Moleg Veno

Det var en regnig eftermiddag i södra Celeras. Det lugna men stadiga regnet smattrade mot den nästan tomma lager lokalens tak. För inte länge sedan hade Moleg ägt flera byggnader som denna runt om i staden. Men de var nu alla sålda. Utanför stod solen fortfarande högt. Men bristen av fönster lämnade två ljusstakar ställda på ett bord i mitten av rummet som enda sättet att se. Bordet och den handfull av stolar som omgav det passade inte in här. Detta var en plats för pallar och hyllor. Inte möbler. Även om de var simpla och slitna.

I en av dessa stolar satt Moleg en simpelt klädd små fet handelsman med brunt hår och skägg blandat med några få grå patcher. En av tusentals andra i Celeras han kan inte ha varit en imponerande syn när han var böjd över en handfull med papper som han skiftade igenom i ett försök att distrahera sig själv. Han var nervös. Mer än han borde vara. Men detta var nytt för honom och månader av förberedelser hade lett till idag.

Han hade skrivit och pratat med nästan alla kontakter han hade skapat under sina många år som en handelsman. Här i staden naturligtvis. Men också runt om i många andra riken i Talanrien.

Och till dom alla hade han frågat efter samma sak. Rekommendationer av individer med skill och lojalitet i tidigare anställning. Han hade fått en lång lista i slutändan. Och den skulle komma till nytta i framtiden. Men för idag detta första möte och steg hade han kortat ner listan rejält. Det hade varit svårt. Han arbetade med lite till inga personliga uppgifter. Så det hade till en stor grad varit gissningar. Men efter han hade gjort sina val hade han fokuserat på inbjudan han skickade ut och hur han valde att ordna den så att rätt individer skulle svara.

Moleg sökte igenom papperna i sin hand tills han åter igen hittade kopian på inbjudan han hade skickat ut.

“Dina tjänster kommer väl rekommenderade. Och jag är i behov av kompetent och lojalt rådgivande och tjänster. Betaling är låg. Och om du inte kan gå länge utan en stads bekväma omgivning så är detta kanske inte ett job for dig. Men om du är trött på att försöka bättra din plats i världen bara för att inse att de civiliserade rikena inte har en högre plats för dig som inte sedan länge är tagen. Om du är villig att möta risk för chansen till ett bättre, mer meningsfullt liv som kan lämna ett arv av betydelse. Och om du söker riktig frihet. Kom möt mig i Celeras.”

Tillsammans med meddelandet hade han skickat instruktioner om var och när de skulle mötas. Såväl som en klumpsumma för att täcka eventuella resnad kostnader. Även om det var på den snålare sidan. Han ville inte dra till sig personer som bara jagade rikedomar. Och han ville inte göra sig själv till ett lockande offer.

Med en suck droppade han papperna på bordet och gick över till byggnadens stora dörr. Med lätt ansträngning drog han upp dörren och var tvungen att blinka i obehag medans hans ögon anpassade sig till det plötsliga ljus skillnaden. Sedan stod har där i öppningen och spanade ut i duggregnet, hans enda tanke fixerad på om någon alls skulle komma. Eller om han hade slösat sin tid.

(Öppet för vem som än finner det lockande. Jag har inte rollspelat på länge så är rostig.)