Yazfeins blick ligger lugnt kvar på Audgisil innan han ser mot Kettil kort som för att fundera lite, sen rycker han på axlarna och ser på Audgisil igen. Han visste inte vad Audgisil verkade tro att han kunde göra eller vad han menade riktigt. “Jag vet faktiskt inte om jag har den förmågan att bekräfta vad hon säger. Jag kan dock nog ge det ett…[Read more]

Han nickar och det är ganska lätt att se hur fundersam hon var egentligen men ändå dolde hon det bra. Hade han inte haft många års erfarenhet av detta själv så hade han nog inte sett det.  Han nickar kort mot henne och vänder sig sedan mot Biorn samt resten av männen som börjat samlas. “Nå! Dags att vakna och se till att få i er käk fort! Vi har C…[Read more]

“Står du ändå inte här och ändå faktiskt ifrågasätter mig?” Han ler roat mot henne och sträcker på sig så att hans leder knakar lite. Sen kliver han bort för att packa iordning det sista av sina saker han skulle kunna behöva ha med sig om de skulle ge sig av för att gör hennes plan. Han var redo för vad som än skulle komma om de gjorde det, han…[Read more]

Asgeir steg fram med förnyad energi till mörkeralven, hans ansikte bara några centimeter från hennes.
‘Varför sa du inget?!’ frågade han sammanbitet.
‘Jag skyddade dig, då alla ville döda dig, och du glömmer att nämna att Rune kanske inte ens är… Rune?’ frågade han, oförstående.

Audgisils blå ögon var fästa på hans son och mörkeralven, och…[Read more]

Jag ska börja passet med dem. Orden gjorde Yanara orolig, det var trots allt inte allt för ovanligt att många av dem… försvann spårlöst efteråt. Så spårlöst en avrättning av en tjänare skulle vara. Trots allt var de inte värdiga ett stort spektakel som adelsmännen och allt man kunde hoppas på var väl en snabb död?

Tanken på ett liv utan Sahir…[Read more]

Lite förvånat höjde Ziyaté på sitt ena smala ögonbryn för att låta blicken vandra mellan de som stod där. Låta sig ta in scenen och samla så mycket information som möjligt. Det var inte svårt att se familjens ilska, sorg och… nästan desperata sätt att få det hela i ordning igen. Det var nästan patetiskt. Fast vad gjorde man inte för kärlek och..…[Read more]

Åt det som han sa skakade Ranghildr på huvudet och korsade sina armar med ett snett leende. För han hade alltid haft så många lektioner och tankar även om det flesta av dem ekade i hennes huvud ofrivilligt inbultade i henne… ville hon inte riktigt ge honom det hela och fnös.

“Som om du lät mig ifrågasätta dig.” sa hon med ett skrockand…[Read more]

Hon gav honom en grimars. För att vara ärlig var hon inte säker. Hur kunde hon vara? Varför skulle hon vara tvungen till att göra ett sådant stort beslut nu? Att ansvara för allas liv och värdesaker – det var ingenting hon ville nu. Hon behövde mer… träning. Men förstås sa hon inte det utan korsade bara sina armar och nickade lite lätt.

“Så,…[Read more]

Arand gjorde en djup utandning genom näsan medan Wreax och Fëani fortsatte dansa denna duell med ord som han inte hade någon speciell förmåga för eller något intresse för heller. Det frustrerade honom så klart snacket om Ayperos, för trots allt var hans uppdrag om att dräpa demonen det enda han misslyckats med på en lång tid. Ett viktigt kont…[Read more]

Wreax ord får henne att räta på nacken, höja hakan en aning som om de fick henne att växa. Kanske inte för att det var han som sa dem till henne utan av innebörden i dem. Ja hon var sin mors dotter och hennes mor skulle aldrig ha nedlåtit sig till att bli utpressad och utnyttjad på det här viset. Hon skulle ha funnit andra vägar eller satt hårt…[Read more]

