Kaldrland

Kaldrlands och den regerande ätten Ulfhednas vapen
Illustrerade av Johan Sundman

Kaldrlands flagga
Illustrerad av Johan Sundman

På den norra kontinenten ligger det vilda, otämjda, mystiska och mytomspunna Kaldrland, känt som ”Nordfolkets rike” eller ”den kalla norden”. Landet styrs av hårda människor uppvuxna i ett land som ständigt prövar ens uthållighet med sitt karga klimat. Varelser som låter som något från barnberättelser och legender är verklighet och vardag i Kaldrland, hela kontinenten är bosatt av märkliga väsen som inte hittas någon annanstans i Talanrien.

Liksom landet är människorna vilda och hårda men ändå disciplinerade och väldigt mån om familj och heder medan de dyrkar gudar främmande för de i södra Talanrien. Runtom i världen talar man ofta om Kaldrland med fruktan och mytomspunnen vördnad. Deras seder och sociala beteende anses ofta vulgärt och ofint ur de södra högkulturernas förfinade perspektiv.

Maeve Ulfhedna, prinsessa i Kaldrland
Illustrerad av Denise Roos

Historia

Människorna tycks ha funnits i Kaldrland sedan urminnes tider, men några skriftliga källor finns inte som kan tala för deras ursprung. Till en början bestod Kaldrland endast av små jakt-, jordbrukar- och fiskesamhällen som långsamt växte och tävlade med varandra om den brukbara mark som kunde finnas i det karga landet. I slutet av första tidsåldern hade staden Frostheim vuxit sig till det största samhället i norden och områdets jarl samlade de mindre jarlarna i hela landet och började jobba för att grunda en enhetlighet.

Medan vissa svor trohet till Frostheims jarl, som nu kallade sig konung, var det flera som stod emot vilket ledde till ett krig som är känt som “Jarlarnas krig”. År 880 FT i första tidsåldern segrade Frostheims konung och hans allierade. De grundade riket Kaldrland och reste även nordkonungens säte i Frostheim som står på samma plats fortfarande i denna dag.

Under århundradena har familjerna på tronen bytt flera gånger i tvekamper eller maktstrider, men Kaldrländarna höll sig för sig själva väldigt länge och blev inte kända för omvärlden förrän i början av andra tidsåldern då en grupp vågade sjöresenärer tog sig över havet och mötte folk från okända länder.

Sedan dess har det alltid funnits två olika sidor i Kaldrland, den ena som vill ha fredliga diplomatiska relationer med den övriga världen och de som vill hålla sig för sig själva och plundra söderlänningarnas städer på rikedomar.

Folkets utseende

Kaldrländarna klär sig i tjocka kläder och pälsar och kallar sina familjer för klaner. De är ofta kraftigare byggda än många andra människor i världen, och både kvinnorna och männen har ofta långt hår. De har ofta skarpa ansiktsdrag och ofta ljust eller brunt hår, blåa, gröna eller bruna ögon.

Högkonung Audgisil Ulfhedna
Illustrerad av Denise Roos

Namn

Förutom de namn man får som tilltalsnamn, får även barnen namn efter sina föräldrar. Döttrarna tar namn efter sin mor, exempelvis Gunhildrsdottir, medan sönerna tar namn efter sin far exempelvis Haldarsson. Ibland kan man få ett annat efternamn, ifall man utfört någon bragd eller något dåd som ger en ett annat namn. Klanerna har även sina egna namn, som barnen får som ett extra efternamn, så man ska veta vilken klan man tillhör.

Samhälle

Kaldrland är uppdelat mellan jarlarna. Varje klan eller släkt har ett överhuvud och den främsta av dessa agerar som jarl i sina områden och styr. Jarlarna har under århundradens lopp ständigt stridit om positionen som nordkonung – den som styr över hela norden och alla klaner och jarlar. Nordkonungens säte ligger i Frostheim som är Kaldrlands största stad. Den andra största staden är Tinderstad, belägen vid de sydvästra delarna av Kaldrland vid Irsim bukten, som är nordmännens största hamnstad varifrån de flesta handelsförbindelser söderut går.

