Namn: Enduriel

Kön: Kvinna

Ålder: Okänd (uråldrig)

Längd: 175 cm (alvskepnad), 45 meter vingspann (sann form)

Tyngd: 65 kg (alvskepnad), många ton (sann form)

Ögonfärg: Smaragdgröna

Hårfärg: Silver, likt stjärnljus (Smaragdgröna fjäll i sin sanna form)

Födelseort: Okänd

Folkslag: Drake

Lojalitet: Brinkeland, Kaelred

Civilstånd: Änka 

Bakgrund

Enduriels föddes, eller kläcktes snarare, i en annan tid och på en plats helt olik denna. Ingen vet riktigt hur gammal draken är eller om hennes ålder ens går att mätas i tid. Inte heller finns det någon som kan säga varifrån hon kom eller om platsen för hennes skapelse ens kan benämnas av detta, dödligas språk. Men kom gjorde hon och i skuggan av hennes vingar blomstrade landet. Frukter av alla de slag bars av sina träd långt före sin sedvanliga tid, grödor sköt fram ut ur jorden som av egen vilja. Det var en gyllene tid av välstånd och skönhet få levande idag har skådat. 

Men även bland välstånd kan ett frö av hat och förakt slå rot. Ljudet av hackor i jorden ersattes av klangen av stål, sommarens sånger byttes mot stridens vrål och fält som tidigare livnärt så många liv dränktes i ett hav av de döendes blod. Men allt som de dödligas krig rasade hyste Enduriel inte någon fruktan. Med det gamla drakblodet i sina ådror stod hon höjd över dessa dödliga och deras inre dispyter. Med sina oöverträffliga krafter i naturmagi och det telepatiska band hon höll till alla levande varelser fanns det ingen som kunde mäta sig med henne. Vad som än hände med de dödliga skulle det aldrig påverka henne.

Men så, en mörk natt, dräptes hennes make av ett band av mänskliga krigare. Bländad av hat och raseri flödade Enduriels telepatiska krafter fram med överväldigande styrka. Berövade sin fria vilja vände sig soldaterna mot sina egna bröder och fläckade sin vapen svarta med deras blod. Med sin makes död antog kriget en ny mening för Enduriel. Inte längre kunde hon förbli passiv så länge denna konflikt rasade. 

Inte långt efter det blodiga dådet möttes draken upp av en grupp av brinker. Länge hade detta fredsälskande folk brukat drakens bördiga jordar men i denna tid av krig hotades hela deras släkte av utrotning. I en bön om hjälp föll de på knä inför Enduriels fötter som insåg att ett folk som deras inte kunde längre kunde överleva i detta land. Med draken som vägvisare tog därför brinkerna sin flykt över havet för att slutligen landa i Talanrien i riket Kaelreds utkanter. 

Men även i detta nya land fanns många hot, i synnerhet för ett folk som brinkerna. I skepnaden av en alv steg därför Enduriel inför Kaelreds hov. I dessa hallar slöts det avtal som än idag säkerställer Brinkelands säkerhet under Kaelreds beskydd. Ingen vet exakt vad draken kan ha erbjudit Kaelreds kung i gengäld för hans beskydd. Emellertid berättar sagorna om att en sten kan ha erbjudits kungen. En sten av osedvanlig makt som, om man nu ska tro sådana saker, ännu finns finns bland Kaelreds kronjuveler.  

Med avtalet slutet återvände Enduriel till det nyetablerade Brinkeland och begravde sina klor djupt i den mörka jorden. Med kraften av hennes beröring fylldes jorden av en bördighet olik allt som brinkerna någonsin skådat. En bördighet som skulle ge deras land och deras folk en ny start och ett nytt liv. I en sista åtgärd för att bevara sina nya skyddslingar höljde Enduriel hela Brinkeland i ett hav av dimma. En magisk illusion designad för att hålla allt som önskar hota Brinkeland och dess folk borta. Med barriären på plats visade hon de få magikunniga bland brinkerna hur de skulle kunna upprätthålla och förnya illusionen i hennes frånvaro. 

Utmattad av påfrestningen som magin inneburit drog sig Enduriel tillbaka till en närliggande skog där på en bädd av bördig mossa slumrade avskärmad från tid och rum. När hon till sist vaknade fann hon att skogen vuxit sig väldig av hennes närvaro. Dimmorna som hon använt för att skydda Brinkeland låg tjocka över skogen och försänkte den i ett trolskt dis. 

Men blandade känslor fyllde drakens hjärta när hon skådade landet som låg bortom hennes skog. Under hennes skyddande dimmor och med de bördiga jordar hon givit dem hade brinkerna vuxit till ett blomstrande folk. Men sanningen om deras ursprung och de gåvor hon gett dem hade fallit i glömska. Nu dyrkades istället Haggabup, en fruktbarhetens gudinna tillsammans med en rad av naturens andar. Endast legender om draken återstod om hur hon, den numera kallade “Världsdraken”, burit brinkerna hit från deras fjärran hemland. 

