Kailan var inte långsam på att reagera då figuren kom springandes och skrek om att bi gömd och hade därför vridit sig om för att se personen springa mot honom. Han la en hand på en av sina långdolkar men svor till då den maskklädda figuren flög ner under kärran plötsligt och lustigt vilket absolut satte varningsflaggor hon honom. Hur skulle det hjälpa en om man var jagad av vakter att hoppa ner under en låg kärra bara sådär? Just därför var han snabb med att ta sig runt kärran för att greppa tag i ankeln på personen och hårt, oförsigtigt dra ut denne från kärrans underdel. “Tror du att jag är en idiot!?” Spottade han fram medan han greppade tag i kragen på den stackars personen och slungade iväg hen mot en av husväggarna tillhörande gränden. Inget puttinuttigt alls utan fast och bestämt få personen bort från hans viktiga gods.

Han stod kvar vid kärran medan han skickligt drog sina långdolkar med en hård blick mot figuren. Var det en medlem av ett av de andra gängen som försökte få tag i hans gods? Ingen flykting skulle gömma sig under en kärra i skottskärrestorlek för att gömma sig från en vakt, inte i dessa delar av staden. “Vem är du?!” Morrade han hotfullt mot personen och trots sitt stiliga yttre så var han mer som en aggressiv jakthund då han inte alls hade råd med att förlora något på sin kärra.

Ja Kailan var en av de yngre medlemmarna i gänget och hade därför inte råd med att riskera att hans uppdrag på något sätt skulle misslyckas vilket antagligen var en av många anledningar till varför han var så hård i sitt sätt. De äldre alverna skulle inte låta det gå ostraffat om deras varor inte anlände, speciellt inte då detta var ett av de viktigaste uppdragen han hade fått under sitt liv. Så självfallet vart han arg över att ett (som han såg det) hot hade dykt upp för att försöka förstöra detta för honom. Han var inte lika hårdhudad som de flesta andra i hans gruppering ännu vilket betydde att han såg upp till de äldre medlemmarna som hade på sitt sätt varit hans “föräldrar” då hans egna, lösa mor inte direkt brytt sig om honom över huvudtaget.

Han var en sådan skadad yngling som aldrig vetat av något annat än hårda tider för att lägga fram det milt. I alvers ögon var han fortfarande inte mycket mer än en valp då han fortfarande hade ett tag kvar tills han ens fyllde 100. Vid personens kommentar så gav han denne enbart en mörk blick utan att direkt kommentera det hela, istället så såg han hotfullt på personen i fråga som han ännu inte visste könet på och sa; “Ge dig av! Jag har inte tid med dig, gå och försök lura någon annan än mig!” Ja han var faktiskt en hel del mycket smartare än vad man kunde tro under första blicken på honom. Det var ju inte direkt ovanligt att se någon med hans utseende som aningen dum och bara muskler trots allt.

Ja om det var några man helst skulle undvika att skapa slagsmål med så var det ju just gängmedlemmar då de växt upp i våld och misär vilket gjorde dem allt för vana vid sådant i sina liv. Just därför var det väll inte så förvånande att en fnysning lämnade den unga alven vid dennes kommentar. Ge dem en låda? Var de totalt dumma i huvudet? Om de ens visste vad som fanns i lådorna så skulle de vara väl medvetna om att detta var uteslutet med 0% chans till ändring av hans sinne. “Då får inget och du bör vara glad för det.” Nästan fräste han fram där han stod som en skyddande mur vid vagnen, beredd på allt som komma skulle. Vem fan var detta?!

Han höjde sina vapen yttligare med den klara blicken spänd i den andres ögon. “Ge dig av, nu!”

Han kunde inte bry sig mindre om hennes avsikt att göra livet enklare för alverna då det inte direkt var hans största mål i livet där han levde i gänglivet. Visst ville han hjälpa alverna men det var under vad gänget bestämde sig för oavsett, det var upp till ledaren att bestämma vart deras loot skulle hamna och inte hans egna åsikt. Ingen förutom de involverade visste ens vad lasten var och han tänkte inte avslöja det heller, spännande att någon som inte ens visste var det var för något ville ha detta. Det kunde ju lika gärna vara hö till hästar liksom. Långsökt men sant. Snart dock kom en kniv flygandes genom luften och han var snabb på fötterna men med tanke på att hon dessutom var på väg mot honom så fann han inte tiden att helt undvika kniven. Resultatet var att kniven skar upp hans kind så det varma blodet droppade om honom och kastade ett splatter i luften bredvid honom.

Anledningen till detta dock var för att han skulle hinna svepa med sin ena långdolk genom luften på ett sätt som skulle innebära att om hon inte stannade upp i sin fart så skulle hon få ett rejält skärande genom sin hy, kanske till och med dödligt. Han hade inget emot att ta skada om det betydde att han kunde fäkta bort en fara från sig vilket verkade vara situationen han var i nu. Såret sved, blodet rann ner över hans ansikte men han gjorde inget synligt tecken på att bli besvärad över situationen. Självfallet så svor han på insidan men det var så pass långt som det sträckte sig.

Jo visst var han upp-tuffad från sitt liv och det märktes klart och tydligt med tanke på att han inte ens verkade tveka att både bli skadad själv samt attackera en annan tjuv som försökte stjäla från hans viktiga last. Så när klingan skar genom hennes hy så höll han sin kyliga blick då hon föll ner bredvid kärran och sedan höll upp spiken vilket skapade en klump i magen på honom. Hur hade hon lossat på spikarna? Han fräste till och utan medkänsla över hennes smärta så tog han steg fram och knuffade undan henne från kärran, dubbelkollade snabbt att allt befann sig kvar på plats och såg att locken var igen spikade fortfarande men ena lådan stod löst i kärran.

“Lyssna här, jag tvekar inte att skära halsen av dig så gå iväg och slicka dina sår och lämna mig ifred.” Ja han föredrar helst inte att döda andra om sanningen skulle fram då han inte var lika hård som han verkade men behövdes det göras så skulle han det oavsett vad han kände över saken. Han hade ju stått ut med en hel del skit genom sitt liv oavsett om han gillade det eller inte och inom gängmiljön var det inte direkt rum för att vara mesig trots allt.