- This topic has 2 replies, 2 voices, and was last updated 4 dagar, 22 h sedan by
.
-
Regnet smattrade ner på hustaken och bland de många kullerstensgatorna i Celeras. Att någon ens var utomhus i detta väder var väl otur nog, men nej Grokk var även kort. Så kort att vattnet på stenarna nästan skvätte upp i hans ansikte. Det bruna håret var klistrat mot hans kinder och panna trots att han haft en huva för att försöka skydda sig. Huvan på manteln nådde nätt och jämt över de mossgröna ögonen som fanns där under och det var inte svårt att höra svordomar som ramlade ur den till synes unga mannens. Inte det allmänna handelspråket som var vanligast här, nej, ett språk som tycktes lika Kaldrlands men lite nästan äldre.
Om han svor på regnet, eller att han kom till Celeras från första början, ja… det var ju en god fråga. Kanske lite åt båda hållen? Gatan fram hade inte ett värdshus i sikte. Hur kunde det ens vara möjligt i en stad som denna och de flesta affärer var stängda denna kväll. Men där fanns i alla fall ett litet tak som han smet in under. Det var i alla fall första steget i en plan som kunde få honom mer torr.
“Jaha, och vad nu då?” fnös han lite på sig själv på samma språk medan han såg ut över staden som kändes ännu mer mörk och grå en dag som denna. Speciellt utan affärernas ljus som vanligtvis fyllde gatorna.
-
Airikr Vidarsson Airkr hade som vanligt vandrat längs de osynliga stigarna, vandrat mellan världar medan han gick runt dit fötterna ledde honom. Platsen han nu kom till var ingen plats han riktigt kände igen. Höga hus, stengator och allmänt oljud och på det så ösregnade det också! Nå ja, ett gratis bad i form av ett skyfall hade väl aldrig skadat någon nämnvärt, med tanke på att Airikr inte brukade tvaga sig vidare ofta, så var det nog ett äkta skänk från ovan när han blev dyngblöt, då både han och kläder fick sig ett bad.
Staden verkade knappt leva, det var inte många som gick ute i spöregnet, vilket han inte precis klagade på. Människor brukade snegla så konstigt på honom, inte för att han brydde sig nämnvärt, men i vissa fall kändes det som om han var en narr som gycklade gatorna fram utan att han ens lyfte ett finger. Airikr sneglade upp mot skyn och fick direkt regndroppar i ansiktet.
“Mph… du har då tendens att vilja dränka mig i de konstigaste stunder du!”
Sa han upp i luften och fnissade sen lite lättsamt som om han fann något komiskt i det hela. Hans havsblå ögon föll mot marken där kletig och blöt lera hade börjat forma sig under hans fötter. Han fnissade åt spektaklet och började i stort sett hoppa hage utan rutor så vattnet stänkte i varje steg han tog. Han gjorde piruetter i regnet och hummade en okänd melodi, medan han tog sig fram mellan gatorna, helt obrydd över att han blev blöt. Yllemanteln han bar på sig skyddade i och för sig en hel del för den värsta vätan men ändå!
-
Svordomarna slutade tvärt, inte för att de tog slut. Nej, Grokk hade nog flera på lager men snarare för att han avbröts och tappade sin koncentration. Blicken vandrade mot främlingen som avbrutit honom. Vem var dum nog att vara ute i regnet? Nå, förutom han själv vill säga. Lite kisade han, när vattendroppar och dis lite skymde hans sikt. En märklig figur, helt klart utan att riktigt passa in i Celeras dystra gator.
“Kanske trevligare om man når längre upp en ett barns längd.” fnös han, lite för sig själv. Trots allt skvätte väl inte vattnet på stenarna upp i ansiktet på mannen åtminstone. Han korsade armarna lite irriterat, mest på sitt egna öde för att sedan dra efter andan för att samla sig något.
“Hej, du!” utrbast han mot främlingen – kanske han hade någon aning om vart det fanns torrt rum?
You must be logged in to reply to this topic.