Under de århundraden som gått sedan dess har Enduriel vandrat Talanrien, oftast i sin alvskepnad för att undvika att visa sin sanna natur. Men oavsett hur långt färden tar henne återvänder Enduriel ofta till Brinkeland för att försäkra sig att hennes skyddslingar fortfarande blomstrar och för att vila i sin hemliga boning djupt inne i den Viskande Skogen. En plats som idag endast de mäktigaste av brinkernas anderliga präster vågar beträda. 

Enbart de högt uppsatta inom Kaelreds kungahus och de äldsta av alver minns idag sanningen om Enduriels identitet, brinkernas ursprung och hur de kom till Talanrien.          

Utseende

För de flesta är Enduriel en alvkvinna av andlös skönhet. Hennes långa hår lyser av silverne ljus likt stjärnorna på himlen. Under den gnistrande luggen, som ofta hålls ur ansiktet av ett diadem av guld eller silver glittrar ögon likt slipade smaragder höklika och djupseende. I deras bottenlösa djup lyser en visdom och en kraft som sällan skådats i Talanrien. 

Hon bär oftast en klänning i grönt och guld designad för att på ett så elegant sätt som möjligt framhäva hennes fagra former. En doft av nyplockade vårblommor hänger alltid tung över henne, ett bevis över den kraft hon besitter inom naturmagi. Emellertid är allt detta blott en illusion och en synvilla designad för att dölja hennes sanna jag…

I sin sanna form är Enduriel en drakhona av kolossal storlek med fjäll likt smaragder och klor likt elfenben. Med ett vingspann på över 45 meter och en vikt på många ton är Enduriels sanna form allt för iögonfallande för vardagsbruk och reserveras enbart för speciella tillfällen då risken för avslöjande av hennes sanna identitet inte riskeras. Trots det uppenbart skrämmande och bestiala av hennes sanna form förminskar detta inte på något sätt Enduriels skönhet. Tvärtom tycks denna drake lysa inifrån av en fager elegans som få varelser kan önska att matcha.  

Personlighet

Som person utstrålar Enduriel ett lugn och en värdighet. Även fast hon lätt kan uppfattas som högdragen och en smula arrogant går det inte att missta sig på att en varmt hjärta gömmer sig under en hård fasad. I möte med andra varelser är hon alltid artig och vältalig. Emellertid gör man alltid klokt att vara på sin vakt i samtal med denna drake. I egenskap av illusionist och telepat är hon manipulativ av naturen och tycks alltid söka att förvrida samtalet till hennes fördel, även om det inte alltid är uppenbart vad den fördelen kan vara…

Familj

I forna tider delade Enduriel sin boning och sitt hjärta med en partner. Namnet på denna drake som lyckades fånga Enduriels intresse har sedan länge gått förlorat till historien. Allt som står klart är att hennes partner dräptes och deras ägg krossades under det krig som slet itu deras dåvarande hemland. 

Egenskaper och förmågor

“I skuggan av Enduriels mäktiga vingar blomstrade landet. Fåglarna sjöng om hennes närvaro och jorden minns hennes beröring” 

Många saker kan sägas om Enduriels krafter men den mest framträdande är hennes band till naturens magi. Blomstrande välstånd följer i hennes spår men hennes största välsignelse är också ett av hennes främsta vapen. Att bekämpa Enduriel är som att bekämpa själva naturens krafter. Enduriel bär aldrig vapen, vilket behov skulle hon ha av det när världen runt omkring henne är under hennes befäl redo att förtära alla de som hotar henne?

Men kanske än med dödlig är drakens mästerliga förmågor i telepati och illusionism. Krafter som låter henne läsa varje varelses tankar, minnen och avsikter. Krafter att manipulera andras sinnen och skapa illusioner mer fruktansvärda än ens värsta mardrömmar, men lika verkliga och påtagliga som själva döden. I mötet med denna drake gör du klokt att aldrig söka tala osanning. Var så säker att inga lögner kommer gå denna drake förbi och varje försök till falskhet kan komma att kosta dig dyrt… 

Svagheter

Trots sin avsevärda ålder och makt är Enduriel fysiskt svag för sitt släkte. Detta då hennes kraft ligger i magi, intriger och manipulation snarare än muskulär styrka. 

Brinkerna har, enda sedan hon rädda dem från deras hemland hållit en speciell plats i Enduriels hjärta. Även idag besöker hon Brinkeland ofta i sin alvskepnad och kan komma att vildsint försvara dess gränser om så skulle krävas. 

Namn: Elënya (of the stars) Isilinwe (moon glimmer) Nënyalin (water song)

Smeknamn: Den vita modern

Kön: Kvinna

Ålder: Okänd, väldigt gammal

Längd: 174cm

Vikt: 62kg

Ögonfärg: Klarblå likt sommarhimlen

Hårfärg: Silverblond likt månens strålar

Födelseort: Tarnaq / Nela’thaënas

Folkslag: Skogsalv

Lojalitet: Erethil och naturen

Civilstånd: Änka

Familj: Barn, tvillingar, en pojke och en flicka, vuxna sen länge, livskamrat – död

Bakgrund
Elënya är en av de tidigaste alverna som skapades i förening mellan ängel och människa och är i det närmaste ett direkt nedstigande led från just ängel och människa och är en av de äldsta alver i alvskogen tillsammans med några få andra som också har hennes ålder och som fortfarande är i livet. Hon är så gott som “royal” genom hennes starka gener som ligger mycket nära änglarna.

