Ayperos ögon fortsatte ha en behaglig glimt i sig, och betraktade henne intensivt. Inte en intensiv blick som tyngde ned en, utan snarare en blick fylld med beundran och omaskerat tycke. För varför behövde han skämmas för vad han tyckte? Det var ett spel för de dödliga, och han hade länge sedan tröttnat på att dansa runt ämnen försiktigt.…[Read more]

Om det hade varit någon annan som sagt det så hade hon antagligen skrattat, skrattat åt det absurda i blotta tanken på att någon skulle se upp till henne och kanske framförallt relatera till… Hon och hennes bror hade alltid varit en skamfläck i Antrophelias hov. Men nu kom orden från hans läppar och av någon anledning så fann hon att hon faktiskt…[Read more]

Izira hade inte någon tanke att avslöja alla sina tankar och planer för dessa män. Än visste hon inte om hon kunde lita på dem, och trots allt hade två kvinnor dött under deras uppsyn. Nå, de hade troligen varit kvinnornas svaghet snarare än männens förtjänst.
‘Bara en dåre tror sig vara helt säker, men som ni utan tvekan vet så är min mormors…[Read more]

Yásantharïel biter sig i kinden när han möter Iziras blick. Han vill käfta emot men det skulle kosta honom senare. Istället riktar han sin blick i Nez riktning. Själlöst vila ögonen i hans riktning för att inte tappa fattningen över Iziras ord. Han distraherar sig med tankar om en annan framtid som skulle ta tid för kvinnor som dessa att finna s…[Read more]

Eyirin
Ett fnysande läta undslipper jätten när de andra avfärdar hennes idéer om hästarna. Tänk vilken måltid de missade. Men. Det skulle de snart bli varse. När hon ser sig omkring tycks ingen av dem särskilt bekant i området. För om de hittade något ätbart här skulle det om inte minst bli en djupt ångervärd besvikelse och potentiellt förö…[Read more]

‘Kheezai.’ upprepade Ithia med en nickning, det namnet passade kvinnan betydligt bättre än Kessie.
‘Och ja, det gjorde jag.’ svarade hon, och ångrade det inte. ‘De var inte hjärnan bakom attacken, och förtjänade inte att dö. De har blivit straffade nog.’ och paladinen skakade på huvudet för att gå fram till Kheezai.

‘Jag håller inte med dig at…[Read more]

Sällskapet behövde inte vänta länge innan de odöda spejarna dök upp ur dimman som omgav dem. Det krävdes inte mycket för krigarna att göra sig av med dem, och trots allt hade de alla varit förberedda på att de odöda skulle vandra omkring i Tharmad. Däremot vad Arand inte väntat sig var att det skulle finnas en magiker där som kontrollerade…[Read more]

Sinya stod tyst och betraktade denna så kallade skönhet som tagit emot dem. Saskia Belsante. Om något var hon i Sinyas ögon för uppiffad, nästan som en docka, och hon gjorde en liten grimas över det hela. Över förnedringen att de skulle behöva stå där, inom dessa väggar och murar som konstant kändes som om de pressade på henne.

De hade varit där…[Read more]

Iziras ansikte var en mask av avsmak för hela situationen och för Yásantharïels svar. Att han var lika oduglig som de flesta män, och kvinnor för den delen, visade sig uppenbart på sättet han svarade. Men det var inte hans fel att han var född som en man. Snarare var det väl Vakluirs fel som gjort honom till litet bättre än en docka utan egna t…[Read more]

Asgeir lyssnade på den unga fursten berätta om sina krigsupplevelser, men de föll honom inte riktigt i smaken. I Kaldrland hade man ett annat sätt att berätta om sina bragder – med sång och mjöd. Detta berättande utan sångens och publikens närvaro kändes nästan meningslöst. Men han var artig, och nickade här och där, utan att lägga så mycket konce…[Read more]

