Spelas av: FruVider

Caz Ar’Amil

Betydelse: Ar’Amil, betyder på alviska ungefär “utan mor
Född: 1397 TT
Folkslag: Människa/Mahadwen
Lojalitet: Erethil. Orden Val’Ereth

Längd: ~185 cm
Ögonfärg: grön
Hårfärg: blond

Förmågor

Caz har begränsad, men inte obetydande, magisk förmåga. Redan från tidig ålder lärde han sig att läka sår, bota sjukdomar och häva förbannelser både genom magi, ritualer och ren läkekonst. Genom sin träning i Athals templet och senare med sin orden kan han även vända magin till fördel i strid. Det kan bland annat handla om att skänka mer kraft i sina vapen och sköld, eller rent av injuta andra med mod. Caz är övertygad om att hans magiska förmågor kommer från Erethil och att denna visade sig för honom som barn i form av någon han kallade Ella.
Om det bara är ett barns fantasi eller om det verkligen är Erethil kan ingen med säkerhet veta. Det kanske rentav rör sig om ett annat väsen som skänker honom denna gåva.

Caz har även skolats som paladin och sålunda krigets konst. Det är dock viktigt att poängtera att det handlar om att slåss i rustning, till häst eller till fots på ett slagfält där många slåss samtidigt. Han behärskar således inte all typ av svärdskonst, och att exempelvis göra något ohederligt som att sticka en kniv i någons rygg skulle aldrig falla honom in.

Bakgrund

Caz uppfostrades av ett alvpar och växte upp i ett mindre samhälle av skogsalver i Nela’thaënas. Han har ingen aning om vilka hans riktiga föräldrar är och har inte heller något minne av dem då han kom till paret som mycket ung. Det man berättat för honom, vilket han också aldrig haft anledning att misstro, är att hans mor var en bondjänta från Mahadwhen som blivit gravid och sökt hjälp hos alverna. Hon skulle tragiskt ha gått bort när hon födde Caz.

Sanningen är dock en annan, om än lika obetydlig som den vita lögn han fått höra. Caz adoptivföräldrar hade länge försökt få barn men utan lycka. De var på sin hemresa genom Mahadwen som de råkade i efterdyningarna av en blodsfejd, sådana som var vanliga i landet. Där stötte de på en skadad kvinna som flydde med ett litet barn. Hon hade varit barnmorska hos en krigsherre och dennes fru. Deras hem hade blivit attackerat och familjen slaktad av en rivaliserande klan. Hon hade lyckats fly med deras ettårige son. Caz. Hon bad och bönade paret att ta emot barnet, hålla honom säker till den dag han skulle kunna återvända till det som var hans rättmätiga hem. Barnmorskan dog av sina skador, trots alvparets kunnighet i läkekonst. Men de tog med glädje mot Caz, som bara hade sitt namn och ett halsband med Erethils symbol i järn.

Och visst hade de planer på att en dag berätta för Caz om hans familj, men först följde år av ovillkorlig kärlek och trygghet för honom att växa upp i. Det lilla alvsamhället var förvånansvärt förstående och öppna för att en människa växte upp bland dem. Troligtvis då det föddes extremt få barn bland dem och nästintill alla deltog i hans uppfostran. Således hade han det tryggt, men inga jämnåriga vänner att leka med. Caz fick istället vända sig till sin egna fantasi och till naturen. Han hade särskilt en påhittad vän som han kallade för Ella. Han berättade ofta historier om sina äventyr med Ella som kunde magi. Det roade både hans föräldrar och andra alver i samhället till den dag han berättade att hon lärt honom att utöva magi och han visade det för alverna. 