Folket bor i stora stockstugor och hallar gjorda för att hålla ute kylan. Klimatet är den största delen av året väldigt kallt och i de nordligaste delarna av Kaldrland är det snö året runt. Men runt Frostheim och längre söderut runt Tinderstad blir vinter till vår och sommar länge nog att idka jordbruk. Men trots det är maten och resurserna relativt sparsamma vilket har gjort att Kaldrlands krigare, kallade vikingar, ofta på eget bevåg rest över havet söderut för att plundra och återvända med rikedomar såsom guld och säd – detta har ofta skapat väldigt pressade relationer mellan jarlar och högkonungen, och skadat relationerna söderut. Folket i Kaldrland livnär sig främst på jakt, fiske och sparsamma odlingar i det karga klimatet, samt bytesaffärer.

Kaldrländarnas plundringsfärder har också medfört att de ofta tagit hem trälar från olika delar av världen, vilket gör att de som besöker Kaldrland kan finna folk från hela världen där. Hur trälarna behandlas är väldigt individuellt från ägare till ägare och gård till gård, och i vissa fall kan de även ges frihet av sin ägare, medan de andra gånger utnyttjas på de mest våldsamma vis. Så länge en individ är en träl är den inte mer än egendom, och har inga rättigheter.  

Heder är något man starkt värnar om, speciellt till familjen men även sin jarl. Alla svär en trohetsed till områdets jarl då de blir vuxna vilka i sin tur svär trohet till nordkonungen. Om någon vägrar att svära trohet blir det fejd som oftast löses med tvekamp tills den ene stupar – varav den vinnande parten tar förlorarens position och egendom om den önskar.

Till skillnad från många andra länder i världen har kvinnor samma rättigheter som män i Kaldrland och det sägs ofta att kvinnan är den ledande handen i en familj. Många kvinnor är nöjda med att sköta hemmet och barnen, och är oftast ansvariga för all ekonomi och över hemmet, men många kvinnor blir också krigare och väljer att göra annat arbete som anses manligt i andra delar av världen. Däremot är det kulturellt mer ovanligt att kvinnor blir jarlar utan oftare religiösa och spirituella ledare. Kvinnliga krigare kallas ofta för sköldmör.

Kaldrländarna anses väldigt ofina och ociviliserade om man jämför med andra länder och riken i Talanrien. Själv anser de att de är mer naturliga och lägger lite värde på inövade artighetsfraser, vackra kläder samt att låtsas vara något man inte är. De är helt öppna med sexuellt umgänge, ofina skämt och deras bordsskick där man inte använder kniv och gaffel chockerar de flesta. De för mycket oväsen, dricker mycket, skrattar mycket och slåss mycket – och det är inte ovanligt att folk börjar sjunga och dansa på matbordet. Kaldrländarna har lätt till vrede, speciellt om man förolämpar deras heder, men på samma vis är det lika lätt att vända förolämpningar till skämt och göra vad som skulle blivit ett bråk till ett stort skratt för alla. Däremot finns det ändå en stark regel för hur man ska bete sig inför sin jarl och sin konung, där respekt och ärlighet är viktigast av allt. Att förolämpa sin jarl kan få väldigt starka konsekvenser.

Inom familjen och bland vänner är man öppen och ofin och bryr sig varken om vett eller etikett. Kaldrländare som reser söderut är ofta lika ofina som hemma, vilket höjer ett och annat ögonbryn. Folk har en tendens att titta snett på nordborna med sitt vulgära och ofta sexuella språk. De är i korthet ett väldigt enkelt och praktiskt folk vars lojalitet till sin familj och sina ledare är bland de starkaste och naturligaste man hittar i världen.

Kaldrlands härskare

Hus Ulfhedna

Asagudarnas emblem
Illustrerad av Johan Sundman

Religion

I Kaldrland dyrkar man inte Skaparen som i den största delen av Talanrien. Deras gudar kallas för asar och deras tro för asatro. I södern kallas de enkelt för hedningar. Asarna tillbes och kallas på för styrka eller goda skördar, och det finns många offerriter och ritualer som utförs i asarnas namn. De främsta av asarna är Oden – asarnas kung – och hans son Tor vars hammare Mjölner många har som halsband rund halsen, samt gudinnan Freja som både är valkyriornas ledare och fruktbarhetens gudinna.

