Bakgrund:

Uppvuxen i fångenskap och ständigt hållits i fångenskap tills en dag då skeppet som hen befann sig på kom att förlisa. Levt många år i sin ensamhet på en namnlös ö där hen fick den att grönska till det paradis som den själv önskade och behövde när magin från naturen kom att ge den vad den önskade för att överleva.
Ensamheten började trots det driva den till en viss del av vansinne, talade som för det mesta och mycket för sig själv som om att hen behövde ha svar på saker och behövde ställa frågan ut i luften ifall någon skulle svara.
Svar hade kommit hens väg, speciellt som det varit att folk landstigit på ön och det hade fått hen att se mäkta förvånad ut när den där jättelika kvinnan landstigit och de hade börjat tömma ön på resurser som fått Jiko att då först vara vaksam och hållit sig tillbaka med tanke på senast hen träffat på folk hade det varit att hen försatts i fångenskap, men ensamheten hade trots det fått hen att visa sig för det som skulle visa sig vara pirater som jagade i storm.

Jiko har kommit att skapa sig ett liv ute på Stormfrun tillsammans med den övriga besättningen. Hen kom sig att finna sin plats där, tiden hen varit där är något sparsam och efter mycket om så funnit sig kunna göra saker där ute som passar hen. Jiko fann sig i att ensamheten var värd att besegra, och nyfikenheten att få se världen var för stor för att stanna kvar där på ön som många skulle kalla ett paradis.

Utseende:

Jiko är en som är obestämd i hur hen ses, för att det kan skifta med tiden och vad som kan behövas av hen. Ögonen hos Jiko sticker ut då pupill och iris bär samma svarta färg, det går absolut inte att skilja dem åt vilket kan få hen att se skrämmande ut.
Det gulsvarta håret är det som är mest karaktäristiskt hen om man nu bortser från att huden är runt en till två nyanser grönare än den hos en människa. Anledningen är att hen är en som inte kan dölja heller vad hen är.
Mycket är mänskligt i utseendet, men där den feminina sidan är dominant så är hen finlemmad och nära på nätt i jämförelse med när den maskulina sidan är dominerande så är det en tyngre kropp som är byggd för vad kan tänkas av en ute på havet och dess tuffa tillvaro.

Trots det salta vattnet och havets råhet så är huden hos Jiko en som ständigt hade som en perfekt ton av att inte vara uttorkad på något sätt och vis. Något som går att uppmärksamma lättast när hen rör vid en.
I övrigt har hen valt sin klädsel efter likt många av dem andra på skeppet väljer att klä sig, trots sin roll som läkare så har hen valt det för att inte sticka ut mer än nödvändigt.