- This topic has 6 replies, 3 voices, and was last updated 6 år, 2 månader sedan by
.
-
Bonnflickan Haelga Alfriedsdotter har varit från sin hemby i fyra år och hennes jakt på arbete har lett henne till hamnstaden Celeras. Efter att tagit jobb på ett skepp, då ovetande om ägarens höga status bland Celeras handelsmän, klättrade flitiga Haelga snart i rankerna och blev första styrman under kaptenen på handelsfartyget. Nu är hon i land med uppgiften att lösa en dispyt om ett lass som inte levererats i tid av en mindre handlare åt sin kapten.
Handlaren visar sig vara en liten karl med ett stort temperament. Så fort han gjort sig införstådd med vem Haelga är försöker han dra sig ur kontraktet med hennes arbetsgivare, han har fått bättre betalt och sålt varorna till en av deras konkurrenter. Irriterad över handlarens oärliga gärning kräver Haelga kompensation för förlusten han orsakat dem och att han ber om ursäkt till hennes kapten och arbetsgivare. När Haelga inte ger sig och låter honom komma undan, kallar handlaren på sina söner som omringar Haelga med dragna knivar.
-
Höga röster hade fått Vinga att reagera, i för sig var det inte allt för ovanligt i Celeras. Alltid något som skedde i skuggorna. Hon skyndade på sina steg och tornade sig upp bakom en av de tre männen. Den unga kvinnan var lång, nästan lite för lång. Hon placerade försiktigt men ändå bestämt en hand på mannens arm.
“Jag tror ni är medvetna om att ett avtal är ett avtal. Att dra sig ur ett signerat kontrakt på detta vis… Det är nog för att hamna på den svarta listan. Och det är väl inget… ni vill?” frågade hon, med en röst som var silkeslen. Som ett farligt rovdjur, en katt redo att fälla sitt byte.
De mörkbruna byxorna var pösiga upptill för att sedan smalna av vid de höga stövlarna som räckte rätt långt upp på smalbenet. Över sin vita, även den pösig, skjorta bar hon en beige dubbelknäppt väst och armlederna pryddes med ett läderskydd, som dolde två knivar. På ryggen bar hon en större yxa och en läder säck. Håret var brunt med inslag av en bronsröd färg och föll i vågor ner till hennes bröstkorg och en liten fläta på sidan höll hennes hår borta från de bärnstensfärgade ögonen.
Hennes bärnstensfärgade ögonen var allvarliga och hon vred en av sönernas hand så att kniven föll ner med ett enkelt klirr som ekade mellan husen på gatan.
-
Plötsligt så kommer en ung kvinna gående iklädd i en lång kappa, den är figursydd och under kan man skymta en lång klänning. Hon har långt svart hår och ljust blåa ögon som gnistrar av temperament. Hon är lång och har en smal midja men annars väldigt kvinnliga former. Det går inte att missta att hon är arg, hon säger inte ett ljud.
Trots att ingen känner igen henne så vänder sig sönerna om och tittar på kvinnan och då de fastnar med blicken ett ögonblick så är det som att det är tillräckligt för att de för en sekund ska glömma bort vad de håller på med. Det öppnar upp för möjligheten till ett övertag. Nu är det upp till de andra om de snabbt reagerar.
-
Vanligtvis hörde Vinga om det var någon som dök upp, men kvinnan tog henne med förvåning. Svart hår, blåa ögon… En blick som fick andra att fånga intresse i henne. För en stund lurade det kvinnan själv, tills hon skakade på huvudet och såg mot de tre männen där. Åtminstone jämnades oddsen något. Tre mot tre. Eller Vinga skulle nog säga att de hade övertaget, trots allt var de ju kvinnor.
För att inte behöva ställa till med onödigt våld… Ja, efter en stund hade Vinga förstått att det faktiskt fanns sånt. Hastigt lät hon sin hand vrida de andra händerna med för att knivarna föll ner till marken och snart hade hon dem i sin händer och såg på den första kvinnan där.
“Så… avtalet män?” frågade hon med samma silkeslena röst och lade sina armar i kors för att se lite avvaktande på den nyanlända kvinnan samtidigt.
-
Handlaren, röd och svettig i ansiktet, utbyter en nervös blick med sina söner. Haelga kliar sig på huvudet, själv inte helt säker på vad som pågår. Vad gör dessa två fruntimmer här helt plötsligt? Det må så vara dock, det slår att behöva ta fram stekpannan hon bär på ryggen. Köttfärs i all ära men hon föredrar att inte göra den på ilskna karlar. Oavsett tycks den här affären ha gått någolunda åt pipan så Haelga rätar på ryggen och tornar över karlarna.
“Avser ni ge med er och göra det hederliga eller behöver jag insistera ytterligare?”
Handelsmannen skakar på huvudet och faller på knä framför de andra två kvinnorna, till synes mer intresserad av deras nåd än Haelgas krav. Han bönar och ber om deras förlåtelse, medan hans söner tycks tappa modet vid åsynen av deras far på marken.
“Jag har inte pengar att ge den där… kvinnan.” Nu gråter handlaren och försöker greppa Vingas fötter. “Jag kan inte ge någon kompensation – benåda er över mig!”
-
Miranda biter sig i läppen men kan inte hålla det inne längre.
” Far, jag såg dig stå bredvid min grav tidigare och jag vet att du trott att jag var död. Men jag är här för att se till att du rättar till dina misstag. Se nu till att ni kommer fram till någon form av lösning.”
Handelsmannen tittar ner i backen och ser ut som att han inte riktigt vet hur han ska reagera. men återhämtar sig på några sekunder och svarar.
“Miranda, jag vet att du avskyr mig och det gör ont i mig att du inte sagt att du lever. Men jag ska se om jag kan göra något och hoppas att du någon gång kan se mig för den jag försöker vara istället för den jag varit.”
Hon vänder på klacken och går iväg. Varken hennes far eller bröder följer efter och när hon kommit runt hörnet är det som att luften går ur henne och hon sätter sig skakig ner på en sten.
-
Lite förvirrad över allt som skedde var Vinga. Död? Inte såg den unga flickan ut som något spöke inte. Fast helt förstörd var han nog. Blöta kinder och rödsprängda ögon. Det hela var patetiskt. Fast de flesta män var väl det? Hon såg på kvinnan som tycktes vara den som de hade ett avtal med.
“Det tog en oväntad vändning.” sa hon och skrattade lätt åt det hela innan hon sträckte sig. Lite vemodigt att inte gå efter den andra som… ja vad hon nu var. Det hela gav henne rysningar. Var det ett spöke? Inte existerade väl sådant?
“Men ta vara på chansen flicka” sa hon med ett svagt leende och såg efter den andra.
You must be logged in to reply to this topic.