Världen tros vara en del av världsträdet Yggdrasil och de har en väldigt tydlig världsuppfattning. Korpar anses vara heliga eftersom nordfolket tror de är Odens ögon, öron och budbärare i världen. Krigarna är ofta fruktlösa inför döden, för de är övertygade om att att de som dör i strid kommer till Valhall, gudarnas hallar där de får festa och slåss resten av det odödliga livet med sina vänner och släktingar – medan de som dör en vanlig död hamnar i Hel, ett grått och dystert dödsrike.

De religiösa ledarna är nästan utan undantag kvinnor och kallas för völvor. Att de förmedlar gudarnas budskap är det ingen som betvivlar, och det är oftast de som håller i de olika ritualerna, bloten och riterna man har till gudarnas ära. Långt i öster ligger Draumrheim, där gudarnas största tempel är. Det är en vallfärdsort för många och vägen dit är lång och fylld med många faror. Det är en dröm för många att göra resan, och att få sin framtid spådd av völvorna som sköter templet.

Völvor som talar med gudarnas röst finns i flera byar

Draumrheim

På toppen av ett ensamt berg i östra Kaldrland ligger Draumrheim – gudarnas tempel. Det första som man möter är en stor träport, alltid öppen för de som har mod, tålamod eller äventyrslust nog att vandra på de farliga stigarna. Valvet kring dörrarna är fyllda med runor och sträckte sig uppåt samtidigt som de förtäljer om Valhall. Enkelhet, jordnärhet och renhet genomsyrar staden och templet.

De få invånarna som finns är völvor som tar hand om templet, även om några få vallfärdar dit till templet. Templet själv är byggd av bergets mörka sten och är stort nog för en jätte att känna sig liten. I mitten av templet står en staty av Oden med två korpar på hans axlar. Kring honom fanns en enorm källa med rinnande vatten som går i cirklar kring hans fötter och sedan rinner i små kilar till de andra gudastatyerna runt om i salen. Kring gudarnas fötter finns offergåvor och ljus som ständigt brinner.

Militär styrka

Kaldrland saknar en enhetlig armé, men alla jarlar har oftast en skara krigare som svurit trohet att skydda jarlen och dennes marker. Vid några tillfällen har Kaldrlands konung samlat sina trogna jarlar för att sammanslå sina styrkor för att besegra någon fiende, men det har inte skett ofta.

Istället för en militär är Kaldrländarna ökända för plundringståg där de starkaste krigare och vinner med listiga strategier, snabba skepp och rå styrka. Nordborna är kända för att tillverka de snabbaste skeppen i världen.

Kaldrland

I Kaldrlands natur lever många farliga väsen. Långt upp i de norra bergen lever drakar, men de blir allt färre och färre då det anses vara en stor bragd att dräpa en. I öster u Utgård bor jättarna som kallas för Jotun (plur. jotnar), som för de mesta håller sig för sig själva men ibland har varit i strid med Kaldrländarna. I skogarna får man akta sig för enorma vargar, skogsrån, rådare eller huldror som är ute och jagar. Naturen består av höga berg, klippor och kullar, fjordar och glaciärer, medan högländerna i söder är väldigt gröna med brukbar jord.

Prinsessan Maeve Ulfhedna i Frostheim
Illustrerad av Denise Roos

Senaste händelser

Se tidslinjen

Allianser

I nuläget är Kaldrland allierade med Karm, Antrophelia, Barastar och Iselem. Ifall Audgisil förlorar tronen kommer troligen alla allianser att brytas. Läget mellan Antrophelia och Kaldrland är spänt, med tanke på att drottning Thalia som allierade länderna precis blivit mördad.

Rollspelstips  

De som rollspelar som Kaldrländarna får gärna spela på den vördnad man har för gudarna. Kaldrländare använder ofta kraftord som har med gudarna att göra. De kallar ofta på gudarna vid namn inför strid. Inspirationen för Kaldrland är hämtad från den fornnordiska kulturen, och medan rollspelarna har frihet att tolka det fritt kan man alltid söka lite på olika Asagudar om man vill veta mer. Kaldrländarnas namn skiljer sig mycket från namn i övriga världen. De bär namn såsom Astrid, Helga, Brynhild, Ragnar, Tor, Alf.

Bilder

https://www.artstation.com/artwork/1Zg0e

http://www.kaifineart.com/anastasiaovchinnikovanastasja