Arand fnös sarkastiskt, detta höll på att gå helt i överstyr och han fick hålla sig för skratt nästan. Om det hela inte vore så sorgligt. Inte inte mannen framför dem gav honom samma obehag som de flesta monster han hade i uppdrag att dräpa. Monsterjägaren la armarna i kors och kunde inte hålla tyst längre.
‘Vem i helvete tror du att du är, som ko…[Read more]

Hon verkade inte påverkad av hennes insikt, utan viftade bara bort orden.
‘Konstigare saker har skett.’ höll hon med, och knäppte sina händer igen.
‘Skeppet avgår om två timmar.’ meddelade hon med ett leende. ‘Eftersom jag visste du skulle tacka ja, har jag redan förberett allting. Detaljerna finns i kuvertet, så väl som krediter till den bank du…[Read more]

Alvkvinnan höjde ett ögonbryn lite roat över frågan eller konstaterandet som kom.
‘Va? Åh, det.’ sa hon med ett litet skratt, ett allt för flickaktigt skratt för att man någonsin skulle kunna tro att hon var den som sigillet antydde om att hon var.
‘All verksamhet behöver ett ansikte utåt.’ förklarade hon simpelt. ‘Och jag föredrar att det inte är…[Read more]

Precis som sin syster bytte han från resetunika till den nya han låtit göra i Frostheim, när han dragit bältet runt midjan och klivit ut ur tältet stod Torfi kvar vid lagbänken med edsringen i handen. Det var än bara Erngissles lagman som hade tagit plats på lagbänken, Brand misstänkte att Hrafn’s lagkunnige och Ulfhedna’s, om de sände någon, skul…[Read more]

Hon nickade, uppenbarligen nöjd över Moiras svar. Än en gång öppnade hon en skrivbordslåda, och tog fram ett nätt kuvert som hon la på arbetsbordet framför Moira. Det var förseglat i vax, sigillet i det perfekt placerad i mitten med omsorg. Men det var kanske inte det mest intressanta, utan det intressanta var snarare sigillet i sig. En symbol, s…[Read more]

‘Hmm…’ sa hon tankfullt, och lutade sig framåt lite i sin stol, med händerna knäppta på bordet. Intresserad och nyfiken av vad som berättades och vad hon såg.
‘Men våra kroppar och muskler har minnen. Andas du, och rör sig dina organ, för att de minns hur det var att göra det? Behöver de faktiskt göra det, eller gör du det bara av gammal vana?…[Read more]

Alvens unga oskyldiga ansikte studerade henne, men det fanns en skarphet där i ögonen, en intelligens som man kunde se om man ville se den – om man kunde se förbi hennes ofarliga utseende.
‘Att du är odöd, Moira.’ sa hon simpelt.
‘Men en odöd som bevarat sin egen integritet, sin egen personlighet, sin egna vilja. Det, om något, är unikt.’ sa hon…[Read more]

Det hade sannerligen varit välbehövliga dagar. Lugn och ro, skratt och gott sällskap, kanske också lite för mycket mjöd men det hörde till. Trots allvaret i vad de red mot hade ritten till tingsplatsen varit angenäm trots att hösten redan var här. Väl framme ser hon ut över tälten, fanorna och myllret av folk. Hon hade alltid tyckt om ting men den…[Read more]

Alven, eller halvalven kanske, gav henne ett sött leende. Inget som avslöjade någon ond plan, eller mörka baktankar.
‘Åh, all kunskap finns där om man är observant nog.’ sa hon simpelt.
‘Som du säkert redan märkt, Moira, har vi många ögon i staden och hittade dig relativt lätt då vi valde att ta kontakt. Och även om du döljer det väl, är det få…[Read more]

Den unga kvinnan nickade enkelt till svar.
‘Det ordnar jag.’ sa hon, och drack en liten klunk ur sin kopp som hade en trevlig blå färg, inte som man kanske skulle förväntat det skulle varit då man såg denna plats fasad, som Moira gjort då hon anlänt.
‘En följdfråga då… Eftersom du inte är speciellt konventionell, vilket så klart också är ors…[Read more]