Hon har genomlevt många tidevarv och många tidsåldrar och är lika vis som hon är vacker. Hon har genomlevt många tidsåldrar, men även mediterat i druidernas tempel i många tidevarv också. Det sägs att vinden rör sig efter hennes humör är hon upprörd inom sig, drar vinden i med full kraft och kan storma runt henne utan att hon rör en min på utsidan. Lika så kan hennes närhet stå i stiltje när hon känner sig avslappnad och lugn eller endast ge mjuka vindar.

Hon fick tidigt barn med en man som inte längre lever, då han stupat i oroligheterna mellan skogsalver och högalver. Sen dess har hon valt att leva ensam, då sorgen efter honom blev för stor.

Utseende
Elënya har långt böljande hår ner till knävecken som skimrar likt fullmånens ljus i havet. Hon har sommarhimmels-blå ögon som har mer djup och ålder än de allra flesta andra alver som lever nu för tiden. Hon är slank med en timglasfigur och rör sig som om hon vore i vatten. Hon har en aura runt om sig som om hon nästan självlyser  snarlik änglar om än inte lika stark eller tydlig, hon skiner likt fullmånen en kall vinternatt, många säger att hon även har månens mönster i sina klarblå ögon.

Hon har sammetslen mjölkvit hy som sällan blir solbränd, men hon ser hälsosam och frisk ut. Hon har långa tjocka ögonfransar som kan charma de flesta, kvinna som man spelar ingen större roll. Hon går ofta i vita eller ljusa kläder och allt som oftast i långa klänningar som följer hennes kvinnliga former till perfektion. Hon går mer än gärna barfota så gott som överallt så vida det inte är extremt kyligt väder och flera meter snö och vinter.

Personlighet
Elënya är lugn och samlad, hon för sig med värdighet och respekterar de som respekterar henne, hon förväntar sig även att personer respekterar henne i och med att hon är en av de äldre nu levande alverna, även om hon är trevlig och vältalig mot så gott som alla. Hon vill se rättvisa i så gott som allt och vill allt väl i livet. Skulle någon däremot göra henne riktigt arg så skulle himlen regna lava och havet skulle storma så högt att självaste världspelaren skulle dränkas. Hon räds inte att riva både himmel och hav när någon gör orätt.

Familj
Elënya Fick tidigt i tidsåldrarna, tvillingar, en flicka vid namn Aiwa och en pojke vid namn Tuilindo tillsammans med sin livskamrat Irion.  De är dessvärre döda.  Aiwa dog i explosionen när Ish’dalár experimenterade med magi och halva den norra skogen blev en krater. Hennes livskamrat och dotter togs av mörkeralver när de hade ärenden till dvärgarna. Hennes man snittades över halsen och lämnades att dö i sitt eget blod, medan hennes son Tuilindo togs tillfånga av drowerna och togs som slav. Konvoyen som var med dem dödades rakt av och endast en “fick” överleva bara för att bära med sig hennes livskamrats huvud i en säck med meddelandet om att hon nu både var änka och barnlös.

mer TBA

Egenskaper och förmågor
Elënya har mästerliga kunskaper i alla fyra element som magiker, men hennes sanna styrka ligger i helandet, både när det gäller naturen som allt levande. Hon kan både ge och ta livsenergi även om hon extremt sällan använder sig av det sistnämnda. Hon är ett läkande väsen mer än ett skadande. Ett med naturen och dess krafter och starkt troende på Erethil, så kan hon kalla på naturens krafter för att få hjälp om hon skulle behöva det. Snabba och kattlika reflexer och betydligt mer än hon ser ut att kunna. Hon har även en vacker sångröst och kan kula.

Det sägs även att det växer blommor i hennes spår, då hon står så pass nära naturen, hurvida det är sant eller inte framgår däremot inte.

Svagheter
Fysiskt svag även om hon kan ducka och undvika. Allergisk mot all sorts kött, blir vansinnigt trött om hon tvingas använda någon form av attackmagi och kan i många fall behöva hjälp när hon väl tagit sig till ett tryggt ställe då det lätt blir en “overload” av krafter som faller över henne. Det tar även lång tid att återhämta sig när hon använt stora krafter som gått igenom hennes kropp.

Avskyr mörkeralver då de dödade hennes man och barn, hon har hittills inte träffat en enda mörkeralv som haft gott i sinnet och är så gott som övertygad om att det inte finns några.

Elënya bär en tung sorg inom sig efter sin livskamrat och sina barn, en sorg som stundvis kan bli mycket mörk och tung att bära inom sig. Hur det ter sig på utsidan är olika, beroende på situation och tillfälle och vem hon är med.

mer TBA

Karaktärsfoto Galadriel från Lord of the Rings (Kate Blanchett)

Länkar till rollspelstrådar

https://www.talanrien.com/forums/topic/varens-forsta-toner/