Caz var ungefär sju år vid tillfället och hans föräldrar blev utom sig av lycka, eftersom de själva var kunniga inom helande magi. För att fira detta tog de med Caz till Erethils tempel I Dal’Elath, kanske också i hopp om att han skulle få börja i alvernas skola i huvudstaden. Skolan var han inte välkommen vid, men hans föräldrar la inte så stor vikt vid det. Trots allt kunde de lika gärna lära honom själva. Däremot kom ett annat besked som fick föräldrarna att fatta ett ödesdigert beslut. Vid templet lät de en sierska uttala en profetia om Caz öde, vilken löd:
“Om han lyfter svärdet kommer han evigt slåss mot mörkret och blod följa i hans spår”

Ett sådant våldsamt liv önskade inte Caz föräldrar honom. De svor därför till varandra att aldrig berätta om vilka hans föräldrar var, rädda att han då skulle plocka upp sin blodsfaders svärd. Istället försökte de med alla medel att fostra honom till att bli så from och stillsam som möjligt. Läkekonst och helande blev Caz skola, vilket han inte alls hade någonting emot. I många år undkom han uppmärksamheten från Tredje Ögat, som troligtvis trodde det rörde sig om ett alvbarn. Men den lyckan vände året han skulle fylla femton och krig utbryter mellan Nela’thaënas och Iserion. I efterdyningarna av att drakar visat sig rör sig många från Tredje Ögat i området och får nys om Caz. Han blir omedelbart tagen till Caras Idrehin, trots hans föräldrars protester och det faktum att han faktiskt redan lärt sig att kontrollera sin magi.

Caz hade inte några märkvärdiga förmågor och tvingas till att genomgå testerna för att bli paladin, vilka han klarar. Under hotet att annars bli stillad, så tvingas han att svära eder till templet och Athal. Ödet är också svårt att undgå, och i templet satte de ett svärd i hans hand och så skulle även hans profetia uppfyllas. 

Caz är dock inte den enda i Templet som har en annan trosbekännelse. Ett par andra från Mahadwen har också tvingats in i athalismen. De, precis som Caz, känner till den orden och brödraskap i närheten av bergkullarna som tar emot de ereiter som flytt undan paladinorden. När de blivit fullt insvurna i paladinorden och skickades ut på uppdrag fick de tillslut chansen att fly. Väl på rätt sida Järnporten kunde paladinerna inte nå dem och Tredje Ögat slutat bry sig eftersom de ansågs vara fullärda och ofarliga. Caz återvände först till sina adoptivföräldrar i hopp om att kunna återgå till ett vanligt liv. Men de inser att hans väg att vandra inte längre är den de hoppats och berättar om den profetia som han fått läst om sig. För Caz får profetian en annan innebörd än vad den haft för föräldrarna. Han inser att hans roll är att slåss mot mörkret för Erethil och ansluter sig därför till orden i bergen vid Mahadwens gräns. Där lever dem i jämställdhet och på allmosor från människor och alver, eftersom de färdas i områdena hela vägen från Celeras till Mahadwen och Nela’theänas för att skydda pilgrimer som vallfärdar till templet i Dal’Elath.

Orden, kallad Val’Ereth följer en gammal gren inom erethismen som tror att Erethil, allmodern, en dag åter ska inta en kropp av änglars blod likt hon gjorde i begynnelsen. När hon gjort det ska de sista demonerna förvisas och himmelriket ska uppstå på jorden. Ordens ursprung är något oklart men för ungefär hundra år sedan så blev en rad gamla profetior uppmärksammade av Val’Ereths stormästare och man pekade ut alvinnan Alienna som den som skulle bli Nón’En Erethil. Alltså att hon skulle få ta emot Allmodern. En profetia som orden därefter vakade noga var:

“Då skall hornen ljuda och modern vakna,
När nattens fader med mörkrets dotter vara,
Genom brand och blod vi alla må fara,
Då komme hennes rike att åter taga,
När stjärnor och måne lysa klara” 

En tolkning var då Ayperos vaknade och ödelade Loradon för att sedan äkta Isra. Aliennas rike skulle då vara Nela’theänas och de som än var unga och starka for iväg för att ansluta sig till alvinnan och stödja henne.