Aenyas snabba steg var otåliga, och visade ingen nåd för hans känslor eller oro över hur hon reagerat. Just då kände hon bara ilska, märkligt hur hon så lätt blev arg nuförtiden utan att själv märka av det. Kanske var hon bara alltid arg, med några lugna stunder emellan. Inte svårt att tända eld på den elden.

‘Förlåt?’ fräste hon åt hans försök…[Read more]

Caspian kanske inte hade någon riktig föraning om hur allt detta skulle lägga hans liv i fara. Dödlig fara, kanske mer dödlig än någonsin innan. Men saker som liv och död var kanske svåra att förstå helt, innan man verkligen stod ansikte mot ansikte med sitt öde. För honom fanns det väl inget utfall där han inte på något vis skulle få sin vi…[Read more]

Att han betraktade henne lite närmre var inget som undgick drottningen, och när han lite försiktigt rörde även vid hennes sinne så var det som att hon vacklade för ett ögonblick. De tudelade känslorna inför den hemlighet hon fortfarande höll sipprade fram, som vatten genom en spricka. Först tänkte hon försöka dölja det, täppa till sprickan, men ho…[Read more]

Caspians blåa ögon såg på henne, fortfarande fylld med den inre eld han hade i sin förakt mot mannen som skadat henne. Sedan såg han lite förundrad ut då hon började le.
‘Vad…?’ frågade han, och kunde inte rå att le lite själv då hon log så, svårt att inte bli smittad av hennes utstrålning.
‘Bra, det där är bra…’ sa han med en liten nickning…[Read more]

Aenyas ögonbryn rynkades gradvis mer och mer ju mer han berättade. Först över att han närmat sig drottningen själv, betydligt mer över vad han berättade om hennes vakter. Tystnaden som växte i tältet var obekväm, hennes ilska och vrede både kylig och varm på samma gång. Den tycktes växa, inte helt olikt skuggmagin han utövat i sin duell med Agaro…[Read more]

‘Min mor säger många ting.’ fnös han lite roat. Då hon sedan visade sin reaktion kring jättarna verkade Asgeir inte alls se bekymret som Ylva såg.
‘Ja, jättarna! Vadå då?’ frågade han och gav henne ett litet finurligt leende. I hans värld skulle allt gå bra bara man bestämde sig för att det skulle göra det. Rätt attityd var ju nyckeln till al…[Read more]

Faegrim var inte så övertygad om att någon skulle finna sig i något, men de var väl i alla fall två mot en. Och skulle han vara där kanske saker skulle gå mildare till. Kanske. Han var ju inte kanske en stor krigare som denna mörka alv Jezeral verkade vara.

Den mörkhåriga alven gav ifrån sig ett något frånvarande stön då han fick vatten i ansikt…[Read more]

Bains rädsla verkade ge de tre alverna energi och pondus då de närmade sig honom. Men deras självsäkra och fördomsfulla miner utbyttes mot de av förvåning då Bain plötsligt försvann i tomma intet.
‘Ynkrygg! Hitta honom!’ utbrast Nasidir, och de tre spred genast ut sig för att försöka hitta honom.

Bakom rötterna betraktade Alienna spelet med för…[Read more]

Caspian hade många brister, och en av dem kanske var att han var en man – vilket betydde att han i många gång inte kanske tänkte med förnuft utan med bravado.
‘Jag bryr mig inte om hans heder, men om min, och om din.’ sa han envist. ‘Och om det finns vittnen kan han inte neka sin förlust, om jag besegrar honom.’ ansåg han. En traditionell uppvis…[Read more]

Medan detta pågick stod Alienna neutralt, lät inte dessa busar uppvigla henne och hennes känslor. Armarna var avslappnat vid hennes sida, fingrarna knutna kanske men det var det. Hade hon inte varit bakom lås, bom och magiska spärrar hade hon så klart kunnat läxa upp dem i hyfs men det var som det var.

Nasidir fortsatte le på sitt något illmarig…[Read more]

Naróf höll sig lite i bakgrunden med förväntansfullhet då Klaus rörde sig närmare den person han fått syn på. Så klart hälsade han även på de som ville prata med honom eller kanske erbjuda honom dryck och mat, vilket han gladeligen accepterade, men de flesta var ju där för Klaus. Han kunde inte rå att le över hur Klaus gick fram till Eddy, samti…[Read more]

Den unge brinken såg på henne lite storögd, hon bad ju honom att följa med! Han hade aldrig föreställt sig få den frågan av en alv som henne. Då orden som följde såg han nästan förvirrad ut.
‘En nekromant?’ undrade han, som om han knappt kunde ta in det. Hon såg ju inte ut som en sådan, eller i alla fall enligt de berättelser man hörde om mörka…[Read more]

Det kändes uppfriskande att tala med någon som inte behandlade henne enligt den titel hon bar. Så klart hade hon levt med det hela sitt liv, först som prinsessa, och sedan som drottning. Men hennes barndom i Aldiea hade varit rätt bekymmerslös, och hon hade älskat att springa omkring i staden där hon hade umgåtts med vem som helst i staden.…[Read more]

Midvintertiden var en folkfest utan dess like i Brinke, snarare än att spendera tiden i sina hem med sin familj (vilket man också så klart gjorde) var det mer av ett kollektivt firande där hela samhällen, byar och städer i Brinkeland gick ut och firade tillsammans. Man delade på allt, mat och dryck, och gav varandra gåvor för att visa varandra…[Read more]

Ayperos verkade nöjd med Isras prestation med vakterna och gav henne ett litet uppmuntrande leende, trots den allvarliga sits de befann sig i. Ändå var det som om han såg på henne en lite längre stund med sina mörka ögon, nu då situationen landat och de landat i fristadens säkerhet.  De hade så klart ett tydligt mål här, att finna Nenya så fort…[Read more]

Hennes blick på honom visade att hon inte hade något förakt mot honom för vad han har, vilket hade varit tydligt om de kanske hade fångat någon annan typ av högalv. Inte för att man kunde dra alla över en kam, men situationen med den rådandek onflikten hade ju inte dykt upp av sig själv. Om situationen inte var så allvarlig som den var hade hon än…[Read more]

Det var en märklighet av värme och distans som låg mellan dem. En besvärlig uppväxt för Ambrosina, en mor som försökt göra sitt bästa men som knappast hade de rätta verktygen för att uttrycka traditonella moderliga känslor. En mor som fokuserade på sin plikt kanske mer, samtidigt som hon alltid var tvungen att bevisa sig själv mångfaldt mer…[Read more]

Alienna kunde nog inte undgå att mannen hade ett rätt skarpt sinne själv, på sättet han inte föll in i hennes små försök att få honom att berätta om sig själv – eller så kanske han bara var vaksam. Men en person med hans bakgrund var ofta tvungen att vara en problemlösare, och troligtvis ha ett skarpt sinne för att klara av att hantera magin…[Read more]

Det var kanske först vid hans fråga som hon blev lite mera självmedveten. Tre dagar i en cell, inte illa behandlad men nog förnedrad. Utan att ha fått tvätta sig ordentligt, att behöva uträtta sina bestyr där. Säkert hade de räknat med att hon skulle mjuka upp då, men hon var en van resenär och lite smuts fick henne inte att gråta eller kuva si…[Read more]

Vad det var som dragit dit honom varken visste eller kände hon. Om hon inte var hämmad av runorna kanske hon hade kunnat känna vissa av hans intentioner. Men nu var hon bara en alv utan magi. Att han inte visste vem hon var riktigt var en tanke som knappt slog henne, då hon blivit så van med att alla behandlade henne enligt den titel hon bliv…[Read more]