövat svalde hon sina skrik och blick…[Read more]

Han kan inte låta bli att skratta åt hennes kommentar om hur Sif hade bannat henne, hans fru hade bannat dem båda ordentligt för vad de tänkte göra sen också. Tanken på Sif gjorde att det högg till i hans hjärta lite, även om åren gått så hade saknaden inte lagt sig och skulle aldrig göra det. Men Ragnhildr och hennes familj hade gjort den lätt…[Read more]

Ejvald ler lätt och lägger en hand på hennes axel med samma flin än för att sen skaka på huvudet. Hon hade mycket att lära än det var tydligt, men han gjorde så gott han kunde trots att flickebarnet var lite naiv ibland. “Man utmanar inte ödet genom att fråga vad som kan gå fel. Det ger bara gudarna en chans att fundera på hur de på värsta sätt s…[Read more]

Brand hade just avslutat sitt samtal med trälen när Leida kom tillbaka med mjödet som han tar emot tacksamt men dricker inget, blicken vilar fundersamt på Hrafn’s följe som satt på andra sidan. Det hade aldrig sagts hur man borde klä sig vid ett ting men nog var det en chans att visa sig från sin bästa sida. Härkläderna som Hillevi och dennes säl…[Read more]

Lite fundersamt höjde hon ett ögonbryn åt Etinennes kommentar om gruvan och log lite snett över det hela, men var fortfarande lite tyst som om hon inte riktigt visste vad hon skulle kommentera först. Hon tog tugga, efter tugga innan hon harklade sig och såg på henne med ett svagt, snett leende.

“Och vad om det var något annat? Något mer spännand…[Read more]

Trots Lissandras förklaring var inte Toss helt övertygad att förbannelsen var personlig. Det var allt för vanligt att de i närheten blev indragna med och oavsett om hans liv vanligtvis var med i spelet mellan liv och död. Ville han inte riktigt försämra de oddsen och gav till ett litet missnöjt grymtade åt orden.

“Är du rädd för att förlora dina…[Read more]

Av någon märkligt anledning var hon nästan glad över att få stanna där. Inte förstås att de var nära skogen, men att gå långt… Det var ingenting som hon ville nu. Hon satte sig ner och höll sig vaken. Åtminstone ett tag. Länge nog tills den äldre herren hade sovit några timmar och omgivningen var tyst omkring dem. Det var som om hon knappt kund…[Read more]