Ayperos verkade inte reagera negativt över hennes förklaring om sitt maktövertag. Snarare verkade han le lite mer och betrakta henne lite mer intensivt, lite mer nyfiket, följt av en nickning. Ja de hade en del liknande ambitioner, och att de skulle kunna arbeta tillsammans verkade mer sannolikt. Då hon fortsatte tala log han lite bredare, och…[Read more]

Hon betraktade honom medan han talade, följde hans blick när den gick mot Aife och sedan tillbaka, men hon sade ingenting utan lyssnade bara. Hon snurrade fortfarande vinglaset mellan sina slanka fingrar bara för att då och då smutta lite på det. Viset på vilket han sade det hela lät bra, det var hur hon själv tänkt mer än en gång, att skapa något…[Read more]

Han kan inte hjälpa att le, även om situationen borde starkt avråda honom ifrån det. Ett leende som likt sin bror inte når ögonen. Hade Vakluir levt hade han, i det allra minsta, fått en rungande örfil för hans trotsande sätt och sarkastiska ton. Men i sin död har hon längre ingen makt över honom trots att någon annan säkerligen snart skulle b…[Read more]

Ithia stannade upp då hon märkt att Kessie plötsligt inte längre följde henne, och vände sig om för att se på henne något förvirrat. Kanske kände hon sig lite tagen över att denna mörkeralv plötsligt kände medlidande för henne, och inte ville låta henne utsätta sig för fara.
‘Kessie…’ sa hon, och drog ett andetag. ‘Det är mitt kall, mitt syf…[Read more]

Izira gav Yásantharïel en genomträngande blick som svar över hans ord som inte kunde uppfattas som annat än resultatet av ett självgott kvickhuvud, drypande av fräckhet.
‘Jag kan se det… Bespara mig att peka ut det uppenbara.’ sa hon med en varnande röst, knappt långt ifrån ett väsande. Hon må vara i hans hem, men hon var trots allt från hus Ze…[Read more]

Ithia ryckte på axlarna lätt. För att vara helt ärligt hade hon inte ens tänkt på saken. Men svaret var relativt simpelt. Det fanns inte så mycket utrymme för att hjälpa de som tillhörde Lloth.
‘Jag antar att de tar ifrån mig min titel, och straffar mig som en förrädare. Därefter skulle de bannlysa mig och till sist skulle de avlägsna all…[Read more]

Vakluir är död och ändå finns där inte mycket att glädjas åt. Utan positionen som make, älskare eller livvakt var han själv inget mer än en fredlös bonde på ödets schackbräde. Ändå drar det i smilgroparna åt Nez, brodern fann alltid sätt att muntra upp honom. “Amen.” Han gör en halvhjärtad insats i de nästintill religösa gester som påtvingat…[Read more]

Ithia lyssnade på hennes ord och fann de både förvirrande och vissa av dem skrattretande.
‘Och med mor menar du demonen ni dyrkar?’ frågade hon, trots allt var Lloth en av de vanligaste svordomarna bland människor här, men hon var osäker på hur Kessie skulle reagera ifall hon faktiskt sa det namnet högt, så hon lät bli. Trots allt verkade kv…[Read more]

Ayperos fick medge att hon antagligen hade rätt i sitt påstående om att det kunde bli något långtråkigt, och medgav det med en liten nickning och ett lurigt leende. Sedan fäste han sina mörka ögon på henne medan han lyssnade på vad hon hade att säga, och vad hon hade att fråga. Han vände hennes ord flera gånger i sitt sinne, och tänkte över hu…[Read more]

Ljusen i rummet fladdrade lite mer våldsamt till igen, och rösten som tidigare varit lite mer avlägsen var nu närmare och hårdare i Seras huvud.

Lämna honom, du kan inte göra något mer för honom! Lloth har honom, och om Lloth ser dig genom honom kommer hon att ta dig med. Mannen du ser framför dig är inte längre din vän, inte samma person du en…[Read more]